Industrin bjuder 1,5 procent per år

År 2015 hade 50 svenska direktörer i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner, enligt den senaste LO-rapporten. År 1980, efter ett decennium av lokal lönekampo och självständig organiserad arbetarkamp var motsvarande siffra bara 4,9. År 2016 redovisade fyra svenska privatbanker en vinst på 92 miljarder kronor och ska dela ut drygt 60 miljarder kronor till sina aktieägare på stämmorna i vår. `Märket´ är inte avsett för dem utan för landets lönearbetare.

Industriarbetsgivarnas `märke´ slutar på 1,5 procent per år 

Av Dick Emanuelsson

Arbetsgivarsidan sätter sitt `Märke´ till 1,5 procent per år och vill avtala det upp till tre år. Facken å sin sida har gått ut med 2,8 procent.

Enligt Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe är budet, som backas upp av Livsmedelsföretagen, Ikem, Trä- och Möbelföretagen, SLA, Grafikska företagen och Teko vill han reducera fackens bud med nära hälften. På så sätt tror han sig ”stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft, vilket är Industriavtalets främsta syfte”.

Uttalandet gör Weihe bara någon vecka efter att fyra svenska privatbanker presenterat sin årsredovisning för 2016 som slutade på 92 miljarder kronor. Nordea, Handelsbanken, SEB och Swedbank. Till bankernas årsstämmor i vår föreslår de en sammanlagd utdelning till sina aktieägare på över 61 miljarder kronor, fyra miljarder mer än i fjol.

54,3 industriarbetarlöner

Anders Weihes utspel kom också bara en vecka efter LO-rapporten Makteliten - reglerar inte sig själva, publicerats. Den beskriver hur en exklusiv grupp i det svenska samhället, sammanlagt 200 personer, sedan 1980 har ökat sina årsinkomster dramatiskt. År 2015 hade 50 direktörer i denna grupp i genomsnitt en inkomst på motsvarande 54,3 industriarbetarlöner.

1980, efter ett decennium av stark lokal lönekamp över hela Sverige med hundratusentals arbetare i ”vilda strejker” och en rad arbetsmarknadspolitiska reformer, var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare som minst, enligt LO-rapporten. Maktelitens genomsnittliga inkomst motsvarade då 4,9 industriarbetarlöner. Så stod då förhållandet Arbete-Kapital.

Med den bakgrunden kritiseras `Märket´ alltmer på arbetsplatserna som ett märke för statlig inkomstpolitik som bara vill reglera de marginella löneökningarna som ökar klasskillnaderna.

Metall varnar för konflikt

Metall har 8,7 miljarder kronor i strejkkassan och borde inte tveka en sekund om att varsla om strejk mot arbetsgivarens skambud på 0,5 procent och en planhyvel på alla tillkämpade sociala och arbetsrättsreformer.

Metall varnar för konflikt

Av Dick Emanuelsson

Enligt Dagens Arbete och Metall ökar konfliktrisken inom industrin för varje dag.

 – Går vi ut i konflikt så gäller striden hela kollektivavtalets innehåll. Vi kan inte acceptera arbetsgivarnas krav på ytterligare makt. De har tillräckligt med makt ute på våra arbetsplatser, säger Anders Ferbe, förbundsordförande.

Om en vecka löper avtalen ut. Men Ferbe menar att till dess ska ett nytt avtal vara på plats. Förhandlingarna inom industrin leds sedan månadsskiftet av den påstått opartiska ordföranden, Opo. Den normala gången är att Opo först lägger fram en löst hållen skiss som har förankrats hos parterna. Efter skissen följer ett mer konkret avtalsförslag innan det är dags för slutbudet där kronor finns och ören finns med. I år blev det bråk redan om den första skissen, uppger DA.

– Nu har vi inte ens en skiss, trots att avtalet går ut om två veckor (vid denna pressläggning en vecka), säger Anders Ferbe.

Motsidan kräver mer ”flexibilitet”, en utökad arbetstidskorridor och att göra hela kollektivavtalet dispositivt, det vill säga att lokalt kunna komma överens om sämre villkor än i kollektivavtalet. På lönesidan kräver Metall 2,8 procent och arbetsgivarna svarar med 0,5 procent.

– Arbetsgivarna vill lägga fullt fokus på att pressa ner nivån, det säger man ju själva. Därför vill man inte säga någonting om avtalsperioder. Just för att maximera pressen neråt på löneökningarna.

– All statistisk – BNP-utvecklingen, inköpschefsindex, exporten, produktiviteten – allt visar att det pekar uppåt. Vi har en kronkurs och en nedväxling av löneökningarna som gör att arbetskraftskostnaden inom svensk industri blivit mer konkurrenskraftig i förhållande till den europeiska, även den tyska.

IF Metall har 8,7 miljarder kronor i strejkkassan.

Övertidsberg kan bli nya jobb

Omvandla övertidstimmarna till nya jobb, skriver Renaldo Tirone, ombudsman Seko Skåne, på Arbetet Debatt. Han pekar på en TCO-rapport från 2014 som visade att det finns ett övertidsuttag motsvarande 117.000–150.000 årsarbeten i Sverige. Förslagen som Tirone lägger är att offentlighetsanställda ska arbeta maximalt åtta timmar.

– Jag är medveten om att inte all övertid går att tackla men mycket övertid kan och bör angripas. Många utredningar pekar på att människor far illa av att arbeta övertid.

“Jämställd lön, var god dröj!”

“Jämställd lön, var god dröj!”

Av Dick Emanuelsson

 

“Hur länge ska arbetarkvinnor behöva vänta på rättvis lön”? skriver Ewa-Maria Kriegholm, chefredaktör för Fastighetsfolket. Hon ställer frågan i en ledare om hur LO-förbundens långsiktiga mål för avtals- och lönepolitiken blev offentliga fem dagar efter att den internationella kvinnodagen hade genomförts.

 

Ewa-Maria Kriegholm, chef-
redaktör för Fastighetsfolket.

“Känslan av otålighet låg nog kvar hos många, det går för långsamt med jämställdheten. Om en man har betalt hela dagen mellan 8 och 17 arbetar kvinnor gratis efter klockan 15:56 visar 15:56-rörelsen. Sedan 2012 har det gått framåt med fem minuter. I reda pengar tjänar arbetarkvinnor fortfarande cirka 6.000 kronor mindre än män i arbetaryrken, enligt LO:s jämställdhetsbarometer”.

Kriegholm andas besvikelse. Hon tycker att när nu LO-förbunden beslutat om att slåss för att halvera lönegapet först år 2028 så ställer hon frågan: Hur länge ska arbetarkvinnor behöva vänta på rättvis lön?

“Socialistisk romantik”?

 

Anders Weihe på Teknikföretagen

Att halvera lönegapet beskrivs av motsidan som “socialistisk romantik från 70-talet”, skriver Kriegholm och citerar Anders Weihe på Teknikföretagen. Svenskt Näringslivs Christer Ågren säger till tidningen att höjda lägstalöner “är en politik för utanförskap” och efterlyser fler låglönejobb. Vad han inte säger öppet är att i annat fall flyttas jobben till Polen, Litauen och andra låglöneländer.

I februari 2010 intervjuades Weihe av Dagens Arbete som hade synat den mannens inkomst. Den hade ökat med 41 procent på två år, från 110.000 kronor till 155.000 kronor. LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldssons lön går heller inte för hackor. Enligt Arbetet 7 februari 2015 tjänar LO-ordföranden 95,730 kronor i månaden.

"Så ska en avtalsrörelse drivas", tycker LO-ordföranden som tjänar nästan fem gånger så mycket som lägstalönen i Fastighet. Medan städarna i Fastighets har bokstavlig erfarenhet av arbetslivet, har Thorwaldsson, trots att han representerar industriarbetarklassen i landet, aldrig stått på en industriarbetsplats. Poster som SSU-ordförande (1990-1995), fortsatte han vidare till styrelsen för Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR. Därefter vidare inom "rörelsen" till ABF där han var ordförande 2004-2012. Det sistnämnda året valdes han till LO:s ordförande. Frågan är vilka fackliga meriter han redovisade vid anställningsintervjun?

“För städare i Fastighets avtal med Almega Serviceentreprenad är lägsta lönen 20.500 kronor. Att den inte skulle höjas till 2028 är förstås orimligt. Det behövs inte fler låglönejobb, utan jobb med lön som går att leva på. Därför behövs också heltidsjobb och färre visstider. Långt före 2028”, slår Ewa-Maria Kriegholm fast med skärpa.