Framtid utan löneglidning och strejkrätt?
Av Dick Emanuelsson
Fackförbundet Unionen varnar nu för att Svenskt Näringsliv vill
försvaga en grundbult på arbetsmarknaden, strejkrätten. Det samtidigt som
ekonomin går på högvarv, företagsvinsterna är stora och antalet nyanmälda jobb
slår rekord. Men löneglidningen utöver ´märket´ är i stort sett noll.
Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppson kritiserade under ett
arbetsgivarseminarium nyligen konfliktreglerna. Men att öppet och generellt
attackera strejkrätten som sådan, går inte. I stället, menar facken, riktar
motsidan sig in först på vad Jeppson kallar för ”samhällsviktig verksamhet” för
att senare gå vidare mot strejkrätten som sådan. Det är ett problem, anser han,
som parterna
inte klarar av att lösa på egen hand och han vill att staten ska gå in,
antingen via regeringsbeslut eller ny lagstiftning.
– Konflikträtten är en omistlig del av ett förhandlingssystem. Om
vi vill ha ett system där parterna reglerar stora delar av villkoren, då måste konflikträtten
finnas där också, sade Niklas Hjert, Unionen.
Avtalskraven kvar på 2016 års nivå
”Anställningsplanerna är
oförändrat optimistiska och signalerar om en stark sysselsättningsutveckling i
näringslivet framöver”, konstaterar Konjunkturinstitutet i sin nya
konjunkturbarometer. Enligt Arbetsförmedlingen har antalet nyanmälda jobb på slagit ”all-time-high 2016 – de har
aldrig någonsin varit så många tidigare”, enligt Arbetsförmedlingens analytiker
Andreas Mångs.
I normala fall skulle det här betyda att avtalskraven skruvas
upp, och att löneglidningen, det vill säga löneökningar utöver vad som
fastställts i centrala eller förbundsvisa kollektivavtal, ökar i takt med
bristen på kompetent arbetskraft. Men den ökningen har inte synts hittills.
– Den genomsnittliga löneökningstakten under januari till och
med november månad var preliminärt på 2,3 procent, i stort sett samma som den
centralt avtalade nivån, säger Medlingsinstitutets analytiker Valter Hultén
till Arbetsvärlden.
Samma `Märke´ för 2017
I stället har parterna i industriavtalet 2017, som bildar märke
för övriga arbetsmarknadens krav, kommit överens om samma nivå som de gjorde i
2016 års avtalsrörelse, skriver Arbetet.
Facken
verkar inte längre vilja ta strid för högre löneökningar, vilket bekräftades
under 2015 som var det
fredligaste året sedan Medlingsinstitutet inrättades år 2000. Inte en enda
arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i
förbundsförhandlingar, konstaterade Arbetsvärlden i början av 2016. Fjolåret
var nästan lika `pacifistiskt´. För 2017 blir det en repetition av de tidigare
`Märkena´.
Avgående metallordföranden varnar vem?
– Vi är ett litet
exportberoende land. Vi måste se till omvärldens kostnadsökningar för att se
hur mycket löneökningar vi har råd med. Vi kan inte bara släppa det (Märket) och
ha en lönebildning i kaos. Vi kan inte gå tillbaka till den röra som vi såg
under åttio- och nittiotalen, säger Anders Ferbe, ordförande i IF Metall.
Vilka ”vi” är och vad ”kaos”
och ”röra” är konkretiserar inte metallordföranden.
För ”vi” kan väl inte vara
de fyra storbankerna som redovisar över hundra miljarder kronor i vinster varje
år, eller andra giganter på arbetsmarknaden som redovisar storvinster. Inte
heller aktieägarna som knappast accepterar några `märken´ på 2,8 procent utan
tio gånger större tal.
Det är dessa storvinster som Peter Jeppson vill försvara och garantera när han vill försvaga
och decimera strejkrätten för svenska arbetare. Och det trots
fackförbundsledningar som mer värnar om storkapitalet väl än insinuationer mot
de egna medlemmarna som vill ta strid för parollen på 1970-talet: ”Höj lönerna
på vinsternas bekostnad”!
Någon annan väg finns inte, även om Klassamarbetets Lov sjungits i
allt högre ton de senaste två decennierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.