En videoblogg av och för arbetare

K.G. Nilsson döljer inte att han står till vänster i politiken,
som märks på en av bilderna i hans Facebook.

En videoblogg av och för arbetare

Av Dick Emanuelsson

Han tycker att det finns för många proffstyckare bland professorer, journalister och kulturpersonligheter som gör sig gällande och som dominerar den offentliga debatten. Därför satte sig K.G. Nilsson framför datorn och skapade sin egen videoblogg: En vanlig hederlig svensk arbetare, som går att se på Youtube.

– Jag tycker att det är alldeles för sällan som våra åsikter och perspektiv lyfts fram. Jag hoppas att det är fler än jag som tar till orda för det behövs ett rejält arbetarperspektiv! För det är vi arbetare som får det här skitsamhället att gå runt! dundrar han när jag ringer upp honom efter sitt arbetspass.

Pampar i elfenbenstorn

Han är slaktare till yrket och det märks i innehållet i de korta fräna uppgörelser han gör i klippen med riskkapitalister, högern inom SAP, konfrontation med LO-ordföranden Thorwaldsson som har mage att sänka lönerna för främst nyanlända flyktingar.

– Pamparna sitter i sina elfenbenstorn och är lika långt borta från en arbetsplats som en riksdagspolitiker. Inom Livs är vi inte många som är med i facket. I dag är det i princip bara rumäner, bulgarer och polacker som arbetar inom slakteribranschen. Det finns inte många svenskar kvar i dag. Dessa slaktare tycker att de har kommit till paradiset och är beredda att jobba hur mycket som helst för vilka j-a arbetsförhållanden som helst.

Video: En vanlig hederlig svensk arbetare om utbildningsjobb och riskkapitalister:

https://youtu.be/hOrsSw3G3hA

Byggpamp med `fitthatt´ på 8 mars

Hur lägger man upp en videoblogg?

– Det går inte att komma med långa marxistiska analyser utan att det ska vara rappt, hårt och helst lite provocerande.

Du hade en grej om 8 mars där du talar om att Byggnads fackledare satte på sig vad du kallar för en ”fitthatt”.

– De snackar om jämställdhet och vad de gör är att sätta på sig en hattjävel som ser ut som ett underliv. Hade man velat allvar (om kampen för lika lön för lika arbete) så skulle man ha sagt: Vi lägger ner arbetet på 8 mars för vi tycker att kvinnorna i Sverige ska ha lika höga löner som männen, punkt!

Video: Fitthattar och lika lön...

https://youtu.be/EucomUVcbOs

Vänsterns misslyckande och sd

Hur lyckas man neutralisera ett parti som sd som har lyckats kanalisera en del av vreden mot makten som finns på arbetsplatserna, ovissheten om framtiden som den nyliberala modellen skapar?

– Det här är den stora frågan för oss inom vänstern. Vi måste inse att vi har misslyckats. Sverigedemokraterna beskriver någonstans en verklighet som är vanliga människors verklighet där det finns kriminalitet, stora problem i integrationen, allt det här som inte fungerar. Där har den breda vänstern gått på en humanistisk linje som går ut på att ”det går om man vill, öppna era hjärtan”. Men säg det till Sune som blir av med sitt industrijobb samtidigt som kapitalisterna tar in en massa långtidsarbetslösa invandrare på en låtsatsanställning.

Identitetspolitiskt träsk

Han tar även den andra käpphästen som sd talar om, det skriande bostadsproblemet där det inte finns en bostad till bostadssökande för Migrationsverket har förtur och delar ut boende.

– Jag inser naturligtvis att man måste bo någonstans när man kommer till Sverige, man kan inte ha asylboende hela livet. Men för en vanlig människa i deras verklighet, i deras liv så är det här ett slag i ansiktet, gång på gång. Det bottnar sig naturligtvis i nyliberalismen. Det Sverigedemokraterna har lyckats med är att de har skapat en verklighet och skapat sanningar på problemen. Vi har inte kommit dit, för vi har fastnat i det här identitetspolitiska träsket. Vi pratar kvinnor, invandrare men vi talar inte längre om klass. I de delar av vänstern där det talas om klass lyckas man inte förmedla ut det ens till de traditionella industriarbetarna.

Arbetarrespons på videoklippen

Du sitter inte bara gnäller vid fikabordet utan har startat din egen videoblogg; En hederlig svensk arbetare. Hur har responsen blivit?

– Responsen är bra. Det är många arbetare som känner igen sig i sin vardag och i vreden. Det bästa kom från en byggnadsarbetare i Norge, som skickade en video på när han och arbetskamraterna lyssnade på mitt snack på bygget en tidig morgon. Det är ju så man vill ha det!

Svenska Hamnarbetarförbundet är ett exempel för hur en fackföreningsrörelse borde vara uppbyggd; med en intern demokrati som ställer medlemmarna i förgrunden, inte en byråkratisk fackoligarki som står över medlemmarna i både makt som i lönekuvertets innehåll.

– En kille från Hamnarbetarförbundet i Karlshamn berättade om deras medlemsdemokrati, som finns till skillnad från LO där man har gjort sig av med den. Han hälsade i sin avdelnings namn att videoklippen var uppskattade. Det kändes fantastiskt, att byggnadsarbetare och hamnarbetare hör av sig och tycker att det är bra. Då verkar det ju som att jag har gjort någonting rätt. Jag skriver inga kåserier som Sven Melander. Det jag gör är att jag förhåller mig till min verklighet som är att vara en arbetare på landsorten.

– De som jag tycker borde lyssna på mina videoklipp är de i LO-kollektivet som röstar på sd för att de kan bilda sig en annan uppfattning. För nu matas de bara från ett enda håll med en viss sanning och verklighet.

Dax Toscano, Ecuador: Esperamos una mayor ofensiva, no solamente de la oligarquía sino del imperialismo

Lenin Moreno con esposa hace el gesto de Victoria.

Dax Toscano, Ecuador: Esperamos una mayor ofensiva, no solamente de la oligarquía sino del imperialismo

Por Dick Emanuelsson, Resumen Latinoamericano

[AUDIO]: Entrevista al periodista Dax Toscano sobre la segunda vuelta de las elecciones presidenciales en el Ecuador en donde ganó La Revolución Ciudadana y su candidato Lenin Moreno

Toscano habla sobre la guerra psicológica de una oposición casi unida, una pseudoizquierda del ex-MPD que hace el favor a los sectores más recalcitrantses del Ecuador.

¿Que podemos esperar ahora con la victoria de Lenin en un contexto internacional, porque vemos el Imperio en una fuerte ofensiva en América Latina?

– Lo que vamos a esperar es una mayor ofensiva, no solamente de la oligarquía de nuestro país a través de sus medios de propaganda, sino del imperialismo en general. Ellos pensaron que, acabando con el gobierno de Rafael Correa y por ende la candidatura de Lenin Moreno, el siguiente paso para ellos era acabar con Venezuela, dice el periodista ecuatoriano Dax Toscano en la siguiente entrevista especial para Resumen Latinoamericano:

https://app.box.com/s/wtn4q3aj9xml5wbh03nednoeespdh3jb

Den kontinuerliga driften dygnet runt året runt ska också betalas, menar Pappersarbetareförbundet som har tecknat kollektivavtal för sina medlemmar som tar tillbaka delar av det mervärde som arbetarna skapar i produktionen. Men ägarna bakom den monopoliserade pappers- och massaindustrin i Sverige svälter knappast. På bilden Holmens Bruk.

Arbetararistokrati eller del av mervärdet?

 

Av Dick Emanuelsson

Pappers medlemmar ligger i topp i en löneliga som i ett fall nästan tangerar 100 000-kronorsstrecket. I den statistik som Dagens Arbete har utarbetat på Pappersarbetarförbundets medlemmar visar den att 577 pappersarbetare tjänade över 50 000 kronor brutto i månaden i oktober i fjol.

145 av medlemmarna fick mer än 60 000 kronor och sju av dessa tjänade över 80 000 kronor. Den enskilt högsta lönen fanns på Billerud Korsnäs Karlsborg, 95 845 kronor.

Frågan inställer sig om det är det en gryende arbetararistokrati som dokumenterats eller tar förbundet i förhandlingarna tillbaka en del av det mervärde dessa arbetare producerar?

Skiftarbetets gissel

I början av 1991 gjorde jag ett reportage för Flamman på Iggesunds pappersbruk. Jag gick med ett nattskift från klockan 22.00-06.00. Halv 7 på morgon tog jag Sundsvalltåget tillbaka till Stockholm och somnade in direkt i kupén till det monotona lunkandet från de där gamla fridfulla tågen. Jag vaknade fyra timmar senare av att tågvärden stod och skakade liv i mig i en nedsläckt tågvagn på Stockholm Central och sa att ”nu får du vakna”! Kroppen var rejält mör och tanken som slog mig var hur en människa, dag efter dag, kunde arbeta skift.

Statistiken som Dagens Arbete redovisar baserar sig på de samlade lönerna, det vill säga med alla de tillägg för skift, ob och övriga ekonomiska ersättningar som förbundet förhandlar om. Pappers är det förbund som har förhandlat sig till de högsta ersättningarna av LO-förbunden och därmed blir löneläget så klart högre än i ett ordinärt industriförbund. I klartext har man lyckats att tillkämpa sig en större del av det mervärde som skapas av pappersarbetaren i produktionen än i de övriga förbunden. Här lyser ”Märket” med sin frånvaro.

70 procent i skiftarbete

Snittlönen i Pappers ligger på 28 348 kronor, UTAN tillägg medan med tillägg uppgår den till 35 210 kronor.

– Vi ska komma ihåg att 70 procent av våra medlemmar faktisk jobbar skift, säger Pontus Georgsson, avtalsansvarig i Pappers. Nätter, helger och storhelger. Året om.

Pappers har också ett av de högsta övertidsuttagen inom LO och Georgsson säger att i den gråzon som uppstår vid pappersbruk med kontinuerlig drift, ”blir det en del undantag från arbetstidsreglerna”. Därmed större risk för arbetsolyckor.  I dag kan en anställd på Pappers område göra 50 timmars övertid på en månad.

Pappers kräver därför i årets avtalsrörelse att inga skift får pågå längre än 13 timmar och max 70 timmars arbetsvecka i en bransch där ingen arbetare kan vägra övertid när arbetsgivaren påbjuder det.

– Dessutom kan vi inte enligt avtalet gå hem innan vi blir avlösta. Om vi då vill motverka slimmad bemanning, ökad övertid och långa arbetspass, ja då måste vi se till att begränsa arbetstiden.

Byggbranschen har sedan Sveriges EU-inträde blivit en marknadsplats för svartarbete och maffiaverksamhet, menar arbetsgruppen Fair Play Bygg som tar emot anmälningar från byggnadsarbetare och seriösa byggherrar.

Vem tände eld på de polska byggnadsarbetarnas bilar i Malmö samtidigt som bygget de arbetade på antändes?

 

Av Dick Emanuelsson

I torsdags förra veckan tände någon eld på fem polska byggarbetarnas bilar i Malmö. Vid samma tidpunkt antändes bygget där polackerna arbetare och där företaget Prime living är byggherre.

De fem är anställda, enligt Sydsvenska Dagbladet, av underentreprenörer till göteborgsföretaget Frontman AB. Detta leds av Ayhan Ridvan Alsancak och hade enligt det senaste bokslutet 31 december 2015 tre anställda.

– Alla de fem bilarna var polskregistrerade och ägs av byggarbetare som jobbade på den byggarbetsplats som brann, sa Daniel Jonasson, inre befäl vid polisen i Malmö till tidningen Byggnadsarbetaren. Polisen i Malmö misstänker att de två händelserna hänger ihop och de båda bränderna rubriceras i nuläget som mordbrand.

”Hot om våld och dödshot”

Byggbranschen har sedan Sveriges EU-inträde blivit en marknadsplats för svartarbete och maffiaverksamhet. I en artikel i Byggnadsarbetaren, publicerad bara några dagar innan bränderna i Malmö med rubriken; ”Hot och dödshot mot svart arbetskraft inom bygg”, beskriver arbetsgruppen Fair Play Byggs den utbredda brottsligheten inom byggsektorn.

Fair Play Bygg bildades i februari 2016 och ägs och finansieras till hälften av Byggnads region Stockholm-Gotland och Stockholms Byggmästareförening. Gruppen rapporterar om hur byggarbetarnas ID-kort (ID06-kort) missbrukas och används av svartbolagen för att få tillgång till arbetsplatser, om hur hot om våld och dödshot mot den svarta arbetskraften är vanliga.

– Vi har träffat dem som blivit hotade och de är väldigt rädda och utsatta. De befinner sig längst ner i hackordningen, säger Peter Leander från Fair Play Bygg till Byggnadsarbetaren.

Ekonomisk brottslighet

Den första årsrapporten har precis kommit och vittnar om 106 tips som kommit in. Fyrtiotre av dessa har lämnats över till myndigheterna, främst Skatteverket.

– Några av de misstänkta företagen har varit underentreprenörer till några av Sveriges största byggföretag, uppger Leander.

I årsrapporten är merparten av den svarta arbetskraften utländsk och kommer huvudsakligen från Polen, Estland, Lettland, Litauen och Ukraina. Lönenivåerna har som lägst legat på 25 kronor i timmen.

– Många av de här arbetsgivarna är kriminella personer som är dömda för våldsbrott. Hoten är inte bara tomma, utan det finns anledning för många av de här personerna att vara rädda för sina arbetsgivare, säger Peter Leander.

Gruvarbetarna stöder hamnarbetarnas kamp i Göteborg

Trots att hela det politiska och ekonomiska etablissemanget, inklusive LO-byråkratin bekämpar hamnarbetarnas rätt att utse skyddsombud, förhandla för sina medlemmar i Containerhamnen i Göteborg, som till 85 procent är anslutna till Svenska Hamnarbetarförbundet, har solidariteten bland metallarbetare, pappersarbetare och nu också gruvarbetarna i norr vaknat.

Gruvarbetarna stöder hamnarbetarnas kamp i Göteborg

Av Dick Emanuelsson

Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer. Tidigare har arbetare bland Byggnads, Metall, SKF och andra arbetsplatser i landet gjort insamlingar. Och nu kommer Kirunas gruvarbetare med 5000 kronor som samlats in av gruvarbetaren Jari Söyrinki.

– Nästa gång kan det vara vi som behöver hjälp, säger han när Flamman ringer upp honom.

Jari Söyrinki. FOTO: ARBETET

Även om Söyrinki inte ens var född när 5000 gruvarbetare gick ut i den Stora Gruvstrejken i Kiruna, Luleå, Malmberget och Svappavaara som inleddes den 9 december 1969 och pågick till den 4 februari 1970, så sitter klasskänslan djupt, säger han. Dokumentären ”Kamrater, motståndaren är välorganiserad”, av Lars Westman och Lena Ewert beskrev orsaken till varför 5000 arbetare spontant satte sig. Men även hur de vägrade låta sig manipuleras av både regeringens som LO:s intriger eller LKAB:s dolda och öppna hot. Solidariteten med gruvarbetarna på Sveriges alla arbetsplatser var enorm och miljoner kronor samlades in till de kämpande gruvarbetarna.

– Det vore bra om solidariteten arbetare emellan runt om i landet kunde väckas på nytt, menar Jari.

5 000  kronor till Hamnarbetarförbundets kamp

Han säger att han reagerade över hur Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborg, som organiserar 85 procent av hamnens folk i Containerhamnen allt mer attackeras av både arbetsgivaren, det transnationella Maerskontrollerade APM, som av liberala politiker som Jan Björklund.

– Det handlar om rätten att få organisera sig fritt och själv välja sina representanter. Vi hjälper dem för en annan gång kan det vara vi som behöver hjälp. Solidariteten är det enda vi har, säger Jari Söyrinki

Han inte bara tyckte utan tog även initiativet till en penninginsamling:

– På kort tid har jag fått in nära 5000 kronor av ett 30-tal gruvarbetare. Folk har från Gällivare och Svappavaara har ringt och frågat om de också får vara med. Jag utmanar stålarbetarna i Luleå att bräcka vår insamling, säger han.

”Fallande löneandel kan dämpa efterfrågan”

Norden har en fungerande löneutveckling och god konkurrenskraft, men den internationella trenden där löner utgör en allt mindre del av företagens inkomster och vinster en allt större, leder till låg efterfrågan. Den låga efterfrågan i Europa drabbar sedan svensk export.

Steinar Holden

Det menar professor Steinar Holden från Oslo universitet, som förra veckan var inbjuden till Sverige för att ge ett nordiskt perspektiv på svensk löneutveckling. Han kommenterade bland annat Medlingsinstitutets rapport om 2016 års löneutveckling.

− Arbetsmarknadsreformer och avregleringar har försvagat fackföreningarna. Arbetsgivarna är tuffare i förhandlingar och har större fokus på lönsamhet.

Enligt Steinar Holden är det alltså en kombination av svagare fackföreningar och större fokus på lönsamhet som lett till en svagare löneandel i OECD, vilket kan hota efterfrågan. I Sverige har `märket´ varit legio och i året avtalsrörelse bjuder industriarbetsgivarna 1,5 procent (se annan artikel).

Tjugosju arbetsdagar utan vila blir skadestånd

Sommarvikarien jobbade 27 arbetsdagar i sträck på Iggesunds bruk. Det var brott mot veckovilan. Andra anställda jobbade dubbelskift (16 timmar) tre dagar i rad. Nu lyfts striden om tiden på Iggesunds bruk upp till central förhandling, skriver Dagens Arbete.
– Företaget har erkänt att de gjort fel, men vi är oense om skadeståndets storlek, säger Pappers lokale ordförande Christer Johansson.

Företagsledningen har lovat att ”se över rutinerna” samt ge berörda chefer ”utbildning i de regler som gäller”. Från fackets sida har man dock satt en prislapp på de begångna brotten på runt 150 000 kronor, och den frågan är än så länge olöst.

”Gör kollektivavtal till lag”

Det finns branscher i Sverige där facken är så försvagade att de inte kan skydda villkor enligt kollektivavtal. Nu behövs en lag som allmängiltigförklarar avtal i branscher där läget är kritiskt, anser Transports ordförande Lars Lindgren i en debattartikel i Dagens Nyheter. I åkeri- och taxibranscherna kan företag som tillämpar kollektivavtal inte längre konkurrera på en dumpad marknad, hävdar han. Liknande tendenser finns inom exempelvis fastighetsskötsel, handel, restaurang, byggande och jordbruk.

Ingen sida i den politiska debatten har en hållbar lösning, anser han. De borgerliga öppnar med sina förslag om ”enkla jobb” för ett låglöneproletariat med löner som inte går att leva på, och regeringens fasthållande vid den traditionella svenska modellen är inte längre realistisk.

Lars Lindgren rekommenderar regeringen att utreda en lagstiftning liknande den som finns i Norge. Där beslutades 1994 om en lag som upphöjer kollektivavtal till lag i branscher som drabbats av lönedumpning. Ett liknande system finns i Finland sedan 1970-talet.

ST-medlem friad fyra år efter olyckan

Den rangerare och ST-medlem som under flera år varit misstänkt för grovt arbetsmiljöbrott i samband med en olycka på Saltsjöbanan är inte längre misstänkt. Förundersökningen mot honom har lagts ned och tågoperatören Arriva har tagit på sig skulden, uppger Publikt.

– Nu slipper vår medlem leva med det hot om åtal som han levt med i tre år, säger en lättad Anette Brogren, ombudsman för ST.

15 januari 2013 kom ett av Saltsjöbanans tåg i rullning från depån. Det allt mer skenande tåget passerade flera obevakade övergångar och brakade till slut igenom en stoppbock vid ändhållplatsen i Saltsjöbaden och in i ett flerfamiljshus.

Industrin bjuder 1,5 procent per år

År 2015 hade 50 svenska direktörer i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner, enligt den senaste LO-rapporten. År 1980, efter ett decennium av lokal lönekampo och självständig organiserad arbetarkamp var motsvarande siffra bara 4,9. År 2016 redovisade fyra svenska privatbanker en vinst på 92 miljarder kronor och ska dela ut drygt 60 miljarder kronor till sina aktieägare på stämmorna i vår. `Märket´ är inte avsett för dem utan för landets lönearbetare.

Industriarbetsgivarnas `märke´ slutar på 1,5 procent per år 

Av Dick Emanuelsson

Arbetsgivarsidan sätter sitt `Märke´ till 1,5 procent per år och vill avtala det upp till tre år. Facken å sin sida har gått ut med 2,8 procent.

Enligt Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe är budet, som backas upp av Livsmedelsföretagen, Ikem, Trä- och Möbelföretagen, SLA, Grafikska företagen och Teko vill han reducera fackens bud med nära hälften. På så sätt tror han sig ”stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft, vilket är Industriavtalets främsta syfte”.

Uttalandet gör Weihe bara någon vecka efter att fyra svenska privatbanker presenterat sin årsredovisning för 2016 som slutade på 92 miljarder kronor. Nordea, Handelsbanken, SEB och Swedbank. Till bankernas årsstämmor i vår föreslår de en sammanlagd utdelning till sina aktieägare på över 61 miljarder kronor, fyra miljarder mer än i fjol.

54,3 industriarbetarlöner

Anders Weihes utspel kom också bara en vecka efter LO-rapporten Makteliten - reglerar inte sig själva, publicerats. Den beskriver hur en exklusiv grupp i det svenska samhället, sammanlagt 200 personer, sedan 1980 har ökat sina årsinkomster dramatiskt. År 2015 hade 50 direktörer i denna grupp i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner.

1980, efter ett decennium av stark lokal lönekamp över hela Sverige med hundratusentals arbetare i ”vilda strejker” och en rad arbetsmarknadspolitiska reformer, var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare som minst, enligt LO-rapporten. Maktelitens genomsnittliga inkomst motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner. Så stod då förhållandet Arbete-Kapital.

Med den bakgrunden kritiseras `Märket´ alltmer på arbetsplatserna som ett märke för statlig inkomstpolitik som bara vill reglera de marginella löneökningarna som ökar klasskillnaderna.

Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer

På sin höga arbetsplats; Linus Lungberg och Ulf Nilsson, plåtslagare på Er-Jill Byggplåt i Göteborg med insamlingslistorna till stöd för Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborgs hamn som gav 2000 kronor. Klassolidariteten växer. FOTO: PROLETÄREN.

Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-GÖTEBORG / 2017-02-18 Solidariteten med Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborgs Containerhamn växer. På flera arbetsplatser runt om i landet samlas det nu in pengar till stöd för hamnarbetarnas rätt att existera som facklig organisation. Samtidigt har 4:an utlyst två endagsstrejker denna vecka.

Hamn-4:an organiserar 85 procent av de anställda i Containerhamnen. Nu tyder allt på att arbetsgivarsidan, det Maerskägda AMP har som mål att knäcka förbundet på samma sätt de gjorde i Liverpools hamn, befarar hamnfacket. Det har fått sin motreaktion på flera arbetsplatser i Sverige.

– På vårt årliga personalmöte, med chefen närvarande, tog jag upp frågan och sa att det handlade om grundläggande fackliga rättigheter som hamnarbetarnas slåss för. Jag fick ihop 2000 kronor, till och med chefen bidrog.

Det säger en småskrattande Ulf Nilsson, plåtslagare på Er-Jill Byggplåt i Göteborg och medlem i Byggnads Kretsorganisation, till Flamman. Han är en av de som har reagerat på APM:s diktat mot hamnarbetarna.

Den 21 och 23 februari gick hamnarbetarna i Göteborgs hamn organiserade i Avdelning 4 i Svenska Hamnarbetarförbundet ut i två endagsstrejker. Bakgrunden är AMP:s försök att genomföra en lösning likt den i Liverpools hamn för att krossa hamnarbetarfacket.

Fyrtio tusen kronor

Det var veckotidningen Proletären som tog initiativ till insamlingen för några veckor sedan och i rapporteringen över resultatet har närmare 40 000 kronor samlats in från hela landet.

Är det samma klassolidaritet, som på 1970-1980-talet?

– Ja, det tycker jag. I veckan överlämnade SKF-arbetare nästan 7 000 kronor till Hamn-4:an.

Men även inom ett LO-fack som Byggnads är det gehör.

– Jag tog upp det på mötet för Byggnads Västra Region, som representerar 8 000 byggnadsarbetare. En liknande fråga för 10-11 år sedan hade varit omöjlig. Men jag fick ordet och insamlingen som sedan följde gav 1400 kronor, vilket visar att det finns bredd. Klassolidariteten lever, det gäller bara att ta upp och väcka frågan.

Brandmännen stäms inför Arbetsdomstolen

Kommunal skrev under och det gjorde att även brandmännens fackförbund BRF tvingades acceptera ett dåligt avtal, som dessutom är bundet av fredsplikt. Reaktionerna hos de deltidsanställda brandmännen har blivit massuppsägningar. Arbetsgivarsidan anklagar nu brandmännens fackförbund BRF, som skrev under, för att ligga bakom uppsäggningarna. Bättre vore om förbundstopparna lyssnade mer på medlemmarna än såg till `Märket´.

Fack stäms efter uppsägningar

SKL och Pacta stämmer Brandmännens riksförbund för brott mot fredsplikten. Anledningen är de massuppsägningar som skett som reaktion på det nya kollektivavtalet för deltidsbrandmän. Arbetsgivarna menar att BRF har uppmanat medlemmarna att säga upp sig, skriver Mira Hjort, Kommunalarbetaren på tidningens webbplats.

Kritiken mot det nya avtalet för deltidsbrandmän, som såväl Kommunal som Vision och Brandmännens riksförbund skrivit under bygger på att medlemmarna förlorar pengar på det. Kommunal satte BRF inför fullbordat faktum när det skrev under avtalet vilket gjorde att fredsplikt inträdde. Få stridsmedel återstår då och tydligen har brandmännen sett massuppsägningar som det enda påtryckningsmedlet. Därför stämmer arbetsgivarorganisationerna SKL och Pacta Brandmännens riksförbund till Arbetsdomstolen för brott mot fredsplikten och vill ha ett skadestånd på sammanlagt 500 000 kronor av BRF. BRF dock tvår sina händer eftersom organisationen inte står bakom uppsägningarna.

AVTAL 2017: HRF vill höja lönerna med 700 kronor

Lönehöjning på 700 kronor i månaden och skärpta krav för arbetsgivare som vill hyvla arbetstid. Det är några av avtalskraven som Hotell- och restaurangfacket lämnar över till arbetsgivarna i Visita i dag, uppger Anna Hjorth, på Hotellrevyn.

– Att höja lönerna för våra medlemmar är det absolut viktigaste avtalskravet. Det är lönen man lever av. Sedan kräver vi att det ska löna sig bättre att ha lång yrkesvana, den skillnad som finns har tappat i värde. Vi måste göra det mer attraktivt att stanna i branschen, säger HRF:s avtalssekreterare Per Persson.

Persson hävdar att Visita vill frysa eller sänka lönerna för dem utan erfarenhet, medan HRF vill höja lönerna för dem med lång erfarenhet. Precis som i förra årets avtalsrörelse handlar flera av HRF:s avtalskrav om ökad trygghet för anställda i branschen och i centrum står kravet på tillsvidareanställning ska vara huvudregel och heltid en rättighet.

Statliga jobben som försvann till Stockholm

De tjugo senaste åren har 231 kommuner blivit av med sammanlagt 29 000 statliga jobb. Däremot har Stockholm med kranskommunerna fått nästan 12 000 nya statliga jobb, netto. Nu kräver landsbygden förändring, skriver Linda Flood, Arbetet.

Samtidigt har en centralisering av tjänster inom statlig förvaltning och statliga affärsverk ägt rum. Ett sextiotal kommuner fick drygt 40 000 nya myndighetsjobb. I Stockholm och dess kranskommuner Solna, Sundbyberg och Huddinge tillkom till exempel närmare 12 000 tjänster under samma tidsperiod, enligt siffror från SCB.

Nu vill regeringen flytta 10 000 statliga jobb från Stockholmsområdet till regioner som behöver arbetstillfällen. Det är ett av de 75 förslag som den parlamentariska Landsbygdskommittén kommit fram till och som lämnades över till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, (S), i början av året.

Framtid utan löneglidning och strejkrätt?

Framtid utan löneglidning och strejkrätt?

Av Dick Emanuelsson

Fackförbundet Unionen varnar nu för att Svenskt Näringsliv vill försvaga en grundbult på arbetsmarknaden, strejkrätten. Det samtidigt som ekonomin går på högvarv, företagsvinsterna är stora och antalet nyanmälda jobb slår rekord. Men löneglidningen utöver ´märket´ är i stort sett noll.

Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppson kritiserade under ett arbetsgivarseminarium nyligen konfliktreglerna. Men att öppet och generellt attackera strejkrätten som sådan, går inte. I stället, menar facken, riktar motsidan sig in först på vad Jeppson kallar för ”samhällsviktig verksamhet” för att senare gå vidare mot strejkrätten som sådan. Det är ett problem, anser han, som parterna inte klarar av att lösa på egen hand och han vill att staten ska gå in, antingen via regeringsbeslut eller ny lagstiftning.

– Konflikträtten är en omistlig del av ett förhandlingssystem. Om vi vill ha ett system där parterna reglerar stora delar av villkoren, då måste konflikträtten finnas där också, sade Niklas Hjert, Unionen.

Avtalskraven kvar på 2016 års nivå

”Anställningsplanerna är oförändrat optimistiska och signalerar om en stark sysselsättningsutveckling i näringslivet framöver”, konstaterar Konjunkturinstitutet i sin nya konjunkturbarometer. Enligt Arbetsförmedlingen har antalet nyanmälda jobb på slagit ”all-time-high 2016 – de har aldrig någonsin varit så många tidigare”, enligt Arbetsförmedlingens analytiker Andreas Mångs.

I normala fall skulle det här betyda att avtalskraven skruvas upp, och att löneglidningen, det vill säga löneökningar utöver vad som fastställts i centrala eller förbundsvisa kollektivavtal, ökar i takt med bristen på kompetent arbetskraft. Men den ökningen har inte synts hittills.

– Den genomsnittliga löneökningstakten under januari till och med november månad var preliminärt på 2,3 procent, i stort sett samma som den centralt avtalade nivån, säger Medlingsinstitutets analytiker Valter Hultén till Arbetsvärlden.

Samma `Märke´ för 2017

I stället har parterna i industriavtalet 2017, som bildar märke för övriga arbetsmarknadens krav, kommit överens om samma nivå som de gjorde i 2016 års avtalsrörelse, skriver Arbetet.

Facken verkar inte längre vilja ta strid för högre löneökningar, vilket bekräftades under 2015 som var det fredligaste året sedan Medlingsinstitutet inrättades år 2000. Inte en enda arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i förbundsförhandlingar, konstaterade Arbetsvärlden i början av 2016. Fjolåret var nästan lika `pacifistiskt´. För 2017 blir det en repetition av de tidigare `Märkena´.

Hamnarbetarna i Göteborgs hamn, organiserade till 85 procent i Svenska Hamnarbetarförbundet är inte bundna av fredsplikten mellan avtalsperioderna eftersom det är Transport som skriver under kollektivavtalen. Lagen och uppgörelsen i Saltsjöbadsavtalet 1938 klavbinder de svenska fackförbunden mellan avtalsperioderna och de kan inte utlysa en strejk, enligt lagen, oavsett om motparten, som APM i Göteborgs hamn, bryter mot lagar och regler. Det finns ett gemensamt intresse mellan staten, arbetsgivarsidan och topparna inom svensk fackföreningsrörelse att knäcka Hamnarbetarförbundet en gång för alla, de utgör ett farligt exempel på hur den interna demokratin inom ett fackförbund bör se ut. FOTO: PROLETÄREN.

Avgående metallordföranden varnar vem?

– Vi är ett litet exportberoende land. Vi måste se till omvärldens kostnadsökningar för att se hur mycket löneökningar vi har råd med. Vi kan inte bara släppa det (Märket) och ha en lönebildning i kaos. Vi kan inte gå tillbaka till den röra som vi såg under åttio- och nittiotalen, säger Anders Ferbe, ordförande i IF Metall.

Vilka ”vi” är och vad ”kaos” och ”röra” är konkretiserar inte metallordföranden.

För ”vi” kan väl inte vara de fyra storbankerna som redovisar över hundra miljarder kronor i vinster varje år, eller andra giganter på arbetsmarknaden som redovisar storvinster. Inte heller aktieägarna som knappast accepterar några `märken´ på 2,8 procent utan tio gånger större tal.

Det är dessa storvinster som Peter Jeppson vill försvara och garantera när han vill försvaga och decimera strejkrätten för svenska arbetare. Och det trots fackförbundsledningar som mer värnar om storkapitalet väl än insinuationer mot de egna medlemmarna som vill ta strid för parollen på 1970-talet: ”Höj lönerna på vinsternas bekostnad”!

Någon annan väg finns inte, även om Klassamarbetets Lov sjungits i allt högre ton de senaste två decennierna.

Facken som `kupongklippare´ och beroendet av börsen

Är det här som de svenska fackledarna ska oroa sig för; den cykliska kapitalistiska krisens återkommande fall vart 7-8 år? Kanske detta är bakgrunden till de minimala löneökningarna som `Märket´  markerar i varje avtalsrörelse, till gagn för ´kupongklipparna´ hos det svenska storkapitalet och fackförbundens toppar.

Facken som `kupongklippare´ och beroendet av börsen
Av Dick Emanuelsson

Det obegripliga i att de svenska fackförbunden är beroende av sin antagonistiska motpart, illustreras nu i en utredning som självaste LO-organet Arbetet har gjort. Tidningen konstaterar att ”kupongklipparen” Unionen skulle ha gått back 2,5 miljarder under de senaste fem åren om det inte vore för förbundets stora aktieinkomster.

Så här såg Unionens fem största aktieinnehav ut 2015: Volvo: 748,8 miljoner kronor, Ericsson: 423,4 miljoner, Saab: 381,1 miljoner, Swedbank: 302,8 miljoner och Hennes & Mauritz: 280,5 miljoner. Sex av Sveriges tio största fackförbund skulle ha redovisat förlust under perioden 2010-2015 utan inkomsterna från reavinster och aktieutdelningar.

Stigande aktiekurser har fått fackförbundens förmögenheter att växa snabbt. Mellan 2010 och 2015 växte Unionens förmögenhet med 37,5 procent. Bäst börsutveckling har Sveriges Ingenjörer haft med 44,4 procent. Sammanlagt har de tio största förbunden tjänat nära tolv miljarder kronor på värdepappersförsäljningar och vinstutdelningar, enligt Arbetet.

Äldre välbeställda köper mer RUT-tjänster

Personer över 65 år står för en stor del av uttaget av RUT-avdrag och kan köpa sig till insatser som de inte får beviljat genom hemtjänsten, enligt en rapport från Arena Idé. Men det är främst välbärgade äldre som utnyttjar avdraget. Det finns en risk för att de som har råd kan köpa sig till bättre omsorg, skriver Mira Hjort på Kommunalarbetaren som citerar rapporten.

– Det är en ganska skev fördelning, höginkomsttagare får högre skattelättnad än låginkomsttagare. Delar av vårt resultat visar att det kanske håller på att växa fram en arbetsdelning, där omsorgsföretag anlitar rutföretag för att utföra de tjänsterna, sa Helene Brodin, forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och en av rapportförfattarna, vid ett seminarium förra fredagen.

Vårdens hyrkostnader 4,6 miljarder

Förra året kostade inhyrd vårdpersonal i landsting och regioner 4,6 miljarder kronor – en ökning med 650 miljoner jämfört med året innan, uppger Vårdfokus på sin webbplats. Det är SKL, Sveriges kommuner och landsting, som har sammanställt notan för inhyrd personal i vården under 2016. Och den visar att kostnaderna ökade i de flesta landsting och regioner. Ökningen var särskilt stor i Stockholm, Västernorrland och Halland. Av den totala kostnaden förra året stod inhyrda sjuksköterskor för ungefär en miljard. Utgiften för läkare var mer än tre gånger så stor.

Nu `hyvlar´ Coop Forum igen

För två månader sedan fastställde den svenska Arbetsdomstolen i en dom att Coop Forum i Örebro inte bröt mot Lagens om Anställningsskydd när den drog ner heltidsanställdas arbetstider från 40 till 30 timmar. Denna `hyvling´ uppmärksammades stort av facken som menar att i avtalsrörelsen måste denna ”flexibilitet på arbetsmarknaden” upphöra.

Nu fortsätter samma företag i Örebro och att minska arbetstiden med 80 timmar, men nu via pensionsavgång. Samtidigt aviserar företaget nyanställningar, inte att personalen som tvingades gå ner till 30 timmar ska få tillbaka sin heltid.