Bokrecension: ”Syriens tystade röster” har fått en röst i Patrik Paulov

Författaren och frilansjournalisten Patrik Paulov, tidigare utrikeschef på Proletären. FOTO: MARCUS JÖNSSON, PROLETÄREN.

PATRIK PAULOVS BOK ”SYRIENS TYSTADE RÖSTER” (Karnevals förslag 2019) är en journalistisk pärla och unik i ett svenskt medielandskap där mediernas förnekande av de egna journalistiska principerna har varit legio under de åtta år långa kriget.

Hur många år dröjde det innan samma medier, som hade vurmat för den nya tyska regeringen i Berlin fick upp ögonen eller tvingades lyfta på ögonlocken och skrapa hornhinnorna inför den tyska fascismens barbarier innan det andra världskriget bröt ut?

Parallellen är inte långsökt. Och det är här som Paulov har lyckats med vad alla seriösa och drivna journalister skulle kunna ha gjort och göra i frågan om Syrien. Om det inte vore för att de av egen politisk-ideologisk övertygelse, eller för att den politiska linjen som redaktionschefen och medieägare sätter är den som har rått och varit den gängse under dessa år då nära en halv miljon syrier har mött döden.

I DE 32 KAPITEL SOM STRÄCKER sig över 300 sidor lyckas Paulov med att både beskriva bakgrunden, landet, folken, för det är flera folk i denna unika sekulära stat i Mellanöstern, kriget, aktörerna, religionens betydelse, regionen, USA:s planer på att rita om kartan i denna region av världen, skapa förevändningen för den egna interventionen, USA-sociologen Gene Sharps Manual för ”regimbyte” och inte att förglömma; den svenska regeringen ynkliga, pinsamma och totala underordnande av USA:s pekpinne i frågan om Syrien.

”Syriens tystade röster” är lättläst. När den kom fram efter två månaders postgång från Sverige till Honduras sträckläste jag den. Den griper läsaren. För till skillnad mot många av våra kollegor har Paulov inte bara varit flera gånger i Mellanöstern och Syrien innan kriget (se kapitlet om Aleppo), han tar nya kontakter, konfronterar hela tiden uppgifter med sina egna kontakter som mainstreammedierna publicerar. Bevakningen sträcker sig från 2011 fram till i början av 2019.

Han lyckas alltså med det en reporter och hans chef alltid ska tänka på; följa upp temat, hålla kontakt med kontakterna i och utanför, i det här fallet Syrien respektive Sverige men även andra länder i världen. När Paulov drar i en tråd i en uppgift poppar det hela tiden upp nya uppgifter som gör att tråden, uppföljningen blir konstant. Det gör att reportern eller författaren får en bild, kunskap och kännedom som gör att han kommer allt närmare Pudelns kärna, sanningen.

Det gör att de stora mediernas och de journalister som dessa medier satt för att specialbevaka temat Syrien inte recenserar en bok som ”Syriens tystade röster”. För då ger de smisk på den egna stjärten. För mediernas bevakning eller bättre; desinformation och ibland talande tystnad i flera fall av kriget i Syrien, har gjort dem delaktiga till ett massmord utan jämförelse sedan det andra världskriget.

PAULOV JÄMFÖR INTERNATIONELLA mediers bevakning av angreppskriget mot Syrien via cirka 200.000 jihadister från ett hundratal länder och kommer fram till att svenska medier borde stå i skamvrån. Den politiska fegheten är slående, till och med jämfört med vissa stora brittiska medier som publicerat intressanta reportage direkt i politisk konfrontation mot både sina egna kollegor och medier men också mot den egna regeringen och USA-administrationens ståndpunkter.

Även de svenska politiska partierna utan undantag tangerar mediernas delaktig i folkmordet. Fegheten och delaktighet i brottet är kanske ännu större hos v-ledaren Jonas Sjöstedt och den partiledning han representerar som inte har begripit att han/de objektivt blivit Trumps omedvetna allierade i det imperialistiska angreppet mot Syrien i synnerhet och mellanöstern i allmänhet när Sjöstedt lanserar en ”skyddszon” i norra Syrien och i praktiken ber Trump om ett ”Nytt Libyen”.

Paulov avslöjar skalet i det som kallas den ”Fria Syriska Armén”. Eller IS som en pervers artificiell folkmorsskapelse av USA. IS är ett verktyg i tjänst hos USA för att slå sönder nationalstaten Syrien.

Men där finns också Rysslands deltagande och viktiga assistens för att neutralisera och eliminera IS och övriga terroristgrupper som hållits under armarna och aktivt fått materiellt, finansiellt och militär materiel av Gulfstaterna men även av USA, Israel, Turkiet och delar av EU. Iran och Hizbollah analyseras så klart på ett helt annat sätt än vad svensken är van att läsa, se och höra. Det är en analys som inte avslutas efter 30 sekunder utan detaljer som bildar ett mönster där läsaren begriper vem som är inbjudna till Syrien av den legala av FN erkända regeringen och vilka som bryter mot FN-stadgan och ockuperar illegalt och mot folkrätten syriskt territorium som bombas.

ANGREPPSKRIGET MOT DEN SYRISKA statsbildningen har alla de ingredienser och som tillämpats i andra delar av världen där Gene Sharps Manuel om Regimbyte har använts. Ukraina, Libyen, Venezuela eller Nicaragua är tidigare exempel. Men när de militära segrarna har uteblivit har den psykologiska krigföringens arkitekter gått ett steg för långt när kemgasattacker med statister från de Vita Hjälmarna verkställts respektive använts. Där finns också beskrivningarna i flera kapitel i boken om dessa ”Fakenews” när de Vita Hjälmarna skriker om ”kemgasattacker” och Paulov ställer källor mot varandra och avslöjar ”Faken”.

Han ger alltså läsaren själv möjlighet att dra sina egna slutsatser baserat på källor som aldrig publicerats i stora och inflytelserika medier som Dagens Nyheter, som har haft eller har flera reportrar som på sitt ansvar har bevakningen av angreppskriget mot Syrien. Och trots alla stolta och vackra proklamationer som detta alster brukar avsluta sina artiklar med, så som ”kritisk källhantering” och objektivitet, blir sanningen, när man skrapar på artikeln, pinsamt ihålig.

DET SVENSKA UTRIKESDEPARTEMENTET, då? Även här blir tystnaden och de långa månaderna av väntan pinsam för att få en intervju eller kommentar med de politiskt ansvariga på UD. För det gör sig inte. Paulov tvingas skicka in skriftliga frågor som bara det gör att en intervju redan från början blir lite rumphuggen eftersom det blir omöjligt med följdfrågor. Men han ställer dessa kommentarer mot tidigare uttalanden från UD-experter som besökt Syrien och som har gjort sparsamma uttalanden men som i vissa fall står i motsättning till vad de så kallade ”sakkunniga tjänstemännen” på UD förfäktar i sina intetsägande svar eller kommentarer till Paulovs skriftliga frågor.

Och det är här som Paulovs bok också avslöjar, vilket inte andra medier med enorma ekonomiska och personella resurser skulle kunna ha gjort, att svenska regeringen och UD via Sida med all sannolikhet direkt eller indirekt har finansierat och fortsätter finansiera den väpnade oppositionen i Syrien.

Det är i slutändan organisationer som FN har deklarerat som terrorister, i första hand al Nusra, den al Qaedabaserade terroristorganisationen i Syrien, där pengarna går via så kallade ”NGO:s”. Dessa har kommit att bli murbräckan och en fasad för andra rörelser och organisationer. Fallet Nicaragua är slående där CIA:s olika civila fasader, så som USAID eller NED, förra året med 16 miljoner dollar finansierade en rad NGO:s med direkt band till den politiska högern som med våld försökte störta sandinistregeringen i Managua.

Paulov får ut dokument från UD där stora delar av dokumenten har raderats med svart över de uppgifter som jag tveklöst vågar säga att regeringen komprometteras med terrorismen. För dessa uppgifter skulle kunna visa att miljoner kronor av svenskt bistånd har gått till dessa terrorister som under åtta års krig, av i första hand utländska jihadister, har dödat, lemlästat och skapat ett krigets helvete för miljoner syrier.

Ovanstående är bara ett axplock. Köp och läs boken med kritiska ögon, jämför med övriga källor som under dessa åtta år har använts i fallet Syrien.

Och ”Sök sanningen, även om den så ska leda dig till helvetes portar”!, som den göteborgska politiska rockgruppen Röda Kapellet sjöng en gång på 1970-talet.

Det tål Patrik Paulovs ”Syriens tystade röster”!

Dick Emanuelsson,

Tegucigalpa-Honduras, journalist och reporter sedan 1984.

”ILLA, JAG MÅR ILLA”! Eller Bindefelds födelsedagskalas i Tel Aviv

Samtidigt med att Micael Bindefeld och maken Nicklas Sigurdsson förberedde sig för lördagens stora "finalfest", så som Expressen beskriver födelsedagskalaset för 140 inbjudna personer från den svenska Frimurarlogen, massakrerade de israeliska militära säkerhetsstyrkorna 75 palestinier i fredags. Sammanlagt har 300 palestinier mördats av den sionistiska folkmördarstaten sedan "fredagsprotesterna" inleddes. Socialdemokraten Mona Sahlin var en av de inbjudna gästerna som avnjöt middagar och groggar å hotellet där hotellnotan per natt går på 5000 kronor. Folkhemmet och "solidariteten med de små nationerna" så som Olof Palme sammanfattade saken, vad blev det av den, Sahlin?

”ILLA, JAG MÅR ILLA”! Eller Bindefelds födelsedagskalas i Tel Aviv

”Jag mår illa då fröken Christer snubblar till och råkar spilla så att fru Bindefeld får sås på kragen, över magen! Usch vad jag mår illa”!

(Magnus Uggla).

Av Dick Emanuelsson

Sveriges korporativa FRIMURARLOGE firar Bindefelds födelsedagskalas i Tel Aviv medan den sionistiska folkmördarstaten skjuter och i fredags skottskadade 76 palestinier! Sammanlagt har 300 palestinier mördats av de militära israeliska säkerhetsstyrkorna sedan ”Fredagsprotesterna” inleddes.

En FRIMURARLOGE består av de personliga topparna i ett samhälle. I Sverige sammanstrålar de i informella träffar på sina exklusiva platser, historiskt sett har Öfre Östermalm varit ett populärt tillhåll för den politiska, ekonomiska, militära, juridiska, sociala och kulturella eliten i samhället.

Där förs inga protokoll utan samtalet förvandlas i konkreta resultat. Det kan handla om att Wallenbergsfären vill att regeringen ska köpa in fler Jas-39 och liknande delikata frågor som diskuteras mer ”avslappnat” med en grogg i handen.

FRIMURARLOGEN är ett över de politiska demokratiska institutionerna stående organ utan någon som helst demokratisk kontroll eller insyn.

Att denna FRIMURARLOGE har festat, inbjuden till kalaset av en till den sionistiska staten närstående eller direkt beroende svensk medborgare är uppenbart. Att denna FRIMURARLOGE har ”besökt historiska platser”, överraskar ingen, det ingår i det högre politiska spelet där det sionistiska folkmordet på det palestinska folket ska döljas och där ”förståelsen för Israel” ska penetreras i ryggraden hos dessa svenska maktmänniskor.

Kanske det finns en och annan av dessa ”duttiga idioter” som framledes kommer att ångra ”resan” och i kändispressen kommer att gråta ut.

Osökt leder mig den här vidriga historien till Magnus Ugglas klassiska:
”ILLA, JAG MÅR ILLA”!

Video-Ugglas: https://youtu.be/oEUa9e09eao

Källa: Expressen.

https://www.expressen.se/noje/langa-listan-sa-lierar-sig-bindefeld-med-makthavarna/?

La historia política de Aurora Boreal

La Aurora Boreal y el primer número del diario NORRSKENSFLAMMAN, "La Llama de Aurora Boreal" que salió 1904. Como diario, fundado por mineros del norte, salió la primera vez el 2 de octubre de 1906. Fue el segundo diario comunista más antiguo después el diario Le´Humanite, del PCF de Francia.

La historia política de Aurora Boreal

Por Dick Emanuelsson

2019-01-01 / Aurora boreal, ese insólito y hermosísimo fenómeno en la atmósfera en el norte de Suecia Noruega, Finlandia y Rusia se lo ve por esta época. Pero también su historial político como diario comunista.

En 1904, siete mineros en la ciudad nortina Kiruna, Suecia, donde se encuentra el círculo del Polo Norte, tomaron la decisión, en una sauna (Sic!) de fundar un diario al servicio de la clase obrera, bautizándolo Norrskensflamman, La Llama de Aurora Boreal.

Salió en 1904-1906 como semanario y desde el 2 de octubre de 1906 1906, como diario, órgano del partido socialdemócrata en el departamento de Norrbotten.

Fue, como decía Lenin en su obra maestra Qué Hacer, “no solo un Agitador y Propagandístico colectivo, sino también un Organizador colectivo”.

En mayo de 1917 incluso cinco meses antes de la Revolución de Octubre en Rusia, la Llama de Aurora Boreal, fiel a las mejores tradiciones de la lucha del movimiento obrero sueco, optó por volverse órgano del nuevo Partido Socialdemócrata de Izquierda, en alianza con la juventud socialdemócrata y varios líderes del partido que habían sido expulsados por haber tomado la posición de Lenin en la Conferencia de Zimmervald, que era la posición antimilitarista de los partidos reformistas de la época.

Un grupo de participantes en la
Conferencia de Zimmervald de 1916.

 No era sorprendente, que la Llama de Aurora Boreal, que fue constituida como una cooperativa en la que se podía comprar una o varias acciones pero solo tener un voto en la asamblea anual cuando se tomaba la decisión de elegir la junta jurídica del diario, cuando el movimiento obrero internacional 1921, se dividió en una corriente reformista (socialdemócrata) y una revolucionaria (los comunistas, liderados por Lenin), La Llama de Aurora Boreal tomó la decisión por ser órgano regional del naciente Partido Comunista de Suecia. Y así pasó hasta 1990.

El diario fue un farol de información y organización de la solidaridad durante la defensa de la República en España 1936-1939 y un defensor de los casi 700 brigadistas e internacionalistas suecos que constituían la brigada sueca y que volvieron de España a Suecia 1939; 173 de ellos fueron enterrados en la tierra española.

Los sobrevivientes fueron internados en campamentos en Suecia durante la siguiente guerra, una subordinación ante Alemania y Hitler, que quería que el gobierno sueco los extraditara a Alemania, lo cual fue negado.

Karl Staf.

 El marinero y joven comunista sueco Karl Staf, que peleaba en España contra Franco logró evadir a la policía sueca y pasó a Dinamarca donde se incorporó en la lucha clandestina antifascista en contra de la ocupación alemana. Fue detenido y deportado a Alemania donde fue liberado por las tropas estadounidenses en 1945.

Staf fue nuestro reportero en América Latina desde 1960 hasta 1988. Estuvo a punto de ser fusilado en Colombia por el ejército después de haber entrevistado a Jacobo Arenas, junto con Manuel Marulanda fundador de las FARC. Lo mismo pasó en Honduras en la década de los 1970.

Un grupo de brigadistas internacionalistas suecos en España, en total eran 700, de los cuales 173 fueron enterrados en la tierra española. La gran mayoría eran de la juventud del partido comunista sueco, pero había unos socialdemócratas también en la brigada sueca ”George Branting” que era parte de la mayor brigada Ernst Thälman.

Staf llegó en una avioneta desde Costa Rica a Managua liberada antes de la junta, encabezada por Daniel Ortega el 19 de Julio de 1979. Ya estaba viviendo en la Habana desde el principio de los 60. Ya había sido corresponsal por la Aurora Boreal tanto en la URSS como en China, en donde la revolución triunfó el 1 de octubre de 1949.

El atentado fascista cobró cinco vidas del diario

La portada al día siguiente tituló:

“Atentado contra Norrskensflamman.

Cinco víctimas, el edificio destruido”.

En la noche del 3 de marzo de 1940 el diario sufrió un atentado fascista por su posición política consecuente al inicio de la Segunda Guerra Mundial. El jefe de la policía municipal, cuatro oficiales del regimiento de infantería en la ciudad, más un periodista del diario local de la derecha colocaron una bomba en la imprenta dejando el trágico saldo de cinco personas muertas, de ellos el encargado de economía del diario y su mujer y cuñada más dos de las niñas de ellos.

Todo el edificio quedó en llamas. Esto fue la redacción, imprenta, dos apartamentos donde dormían los cinco que fueron víctimas de los fascistas en el cobarde atentado ejecutados por el jefe de la policía de la ciudad de Luleå, cuatro oficiales del ejército y un periodista del diario local de derecha, Norrbottens-Kuriren.

Al otro día más de diez mil personas manifestaron su repudio al atentado que quedó en impune por unas sentencias irresorias. El jefe de la policía se ahorcó en su celda. Los demás culpables pasaron 6-12 meses en prisión.

El diario nunca dejó de salir, pese a las inmensas dificultades y la prohibición por parte del gobierno de coalición de transportar los diarios y periódicos comunistas en la línea de ferrocarril.

1988, un reportaje de este reportero en las montañas de Colombia, hace una entrevista con el joven guerrillero ´John Jairo´, cuya madre peleaba en uno de los frentes guerrilleros de las FARC-EP y su papá, también guerrillero, había caído en un combate con el ejército. En los años 2005-2006 cayó también John-Jairo en un combate con el ejército. Ese carácter antiimperialista e internacionalista del diario Norrskensflamman lo tuvo hasta el 2015. De ahí se volvió un pasquín de izquierda-liberal-light, traicionando su antepasado glorioso y orgulloso.

La gran huelga minera en Suecia

Los primeros días de diciembre de 1969, los mineros del norte de Suecia, aquellos que habían fundado La Llama de Aurora Boreal el 1904, la vanguardia de la clase obrera sueca, optaron por iniciar una huelga de dos meses, que se volvería histórica por su unidad y fuerza. 5000 obreros sacudieron al estado capitalista sueco y fue ejemplo para el resto del movimiento obrero, algo así como fue la gran huelga bananera en Honduras 1954, que fue la señal y el inicio de huelgas en todo el país y que tuvo repercusiones en la legislación laboral, no solo en Honduras sino en toda Centroamérica.

5 000 mineros se “sentaron” a principio de diciembre de 1969 en una huelga que duró dos meses y fue una victoria sin precedentes para los mineros y por ende para la clase obrera sueca.

En ese diario trabajé 34 años, tiempo inolvidable.

Lamentablemente La Llama de Aurora Boreal ya no tiene la llama roja e incendiaria, sino que se ha vuelto a un pasquín sub-cultural y oportunista, ahogado en la traición a sus antepasados, convirtiéndose en semanario Izquierda light, anticomunista, negándose a defender las revoluciones bolivariana, cubana y sandinista, montando posiciones dualistas cuyo destino ya conocemos qué será dentro de poco.

No obstante la Llama de Aurora Boreal en la atmósfera, no la impide nadie.

https://youtu.be/lGxVE2mFWYM