New York Times beskriver hur “Dödens Spekulanter” kammar hem vinsterna för vaccinet mot Covid-19!

Hur ser Sveriges kontrakt med läkemedelsföretagens ut?

New York Times beskriver hur “Dödens Spekulanter” kammar hem vinsterna för vaccinet mot Covid-19!

Av Dick Emanuelsson

”Skattebetalarna betalar kalaset”, brukar det låta medan ”krämarna tar hem vinsterna”! Och i fallet vaccinet mot Covid-19 är prognosen att denna ”investering”, som för läkemedelsföretagen INTE är en investering för den betalar, just det, skattebetalarna, så kommer vinstresultatet för dessa bolag att rusa mot astronomiska höjder.

För nyliberalerna kommer det att registreras som ytterligare ett exempel på kapitalismens förträfflighet. Men frågan är om ens nyliberaler i regeringsställning, som nu har ett helt folk som ska vaccineras och är desperata eftersom bolagen inte producerar i den takt de utlovade när de HEMLIGA kontrakten skrevs, instämmer.

 

ETT ANTAL REPORTRAR och ”grävare” i New York Times har försökt gräva för att få fram detaljer i de kontrakt som olika regeringar i världen har skrivit med giganter som Pfizer eller AstraZeneca. Men de är nästan uteslutande hemliga, både om pris på vaccinet som konsekvenser om vaccinet inte håller måttet eller om tragedier utspelas i kölvattnet av en massvaccinering.

Och trots att det är skattebetalarna som gör investeringarna för att få fram ett vaccin, så är det läkemedelsföretag som vanligtvis blir ägare av patenten. ”Det betyder att företag kan bestämma hur och var vacciner tillverkas och hur mycket de kostar. Såsom det förklaras i CureVac-avtalet så ska företaget `ha ensamrätt att utnyttja´ denna äganderätt”, skriver USA-reportrarna i sitt reportage.

Och de fortsätter:

 

”DETTA HAR BLIVIT EN KÄLLA till tvist under flera månader. En samling av länder, ledda av Indien och Sydafrika har till Världshandelsorganisationen ansökt om att läkemedelsbolagen ska avstå från rätten till `copyrighten´ för att generiska läkemedelsproducenter kan börja producera vaccinerna. WHO, Världshälsoorganisationen har stött denna idé, men den har praktiskt taget fördömts av opposition från regeringarna i USA och Europa, vars läkemedelsföretag hävdar att patent- och vinsten från dem - är livsnerven för innovation”.

En cynisk inställning eftersom det är staternas regeringar, inte bolagen som har satsat miljarder för att snabbt få fram ett vaccin.

Bolagen kräver också att de viktigaste villkoren för vaccinkontrakt, priset per dos ska censureras i de offentliga versionerna i kontrakten med regeringarna. Det är fallet med Colombia där spekulationerna talar om att regeringen betalar tio gånger priset och att en stor del av pengarna stoppas i egna fickor. För läkemedelsföretagens del hävdar dessa att det är en ”affärshemlighet”.

”Vissa läkemedelsföretag har inkluderat klausuler i sina leveransavtal som gör det möjligt för dem att avbryta leveranser om länder avslöjar priset”, understryker New York Times.

”Genom att insistera på att deras priser förblir konfidentiella har tillverkarna övertag över statliga förhandlare, som inte vet hur mycket andra länder betalar”.

MEN DET LÄCKER, så klart, också bland de inblandade regeringarna.

”Enligt rapporter i media betalade Europeiska Kommissionen 2,19 dollar för varje dos av vaccinet som utvecklats av University of Oxford och AstraZeneca, medan Sydafrika betalade mer än dubbelt, 5,25 dollar. Läkemedelsföretagen svarade inte heller på förfrågningar (från NYT) om att se kontrakten eller förklarade varför sekretess var nödvändigt”.

Reportrarna nämner fallet med en belgisk tjänsteman felaktigt avslöjade en prislista som visade att skattebetalare i USA betalade 19,50 dollar per dos Pfizer-vaccin, medan européerna betalade 14,70 dollar.

 

”I USA ÄR LÄKEMEDELSFÖRETAGEN skyddade från nästan allt ansvar om deras vacciner inte fungerar eller orsakar allvarliga biverkningar. Regeringen skyddar tillverkare av läkemedel för att behandla COVID-19 enligt lagen om allmän beredskap, en åtgärd från 2005 som syftar till att påskynda tillgången till droger under hälsokriser”.

Så fungerar kapitalismen där moral är ständigt frånvarande, allt för att profiten ska registrera nya höjder.

.................

Secret deals for vaccines against Covid-19

By Matt Apuzzo and Selam Gebrekidan / New York Times

 

When members of the European Parliament came together this month to read the first publicly available contract for the purchase of COVID-19 vaccines , they noticed something was missing. In fact, many things were missing.

 

The price per dose? Censored The delivery schedule? Censored The amount of money paid in advance? Censored.

 

And that contract, between the German pharmaceutical company CureVac and the European Union, is considered one of the most transparent in the world.

 

Governments have invested billions of dollars to help drug companies develop vaccines and are spending billions more to buy the doses. But most of the details of the agreements with those companies remain secret. Governments and public health organizations have agreed to the demands of the pharmaceutical companies that ask to keep the details secret.

 

Only a few weeks have passed since the vaccination campaign began, but that secrecy is already making accountability difficult. Pharmaceutical companies Pfizer and AstraZeneca recently announced that they would not be able to meet their delivery deadlines in Europe, causing widespread concern over the spread of dangerous variants of the virus. However, the terms of their contracts remain closely guarded secrets, making it difficult to question company or government officials about responsibilities or solutions.

 

However, available documents suggest that drug companies demanded and got flexible delivery times, patent protection, and immunity from being held liable if something goes wrong. In some cases, countries are prohibited from donating or reselling doses, a ban that could hamper efforts to bring vaccines to poor countries.

 

Governments are signing at least three types of vaccine deals: some buy directly from drug companies. Others buy through regional bodies like the European Union or the African Union. Many will turn to the Global Access Fund for COVID-19 Vaccines (COVAX), an alliance of more than 190 countries that is buying from drug companies with the goal of making vaccines available worldwide - in especially in poor countries — for free or at reduced cost. Some governments have signed agreements with both manufacturers and COVAX.

 

The United States has reserved 400 million doses of the Pfizer-BioNTech and Moderna vaccines, enough for 200 million people, and is close to ordering an additional 200 million doses by the summer, with options to buy up to 500 million more. It also has advance purchase agreements for more than 1 billion doses from four other companies whose inoculations do not yet have US regulatory approval.

 

The European Commission, the executive branch of the European Union that negotiates on behalf of its 27 member states, has almost 2.3 billion doses under contract and is negotiating for about 300 million more, according to data compiled by UNICEF and Airfinity, an analytics company. scientists.

 

COVAX says it has agreements for just over 2 billion doses of vaccines, although it also keeps its contracts secret. Only about a dozen of the 92 countries that qualify for vaccine subsidies from the alliance have managed to secure deals with individual companies, for a total of 500 million doses.

 

Despite the secrecy, some government and regulatory documents, public statements, interviews and the occasional slip-up have revealed some important details about the vaccine deals. This is what we know so far.

 

Governments helped create vaccines

 

Developing vaccines is a risky business. Companies rarely invest in manufacturing until they are confident that their vaccines are effective and can gain government approval. That's part of the reason why they often take so long to develop and distribute.

 

To accelerate this process, governments - mainly those of Europe and the United States - and non-profit organizations such as the Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (CEPI), absorbed part or all of this risk. .

 

The United States, for example, has pledged up to $ 1.6 billion to help Maryland-based Novavax develop its coronavirus vaccine, according to regulatory documents. CEPI provided up to $ 400 million in grants and interest-free loans.

 

Other companies have received even more help. Massachusetts biotech company Moderna not only used government-developed technology as the basis for its vaccine, but also received nearly $ 1 billion in government grants to develop the drug. Then, in August, the government placed an initial $ 1.5 billion order for the vaccine . The company has said that the project was paid for in full by the federal government .

 

These types of agreements were designed to help companies start manufacturing and cover costs such as clinical trials.

 

But companies will keep the patents

 

Despite huge taxpayer investments, pharmaceutical companies are typically full owners of the patents. That means companies can decide how and where vaccines are made and how much they cost. As explained in the CureVac contract, the company “shall have the exclusive right to exploit” those proprietary rights.

 

This has been a source of contention for months. A coalition of countries, led by India and South Africa, has asked the World Trade Organization to cede intellectual property rights so that generic drug manufacturers can start producing the vaccines. The World Health Organization has endorsed this idea, but it has been practically condemned by the opposition of the United States and Europe, whose pharmaceutical companies claim that patents - and the profits derived from them - are the lifeblood of innovation.

 

"Governments are creating artificial scarcity," said Zain Rizvi of the monitoring group Public Citizen. "When citizens fund the knowledge required to end a pandemic, that should not remain a secret."

 

Prices will vary

 

One of the key terms of vaccine contracts - price per dose - is frequently censored in public versions of government contracts. Companies consider it a trade secret. Some pharmaceutical companies have included clauses in their supply contracts that allow them to suspend deliveries if countries reveal the price.

 

By insisting that their prices remain confidential, manufacturers have the upper hand over government negotiators, who don't know how much other countries are paying.

 

Although governments accepted that provision, certain leaks and official reports show some of the disparities. According to media reports , the European Commission paid $ 2.19 for each dose of the vaccine developed by the University of Oxford and AstraZeneca, while South Africa paid more than double, $ 5.25.

 

Pharmaceutical companies did not respond to requests to see the contracts or explain why secrecy was necessary. A Moderna spokesperson limited himself to pointing out a regulatory document that said the contract "contains customary terms and conditions."

 

That's why there was such a stir last month when a Belgian official mistakenly revealed a price list , showing that American taxpayers were paying $ 19.50 per dose of Pfizer vaccine, while Europeans were paying $ 14.70. .

 

Dag Inge Ulstein, Norway's minister for International Development, said countries and international organizations must do more to publicize contracts. He also called on countries to share vaccine technology and said rich governments should donate vaccines to poor countries in the early stages of vaccination even as they continue to vaccinate their own citizens, as the Norwegian government plans to do .

 

"There must be transparency in procurement agreements," he said in an interview. To that end, he shared with The New York Times his country's purchase agreement with COVAX. That organization has refused to make public its negotiations, either with drug manufacturers or with the countries to which it sells

 

COVAX's contracts with countries assume a cost of $ 10.55 per dose, but warn that the final cost could be higher after including an "access / speed premium," which COVAX said is used to help companies. to launch their vaccines on the market.

 

Donations and resales are restricted

 

Public health activists have asked rich countries - which have practically monopolized the market for the first doses - to donate or sell vaccines to poor countries. However, the contracts could restrict buyers' ability to export doses, which could reduce sales by pharmaceutical companies.

 

The CureVac contract, for example, prohibits European countries from reselling, exporting, or donating doses — even to COVAX — without company authorization. Some contracts in the United States have similar restrictions.

 

A spokesman for the European Commission said that companies included that provision to ensure that wherever their drugs were used, they were covered by the same legal protections.

 

And governments are trying to find other ways to restrict exports.

 

On Tuesday last week, Germany lobbied the European Commission to allow its member states to block vaccine exports to countries outside the bloc after the slow start of vaccine distribution in Europe.

 

Vaccines will arrive when companies decide

 

Delivery times are considered proprietary information, so there are no public benchmarks against which a company's performance can be measured.

 

This has been most evident in the European Union's fight with AstraZeneca over the company's announcement that it would not be able to deliver the expected number of doses in the first quarter of this year. The European authorities claim to have received specific contractual guarantees for these deliveries. The company says it only promised to do its best to achieve those goals.

 

European officials, who initially agreed to keep the contract a secret, are now asking the company to make it public. Unless that happens, there is no way to determine who is responsible.

 

But there is no doubt that the drug companies have achieved ample room for maneuver for such an ambitious and complicated launch as this one. The CureVAc contract says that delivery dates (all censored) should be considered estimates. "On the estimated delivery dates there may be no product available or only reduced volumes of the product," the contract says. Similar provisions exist in other contracts.

 

Almost all vaccine manufacturers have similarly told investors that they may not achieve their goals. "We may not be able to create or expand production capacity on time," warned Pfizer in a corporate document in August .

 

That uncertainty has frustrated health officials. When Pfizer recently told Italy that it was temporarily reducing deliveries by 29 percent , the government said it was considering prosecuting the company. If that lawsuit materializes, some details of the European Union's contract with Pfizer could be disclosed, which remains totally secret.

 

"At one point they even promised more vaccines or faster vaccines," said Steven Van Gucht, the Belgian government's top virus expert. "And in the end they couldn't deliver."

 

Some governments are benefiting

 

At the beginning of the pandemic, the European Investment Bank, the European Union's lender, made a $ 100 million loan to the German company BioNTech, which partnered with Pfizer to produce a vaccine.

 

In addition to the interest on the loan, the European bank will receive up to $ 25 million in vaccine proceeds, according to a redacted version of the contract that BioNTech submitted to regulators.

 

The bank said the profit-sharing arrangements reflect the risk involved in early financing. Public Citizen's Rizvi argued that it puts governments on the same side as drug makers and reduces any incentive to make drugs cheap and widely available.

 

Companies are protected from liability for damages

 

In the United States, drug companies are protected from almost any liability if their vaccines don't work or cause serious side effects. The government covered manufacturers of drugs to treat COVID-19 under the Public Emergency Preparedness Act, a 2005 measure aimed at speeding up access to drugs during health emergencies.

 

That means that people cannot sue companies, even in cases of negligence or recklessness. The only exceptions are cases of proven “intentional abuse”.

 

Pharmaceutical companies are seeking similar disclaimers in negotiations with other countries. European negotiators have refused to grant those requests. COVAX also insists that countries accept full responsibility as part of their contracts.

 

The contract between CureVac and the European Union protects the company from much of the liability, but with several exceptions. Those exceptions are censored.

 

Monika Pronczuk contributed to this report.

 

Matt Apuzzo is a two-time Pulitzer Prize-winning reporter based in Brussels. He has covered security and law enforcement issues for over a decade and is a co-author of the book Enemies Within . @mattapuzzo

 

Selam Gebrekidan is an investigative reporter for The New York Times and is based in London. She was previously a data and business reporter for Reuters, where she wrote about migration to Europe and the war in Yemen, among other stories. It has also covered the oil markets of the United States.

 

Monika Pronczuk contributed to this report.

 

Matt Apuzzo is a two-time Pulitzer Prize-winning reporter based in Brussels. He has covered security and law enforcement issues for over a decade and is a co-author of the book Enemies Within. @mattapuzzo

 

Selam Gebrekidan is an investigative reporter for The New York Times and is based in London. She was previously a data and business reporter for Reuters, where she wrote about migration to Europe and the war in Yemen, among other stories. It has also covered the oil markets of the United States.

 

Fallet Julian Assange i ett djupare perspektiv

 Fallet Julian Assange i ett djupare perspektiv

 

TEGUCIGALPA / 2021-01-20 / Två kvinnor, en ”påträffad kondom i soporna utan den minsta sekretion, varken från vagina eller Assanges penis”. Sex år senare och en kvinnlig åklagare med lång erfarenhet som tog sin uppgift på allvar utan at påverkas från ”order från högre ort” och hävde anhållandet och konstaterade att ingen våldtäkt eller sexuellt ofredande ägt rum av Assange mot de två kvinnorna.

 

Men ovanför de två kvinnliga åklagarna en Riksåklagare i tät kontakt och förbindelse med justitiedepartement och en regering i en allt intimare förbindelse med USA. Är det där vi ska finna de verkliga POLITISKA aktörerna som ytterst underordnade sig Pentagons målsättning om at få Assange utlämnad och för alltid markera inför världens journalister vad som händer om du går över den tröskel som USA-regeringen sätter?

 

Ovan en är en grov och enkel sammanfattning vad den erfarne juristreportern Dick Sundevall skrev 2017. Sundevall är inte vem som helst. Han har under 40 år har bevakat och skrivit om rätts- och kriminalfrågor.

 

År 2017 skrev han nedanstående resumé av fallet Julian Assange och de anklagelser som de två kvinnorna riktade mot den man som togs emot av en hel presskår som en hjälte för det ”Fria Ordet” men som under åren förvandlades till en paria, framför allt av ”extremfeminismen”, som Sundevall anser i mycket bestämde tågordningen och mediedrevet mot den man som under tio års tid har levt totalt isolerat.

 

”Och med deras snäva synsätt, där frågor som grova krigsförbrytelser och fria medier tycks vara små skitfrågor i förhållande till om ett samlag eller två har gått till så som det enligt deras reglemente ska gå till – tog de över fallet i medierna. Assange förvandlades därmed snabbt från hyllad hjälte till simpel våldtäktsman”, sammanfattar Sundevall.

 

Texten nedan publicerar vi med anledning av att de två kvinnorna framträdde i TV4:s ”Kalla fakta” och att en bok på temat publiceras i dagarna av en av kvinnorna.

 

D.E.

………………

 

Expressen: Assange-kvinnorna träder fram efter tio år
https://www.expressen.se/nyheter/assange-kvinnorna-trader-fram-efter-tio-ar/

 

Dick Sundevall om sexbrotts-anklagelserna mot Assange. Av Knut Lindelöf
https://www.lindelof.nu/dick-sundevall-om-sexbrotts-anklagelserna-mot-assange/

 

 

 

Vad vi vet om Assange-cirkusen

 

Av Dick Sundevall 2017-05-20

 

Så la då till slut åklagarna ner utredningen mot Julian Assange. Det var inte en dag för tidigt. Men det var med kniven mot strupen som man kände sig tvingade, för annars hade tingsrätten eller tids nog hovrätten hävt häktningen av honom. Att det var en tidsfråga innan så skulle ske har såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort. All dokumentation som läckt ut i Assangeutredningen biläggs artikeln.

 

   Samtidigt som rättsskandalen i fallet Kevin går mot sitt slut, går nu även den internationella rättsskandalen med hur Julian Assange behandlats mot sitt slut.

 

   Det är naivt att tro att en överåklagare på eget bevåg ska ha fått köra den här historien efter eget huvud. Naturligtvis har det varit täta kontakter med Riksåklagaren som i sin tur haft kontakter med Justitiedepartementet. Och att svenska regeringar, oavsett partifärg, har informella kontakter med ”vänligt sinnade nationer” som USA, är varken ovanligt eller speciellt konstigt.

 

   Det handlar om internationell storpolitik och sånt hanteras inte av en åklagare i Göteborg. Överåklagare Marianne Ny har bara varit ett lydigt redskap i den här cirkusen. Och därmed fått ta skit för den orimligt utdragna processen.

 

   Låt oss gå tillbaka och se vad som egentligen utspelat sig under de här dryga sex åren. Låt oss titta närmare på vad vi verkligen vet och likaså på det här fallets alla märkliga ”tillfälligheter”. Vi tar det från början.

 

En hjältes ankomst

 

   Julian Assange kom till Sverige den 11 augusti 2010. Han har då blivit en världskändis och sågs av miljoner människor runt om i världen som en hjälte, genom sitt arbete med att avslöja USA:s krigsförbrytelser. Av bara farten hade hans och WikiLeaks arbete också resulterat i att USA:s föraktfulla syn på andra länders statsöverhuvuden och ministrar exponerats.

 

   Assange får en internationell rockstjärnas mottagande. Han tas emot med stora famnen på de stora nyhetsredaktionerna och är med i tv mer eller mindre varje dag. Han hyllar den svenska offentlighetsprincipen och pratar om att etablera sig och WikiLeaks i Sverige.

 

   Tveklöst måste det här ha oroat en del krafter, för att uttrycka det milt. Han är i det här läget något av USA:s fiende nummer ett. Det han har gjort, som i Sverige skulle vara ett stort journalistiskt avslöjande, ses i USA som spionage och förräderi och kan leda till dödsstraff eller i varje fall ett mycket långt fängelsestraff.

 

   I Sverige finns många vänner och försvarare av allt vad USA tar sig för. En del av dem motsvarar närmaste de gamla svenska sovjetkommunisterna som en gång i tiden försvarade allt Sovjetunionen gjorde. Dessa USA-vänner finns ofta på olika höga nivåer inom det svenska etablissemanget. Rimligen ser de Assanges planer på att etablera sig i Sverige som ett problem. De kan dock, i det här läget, inte göra något åt det.

 

Våldtäkt och sexuellt ofredande

 

   En dryg vecka efter Assange ankomst till Sverige ska han komma att bli anmäld för våldtäkt och sexuellt ofredande mot två kvinnor. För att förstå de olika turerna i vad som då utspelar sig bör man ha klart för sig att det inte handlar om två kvinnor som är socialt och samhälleligt jämställda. Jag kommer här att benämna dem A och S.

 

   A är 30 år och väletablerad. Hon forskar och arbetar som press- och politisk sekreterare åt Socialdemokratiska broderskapsrörelsen. Och är bland annat engagerad i en kubansk feministisk gruppering. Hon är en central person inför anordnandet av seminariet med Julian Assange den 14 augusti 2010 i Sverige. Och det är inplanerat att Assange ska bo i hennes lägenhet dagarna före seminariet, när hon ska vara bortrest.

 

   S är betydligt yngre. Hon arbetar med enklare jobb som timanställd på Naturhistoriska museet. Och som det ska visa sig, är hon lite av en intelligensgroupie. I varje fall vad gäller Julian Assange. Jag använder inte begreppet intelligensgroupie för att nedvärdera henne. Alla har vi varit unga och haft idoler. Och utifrån det agerat mer eller mindre omoget. S är i det hänseendet inte unik eller speciellt klandervärd.

 

Tillfällighet ett

 

   A kommer hem till sin lägenhet där Assange bor den 13 augusti, vilket är ett dygn tidigare än vad hon sagt. Hon går ut och äter med Assange och på kvällen har de sex i hennes lägenhet. Vilket de återigen har morgonen därpå. Och, vilket framgår av polisförhören, till och från de närmaste sex dagarna. Det här har bekräftats av A i polisförhören.

 

   Senare ska A komma att påstå att Assange natten mellan den 13 och 14 augusti ska ha begått ett sexuellt övergrepp mot henne, genom att avsiktligt ha haft sönder en kondom och sedan fått utlösning i henne. Men hon framför inte detta till någon den dagen eller de närmast kommande dagarna. Tvärtom säger hon några dagar senare, enligt ett vittne som hörts av polisen:

 

”Jag var ju skitstolt, att få världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet”.

 

   En vecka senare, den 21 augusti, framför hon något helt annat i ett polisförhör. Det återges så här:

 

”A uppger att hon mått mycket dåligt efter detta tillfälle (samlaget den 13 augusti) då hon och Assange hade sex. Främst på grund av oro för att ha blivit smittad av HIV eller någon annan könssjukdom”.

 

   Den 14 augusti äger seminariet framgångsrikt rum och A ordnar med olika presskontakter för Assange. Vad A då inte vet är att Assange då kommer i kontakt med S, vilket med tiden ska leda till att även de ligger med varandra.

 

   Efter seminariet anordnar A en kräftskiva för Assange, hemma hos sig. Av polisens förhör framgår att de flesta på denna fest är aktiva feminister. Nu är feminister ett väldigt brett begrepp och jag vill inte generalisera, så låt oss försöka definiera var de här feministerna hör hemma: Enligt personer som närvarat på festen är det flera av dessa feminister, tillika vänner till A, som ifrågasätter att det överhuvudtaget är män närvarande på festen.

 

Tillfällighet två

 

   Vänner till A framför på festen att de nu kan ta över login för Assange, så som det var planerat från början, eftersom A bara erbjudit sig att han skulle få bo i hennes lägenhet då hon var bortrest. Men A klargör att Assange ska fortsätta att bo hos henne. Flera som senare ska komma att förhöras av polisen, får uppfattningen att A och Assange nu är något av ett par, även om han flörtar med en del andra kvinnor under kvällen och natten.

 

   Det har nu gått ett dygn efter det påstådda sexuella övergreppet och klockan två på natten twittrar A förtjust följande:

 

”Sitta ute kl 2 och knappt frysa med världens coolaste smartaste folk, det är ju amazing!”

 

Tillfällighet tre

 

   Dagen därpå, söndagen den 15 augusti, medverkar A i sin självpåtagna roll som pressekreterare åt Assange i ett möte mellan Piratpartiet och WikiLeaks. Varför skulle hon ha den formella rollen? Rimligen för att hon räknade med att Assange, som var här för att söka arbets- och uppehållstillstånd, skulle befinna sig i Sverige en längre tid.

 

Tillfällighet fyra

 

   Måndag 16 augusti träffar Assange den yngre kvinnan S, som han hånglat med den 14:e utan A:s vetskap. Det leder till sex mellan S och Assange hemma hos S.

 

   Först torsdagen den 19:e får A reda på att även S är Assanges älskarinna, genom att S ringer henne och berättar vad hon varit med om. Då har Assange bott hos A i sex dygn, men i och med det här samtalet är Assange inte längre välkommen hos A, så han tar sina pinaler och flyttar morgonen därpå.

 

   Fredagen den 20:e börjar A prata med vänner om att Assange ska ha våldtagit S. Dock har aldrig S påstått något i den vägen.

 

Tillfällighet fem

 

   S är orolig för att hon kan ha blivit smittad av HIV när hon har haft sex med Assange, och frågar A hur hon ska göra. A menar att de via polisen ska försöka få Assange att testa sig. Det här är underligt, och samtidigt kanske talande för hela historien.

 

   Om de skulle ha fått Assange att testa sig och det hade visat sig att han var HIV-positiv, så kvarstår ju fortfarande frågan om S har blivit smittad eller inte. Det självklara i en sådan här situation skulle istället ha varit att A förklarade för S var hon kunde gå och låta testa sig, utan att ta omvägen via att Assange ska testa sig. Och A vet rimligen att det finns flera ställen i Stockholm där man kan få en sådan test utförd.

 

Tillfällighet sex

 

   A ska senare i polisförhör komma att påstå att hon uppfattade det som att Assange rev sönder en kondom under ett av deras samlag. Men i samtalet med S om att gå till polisen för att få Assange att testa sig, framför hon ingen oro för sin egen del.

 

Tillfällighet sju

 

   När A tar med sig S för att gå till polisen, blir det av en tillfällighet till en polisstation i Stockholm där en kvinnlig vän till A just då arbetar. Och som också tar emot deras anmälan. Det hela slutar med att man kommer fram till att Assange ska anmälas för våldtäkt och sexuellt ofredande.

 

Tillfällighet åtta

 

   Under de följande dagarna då A insett att Assange har en annan älskarinna parallellt med henne, raderar A tre egna inlägg på Twitter som är kopplade till Assange och kräftskivan. Hon ber också Piratpartiet att i efterhand radera hennes namn på pressreleasen från den 17 augusti, där hon uppges vara Julian Assanges pressekreterare. Och den 21 augusti, tio dagar efter Assanges ankomst till Sverige, stänger A ner sina bloggar.

 

Tillfällighet nio

 

   A berättar i polisförhören att hon uppfattat det som om Assange efter att de haft samlag en stund, dragit sig ur och rivit sönder kondomen, för att sedan fortsätta samlaget och få utlösning i henne. Hon tillfrågas av polisen om hon har kvar den kondomen hemma. Hon svarar att hon inte vet men ska kolla det. A återkommer sedan och säger att hon hittat kondomen och överlämnar den till polisen. Den är trasig och det ser ut som om toppen på den har rivits av.

 

   Det har nu gått en tid och rimligen har A städat ordentligt efter kräftfesten. Alla som har haft middagar med kräftor eller andra skaldjur vet att man måste städa grundligt för att få bort den starka lukt som blir resultatet om något blir kvar från skaldjuren. Men tydligen har då inte denna kondom blivit undanstädad.

 

   Statens kriminaltekniska laboratorium undersöker kondomen, och kommer fram till att skadan mycket riktigt kan ha uppkommit av att den har rivits sönder. Men – de hittar inga som helst sekret från A eller Assange på den. Inget från hans sperma och inga sekret i övrigt överhuvudtaget.

 

   Rimligen torde det här vara en av de få kondomer, sannolikt den enda någonsin, som har använts för att genomföra ett vaginalt samlag med – utan att det efterlämnats minsta lilla sekret från någon av parterna.

 

   Det här är vad poliser och jurister benämner ett tekniskt bevis. Alltså något som väger väldigt tungt i en domstol. Men hur kan det vara det, kanske någon frågar sig, när det inte fanns några spår av A eller Assange på kondomen? Det är likafullt ett tekniskt bevis, eftersom A påstår att det genomförts ett vaginalt samlag med just den kondomen. Ett ”bevis” som en advokat på goda grunder skulle använda för att ifrågasätta vad A framfört i förhören.

 

Tillfällighet tio

 

   Av en tillfällighet får sedan A och S Claes Borgström som målsägarbiträde. Borgström är som före detta Jämo känd för sitt feministiska engagemang. Det har till och från tagit sig i det närmaste extremistiska uttryck, som när han ville stoppa svenskt deltagande i fotbolls-VM i Tyskland på grund av den tyska statens inställning till prostitution. Det är i det sammanhanget värt att notera att han inte protesterat mot att stora idrottsevenemang som olympiader har hållits i diktaturer av olika slag.

 

   Dock skulle A 2013 komma att sparka sitt målsägarbiträde Claes Borgström. Varför har inte framgått. Kanske för att han gjort så många mediala utspel i den här frågan, eller för att hon anser att Borgström blivit för nedskitad genom sitt agerande i fallet med Quick/Bergwall?

 

Sexbrott eller inte?

 

   Personligen anser jag att sexbrott av olika slag är vidriga brott. Men jag har arbetat med rättsfrågor i närmare 40 år och erfarenheten är glasklar, alla anmälda sexbrott är inte sexbrott. Det är naturligtvis inte så att det springer omkring en massa kvinnor och falskt anmäler män för sexbrott på landets polisstationer – men det händer. Varje år döms därmed några kvinnor för dessa falska anmälningar när det går att till exempel påvisa att mannen ifråga inte kunnat befinna sig på den platsen vid det tillfället. I en del fall har dessa kvinnor i efterhand erkänt, i andra inte.

 

   Svenska och internationella undersökningar om hur stor del av anmälningarna som är falska varierar från några få procent ända upp till 75 procent (på vissa amerikanska universitet), men inga undersökningar har kommit fram till att det inte skulle existera några falska anmälningar om sexbrott.

 

   Inte sällan visar det sig att dessa falska anmälningar handlar om att en kvinna känt sig kränkt av mannens agerande, utan att han därmed gjort sig skyldig till något olagligt. Han har på ett eller annat sätt gett intryck av att hon inte är kvinnan i hans liv – vilket hon hade fått uppfattningen att hon var.

 

Åklagarkarusellen

 

   Under åren som jag arbetat med rättsfrågor har jag mött åklagare, advokater, domare och andra inom rättskedjan som jag fått ett stort förtroende för. Dessa utgör ingen majoritet i sina respektive yrkeskårer men de finns där. Det är personer med stark integritet och ett personligt rättspatos. Personer som står upp för sina rättviseideal och för rättssäkerheten, oavsett vad som för tillfället gäller och oavsett eventuella påtryckningar från olika håll.

 

   En av dessa är chefsåklagare Eva Finné. Har sett och hört henne i olika sammanhang genom åren och mitt förtroende för henne har fördjupats. Hon är allmänt respekterad och ansedd. Mer än en advokat har yttrat något i stil med:

 

– Henne ska man inte ha emot sig. Då måste man vara ordentligt påläst, för hon är skarp.

 

   Eva Finné brukar följaktligen få ta över komplicerade känsliga utredningar från andra åklagare. Vilket var precis vad som hände i fallet med sexbrottsanklagelserna mot Assange. Det resulterade i att Eva Finné, efter att ha granskat fallet, hävde anhållningsbeslutet avseende Assange och skriftligt meddelade att:

 

”Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt.”

 

   Några dagar senare går hon ut med nästa skriftliga meddelande, där hon även avskriver anklagelserna om sexuellt ofredande. Hon klargör i meddelandet från åklagarmyndigheten att:

 

”Innehållet i förhöret ger inte stöd för att något brott begåtts.”

 

    För var och en som läser polisutredningen som biläggs nedan, framstår hennes slutsatser som högst rimliga – för att inte säga självklara. Kvar fanns sedan bara en anmälan om ofredande, vilket inte var ett sexuellt ofredande. Det är därmed ett bötesbrott i nivå med fortkörning.

 

Tillfälligheter i massor

 

   Då överklagar Claes Borgström nedläggningen och ärendet hamnar hos överåklagare Marianne Ny. Och hon återupptar förundersökningen.

 

   Finns det någon som tror att de olika åklagarturerna är rena tillfälligheter? Någon som tror att det inte pågått ett spel bakom kulisserna? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att Assange inte förhördes ett antal gånger när han var kvar i Sverige i hela fem veckor efter att han blivit polisanmäld? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet, i ett internationellt storpolitiskt fall som det här?

 

Ingen åtgärd

 

   Låt oss jämföra det här fallet med ett annat fall som hamnade hos överåklagare Marianne Nys enhet. Det är naturligtvis inte exakt lika men har många likheter. Den stora skillnaden är att här har faktiskt en kvinna smittats med HIV. I fallet med Assange har varken A eller S smittats med någon som helst könssjukdom.

 

   En kvinna har haft ett förhållande med en man som vi kan benämna N. Hon har tidigare testat sig för HIV i september 2007 och i maj 2009. Dessa tester har varit negativa, de har alltså visat att hon inte är HIV-smittad.

 

   Det sexuella förhållandet med N pågår från maj till september 2009. Hon hävdar att hon under den tiden inte haft några sexuella förhållanden med andra personer. N vill inte använda kondom så de har oskyddade samlag. I september det året testas hon positivt för HIV, vilket resulterar i att hon anmäler N för grov misshandel (spridande av smitta).

 

   Hon hävdar vidare att hon kan styrka sitt förhållande med N genom att hon under den aktuella tiden bodde på Hotell Jouren i Skärholmen, där det finns övervakningskameror. N måste legitimera sig varje gång han besökte henne där, och hans legitimation kopierades då varje gång. Hon kan därtill uppvisa msn-diskussioner efter deras förhållande, där N talar om deras tidigare relation. Tidigt i utredningen pekar hon ut N med namn, födelseland, svenskt personnummer och bostadsadress.

 

   Det finns därtill en person som är beredd att vittna om att när N skulle testas för HIV, så bytte den här personen identitet med honom och gjorde denna HIV-test – som var negativ. N kan enligt utredningen idag antas befinna sig utomlands.

 

   Det här fallet avskrivs av polisen på Södertörn i Stockholm. Det överklagas till den åklagarenhet där Marianne Ny är chef. Den 1 februari 2011 meddelar den enheten att man inte gör någon ändring av det tidigare beslutet. Alltså – ingen internationell efterlysning går ut och inga vidare åtgärder vidtas.

 

   Beslutet är undertecknat av chefsåklagare Magnus Bolin och hans chef, överåklagare Marianne Ny.

 

Kunde inte förutse

 

   När man tränger ner i anklagelserna mot Julian Assange, så blir i varje fall jag övertygad om att det handlar om två kvinnor som känt sig kränkta av Assange – och vill ge igen. Men kanske i första hand bara förnedra Julian Assange, genom att via polisen påtvinga honom ett HIV-test. Ett test, som om det kom ut, skulle få omfattande medieuppmärksamhet.

 

   Men A, och än mindre S, kunde rimligen inte i det läget förutse vilket resultat det skulle bli av deras polisanmälan. Att det skulle resultera i en omfattande underlig åklagarcirkus, stor internationell medieuppmärksamhet, och till slut landa i internationell storpolitik.

 

Extremfeminister tog över

 

   Olika grupperingar av extrema feminister som uppenbarligen anser sig ha vetorätt på hur sexuella relationer ska se ut och hur samlag ska få genomföras, tog fallet Assange till sig. Och med deras snäva synsätt, där frågor som grova krigsförbrytelser och fria medier tycks vara små skitfrågor i förhållande till om ett samlag eller två har gått till så som det enligt deras reglemente ska gå till – tog de över fallet i medierna. Assange förvandlades därmed snabbt från hyllad hjälte till simpel våldtäktsman.

 

   De flesta i de här grupperna av extremfeminister har troligen inga varmare känslor för USA och än mindre för CIA. Tvärtom är det nog många av dem, kanske de flesta, som anser sig stå politiskt till vänster.

 

   Men likafullt spelade de USA och CIA:s trogna svenska vänner i händerna. För nu fick dessa vänner något att ta på. Något att bekämpa Assanges planer med. Något som kunde hindra honom och WikiLeaks från att etablera Sverige som en bas för sin verksamhet. Vilket vi idag vet att man lyckades med.

 

   Exakt vad som har hänt bakom kulisserna lär tids nog komma fram men idag kan vi bara göra rimliga antaganden:

 

   Rimligen har frågan ventilerats i de högre juridiska sfärerna, där man känner ”lojalitet med staten”. Såväl Riksåklagaren som justitiedepartementet lär sannolikt ha varit inblandade. Naturligtvis inte i formell mening. Inte i form av formella möten. Och än mindre där det förts några protokoll. Det går inte till så när frågorna är ytterst känsliga.

 

   Personer bokar istället in luncher med varandra och ventilerar frågan. Eller tar det över en fika. Där framförs försiktigt, ofta indirekt, önskemål från respektive personers chefer:

 

– Det skulle naturligtvis vara bra om… Du ska veta att han noga följer det uppkomna läget… Du vet säkert bäst hur det här kan hanteras…

 

Amerikanska kontakter

 

   Finns det någon som tror att det inte har funnits informella kontakter mellan folk från USA:s ambassad och lämpligt valda svenskar i en sådan här storpolitisk internationell fråga?

 

   Det har tidigare avslöjats att Carl Bildt som utrikesminister en gång i tiden rapporterade löpande om de interna regeringsöverläggningarna till sina amerikanska ”vänner”. Därmed visste de vad det sannolikt skulle komma för beslut, innan partiernas medlemmar och svenska folket hade en aning om det.

 

   Och låt oss inte glömma att vi lever i ett land där amerikanska CIA-agenter har tillåtits hämta personer på Bromma flygplats. Droga dem, sätta på dem vuxenblöjor, och flyga iväg dem till Egypten där de sedan har torteras.

 

Sitter där han sitter

 

   År efter år har Assange suttit inlåst på en ambassad för en stat, Ecuador, som står för all den inskränkning i yttrandefriheten som han och WikiLeaks motarbetar. Misstänkt för sexbrott i Sverige. Isolerad medan WikiLeaks bryts ner och tynar bort. CIA och USA kunde inte önska sig en bättre utveckling av den här historien. Och detsamma gäller för USA:s trogna svenska vänner.

 

   Skulle han bli utlämnad till USA, skulle man där ha fått stora problem med opinionen såväl på hemmaplan som internationellt, om han blev dömd till ett långt fängelsestraff i likhet med de 35 års fängelse som Chelsea (tidigare Bradley) Manning dömdes till.

 

   Men Julian Assange har bara suttit fast där på Ecuadors ambassad i London så länge överåklagare Marianne Ny och de som styr henne, vill ha det så. Om åklagare och polis gjorde vad vi i Sverige ofta gör i sådana här lägen, åkt dit och förhört honom, eller förhörde honom via videolänk, så skulle hela den här historien snabbt vara utredd och avklarad. Assange har hela tiden klargjort att han står till förfogande för sådana förhör. Det var det sista han sa när han förhördes av svensk polis.

 

   Under flera år angav man som skäl för att inte åka över och förhöra honom, att man sedan inte kunde veta om man skulle kunna få honom att komma till en svensk domstol, om det blev aktuellt med en rättegång. Men – så genomförs aldrig förundersökningar.

 

   Polis och åklagare driver en förundersökning så långt det är möjligt. Man stannar inte upp för att man inte vet vad som kan hända i nästa steg, eller nästa. Utan man kör självklart på så långt det går. Och att åka utomlands för att genomföra olika förhör är inget ovanligt. Det var ju inte parkeringsböter eller fortkörning som det här handlade om, utan ett grovt brott i form av en tänkbar våldtäkt och ytterligare sexbrott.

 

   Att man till slut, efter flera år, gjorde det berodde alltså på att såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen klargjort att nu måste det hända något, annars skulle man häva häktningen av Julian Assange.

 

   Ett halvår senare, har man så från åklagarsidan fått ihop en översättning av förhöret i London och Assange advokater har återigen gjort en framställan om att häktningen av Assange ska hävas.

 

   Igår, den 18 maj 2017, drygt sex år efter att Assange blev anmäld för olika sexbrott var det så åter dags för åklagarna att yttra sig om hur de såg på fortsatt häktning. Och just igår var det sista dagen de kunde motsätta sig det.

 

   Då gav de till slut upp efter att ha dragit ut på den här cirkusen så långt det gick. Och meddelade bland annat att förhöret som hållits i London inte skulle bli offentligt…

 

   Vi får se hur det blir med det framöver. Personligen tror jag att det är en tidsfråga innan det läcker ut.

 

Smutskastningen av Assange

 

Under senare år har många debattörer och journalister ifrågasatt Julian Assange personligen. Allt ifrån hur han vårdar sitt hår, till vad han och WikiLeaks koncentrerar sitt arbete på. Man har framställt honom personligen som en suspekt egotrippad figur och till och med ifrågasatt att han inte stått upp för Chelsea Manning, bilden till höger. Inte tagit Manning i försvar. Men Manning har ju varit hans källa. En källa som han och WikiLeaks har skyddat – som de ska skydda. Därmed har Assange aldrig ens nämnt hennes namn innan Manning dömdes i USA.

 

   Om Julian Assange är en trevlig kille eller inte är för mig totalt ointressant. Vad han gör med sitt hår likaså. Att han tydligen i första hand som vuxen karl tar råd från sin mamma, framstår för mig som omoget men det är också hans ensak. Inget av det här gör honom till en brottsling – än mindre våldtäktsman.

 

   Det finns en tendens i såväl svenska som internationella medier att beklaga sig över att de som en gång framställts som hjältar inte visar sig vara några gudar i förmänskligad form. Naturligtvis är de inte det. De är människor med sina personliga fel och brister som oss andra.

 

   Julian Assange var en datanörd som snabbt fick stor internationell uppmärksamhet och då inte minst från kvinnor som flockades runt honom. Vilket vi kunde se på snart sagt alla bilder av honom medan han var i frihet. Och av vad som framkommit var han allt annat än en gentleman och än mindre någon ömsint älskare.

 

   Hans attityd tycks ha varit, ska vi hoppa i säng eller hur f-n ska du ha det? Och bevisligen höll han igång flera kvinnor under samma tidsperiod, vilket framgår med all tydlighet av polisutredningen. Det kan vi tycka vad vi vill om – men det är inte brottsligt.

 

   Tids nog lär det komma fram vad som utspelat sig bakom kulisserna i fallet Assange. Tids nog lär någon som vet vilja berätta det. Det brukar ske när personer står inför pensionen och karriären är över, eller efter att de har pensionerats. Men tills dess får vi hålla tillgodo med det sekretessbelagda material som läckt ut från åklagarnas och polisen utredning. Det biläggs i sin helhet nedan.

 

   Slutligen, låt mig klargöra att jag stödjer alla jämställdhetssträvanden. Jag anser att det självklart ska vara lika lön för lika arbete. Och i min yrkesutövning torde jag vara den journalist som fört fram mest omfattande kritik mot polisens låga prioritering av relationsrelaterat våld. Min kritiska granskning ovan av vissa extremfeministiska yttringar, ska alltså inte ses som ett accepterande av någon som helst form av kvinnoförtryck. Med detta klargörande hoppas jag slippa en onödig sidodiskussion.

 

 

 

Tillägg 21 maj 17.20;

 

Apropå amerikansk påverkan: I ekots lördagsintervju den 29 april i år berättade Fredrik Wersäll, som idag är president i Svea hovrätt och som tidigare var rättschef på Justitiedepartementet:

 

–  Jag minns ett möte på justitie där det kom en amerikansk delegation och höll något som nästan får sägas vara ett husförhör med oss där vi skulle redovisa vad vi hade gjort lagstiftningsmässigt, vilken beredskap vi hade, vilka aktioner vi hade tänkt göra för att se till att vi ringade in misstänkta terrorister och såg att de inte kunde utföra nya dåd. Det var tyckte jag en delvis skrämmande upplevelse och framför allt omtumlande. Jag hade inte föreställt mig att något sådant skulle kunna inträffa.

 

Nedan biläggs polisens utredning av Assange. Den är på svenska. Därmed kan var och en granska de iakttagelser och slutsatser jag dragit i min text ovan:

https://www.magasinetparagraf.se/wp-content/uploads/2017/05/AssangeSexAllegations.pdf

 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

 

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

 

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.