Vilken är skillnaden mellan “steka ryssar i smör” och ”stick kniven i ryssen”?

Av Dick Emanuelsson

Generalmajoren Laura Swaan Wrede, nyutnämnd Rikshemvärnschef och till råga på allt adjutant åt kronprinsessan Victoria anklagas för öppen rasism och nazism.

Med anledning av att chefen för Sveriges Hemvärn, generalmajor Laura Swaan Wrede, inte fann något intellektuellt mer intressant i DN:s lördagsbilaga än att citera sin mormor, som påstod att ”EN RYSS ÄR EN RYSS ÄVEN OM DU STEKER HONOM I SMÖR”, så höjs nu röster om att denna militaristiska feminina knekt bör avsättas och entledigas från allt vad som har med Sveriges försvar att göra.

Twitter fattade nästan omedelbart beslutet att stoppa DN:s antikommunistiska och ”Hata-ryssar” affischstjärna. Facebook-krönikören Bert Hoflund i Göteborg ställde frågan till DN om vad som hade hänt om tidningen hade bytt ut ”ryss” mot jude”?

Från hela Europa, men i synnerhet från Sverige frodas rysshatet. Och 99 procent av de svensk medierna, som påstås vara "sociala kommnikatörer" underblåser snarare än att bekämpa hetsen mot en folkgrupp. I Ukraina tejpas rysktalande fast vid stolpar i en tortyr som inte ens uppmärksammas av svenska medier.

DN har sedan ett drygt år bedrivit en intensifierad antirysk hatkampanj. Alla journalistiska principer är som totalt bortblåsta, trots alla pompösa deklarationer som avslutar varje DN-text/drapa.

Det politiska målet med den politiska och hatfulla häxkampanjen från Dagens Nyheter är en NATO-anslutning, som Bonniersfärens flaggskepp har bedrivit sedan kalla krigets 1950-tal då den kombinerade kampanjen med krav på ”en Svensk Atombomb”. Den liberale ideologen tillika chefredaktör för monopolkapitalets främsta dagstidning, Herbert Tingsten stod bakom kampanjens ideologiska budskap och mål.

Efter att Ryssland gick in i Ukraina den 24 februari 2022 har alla antiryska hämningar släppt. Historikern Lars Gogman författade en 15 sidor lång genomgång av ryssfobin och citerade Folkkalendern 1937 (s 88):

”Sverige är rysshatets land framför andra alltsedan Ryssland militärt krossade Sveriges stormaktsvälde. Rysshetsen har i flera hundra år varit den svenska rustningsreaktionens främsta propagandavapen, använt tidigare mot tsarismen och ännu intensivare sedan 1917 mot bolsjevismen” [1].

Jag minns en före detta flickvän vars pappa arbetade som korpral på I17 (infanteriet, där jag gjorde lumpen) i Uddevalla. Under ett besök hemma hos henne på 1970-talet plockade hon fram en lång rad av skrifter från Nordiska Rikspartiet, det klassiska svenska nazistpartiet som hon sa var hennes fars. Jag var inte förvånad. Den svenska officerskåren var och är delvis influerad av den tyska nazismens rötter.

Om generalmajor Laura Swaan Wrede har ett liknande förflutet är jag inte mannen att konstatera. Men hennes uttalande som refererade till hennes mormor kanske är fragment som kan leda till ett sådant släktträd och de leder definitivt rent objektivt politiskt till det tyska 1930-talets Hitlertyskland.

Men i dag väcker ett sådant uttalande inga dramatiska reaktioner i Sverige, allt och alla som är mot ryssar i alla största allmänhet går hem.

 

SOM I UKRAINA. DÄR DET nynazistiska Azovregementet hade en slogan:

”SÄTT KNIVEN I ALLA RYSSAR”!

I dag är det ersatt med: ”Massakrera alla ryssar”!

 

I veckan föreslog den ukrainska författarinnan LARISA NITSOI att man ska tvinga ukrainare som stödjer Ryssland att bära en röd stjärna på sina kläder.

”Om du stödjer ryssarna, bär en röd stjärna på dina kläder. Om du går emot samhället, mot ditt folk, då måste du identifieras. Anständiga anläggningar ska inte släppa in den här typen av människor, vare sig det är frisörer, bensinstationer eller biografer. Låt dem känna sig marginaliserade”, sa Nitsoi.

Ord som naturligtvis vi aldrig läser i DN.

 

OTTO SKORZENY, var en officer i SS och i likhet med Hitler av österrikiskt ursprung. Denne man, 1,90 lång blev en myt under kriget för sina spektakulära aktioner, bland dem fritagningen av den italienska fascistledaren Benito Mussolini den 12 september 1943 från ett hotell.

Han kallades “Scarface”, för sitt ärriga ansikte, ”Tysklands farligaste man”, ansåg USA-pressen. Vid Nürnbergrättegångarna frikändes han men skulle ”avnazifieras” men flydde från detta läger 1948 med Francodiktaturens Spanien som mål. Där beskyddades han av general Franco och blev där en av grundarna av den hemliga nazistiska organisationen ”Odessa” som hjälpte ett stort antal ledande tyska nazister att fly till Sydamerika.

 

OVANSTÅENDE BESKRIVER Gustavo González Rodríguez, en chilensk journalistveteran och universitetsprofessor i journalistik i Chile (idag pensionerad) i ett oerhört intressant dokument [2].

Han konstaterar att det inte var Hitlers uppfinning att tillskriva Tyskland en messiansk roll i Europa. En sådan föreställning implanterades sedan 1800-talet av filosofer och politiker som i en ”fanatisk teoretisering” framhävde den tyska nationens rasöverhöghet, påminner Primo Levi i sitt arbete ”Om detta är en man”. Nazismen omsatte dessa teorier i praktiken med en paroxysm som fick sitt största uttryck i folkmorden med krematorier och gaskammare.

Vad som är intressant med Rodriguez artikel är rasteorins likhet med vilken den svenska generalmajoren välvilligt citerar sin mormor som inte ens kunde tänka sig ryssar, om de än så ”stektes i smör”, naturligtvis än mindre förkolnade i nazismens ugnar.

Rodriguez:

 

”I DEN DAGLIGA PRAKTIKEN AV FÖRINTELSELÄGREN förverkligas det hat och förakt som sprids av nazistisk propaganda. Här var inte bara döden närvarande, utan en mängd galna och symboliska detaljer, som alla tenderar att visa och bekräfta att judarna, och zigenarna och slaverna (bland dem ukrainare, ryssar, med flera) är boskap, avfall, smuts”, skrev Levi, som också påminde om att de första testerna av effektiviteten hos gaskamrarna i Auschwitz gjordes med trehundra unga sovjetiska krigsfångar”.

Rodríguez ställer sig därför frågan ”vad Skorzeny idag skulle tycka om den ryssfobi som släpptes lös i Europa efter invasionen av Ukraina på order av Vladimir Putin? Skulle du känna att västvärlden, med USA i spetsen, äntligen har insett det `fruktansvärda hotet från de asiatiska horderna´, för att använda Hitlers ord? Skulle du alltid följa tanken på din Ledare, skulle du då bekräfta Ryssland som den stora slaviska fienden”?

 

GENERALMAJORSKAN WREED ÄR INTE ENSAM i sin fascistiska hatfulla attityd mot allt ryskt, men som fegt placerar sin mormor framför sig för att inte själv stå för folkfientlighetens rasistiska uttryck.

En annan som hatar ryssar säger att ”Moskva måste brinna”. Det är ord som kommer från Stepan Bandera, sonson med samma namn som den självbetitlade ukrainske ultranationalistiska ledaren och nazistiske kollaboratören i andra världskriget, ansvarig för morden på hundratusentals judar, polacker, romer, kommunister.

Det oförblommade hatet mot Ryssland är farligt, inte bara för freden utan för det mentala hälsotillståndet för folken i Sverige och Europa. Här i Honduras går det att utbyta uppfattningar i fråga om Ukrainakriget utan att vänskaps- eller familjerelationer slås sönder kanske för många år. Här finns en yttrande- och pressfrihet som dragits ned fullständigt i Sverige och där element som generalmajorskan bidrar till att förstärka hatet och samtidigt rädslan för att överhuvudtaget våga yttra sig, hennes militära underrättelsetjänst, kombinerat med civila småagenter som tror sig vara ”James Bond i fosterlandets tjänst” från Hemvärnet ”kanske registrerar allt vad jag säger. . .”?

Kanske Lavrov, den ryske veteranen i sovjetisk och rysk utrikespolitik har rätt när han slår fast att det enda som hjälper för att Ukraina ska befrias från den nynazism som nu återupplivats i Europa är att befria landet från fascismen.

Noter:

[1] Lars Gogman: ”Tårarna kommo ofrivilligt i ögonen ...”
https://www.arbark.se/pdf_wrd/vik07.pdf

[2] Skorzeny, Ucrania, Putin y la rusofobia: Desde las «hordas asiáticas» de Hitler hasta la expansión de la OTAN
https://www.meer.com/es/69721-skorzeny-ucrania-putin-y-la-rusofobia

 

WIKIPEDIA:

Laura Swaan Wrede

https://sv.wikipedia.org/wiki/Laura_Swaan_Wrede

LAURA SWAAN WREDE gjorde sin värnplikt vid Norrlands luftvärnsbataljon och inledde sin karriär som officer 1987. Därefter tjänstgjorde hon vid Livgardet och även i ett antal utlandsinsatser, bland annat som observatör i Mellanöstern. Hon har också tjänstgjort i Libanon och Bosnien. Hon utnämndes 1993 till kapten och tjänstgjorde i slutet av 1990-talet vid Roslagens luftvärnskår. Åren 2003–2005 genomförde hon Försvarshögskolans chefsprogram.

Efter att ha varit operationsledare vid Högkvarteret var hon chef för Livgardet 2017–2020, den första kvinnan på posten. I april 2020 tillträdde hon som ställföreträdande arméchef, då hon tog över efter brigadgeneral Fredrik Ståhlberg. Swaan Wrede befordrades i samband med tillträdandet till brigadgeneral. Sedan den 30 september 2022 är Laura Swaan Wrede generalmajor och rikshemvärnschef.

·       Sedan 2008 är hon adjutant åt kronprinsessan Victoria.

·       Laura Swaan Wrede invaldes 2022 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Utmärkelser

·       Konung Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken II.

·       Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels bröllopsminnesmedalj.

·       Hans Majestät Konungens medalj.

·       För nit och redlighet i rikets tjänst.

·       Försvarsmaktens värnpliktsmedalj.

·       Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden.

 

 

UD:s uppgift? ”Vi vill göra Nato starkare”!

Svenska diplomaters uppgift?

 

UD:s uppgift?

”Vi vill göra Nato starkare”!

UD:s förste ambassadsekreterare i Bogota bara log när vi hävdade att Sveriges bästa bidrag till fredsprocessen och fredsavtalet mellan FARC-gerillan och den colombianska staten var att stödja den nyinrättade Stiftelsen för de Krigsskadade i gerillan, paramilitären och de reguljära armésoldaterna.

Han log men sa inget.

Strax innan hade vi påpekat mötet i Bogota den 19 januari 2017, bara två månader efter att fredsavtalet hade undertecknats av de två nämnda parterna, mötet mellan den svenska regeringsdelegationen (s) med John Stjernfalk, svensk brigadgeneral och rådgivare till försvarsdepartementet och Colombias vice försvarsminister Aníbal Fernández i Bogota.

Den 14 mars, bara två månader senare landade i Bogota Sveriges dåvarande industriminister Mikael Damberg, som på andra sidan bordet hade försvarsminister Carlos Villegas, f.d. ordförande i Colombias motsvarighet till Svensk Näringsliv; la Asociación Nacional de Empresarios, ANDI. Under bägge besöken i Bogota detta år fanns representanter för Wallenbergimperiets SAAB-gruppen med som var intresserade av att sälja sitt JAS-39 Gripen till Colombia som skulle byta ut delar av sitt 30-åriga gamla flygvapen [1].

Den 14 mars 2017 träffades politiska, militära och underrättelseöverenskommelser mellan Colombia och Sverige. Sveriges dåvarande industriminister Mikael Damberg, som på andra sidan bordet hade försvarsminister Carlos Villegas, f.d. ordförande i Colombias Industriförbund. Underrättelseutbyte om vem och mot vilka? Det är känt att den colombianska ambassaden i Stockholm har bedrivit spioneri mot colombianska politiska flyktingar i exil i Sverige och skribenten av denna krönika. Också Wallenberg hade sina utsända i den svenska regeringsdelegationen, ivriga om att slja Jas39 Gripen. Inte ett ord i pressen om fredsavtalet med FARC. [Faksimil från tidningen El País, Cali].

NÄR JAG GOOGLADE PÅ ETT tema stötte jag på honom igen, UD:s förste ambassadsekreterare i Bogota, FARAZ DAVANI. Han bjöd oss på kaffe på en uteservering i kvarteret för ambassaden för att i artighetens tecken ta emot mig som återvände till Bogota för första gången sedan den 2 december 2005. Då hade jag lämnat Colombia efter fem år som ackrediterad reporter för Norrskensflamman, LO-Tidningen, norska Ny Tid och Liberación i Malmö, kraftigt mordhotad det sista året i Colombia.

I februari 2009 gick det colombianska åklagarämbetets detektiver in i den hemliga politiska polisens högkvarter (DAS-G3) och beslagtog hela arkivet och ockuperade dess lokaliteter. Denna hemliga polis avlyssnade, förföljde och hotade den politiska oppositionen men använde sig också av de paramilitära dödsskvadronerna som tog emot dödslistor på oppositionella som skulle avrättas.

I arkivet fanns det pärmar och ”personfiler” på sex journalister som hade förföljts och fått hela sitt aktiva liv dokumenterat och trakasserat. Fem var colombianer och en var svensk, denne skrivare. På nästan 500 dokument hade de allt registrerat om mitt liv i Colombia från 2004–2005, dygnet runt [2].

Det var av den orsaken som jag åtminstone ville ha den nya säkerhetspolisen på det klara med att jag hade ambassaden på min sida när vi återvände till Colombia i april 2017 för att göra reportage i olika delar av landet. Dessbättre gick resten av tiden i Colombia utan problem.

 

Faraz Davani, uppenbarligen vid Polcirkeln i Norrland där Nato övar militärt sedan 2004 och som kanske ska ses som Sveriges kampanjande för ett medlemskap i Nato.

OCH NÄR JAG FÖR ANDRA GÅNGEN stöter på Davani ser jag det i versaler i en Twitter på Google:

”WE WILL MAKE NATO STRONGER”, med hashtagen, som om det redan vore ett faktum: #WeAreNATO.

Och då föll polletten ned.

Nu begriper jag bättre varför denne ambassadsekreterare inte ville se stöd till några humanistiska stiftelser för krigsinvalider i gerillan. Han ville arbeta med verklig ”hårdvara”. Han var eller är förmodligen en central bricka mellan den svenska vapenindustrin, med det svenska monopolkapitalets egen guru Wallenberg som uppdragsgivare för Davani och ambassaden, på ena sidan och den colombianska militaristiska staten, å den andra. Eller andra stater dit Davani senare har skickats i sitt ”diplomatiska” uppdrag.

Och nu handlar alltså för denne iranskfödde UD-anställd om att ”göra Nato starkare”. Och det i en iver som inte kan döljas. För Davani och det övriga UD vill vara med `de stora grabbarna´ OVER THERE och skicka ut unga svenska män i Natos krig, där de ukrainska skyttegravarna kan komma att bli Kalles, Johans och Eriks skyttegravar, sönderslitna kroppar som resultat av artillerigranaterna som spränger skyttegravarna i fragment som senare, om de har tur, skickas hem i svarta säckar med den svenska flaggan på kistorna.

Men det är en falsk nationalitet eller patriotism. För det är inte Kalles, Johans eller Eriks krig. Inte heller Natos. Det är USA:s. Det är som en inneboende automatik i samhällskroppen i USA. Eller som han sa den förre USA-presidenten Jimmy Carter:

”USA har bara upplevt 16 år av relativ fred sedan självständigheten den 4 juli 1776”.

Och frågan kvarstår:

Är det UD:s uppgift och ingår det i svenska diplomaters uppgifter att kampanja för krigsalliansen Nato som vi formellt ännu inte ens är medlemmar i?

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa-Honduras

[1] https://colombiaidag.blogspot.com/2022_12_13_archive.html#5505067042223789495

[2] https://das-terror.blogspot.com/

 

Journalistförbundets svek mot Julian Assange som deporteras till USA

En read-writing av en torr nyhetstext från DN är allt Svenska Journalistförbundets medlemstidning Journalisten presterar samma dag som regeringen Boris Johnson beslutar att Julian Assange ska deporteras till USA och ett straff på 175 års fängelse. Var finns solidariteten med en kollega som avslöjade krigsbrott?

 

Journalistförbundets svek mot Julian Assange som deporteras till USA

SAMMA DAG SOM VÅR medlemstidning JOURNALISTEN har upprop för flera utsatta journalister i världen, publicerar redaktionens Klas Granström en torr nyhetstext på 519 tecken om att regeringen Boris Johnson ger grönt ljus för att deportera Julian Assange till USA och en säker död i ett USA-fängelse, farhågor enligt Assanges fru.

I samma nummer, i dag den 17 juni, 2022 i Journalisten skriver Helena Giertta, chefredaktör för vår förbundstidning; ”var stolt över att vara journalist”. Visst men vad har Svenska Journalistförbundet gjort för att skapa opinion i det land som Julian Assange förmodligen gick i en fälla och där såväl rättsapparaten som den svenska regeringen tyst spelade med i USA:s operationer för ett utlämnande av den journalist som förmodligen har gjort ett gigantiskt verk för press- och yttrandefriheten men som han betalar med sitt liv.

DEN SVENSKA ÅKLAGARMYNDIGHETEN hade mycket väl kunnat göra sitt förhör med Assange på ambassaden i London via zoom, eller Skype. Det var vad den colombianska domstolen gjorde med undertecknad när jag vittnade, från Colombias ambassad i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa i fallet med den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Perez, som greps efter landningen i Caracas i april 2011 och som deporterades på begäran av regeringen Juan Manuel Santos till Colombia. Perez satt fängslad i tre och ett halvt år och dömdes i första instans till åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan trots att han var politisk flykting sedan 1994 i Sverige och svensk medborgare några år senare. Efter överklagandet släpptes Perez fri i juli 2014. Men flera personer kunde lämna sina vittnesmål via Skype på respektive colombiansk ambassad. Och det var nästan samtidigt med Assange.

Om Colombias åklagare kunde genomföra sina förhör med oss vittnen, varför kunde inte den svenska åklagaren och domaren göra det med Assange, medvetna om att den australienske journalisten skulle kunna förbli på ambassaden under hela sin livstid?

INTE BARA DEN SVENSKA REGERINGEN, rättsapparaten och Boris Johnson är medskyldiga till att journalisten Julian Assange nu inom kort kommer att deporteras som en internationell terrorist eller narkotika-capo till den stat som med berått mod skjuter ihjäl reportrar i Irak. Med deporteringen kommer nu all kritisk ifrågasättande journalistik om USA:s folkmordskrig i världen effektivt att strypas. Bland de medskyldiga finns också den förre presidenten i Ecuador, Lenin Moreno som mot all Humanitär Internationell Rätt lät den brittiska polisen gå in på Ecuadors ambassad i London och släpa ut Assange och placera honom i fängelset i brott mot den internationella rätten till politisk asyl.

Och det blir minst sagt pinsamt att läsa Helena Gierttas ”var stolt över att vara journalist” när ens egen förbundstidning skriver:

”Idag är det 80 månader sedan Gui Minhai fängslades av Kina. Svenska Pen, Journalistförbundet, Publicistklubben, Reportrar utan gränser och Journalistens chefredaktör Helena Giertta menar att det är hög tid att Sverige tar nya krafttag för Gui Minhai.

Men där stannar inte uppropen som puffas för på tidningens etta:

”Ryska journalister får fristad i Göteborg.
Tre oberoende ryska journalister kommer att få en redaktionell fristad i Göteborg i två år i ett projekt initierat av Föreningen Grävande Journalister”.

Och vi fortsätter hyllningar till andra journalister i världen men inte Assange, på 1:an:

”50 år sedan gejternas gejt:
Den 17 juni har det gått 50 år sedan Watergateskandalen briserade med inbrottet i Watergatebyggnaden i Washington DC – och som genom granskande journalistik fällde USAs president Richard Nixon”.

Och jämför ovanstående hyllningar eller upprop för de nämnda med den torra och  korrekta nyhetstexten om Julian Assange som inte ens är Journalistens utan en read-writing från DN:

Brittiska inrikesministern: Assange får utlämnas till USA

Den brittiska inrikesministern godkänner att Wikileaks-grundaren Julian Assange kan lämnas ut till USA där han riskerar ett långt fängelsestraff. 

Som Journalisten berättat tidigare har Storbritanniens Högsta domstol tidigare beslutat att utlämna Julian Assange, och saken lämnades över till inrikesdepartementet.

På fredagen meddelade alltså inrikesminister att det är fritt fram, rapporterar DN. Julian Assanges försvar kommer att överklaga beslutet.

 

ÄR DET ALLT Svenska Journalistförbundet och Journalisten tänker göra för en kollega som till råga på allt har nedgraderats i Journalisten till att vara en ”grundare” för en webbsida?

Jag är då inte stolt att vara medlem i ett förbund som vänder en kollega ryggen som har avslöjat brott mot mänskligheten och som nu går en säker död till mötes. Han begick inget brott, han avslöjade krigsbrott begången av en stat som INTR ställs till svars för dessa brott men som nu agerar bödel mot journalisten.

Dick Emanuelsson

Medlem i SJF sedan 1984

 

VIDEO: STELLA MORRIS, Julian Assanges hustru:

New York Times beskriver hur “Dödens Spekulanter” kammar hem vinsterna för vaccinet mot Covid-19!

Hur ser Sveriges kontrakt med läkemedelsföretagens ut?

New York Times beskriver hur “Dödens Spekulanter” kammar hem vinsterna för vaccinet mot Covid-19!

Av Dick Emanuelsson

”Skattebetalarna betalar kalaset”, brukar det låta medan ”krämarna tar hem vinsterna”! Och i fallet vaccinet mot Covid-19 är prognosen att denna ”investering”, som för läkemedelsföretagen INTE är en investering för den betalar, just det, skattebetalarna, så kommer vinstresultatet för dessa bolag att rusa mot astronomiska höjder.

För nyliberalerna kommer det att registreras som ytterligare ett exempel på kapitalismens förträfflighet. Men frågan är om ens nyliberaler i regeringsställning, som nu har ett helt folk som ska vaccineras och är desperata eftersom bolagen inte producerar i den takt de utlovade när de HEMLIGA kontrakten skrevs, instämmer.

 

ETT ANTAL REPORTRAR och ”grävare” i New York Times har försökt gräva för att få fram detaljer i de kontrakt som olika regeringar i världen har skrivit med giganter som Pfizer eller AstraZeneca. Men de är nästan uteslutande hemliga, både om pris på vaccinet som konsekvenser om vaccinet inte håller måttet eller om tragedier utspelas i kölvattnet av en massvaccinering.

Och trots att det är skattebetalarna som gör investeringarna för att få fram ett vaccin, så är det läkemedelsföretag som vanligtvis blir ägare av patenten. ”Det betyder att företag kan bestämma hur och var vacciner tillverkas och hur mycket de kostar. Såsom det förklaras i CureVac-avtalet så ska företaget `ha ensamrätt att utnyttja´ denna äganderätt”, skriver USA-reportrarna i sitt reportage.

Och de fortsätter:

 

”DETTA HAR BLIVIT EN KÄLLA till tvist under flera månader. En samling av länder, ledda av Indien och Sydafrika har till Världshandelsorganisationen ansökt om att läkemedelsbolagen ska avstå från rätten till `copyrighten´ för att generiska läkemedelsproducenter kan börja producera vaccinerna. WHO, Världshälsoorganisationen har stött denna idé, men den har praktiskt taget fördömts av opposition från regeringarna i USA och Europa, vars läkemedelsföretag hävdar att patent- och vinsten från dem - är livsnerven för innovation”.

En cynisk inställning eftersom det är staternas regeringar, inte bolagen som har satsat miljarder för att snabbt få fram ett vaccin.

Bolagen kräver också att de viktigaste villkoren för vaccinkontrakt, priset per dos ska censureras i de offentliga versionerna i kontrakten med regeringarna. Det är fallet med Colombia där spekulationerna talar om att regeringen betalar tio gånger priset och att en stor del av pengarna stoppas i egna fickor. För läkemedelsföretagens del hävdar dessa att det är en ”affärshemlighet”.

”Vissa läkemedelsföretag har inkluderat klausuler i sina leveransavtal som gör det möjligt för dem att avbryta leveranser om länder avslöjar priset”, understryker New York Times.

”Genom att insistera på att deras priser förblir konfidentiella har tillverkarna övertag över statliga förhandlare, som inte vet hur mycket andra länder betalar”.

MEN DET LÄCKER, så klart, också bland de inblandade regeringarna.

”Enligt rapporter i media betalade Europeiska Kommissionen 2,19 dollar för varje dos av vaccinet som utvecklats av University of Oxford och AstraZeneca, medan Sydafrika betalade mer än dubbelt, 5,25 dollar. Läkemedelsföretagen svarade inte heller på förfrågningar (från NYT) om att se kontrakten eller förklarade varför sekretess var nödvändigt”.

Reportrarna nämner fallet med en belgisk tjänsteman felaktigt avslöjade en prislista som visade att skattebetalare i USA betalade 19,50 dollar per dos Pfizer-vaccin, medan européerna betalade 14,70 dollar.

 

”I USA ÄR LÄKEMEDELSFÖRETAGEN skyddade från nästan allt ansvar om deras vacciner inte fungerar eller orsakar allvarliga biverkningar. Regeringen skyddar tillverkare av läkemedel för att behandla COVID-19 enligt lagen om allmän beredskap, en åtgärd från 2005 som syftar till att påskynda tillgången till droger under hälsokriser”.

Så fungerar kapitalismen där moral är ständigt frånvarande, allt för att profiten ska registrera nya höjder.

.................

Secret deals for vaccines against Covid-19

By Matt Apuzzo and Selam Gebrekidan / New York Times

 

When members of the European Parliament came together this month to read the first publicly available contract for the purchase of COVID-19 vaccines , they noticed something was missing. In fact, many things were missing.

 

The price per dose? Censored The delivery schedule? Censored The amount of money paid in advance? Censored.

 

And that contract, between the German pharmaceutical company CureVac and the European Union, is considered one of the most transparent in the world.

 

Governments have invested billions of dollars to help drug companies develop vaccines and are spending billions more to buy the doses. But most of the details of the agreements with those companies remain secret. Governments and public health organizations have agreed to the demands of the pharmaceutical companies that ask to keep the details secret.

 

Only a few weeks have passed since the vaccination campaign began, but that secrecy is already making accountability difficult. Pharmaceutical companies Pfizer and AstraZeneca recently announced that they would not be able to meet their delivery deadlines in Europe, causing widespread concern over the spread of dangerous variants of the virus. However, the terms of their contracts remain closely guarded secrets, making it difficult to question company or government officials about responsibilities or solutions.

 

However, available documents suggest that drug companies demanded and got flexible delivery times, patent protection, and immunity from being held liable if something goes wrong. In some cases, countries are prohibited from donating or reselling doses, a ban that could hamper efforts to bring vaccines to poor countries.

 

Governments are signing at least three types of vaccine deals: some buy directly from drug companies. Others buy through regional bodies like the European Union or the African Union. Many will turn to the Global Access Fund for COVID-19 Vaccines (COVAX), an alliance of more than 190 countries that is buying from drug companies with the goal of making vaccines available worldwide - in especially in poor countries — for free or at reduced cost. Some governments have signed agreements with both manufacturers and COVAX.

 

The United States has reserved 400 million doses of the Pfizer-BioNTech and Moderna vaccines, enough for 200 million people, and is close to ordering an additional 200 million doses by the summer, with options to buy up to 500 million more. It also has advance purchase agreements for more than 1 billion doses from four other companies whose inoculations do not yet have US regulatory approval.

 

The European Commission, the executive branch of the European Union that negotiates on behalf of its 27 member states, has almost 2.3 billion doses under contract and is negotiating for about 300 million more, according to data compiled by UNICEF and Airfinity, an analytics company. scientists.

 

COVAX says it has agreements for just over 2 billion doses of vaccines, although it also keeps its contracts secret. Only about a dozen of the 92 countries that qualify for vaccine subsidies from the alliance have managed to secure deals with individual companies, for a total of 500 million doses.

 

Despite the secrecy, some government and regulatory documents, public statements, interviews and the occasional slip-up have revealed some important details about the vaccine deals. This is what we know so far.

 

Governments helped create vaccines

 

Developing vaccines is a risky business. Companies rarely invest in manufacturing until they are confident that their vaccines are effective and can gain government approval. That's part of the reason why they often take so long to develop and distribute.

 

To accelerate this process, governments - mainly those of Europe and the United States - and non-profit organizations such as the Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (CEPI), absorbed part or all of this risk. .

 

The United States, for example, has pledged up to $ 1.6 billion to help Maryland-based Novavax develop its coronavirus vaccine, according to regulatory documents. CEPI provided up to $ 400 million in grants and interest-free loans.

 

Other companies have received even more help. Massachusetts biotech company Moderna not only used government-developed technology as the basis for its vaccine, but also received nearly $ 1 billion in government grants to develop the drug. Then, in August, the government placed an initial $ 1.5 billion order for the vaccine . The company has said that the project was paid for in full by the federal government .

 

These types of agreements were designed to help companies start manufacturing and cover costs such as clinical trials.

 

But companies will keep the patents

 

Despite huge taxpayer investments, pharmaceutical companies are typically full owners of the patents. That means companies can decide how and where vaccines are made and how much they cost. As explained in the CureVac contract, the company “shall have the exclusive right to exploit” those proprietary rights.

 

This has been a source of contention for months. A coalition of countries, led by India and South Africa, has asked the World Trade Organization to cede intellectual property rights so that generic drug manufacturers can start producing the vaccines. The World Health Organization has endorsed this idea, but it has been practically condemned by the opposition of the United States and Europe, whose pharmaceutical companies claim that patents - and the profits derived from them - are the lifeblood of innovation.

 

"Governments are creating artificial scarcity," said Zain Rizvi of the monitoring group Public Citizen. "When citizens fund the knowledge required to end a pandemic, that should not remain a secret."

 

Prices will vary

 

One of the key terms of vaccine contracts - price per dose - is frequently censored in public versions of government contracts. Companies consider it a trade secret. Some pharmaceutical companies have included clauses in their supply contracts that allow them to suspend deliveries if countries reveal the price.

 

By insisting that their prices remain confidential, manufacturers have the upper hand over government negotiators, who don't know how much other countries are paying.

 

Although governments accepted that provision, certain leaks and official reports show some of the disparities. According to media reports , the European Commission paid $ 2.19 for each dose of the vaccine developed by the University of Oxford and AstraZeneca, while South Africa paid more than double, $ 5.25.

 

Pharmaceutical companies did not respond to requests to see the contracts or explain why secrecy was necessary. A Moderna spokesperson limited himself to pointing out a regulatory document that said the contract "contains customary terms and conditions."

 

That's why there was such a stir last month when a Belgian official mistakenly revealed a price list , showing that American taxpayers were paying $ 19.50 per dose of Pfizer vaccine, while Europeans were paying $ 14.70. .

 

Dag Inge Ulstein, Norway's minister for International Development, said countries and international organizations must do more to publicize contracts. He also called on countries to share vaccine technology and said rich governments should donate vaccines to poor countries in the early stages of vaccination even as they continue to vaccinate their own citizens, as the Norwegian government plans to do .

 

"There must be transparency in procurement agreements," he said in an interview. To that end, he shared with The New York Times his country's purchase agreement with COVAX. That organization has refused to make public its negotiations, either with drug manufacturers or with the countries to which it sells

 

COVAX's contracts with countries assume a cost of $ 10.55 per dose, but warn that the final cost could be higher after including an "access / speed premium," which COVAX said is used to help companies. to launch their vaccines on the market.

 

Donations and resales are restricted

 

Public health activists have asked rich countries - which have practically monopolized the market for the first doses - to donate or sell vaccines to poor countries. However, the contracts could restrict buyers' ability to export doses, which could reduce sales by pharmaceutical companies.

 

The CureVac contract, for example, prohibits European countries from reselling, exporting, or donating doses — even to COVAX — without company authorization. Some contracts in the United States have similar restrictions.

 

A spokesman for the European Commission said that companies included that provision to ensure that wherever their drugs were used, they were covered by the same legal protections.

 

And governments are trying to find other ways to restrict exports.

 

On Tuesday last week, Germany lobbied the European Commission to allow its member states to block vaccine exports to countries outside the bloc after the slow start of vaccine distribution in Europe.

 

Vaccines will arrive when companies decide

 

Delivery times are considered proprietary information, so there are no public benchmarks against which a company's performance can be measured.

 

This has been most evident in the European Union's fight with AstraZeneca over the company's announcement that it would not be able to deliver the expected number of doses in the first quarter of this year. The European authorities claim to have received specific contractual guarantees for these deliveries. The company says it only promised to do its best to achieve those goals.

 

European officials, who initially agreed to keep the contract a secret, are now asking the company to make it public. Unless that happens, there is no way to determine who is responsible.

 

But there is no doubt that the drug companies have achieved ample room for maneuver for such an ambitious and complicated launch as this one. The CureVAc contract says that delivery dates (all censored) should be considered estimates. "On the estimated delivery dates there may be no product available or only reduced volumes of the product," the contract says. Similar provisions exist in other contracts.

 

Almost all vaccine manufacturers have similarly told investors that they may not achieve their goals. "We may not be able to create or expand production capacity on time," warned Pfizer in a corporate document in August .

 

That uncertainty has frustrated health officials. When Pfizer recently told Italy that it was temporarily reducing deliveries by 29 percent , the government said it was considering prosecuting the company. If that lawsuit materializes, some details of the European Union's contract with Pfizer could be disclosed, which remains totally secret.

 

"At one point they even promised more vaccines or faster vaccines," said Steven Van Gucht, the Belgian government's top virus expert. "And in the end they couldn't deliver."

 

Some governments are benefiting

 

At the beginning of the pandemic, the European Investment Bank, the European Union's lender, made a $ 100 million loan to the German company BioNTech, which partnered with Pfizer to produce a vaccine.

 

In addition to the interest on the loan, the European bank will receive up to $ 25 million in vaccine proceeds, according to a redacted version of the contract that BioNTech submitted to regulators.

 

The bank said the profit-sharing arrangements reflect the risk involved in early financing. Public Citizen's Rizvi argued that it puts governments on the same side as drug makers and reduces any incentive to make drugs cheap and widely available.

 

Companies are protected from liability for damages

 

In the United States, drug companies are protected from almost any liability if their vaccines don't work or cause serious side effects. The government covered manufacturers of drugs to treat COVID-19 under the Public Emergency Preparedness Act, a 2005 measure aimed at speeding up access to drugs during health emergencies.

 

That means that people cannot sue companies, even in cases of negligence or recklessness. The only exceptions are cases of proven “intentional abuse”.

 

Pharmaceutical companies are seeking similar disclaimers in negotiations with other countries. European negotiators have refused to grant those requests. COVAX also insists that countries accept full responsibility as part of their contracts.

 

The contract between CureVac and the European Union protects the company from much of the liability, but with several exceptions. Those exceptions are censored.

 

Monika Pronczuk contributed to this report.

 

Matt Apuzzo is a two-time Pulitzer Prize-winning reporter based in Brussels. He has covered security and law enforcement issues for over a decade and is a co-author of the book Enemies Within . @mattapuzzo

 

Selam Gebrekidan is an investigative reporter for The New York Times and is based in London. She was previously a data and business reporter for Reuters, where she wrote about migration to Europe and the war in Yemen, among other stories. It has also covered the oil markets of the United States.

 

Monika Pronczuk contributed to this report.

 

Matt Apuzzo is a two-time Pulitzer Prize-winning reporter based in Brussels. He has covered security and law enforcement issues for over a decade and is a co-author of the book Enemies Within. @mattapuzzo

 

Selam Gebrekidan is an investigative reporter for The New York Times and is based in London. She was previously a data and business reporter for Reuters, where she wrote about migration to Europe and the war in Yemen, among other stories. It has also covered the oil markets of the United States.