Svenska diplomaters uppgift?
UD:s uppgift?
”Vi vill göra Nato starkare”!
UD:s förste ambassadsekreterare i Bogota bara log när vi hävdade att
Sveriges bästa bidrag till fredsprocessen och fredsavtalet mellan FARC-gerillan
och den colombianska staten var att stödja den nyinrättade Stiftelsen för de Krigsskadade i
gerillan, paramilitären och de reguljära armésoldaterna.
Han log men sa inget.
Strax innan hade vi påpekat mötet i Bogota den 19
januari 2017, bara två månader efter att fredsavtalet hade undertecknats av
de två nämnda parterna, mötet mellan den svenska regeringsdelegationen (s) med John
Stjernfalk, svensk brigadgeneral och rådgivare till försvarsdepartementet
och Colombias vice försvarsminister Aníbal Fernández i Bogota.
Den 14 mars, bara två månader senare landade i Bogota Sveriges dåvarande
industriminister Mikael Damberg, som på andra sidan bordet hade
försvarsminister Carlos Villegas, f.d. ordförande i Colombias motsvarighet
till Svensk Näringsliv; la Asociación Nacional de Empresarios, ANDI.
Under bägge besöken i Bogota detta år fanns representanter för Wallenbergimperiets
SAAB-gruppen med som var intresserade av att sälja sitt JAS-39 Gripen till
Colombia som skulle byta ut delar av sitt 30-åriga gamla flygvapen [1].
 |
| Den 14 mars 2017 träffades politiska, militära och underrättelseöverenskommelser mellan Colombia och Sverige. Sveriges dåvarande industriminister Mikael Damberg, som på andra sidan bordet hade försvarsminister Carlos Villegas, f.d. ordförande i Colombias Industriförbund. Underrättelseutbyte om vem och mot vilka? Det är känt att den colombianska ambassaden i Stockholm har bedrivit spioneri mot colombianska politiska flyktingar i exil i Sverige och skribenten av denna krönika. Också Wallenberg hade sina utsända i den svenska regeringsdelegationen, ivriga om att slja Jas39 Gripen. Inte ett ord i pressen om fredsavtalet med FARC. [Faksimil från tidningen El País, Cali]. |
NÄR JAG GOOGLADE PÅ ETT tema stötte jag på honom igen, UD:s förste
ambassadsekreterare i Bogota, FARAZ DAVANI. Han bjöd oss på kaffe på en
uteservering i kvarteret för ambassaden för att i artighetens tecken ta emot
mig som återvände till Bogota för första gången sedan den 2 december 2005. Då hade
jag lämnat Colombia efter fem år som ackrediterad reporter för
Norrskensflamman, LO-Tidningen, norska Ny Tid och Liberación i Malmö, kraftigt
mordhotad det sista året i Colombia.
I februari 2009 gick det colombianska åklagarämbetets
detektiver in i den hemliga politiska polisens högkvarter (DAS-G3) och
beslagtog hela arkivet och ockuperade dess lokaliteter. Denna hemliga polis avlyssnade,
förföljde och hotade den politiska oppositionen men använde sig också av de
paramilitära dödsskvadronerna som tog emot dödslistor på oppositionella som
skulle avrättas.
I arkivet fanns det pärmar och ”personfiler” på sex
journalister som hade förföljts och fått hela sitt aktiva liv dokumenterat och
trakasserat. Fem var colombianer och en var svensk, denne skrivare. På nästan
500 dokument hade de allt registrerat om mitt liv i Colombia från 2004–2005,
dygnet runt [2].
Det var av den orsaken som jag åtminstone ville ha den
nya säkerhetspolisen på det klara med att jag hade ambassaden på min sida när
vi återvände till Colombia i april 2017 för att göra reportage i olika delar av
landet. Dessbättre gick resten av tiden i Colombia utan problem.
Faraz Davani, uppenbarligen vid Polcirkeln i Norrland där Nato övar militärt sedan 2004 och som kanske ska ses som Sveriges kampanjande för ett medlemskap i Nato.
OCH NÄR JAG FÖR ANDRA GÅNGEN stöter på Davani ser jag det i versaler i en Twitter på
Google:
”WE WILL MAKE NATO STRONGER”, med hashtagen, som om det redan vore ett faktum: #WeAreNATO.
Och då föll polletten ned.
Nu begriper jag bättre varför denne ambassadsekreterare
inte ville se stöd till några humanistiska stiftelser för krigsinvalider i
gerillan. Han ville arbeta med verklig ”hårdvara”. Han var eller är förmodligen
en central bricka mellan den svenska vapenindustrin, med det svenska
monopolkapitalets egen guru Wallenberg som uppdragsgivare för Davani och
ambassaden, på ena sidan och den colombianska militaristiska staten, å den
andra. Eller andra stater dit Davani senare har skickats i sitt ”diplomatiska”
uppdrag.
Och nu handlar alltså för denne iranskfödde UD-anställd om
att ”göra Nato starkare”. Och det i en iver som inte kan döljas. För Davani och
det övriga UD vill vara med `de stora grabbarna´ OVER THERE och skicka ut unga svenska
män i Natos krig, där de ukrainska skyttegravarna kan komma att bli Kalles,
Johans och Eriks skyttegravar, sönderslitna kroppar som resultat av artillerigranaterna
som spränger skyttegravarna i fragment som senare, om de har tur, skickas hem i
svarta säckar med den svenska flaggan på kistorna.
Men det är en falsk nationalitet eller patriotism. För
det är inte Kalles, Johans eller Eriks krig. Inte heller Natos. Det är USA:s.
Det är som en inneboende automatik i samhällskroppen i USA. Eller som han sa
den förre USA-presidenten Jimmy Carter:
”USA har bara upplevt 16 år av relativ fred sedan
självständigheten den 4 juli 1776”.
Och frågan kvarstår:
Är det UD:s uppgift och ingår det i
svenska diplomaters uppgifter att kampanja för krigsalliansen Nato som vi
formellt ännu inte ens är medlemmar i?
Dick Emanuelsson
Tegucigalpa-Honduras
[1]
https://colombiaidag.blogspot.com/2022_12_13_archive.html#5505067042223789495
[2]
https://das-terror.blogspot.com/
