”Fallande löneandel kan dämpa efterfrågan”

Norden har en fungerande löneutveckling och god konkurrenskraft, men den internationella trenden där löner utgör en allt mindre del av företagens inkomster och vinster en allt större, leder till låg efterfrågan. Den låga efterfrågan i Europa drabbar sedan svensk export.

Steinar Holden

Det menar professor Steinar Holden från Oslo universitet, som förra veckan var inbjuden till Sverige för att ge ett nordiskt perspektiv på svensk löneutveckling. Han kommenterade bland annat Medlingsinstitutets rapport om 2016 års löneutveckling.

− Arbetsmarknadsreformer och avregleringar har försvagat fackföreningarna. Arbetsgivarna är tuffare i förhandlingar och har större fokus på lönsamhet.

Enligt Steinar Holden är det alltså en kombination av svagare fackföreningar och större fokus på lönsamhet som lett till en svagare löneandel i OECD, vilket kan hota efterfrågan. I Sverige har `märket´ varit legio och i året avtalsrörelse bjuder industriarbetsgivarna 1,5 procent (se annan artikel).

Tjugosju arbetsdagar utan vila blir skadestånd

Sommarvikarien jobbade 27 arbetsdagar i sträck på Iggesunds bruk. Det var brott mot veckovilan. Andra anställda jobbade dubbelskift (16 timmar) tre dagar i rad. Nu lyfts striden om tiden på Iggesunds bruk upp till central förhandling, skriver Dagens Arbete.
– Företaget har erkänt att de gjort fel, men vi är oense om skadeståndets storlek, säger Pappers lokale ordförande Christer Johansson.

Företagsledningen har lovat att ”se över rutinerna” samt ge berörda chefer ”utbildning i de regler som gäller”. Från fackets sida har man dock satt en prislapp på de begångna brotten på runt 150 000 kronor, och den frågan är än så länge olöst.

”Gör kollektivavtal till lag”

Det finns branscher i Sverige där facken är så försvagade att de inte kan skydda villkor enligt kollektivavtal. Nu behövs en lag som allmängiltigförklarar avtal i branscher där läget är kritiskt, anser Transports ordförande Lars Lindgren i en debattartikel i Dagens Nyheter. I åkeri- och taxibranscherna kan företag som tillämpar kollektivavtal inte längre konkurrera på en dumpad marknad, hävdar han. Liknande tendenser finns inom exempelvis fastighetsskötsel, handel, restaurang, byggande och jordbruk.

Ingen sida i den politiska debatten har en hållbar lösning, anser han. De borgerliga öppnar med sina förslag om ”enkla jobb” för ett låglöneproletariat med löner som inte går att leva på, och regeringens fasthållande vid den traditionella svenska modellen är inte längre realistisk.

Lars Lindgren rekommenderar regeringen att utreda en lagstiftning liknande den som finns i Norge. Där beslutades 1994 om en lag som upphöjer kollektivavtal till lag i branscher som drabbats av lönedumpning. Ett liknande system finns i Finland sedan 1970-talet.

ST-medlem friad fyra år efter olyckan

Den rangerare och ST-medlem som under flera år varit misstänkt för grovt arbetsmiljöbrott i samband med en olycka på Saltsjöbanan är inte längre misstänkt. Förundersökningen mot honom har lagts ned och tågoperatören Arriva har tagit på sig skulden, uppger Publikt.

– Nu slipper vår medlem leva med det hot om åtal som han levt med i tre år, säger en lättad Anette Brogren, ombudsman för ST.

15 januari 2013 kom ett av Saltsjöbanans tåg i rullning från depån. Det allt mer skenande tåget passerade flera obevakade övergångar och brakade till slut igenom en stoppbock vid ändhållplatsen i Saltsjöbaden och in i ett flerfamiljshus.

Industrin bjuder 1,5 procent per år

År 2015 hade 50 svenska direktörer i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner, enligt den senaste LO-rapporten. År 1980, efter ett decennium av lokal lönekampo och självständig organiserad arbetarkamp var motsvarande siffra bara 4,9. År 2016 redovisade fyra svenska privatbanker en vinst på 92 miljarder kronor och ska dela ut drygt 60 miljarder kronor till sina aktieägare på stämmorna i vår. `Märket´ är inte avsett för dem utan för landets lönearbetare.

Industriarbetsgivarnas `märke´ slutar på 1,5 procent per år 

Av Dick Emanuelsson

Arbetsgivarsidan sätter sitt `Märke´ till 1,5 procent per år och vill avtala det upp till tre år. Facken å sin sida har gått ut med 2,8 procent.

Enligt Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe är budet, som backas upp av Livsmedelsföretagen, Ikem, Trä- och Möbelföretagen, SLA, Grafikska företagen och Teko vill han reducera fackens bud med nära hälften. På så sätt tror han sig ”stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft, vilket är Industriavtalets främsta syfte”.

Uttalandet gör Weihe bara någon vecka efter att fyra svenska privatbanker presenterat sin årsredovisning för 2016 som slutade på 92 miljarder kronor. Nordea, Handelsbanken, SEB och Swedbank. Till bankernas årsstämmor i vår föreslår de en sammanlagd utdelning till sina aktieägare på över 61 miljarder kronor, fyra miljarder mer än i fjol.

54,3 industriarbetarlöner

Anders Weihes utspel kom också bara en vecka efter LO-rapporten Makteliten - reglerar inte sig själva, publicerats. Den beskriver hur en exklusiv grupp i det svenska samhället, sammanlagt 200 personer, sedan 1980 har ökat sina årsinkomster dramatiskt. År 2015 hade 50 direktörer i denna grupp i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner.

1980, efter ett decennium av stark lokal lönekamp över hela Sverige med hundratusentals arbetare i ”vilda strejker” och en rad arbetsmarknadspolitiska reformer, var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare som minst, enligt LO-rapporten. Maktelitens genomsnittliga inkomst motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner. Så stod då förhållandet Arbete-Kapital.

Med den bakgrunden kritiseras `Märket´ alltmer på arbetsplatserna som ett märke för statlig inkomstpolitik som bara vill reglera de marginella löneökningarna som ökar klasskillnaderna.

Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer

På sin höga arbetsplats; Linus Lungberg och Ulf Nilsson, plåtslagare på Er-Jill Byggplåt i Göteborg med insamlingslistorna till stöd för Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborgs hamn som gav 2000 kronor. Klassolidariteten växer. FOTO: PROLETÄREN.

Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-GÖTEBORG / 2017-02-18 Solidariteten med Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborgs Containerhamn växer. På flera arbetsplatser runt om i landet samlas det nu in pengar till stöd för hamnarbetarnas rätt att existera som facklig organisation. Samtidigt har 4:an utlyst två endagsstrejker denna vecka.

Hamn-4:an organiserar 85 procent av de anställda i Containerhamnen. Nu tyder allt på att arbetsgivarsidan, det Maerskägda AMP har som mål att knäcka förbundet på samma sätt de gjorde i Liverpools hamn, befarar hamnfacket. Det har fått sin motreaktion på flera arbetsplatser i Sverige.

– På vårt årliga personalmöte, med chefen närvarande, tog jag upp frågan och sa att det handlade om grundläggande fackliga rättigheter som hamnarbetarnas slåss för. Jag fick ihop 2000 kronor, till och med chefen bidrog.

Det säger en småskrattande Ulf Nilsson, plåtslagare på Er-Jill Byggplåt i Göteborg och medlem i Byggnads Kretsorganisation, till Flamman. Han är en av de som har reagerat på APM:s diktat mot hamnarbetarna.

Den 21 och 23 februari gick hamnarbetarna i Göteborgs hamn organiserade i Avdelning 4 i Svenska Hamnarbetarförbundet ut i två endagsstrejker. Bakgrunden är AMP:s försök att genomföra en lösning likt den i Liverpools hamn för att krossa hamnarbetarfacket.

Fyrtio tusen kronor

Det var veckotidningen Proletären som tog initiativ till insamlingen för några veckor sedan och i rapporteringen över resultatet har närmare 40 000 kronor samlats in från hela landet.

Är det samma klassolidaritet, som på 1970-1980-talet?

– Ja, det tycker jag. I veckan överlämnade SKF-arbetare nästan 7 000 kronor till Hamn-4:an.

Men även inom ett LO-fack som Byggnads är det gehör.

– Jag tog upp det på mötet för Byggnads Västra Region, som representerar 8 000 byggnadsarbetare. En liknande fråga för 10-11 år sedan hade varit omöjlig. Men jag fick ordet och insamlingen som sedan följde gav 1400 kronor, vilket visar att det finns bredd. Klassolidariteten lever, det gäller bara att ta upp och väcka frågan.

Brandmännen stäms inför Arbetsdomstolen

Kommunal skrev under och det gjorde att även brandmännens fackförbund BRF tvingades acceptera ett dåligt avtal, som dessutom är bundet av fredsplikt. Reaktionerna hos de deltidsanställda brandmännen har blivit massuppsägningar. Arbetsgivarsidan anklagar nu brandmännens fackförbund BRF, som skrev under, för att ligga bakom uppsäggningarna. Bättre vore om förbundstopparna lyssnade mer på medlemmarna än såg till `Märket´.

Fack stäms efter uppsägningar

SKL och Pacta stämmer Brandmännens riksförbund för brott mot fredsplikten. Anledningen är de massuppsägningar som skett som reaktion på det nya kollektivavtalet för deltidsbrandmän. Arbetsgivarna menar att BRF har uppmanat medlemmarna att säga upp sig, skriver Mira Hjort, Kommunalarbetaren på tidningens webbplats.

Kritiken mot det nya avtalet för deltidsbrandmän, som såväl Kommunal som Vision och Brandmännens riksförbund skrivit under bygger på att medlemmarna förlorar pengar på det. Kommunal satte BRF inför fullbordat faktum när det skrev under avtalet vilket gjorde att fredsplikt inträdde. Få stridsmedel återstår då och tydligen har brandmännen sett massuppsägningar som det enda påtryckningsmedlet. Därför stämmer arbetsgivarorganisationerna SKL och Pacta Brandmännens riksförbund till Arbetsdomstolen för brott mot fredsplikten och vill ha ett skadestånd på sammanlagt 500 000 kronor av BRF. BRF dock tvår sina händer eftersom organisationen inte står bakom uppsägningarna.

AVTAL 2017: HRF vill höja lönerna med 700 kronor

Lönehöjning på 700 kronor i månaden och skärpta krav för arbetsgivare som vill hyvla arbetstid. Det är några av avtalskraven som Hotell- och restaurangfacket lämnar över till arbetsgivarna i Visita i dag, uppger Anna Hjorth, på Hotellrevyn.

– Att höja lönerna för våra medlemmar är det absolut viktigaste avtalskravet. Det är lönen man lever av. Sedan kräver vi att det ska löna sig bättre att ha lång yrkesvana, den skillnad som finns har tappat i värde. Vi måste göra det mer attraktivt att stanna i branschen, säger HRF:s avtalssekreterare Per Persson.

Persson hävdar att Visita vill frysa eller sänka lönerna för dem utan erfarenhet, medan HRF vill höja lönerna för dem med lång erfarenhet. Precis som i förra årets avtalsrörelse handlar flera av HRF:s avtalskrav om ökad trygghet för anställda i branschen och i centrum står kravet på tillsvidareanställning ska vara huvudregel och heltid en rättighet.

Statliga jobben som försvann till Stockholm

De tjugo senaste åren har 231 kommuner blivit av med sammanlagt 29 000 statliga jobb. Däremot har Stockholm med kranskommunerna fått nästan 12 000 nya statliga jobb, netto. Nu kräver landsbygden förändring, skriver Linda Flood, Arbetet.

Samtidigt har en centralisering av tjänster inom statlig förvaltning och statliga affärsverk ägt rum. Ett sextiotal kommuner fick drygt 40 000 nya myndighetsjobb. I Stockholm och dess kranskommuner Solna, Sundbyberg och Huddinge tillkom till exempel närmare 12 000 tjänster under samma tidsperiod, enligt siffror från SCB.

Nu vill regeringen flytta 10 000 statliga jobb från Stockholmsområdet till regioner som behöver arbetstillfällen. Det är ett av de 75 förslag som den parlamentariska Landsbygdskommittén kommit fram till och som lämnades över till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, (S), i början av året.

Framtid utan löneglidning och strejkrätt?

Framtid utan löneglidning och strejkrätt?

Av Dick Emanuelsson

Fackförbundet Unionen varnar nu för att Svenskt Näringsliv vill försvaga en grundbult på arbetsmarknaden, strejkrätten. Det samtidigt som ekonomin går på högvarv, företagsvinsterna är stora och antalet nyanmälda jobb slår rekord. Men löneglidningen utöver ´märket´ är i stort sett noll.

Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppson kritiserade under ett arbetsgivarseminarium nyligen konfliktreglerna. Men att öppet och generellt attackera strejkrätten som sådan, går inte. I stället, menar facken, riktar motsidan sig in först på vad Jeppson kallar för ”samhällsviktig verksamhet” för att senare gå vidare mot strejkrätten som sådan. Det är ett problem, anser han, som parterna inte klarar av att lösa på egen hand och han vill att staten ska gå in, antingen via regeringsbeslut eller ny lagstiftning.

– Konflikträtten är en omistlig del av ett förhandlingssystem. Om vi vill ha ett system där parterna reglerar stora delar av villkoren, då måste konflikträtten finnas där också, sade Niklas Hjert, Unionen.

Avtalskraven kvar på 2016 års nivå

”Anställningsplanerna är oförändrat optimistiska och signalerar om en stark sysselsättningsutveckling i näringslivet framöver”, konstaterar Konjunkturinstitutet i sin nya konjunkturbarometer. Enligt Arbetsförmedlingen har antalet nyanmälda jobb på slagit ”all-time-high 2016 – de har aldrig någonsin varit så många tidigare”, enligt Arbetsförmedlingens analytiker Andreas Mångs.

I normala fall skulle det här betyda att avtalskraven skruvas upp, och att löneglidningen, det vill säga löneökningar utöver vad som fastställts i centrala eller förbundsvisa kollektivavtal, ökar i takt med bristen på kompetent arbetskraft. Men den ökningen har inte synts hittills.

– Den genomsnittliga löneökningstakten under januari till och med november månad var preliminärt på 2,3 procent, i stort sett samma som den centralt avtalade nivån, säger Medlingsinstitutets analytiker Valter Hultén till Arbetsvärlden.

Samma `Märke´ för 2017

I stället har parterna i industriavtalet 2017, som bildar märke för övriga arbetsmarknadens krav, kommit överens om samma nivå som de gjorde i 2016 års avtalsrörelse, skriver Arbetet.

Facken verkar inte längre vilja ta strid för högre löneökningar, vilket bekräftades under 2015 som var det fredligaste året sedan Medlingsinstitutet inrättades år 2000. Inte en enda arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i förbundsförhandlingar, konstaterade Arbetsvärlden i början av 2016. Fjolåret var nästan lika `pacifistiskt´. För 2017 blir det en repetition av de tidigare `Märkena´.

Hamnarbetarna i Göteborgs hamn, organiserade till 85 procent i Svenska Hamnarbetarförbundet är inte bundna av fredsplikten mellan avtalsperioderna eftersom det är Transport som skriver under kollektivavtalen. Lagen och uppgörelsen i Saltsjöbadsavtalet 1938 klavbinder de svenska fackförbunden mellan avtalsperioderna och de kan inte utlysa en strejk, enligt lagen, oavsett om motparten, som APM i Göteborgs hamn, bryter mot lagar och regler. Det finns ett gemensamt intresse mellan staten, arbetsgivarsidan och topparna inom svensk fackföreningsrörelse att knäcka Hamnarbetarförbundet en gång för alla, de utgör ett farligt exempel på hur den interna demokratin inom ett fackförbund bör se ut. FOTO: PROLETÄREN.

Avgående metallordföranden varnar vem?

– Vi är ett litet exportberoende land. Vi måste se till omvärldens kostnadsökningar för att se hur mycket löneökningar vi har råd med. Vi kan inte bara släppa det (Märket) och ha en lönebildning i kaos. Vi kan inte gå tillbaka till den röra som vi såg under åttio- och nittiotalen, säger Anders Ferbe, ordförande i IF Metall.

Vilka ”vi” är och vad ”kaos” och ”röra” är konkretiserar inte metallordföranden.

För ”vi” kan väl inte vara de fyra storbankerna som redovisar över hundra miljarder kronor i vinster varje år, eller andra giganter på arbetsmarknaden som redovisar storvinster. Inte heller aktieägarna som knappast accepterar några `märken´ på 2,8 procent utan tio gånger större tal.

Det är dessa storvinster som Peter Jeppson vill försvara och garantera när han vill försvaga och decimera strejkrätten för svenska arbetare. Och det trots fackförbundsledningar som mer värnar om storkapitalet väl än insinuationer mot de egna medlemmarna som vill ta strid för parollen på 1970-talet: ”Höj lönerna på vinsternas bekostnad”!

Någon annan väg finns inte, även om Klassamarbetets Lov sjungits i allt högre ton de senaste två decennierna.

Facken som `kupongklippare´ och beroendet av börsen

Är det här som de svenska fackledarna ska oroa sig för; den cykliska kapitalistiska krisens återkommande fall vart 7-8 år? Kanske detta är bakgrunden till de minimala löneökningarna som `Märket´  markerar i varje avtalsrörelse, till gagn för ´kupongklipparna´ hos det svenska storkapitalet och fackförbundens toppar.

Facken som `kupongklippare´ och beroendet av börsen
Av Dick Emanuelsson

Det obegripliga i att de svenska fackförbunden är beroende av sin antagonistiska motpart, illustreras nu i en utredning som självaste LO-organet Arbetet har gjort. Tidningen konstaterar att ”kupongklipparen” Unionen skulle ha gått back 2,5 miljarder under de senaste fem åren om det inte vore för förbundets stora aktieinkomster.

Så här såg Unionens fem största aktieinnehav ut 2015: Volvo: 748,8 miljoner kronor, Ericsson: 423,4 miljoner, Saab: 381,1 miljoner, Swedbank: 302,8 miljoner och Hennes & Mauritz: 280,5 miljoner. Sex av Sveriges tio största fackförbund skulle ha redovisat förlust under perioden 2010-2015 utan inkomsterna från reavinster och aktieutdelningar.

Stigande aktiekurser har fått fackförbundens förmögenheter att växa snabbt. Mellan 2010 och 2015 växte Unionens förmögenhet med 37,5 procent. Bäst börsutveckling har Sveriges Ingenjörer haft med 44,4 procent. Sammanlagt har de tio största förbunden tjänat nära tolv miljarder kronor på värdepappersförsäljningar och vinstutdelningar, enligt Arbetet.

Äldre välbeställda köper mer RUT-tjänster

Personer över 65 år står för en stor del av uttaget av RUT-avdrag och kan köpa sig till insatser som de inte får beviljat genom hemtjänsten, enligt en rapport från Arena Idé. Men det är främst välbärgade äldre som utnyttjar avdraget. Det finns en risk för att de som har råd kan köpa sig till bättre omsorg, skriver Mira Hjort på Kommunalarbetaren som citerar rapporten.

– Det är en ganska skev fördelning, höginkomsttagare får högre skattelättnad än låginkomsttagare. Delar av vårt resultat visar att det kanske håller på att växa fram en arbetsdelning, där omsorgsföretag anlitar rutföretag för att utföra de tjänsterna, sa Helene Brodin, forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och en av rapportförfattarna, vid ett seminarium förra fredagen.

Vårdens hyrkostnader 4,6 miljarder

Förra året kostade inhyrd vårdpersonal i landsting och regioner 4,6 miljarder kronor – en ökning med 650 miljoner jämfört med året innan, uppger Vårdfokus på sin webbplats. Det är SKL, Sveriges kommuner och landsting, som har sammanställt notan för inhyrd personal i vården under 2016. Och den visar att kostnaderna ökade i de flesta landsting och regioner. Ökningen var särskilt stor i Stockholm, Västernorrland och Halland. Av den totala kostnaden förra året stod inhyrda sjuksköterskor för ungefär en miljard. Utgiften för läkare var mer än tre gånger så stor.

Nu `hyvlar´ Coop Forum igen

För två månader sedan fastställde den svenska Arbetsdomstolen i en dom att Coop Forum i Örebro inte bröt mot Lagens om Anställningsskydd när den drog ner heltidsanställdas arbetstider från 40 till 30 timmar. Denna `hyvling´ uppmärksammades stort av facken som menar att i avtalsrörelsen måste denna ”flexibilitet på arbetsmarknaden” upphöra.

Nu fortsätter samma företag i Örebro och att minska arbetstiden med 80 timmar, men nu via pensionsavgång. Samtidigt aviserar företaget nyanställningar, inte att personalen som tvingades gå ner till 30 timmar ska få tillbaka sin heltid.

Konflikten fortsätter i Göteborgs hamn

Den kvinnliga Maersk-vd:n, Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla, tjänar mycket mer än Sveriges samlade hamnarbetarkår TILLSAMMANS; 946 miljoner kronor och registrerar från sin Östermalmslägenhet en förmögenhet på 32 miljarder svenska kronor. Samtidigt oroar sig Näringslivets vide VD Peter Jeppson för dagens konfliktregler som han vill se decimerade, trots att det i dag inte registreras en enda % i löneglidning utöver de centrala "märkena".  Mc-Kinney Uggla och hennes kollegor har en outtömlig hunger efter mer PROFIT! Sverige är fantastiskt.

Konflikten fortsätter i Göteborgs hamn

Av Dick Emanuelsson

Medlemmarna i containerterminalen i Göteborgs hamn beslöt enhälligt på ett medlemsmöte förra tisdagen att varsla om nya stridsåtgärder. Beslutet ska ses mot bakgrund av att motsidan, APM Terminals inte har gett efter på en enda punkt trots endagarsstrejken, säger Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundets avdelning 4 till Flamman.

APM är ett dotterbolag till containerhamnens största kund; Maersk. Detta i sin tur är dotterbolag i den internationella sjöfartsgiganten AP Möller-Maersk. Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla äger Maersk och innehade förra året en lön på 946 miljoner kronor. Det motsvarar mer än en årslön för Sveriges alla 2800 registrerade hamnarbetare tillsammans. Ane Mærsk har en förmögenhet på 32 miljarder svenska kronor, gift med officeren Peder Uggla och bor på Östermalm i Stockholm.

Maersk köpte terminalen i Göteborg 2012 för sju miljarder kronor och det väckte oro bland hamnens kunder. Året efter aviserade APM om höjda tariffer vilket fick till följd att många av exportföretagen började titta efter andra hamnar. Det kan vara bra att ha detta i åtanke när nu APM beskyller Hamn-Fyran för att genom strejk eller övertidsblockader skrämma bort kunder från hamnen.

Erik Helgesson, från Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborg. Foto: Kristofer Lundberg

Ökar ”blixtanställda”

APM har, som Flamman tidigare rapporterat, utestängt Hamn-4-an från alla förhandlingar trots att ”4-an” organiserar 85 procent av de cirka 300 arbetarna på terminalen. Hamnarbetarförbundet har föreslagit ett Trepartsavtal mellan Hamn, Transoort och APM som Transport vägrar gå med på, trots att de bara har 15 procent av de anställda som medlemmar på terminalen.

Nu säger APM dessutom upp den s.k. ”80/20-uppgörelsen” från mitten av april och det slår mot anställningstryggheten.

– ”80/20” är ett ramavtal för att reglera de tillfälliga ”blixtanställningarna” så att dessa inte sticker iväg. Nu är ambitionen från APM:s sida att öka osäkert anställda. De har en ambition att skära ned bemanningen på alla nivåer.

Enigheten hos ”4-ans” medlemmar om att stå emot APM:s försök att slå sönder hamnfacket är total, uppger Helgesson. Nya aktioner är att vänta i Nordens största containerhamn.