Skandia flyttar 300 jobb till Litauen

"Helsvensken" Bert Karlsson försörjer sig som hyresvärd för tusentals
asylsökande från länder som drabbats av krig och utsugning men drog sig
inte för att uttala sig mot invandring när det begav sig som Ny Demokrari.

“Kapitalet har inget fosterland”: Skandia flyttar 300 jobb till Litauen

 

Av Dick Emanuelsson

“Kapitalet har inget fosterland”. Den gamla klyschan bekräftas för varje vecka när företag efter företag ger beskedet om att de flyttar från Sverige till andra länder. Ett populärt investeringsobjekt har blivit Litauen. Nu är det Skandia som står på tur.

– Signalen vi har fått är att det i första hand är 50-70 tjänster men att det på en tre års sikt kan beröra uppemot 300 anställda. Det blir Sundsvall, Göteborg och Stockholm som berörs.

Det säger Anders Johansson, ordförande för de Försäkringsanställda (FTF) i Sverige, när jag ringer upp honom för en kommentar.

Går Skandia så dåligt att man försöker hitta arbetskraft med sämre länder i löner andra länder?

– Nej! Skandia går inte dåligt. Men man hävdar att man tror sig “behöva sänka sina kostnader för att vara konkurrenskraftiga i framtiden”. Då tror man att det här är ett sätt att långsiktigt minska sina kostnader.

Följt de centrala avtalen

 

Johansson berättar att facket på Skandia anlitade en arbetstagarkonsult som kom fram till att ett beslut om utflyttning av dessa jobb skulle innebär väldigt stora risker.

– Företagsledningen har till exempel inte tagit upp med oss om att våra löner är för höga, som i sin tur skulle innebära att Skandia inte skulle vara konkurrenskraftiga i framtiden. Det har vi aldrig hört.

Johansson intygar att facket har varit överens med sin motpart om att följa nivåerna i de slutna avtalen.

– Därför blir vi förbannade när man säger att våra medlemmar i framtiden inte skulle göra dessa företag konkurrenskraftiga. Det är ju dumheter.

På frågan vad facket kommer att göra nu för att slå vakt om jobben i Sverige, säger Johansson resignerat att i dagens läge är det kört.

Hur ser den fackliga organisationsgraden ut om fem år? Vad finns kvar av arbetarklassens försvarsorganisation som bildades i slutet av 1800-talet om vi resignerar och inte tar strid för kollektivets intressen? Och var finns de så kallade politiska representanterna för den sociala klass de säger sig representera?

Bör facket ge upp inför nyliberalismen?

Medan de svenska facken famlar eller mumlar reser sig de tyska facken mot nyliberalismen och TTIP.

Bör facket ge upp inför nyliberalismen?

Av Dick Emanuelsson
 
– I det stora hela för fackföreningsrörelsen en förlorad kamp. Facket håller desperat fast vid gårdagens medicin i stället för att presentera nya lösningar.

Det säger Guy Standing, ekonomiprofessor vid University of London och tidigare toppekonom hos ILO och författare till boken Prekariatet. Uttalandet gör han i en intervju av Karin Bromander i Arbetsvärlden. Bakgrunden är den internationella nedmonteringen av arbetsrätten som en följd av den nyliberala ekonomiska modellen. Den illustreras av Norwegianpiloternas strejk som, enligt Standing, är symptomatisk för en global arbetsmarknad med osäkra anställningar och vad han kallar för “en stelbent fackföreningsrörelse”.

Förlorade sociala rättigheter

– Pilotstrejken är extra intressant för att de försöker protestera mot en global trend. Bara i Europa kan vi se miljoner människor som inte bara har osäkra anställningar, utan som inte heller är uppbackade av sociala anställningssystem, säger Standing till Arbetsvärlden.

Han menar att den nordiska modellen, det vill säga numerärt starka fackföreningar och folkrörelser, måste genomgå en förändring och anpassning till tiden vi lever i nu. Standing talar om ett “stort överskott på arbetstagare”. I klartext talar han om den reservarmé av arbetslösa som de återkommande cykliska kriserna inom det kapitaliska systemet vart 7:e eller 8:e år genererar. “Därför måste vi hitta nya modeller”, är Standings recept som handlar om att facket i princip ska anpassa sig till “modellen”.

Uttalandet står i bjärt kontrast till de svenska fackens ståndpunkt. De inser att de politiska styrkeförhållandena har försämrats för de anställda. Men att lägga sig för en gigantisk motståndare är inte lösningen, istället måste organisering och solidaritet vara svaret, hävdar delar av facket.

Men varken LO, TCO eller Saco utnyttjar den starka numerär som facken i Sverige förfogar, ännu.

Svenska facken och TTIP

Nyligen tecknades ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada, CETA, som fått kritik från fackligt håll. Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, säger att det är viktigt att se till att arbetstagares rättigheter aldrig ses som ett handelshinder, citerar Publikt.

Hennes ståndpunkter kontrasterar till vad Guy Standing hävdar. Han menar att facket måste anpassa sig just till de nya förhållandena som frihandelsavtalen skapar. Det är ingen hemlighet att dessa slår sönder arbetsrätt och arbetsmarknadslagar och i omstruktureringen av de nationella arbetsmarknaderna har skapat en informell jättearmé av anställda utan tidigare rättigheter.

– Vi behöver verkligen se till att få bra frihandel. Vi vet att frihandel ökar tillväxten och det gynnar oss på sikt, menar dock Fahlberg som berättar att de svenska facken inte ens har tagit ställning till det omtvistade investeringsskyddet.

– Både Karl-Petter Thorwaldsson (LO), Göran Arrius (Saco) och Eva Nordmark (TCO), var med under mötet med Bercero och jag känner att det finns en stor gemensamhet där, summerar Fahlberg en kommande ödesfråga för svensk arbetsmarknad.

Det sistnämnda är minst sagt märkligt. Hur är det möjligt att de svenska facken sätter en spik i sitt eget existensberättigade.

Svenska facken och TTIP

De europeiska facken och folken rasar mot TTIP-avtalet.

Av Dick Emanuelsson

Nyligen tecknades ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada, CETA, som fått kritik från fackligt håll. Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, säger att det är viktigt att se till att arbetstagares rättigheter aldrig ses som ett handelshinder, citerar Publikt.

Cecilia Fahlberg

Hennes ståndpunkter kontrasterar till vad Guy Standing (se annan artikel), tidigare toppekonom hos ILO och författare till boken Prekariatet, hävdar. Han menar att facket måste anpassa sig just till de nya förhållandena som frihandelsavtalen skapar.

Det är ingen hemlighet att dessa slår sönder arbetsrätt och arbetsmarknadslagar och i omstruktureringen av de nationella arbetsmarknaderna har skapat en informell jättearmé av anställda utan tidigare rättigheter.

– Vi behöver verkligen se till att få bra frihandel. Vi vet att frihandel ökar tillväxten och det gynnar oss på sikt, menar dock Fahlberg som berättar att de svenska facken inte ens har tagit ställning till det omtvistade investeringsskyddet. 

– Både Karl-Petter Thorwaldsson (LO), Göran Arrius (Saco) och Eva Nordmark (TCO), var med under mötet med Bercero och jag känner att det finns en stor gemensamhet där, summerar Fahlberg en kommande ödesfråga för svensk arbetsmarknad.

Har den svenske LO-bossen Thorwaldsson tolkat sina medlemmar rätt när han blivit alltmer positiv till TTIP?

 

 

 

Hamnarbetare en maktfaktor

– Trenden går mot färre och större hamnar, industriella jättenav. Till hamnar som Immingham och Felixstowe kommer uppåt 25 000 lastbilar per vecka. Det sa Noel Coard från det engelska hamnarbetarförbundet Unite när han talade hos Svenska Transportarbetarförbundet förra veckan.

Noel Coard betonade att världshandeln allt mer kontrolleras av ett fåtal enormt stora och mäktiga multinationella koncerner. De bygger i sin tur upp transportkedjor som blir allt viktigare och känsligare för störningar när bolagen inte länge har några större lager.

– Här har stuveriarbetarna en nyckelroll. Omkring 95 procent av allt gods går genom våra hamnar. Det är här vi kan ta upp kampen för bra arbetsvillkor, sa Coard.

Nytt privattåg Stockholm-Göteborg

I lördags fick SJ konkurrens på sin viktigaste sträcka, den mellan Göteborg och Stockholm. Den första turen med MTR Express nybyggda tåg startade från Göteborg 08.05. Strax därefter, klockan 8.36 på lördagsmorgonen, avgick företagets tåg för första gången från Stockholm, skriver Arbetet.

När MTR sätter in sitt tredje tåg i sommar kommer företaget att ha 90 avgångar i veckan. Även om ett annat företag, Skandinaviska Jernbanor, faktiskt redan har viss persontrafik på sträckan Göteborg – Stockholm – Uppsala, är det första gången SJ utmanas på allvar på sin lönsammaste sträcka.

Fackförbundet Seko som organiserar de anställda säger sig överraskande se ”fördelar med flera operatörer inom tågtrafiken”. Sekos kritik har i huvudsak riktats mot konsekvenserna av järnvägens avreglering, det bristande järnvägsunderhållet, inte det kaos som fragmenteringen av SJ har skapat. Nu aviserar SJ ytterligare nedskärningar i personal och service.

Bör facket ge upp inför nyliberalismen?

Fackliga världsfederationen (WFTU) sin sextonde kongress i Aten 6-10 april. En klassorganisation mot klassförsoningen
som IFS och LO med flera landsorganiationer förespråkar.

Av Dick Emanuelsson

– I det stora hela för fackföreningsrörelsen en förlorad kamp. Facket håller desperat fast vid gårdagens medicin i stället för att presentera nya lösningar.

Det säger Guy Standing, ekonomiprofessor vid University of London och tidigare toppekonom hos ILO och författare till boken Prekariatet. Uttalandet gör han i en intervju av Karin Bromander i Arbetsvärlden. Bakgrunden är den internationella nedmonteringen av arbetsrätten som en följd av den nyliberala ekonomiska modellen. Den illustreras av Norwegianpiloternas strejk som, enligt Standing, är symptomatisk för en global arbetsmarknad med osäkra anställningar och vad han kallar för “en stelbent fackföreningsrörelse”.

Förlorade sociala rättigheter

– Pilotstrejken är extra intressant för att de försöker protestera mot en global trend. Bara i Europa kan vi se miljoner människor som inte bara har osäkra anställningar, utan som inte heller är uppbackade av sociala anställningssystem, säger Standing till Arbetsvärlden.

Han menar att den nordiska modellen, det vill säga numerärt starka fackföreningar och folkrörelser, måste genomgå en förändring och anpassning till tiden vi lever i nu. Standing talar om ett “stort överskott på arbetstagare”. I klartext talar han om den reservarmé av arbetslösa som de återkommande cykliska kriserna inom det kapitaliska systemet vart 7:e eller 8:e år genererar. “Därför måste vi hitta nya modeller”, är Standings recept som handlar om att facket i princip ska anpassa sig till “modellen”.

Uttalandet står i bjärt kontrast till vad de svenska fackens ståndpunkt. De inser att de politiska styrkeförhållandena har försämrats för de anställda. Men att lägga sig för en gigantisk motståndare är inte lösningen, istället måste organiseringen av de anställda intensifieras, hävdar facket.

LO-förbunden enas om lönebildningen

Medan storbankerna och de ledande industriföretagen inkasseras historiens största vinster,
vill LO- och förbundsledningarna slåss med tjänstemännen om 1-2-procentiga lönelyft.

LO-förbunden enas om lönebildningen

Av Dick Emanuelsson

 

Den 4 februari presenterade Handelsbanken sitt årsbokslut för 2014 som slutade på det bästa rörelseresultatet någonsin med en vinst på över 19 miljarder kronor. Tillsammans med Swedbank, SEB och Nordea gjorde det lukrativa sällskapet en sammanlagd vinst på över 100 miljarder kronor.

Nu har LO:s förbund kommit överens om att hålla ihop. Industrin ska gå först i avtalsrörelserna och lönerna ska bli mer jämlika. Gapet mellan kvinnor och män ska minska, skriver Dagens Arbete. Men LO-förbunden nämner inget om att lönerna ska öka på vinsternas bekostnad. De lågavlönade på bankernas och industrins Callcenter som är organiserade i Unionen, ska tillsammans med LO-förbunden verka för att lönerna ska anpassas mellan arbetare och tjänstemän. Blicken är inte riktad mot de vinster som de anställda skapar inom sin produktion.

Enligt Metalls Anders Ferbe erkänns industrin som löneledare och riktlinjerna ska gälla fram till 2028. Hans förhoppning är att de ska underlätta samordningen i avtalsrörelserna. Löneökningarna i den konkurrensutsatta industrin bestämmer utrymmet för resten av arbetsmarknaden.

Seko stämmer SJ Götalandståg

 

Seko stämmer SJ Götalandståg till Arbetsdomstolen på 420 000 kronor för att anställda inte fått ut sina fridagar på rätt sätt. När SJ tog över Västtågen för ett par år sedan hade ett 30-tal anställda innestående fridagar som de ville ha ut. Alla har enligt avtal rätt till mellan 114 och 118 fridagar per år, skriver Sekotidningen.

SJ lovade först att alla skulle få ut sina dagar i ledighet, men så blev det inte. Istället betalade företaget ut ersättning i pengar. Enligt Seko var det fel på två sätt. Dels fanns inget avtal som gav SJ rätt att betala ut i pengar istället för tid. Dels var den ekonomiska ersättning som personalen fick för låg. Pengarna motsvarade enkel övertid, medan facket hävdar att det skulle vara dubbelt så mycket.

Sjukfrånvaron ökar i staten

 

Det är något som inte är som det ska vara inom Staten. De anställda mår allt sämre vilket registreras i sjukfrånvaron som fortsätter att öka. Men ökningen beror nästan uteslutande på att långtidssjukfrånvaron ökar, konstaterar Arbetsgivarverket.

Fram till 2011 gick sjukfrånvaron stadigt nedåt, enligt Arbetsgivarverkets tidsanvändningsstatistik. Ändrade sjukförsäkringsregler var en anledning till den minskande sjukfrånvaron. Men från och med 2012 har sjukfrånvaron ökat igen inom alla verksamhetsinriktningar, i alla åldersgrupper och bland både kvinnor och män.

Allra snabbast ökar sjukfrånvaron inom den verksamhetsinriktning som kallas Socialt skydd med mera. Inom den verksamhetsinriktningen vände sjukfrånvaron uppåt igen tidigare än för de övriga verksamhetsinriktningarna och det är också här som ökningen mellan 2013 och 2014 är som störst, 0,6 procentenheter, skriver myndigheten. Sjukfrånvaron i staten ökar mest för kvinnorna i gruppen 30-49 år.

Fritt fram för ensamarbete på Veoliatåg

Av Dick Emanuelsson

Arbetsmiljöverket gick på “Veolias uppgifter om att företaget arbetar aktivt för att minska ensamarbetet”. Verket upphäver därmed förbudet mot ensamarbete på den franske operatörens tåg.

Veolia har inte bara bytt namn till Transdev. Nu ges företaget rätt att i stor utsträckning operera med en (1) tågförare på flera sträckor.

Skyddsstopp

 

Flamman har talat med Sekos huvudskyddsombud på Veolia som förra sommaren lade ett skyddsstopp på lokförarnas ensamarbete sedan antalet ensamma turer ökat dramatiskt. Stoppet hävdes dock snabbt av Arbetsmiljöverket. Tony Gezelius inte bara stoppade vad facket betraktade som farlig trafik för både hans medlemmar som passagerare. Han var också bland den grupp som sades upp av Veolia som ville införa en “Deltidsorganisation”, som den döptes till av facket.

– Man behandlar inte alls den här psykiska stressen som det handlar om. I tidigare fall, då verket har stoppat ensamarbetet, hänvisar man till en “oönskad händelse”. Nyligen hade vi en kollega som svimmade när han körde tåget i Blekinge. Tågvärden befann sig som tur var i ett tjänsteärende hos tågföraren och nödbromsade tåget.

Gezelius gör tankeexperimentet om det inte hade funnits någon tågvärd på tåget, vad hade då hänt? Han tror att företaget resonerar som så att det blir passagerarna som bryter sig in hos lokföraren, som ropar i högtalaren efter en läkare eller sjuksköterska och kallar efter brandkår och trafikledning.

– Det blir ett helt annat scenario, tillägger Gezelius.

Arbetsmiljöverket anser att det krävs mer övning om inte ensamarbete helt ska förbjudas, vilket Veolia eller Transdev lovar. Men enligt skyddsombuden finns inte den typ av övningar som Arbetsmiljöverket ställer krav på.