Inrikesnyheter vecka 28: Las alltmer tandlöst

Las alltmer tandlöst

Arbetsgivarna får allt oftare rätt i Arbetsdomstolen i tvister om neddragningar, skriver Arbetet. I bara en fjärdedel av målen förlorar arbetsgivarna och den anställde anses ha tillräckliga kvalifikationer för att behålla jobbet.

– Arbetsgivarna målar upp en bild av att det är svårt för företagen att behålla personal med rätt kompetens. Det är en missvisande mytbildning. Las har blivit allt mer tandlös. Anställningsskyddet är inte alls så starkt som många tror, säger Daniel Falk, förbundsjurist hos Sveriges Ingenjörer till Arbetet. Han har undersökt Arbetsdomstolens mål som handlar om anställdas rätt att behålla jobbet vid neddragningar under de senaste 20 åren.

– Lagen om anställningsskydd är en social skyddslag och den innebär en inskränkning i arbetsgivarnas rätt att fritt bestämma och hindrar godtycke. Med sin propaganda vill arbetsgivarna få bort inskränkningarna.

Mäns livslängd en klassfråga

På tio år fram till 2010 ökade medellivslängden med drygt två år till 79,5 år för män och med ett och ett halvt år till 83,5 år för kvinnor, uppger Arbetet. Men livslängden är också en klassfråga. Högutbildade lever längre än lågutbildade. Det visar ny statistik från Statistiska centralbyrån (SCB). En logisk förklaring är att högutbildade tjänar mer och har bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö. En annan är att lågutbildade röker mer och dricker mer alkohol, åtminstone enligt finsk forskning.

Men det finns också stora skillnader mellan olika delar av Sverige. Hallänningar lever längst, västernorrlänningar kortast. Det gäller både män och kvinnor som har fyllt 65 år. Skillnaderna är störst mellan olika kommuner. I Stockholms län syns det tydligt att livslängden är en klassfråga. Folk i rika förortskommuner blir äldst. Folk i fattiga förortskommuner lever inte alls lika länge. Skillnaderna är stora; 5,6 år för männen och 3,9 år för kvinnorna.

Häktet stoppade besök från facket

Roger Nilsson, regional samordnare för Seko inom kriminalvården i region syd fick vända i dörren när han skulle besöka häktet i Malmö tillsammans med den regionala arbetsmiljösamordnaren Lennart Fransson.  De fick inte komma in.

– Vi blev stoppade i receptionen. Så får det bara inte gå till, säger Nilsson till Sekotidningen!

Seko har nu bestämt sig för att driva ärendet som en tvist mot arbetsgivaren för brott mot lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplats.

Tipstelefon mot korrumperade

Järfälla kommun inför en tipstelefon som anställda kan ringa anonymt för att påtala korruption eller oegentligheter bland cheferna. För att garantera anonymitet läggs tjänsten externt, uppger SVT:s ABC. Tanken med ”Tipstelefonen” utanför kommunen är att tipsaren ska garanteras anonymitet, samtidigt som det externa ombudet fungerar som kommunikationskanal mellan kommunen och tipsaren. Även Göteborgs stad har sedan tidigare inrättat ett externt ombud för mottagandet av informationen. Vad facket inte har diskuterat är om de anonyma tipsen också kan vändas mot just facket och deras förtroendevalda.

Vi som byggde landet. Varv och klass

Artikelförfattaren med den stora bockkranen i bakgrunden juni 2014. Infällda bilden som ung grovplåtslagare 1970

Vi var flera tusen som arbetade på Eriksbergs varv i Göteborg. Jag hade avverkat tre år på Uddevallavarvet men eftersom jag avskydde stan ville jag tillbaka till min födelsestad Göteborg. Det var 1969.

Video på svenska. . .
http://vimeo.com/99393807
Eriksbergs överklassområde, “Äkta varvsmiljö?” from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.


. . . och på spanska:
http://vimeo.com/99393808
“¿Ambiente auténtico de astillero?” from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.

För en månad sedan kom jag tillbaka till varvsområdet och promenerade runt med Mirian, min honduranska fotograf och livskamrat. Min systerson har en lägenhet i de från 1930-talet upprustade arbetarbostäderna, cirka 500 meter från det före detta varvet där han gav oss en sängplats under vistelsen i Göteborg. Det var i dessa bostäder som många av mina arbetskamrater från Eriksberg bodde anno 1969.

Men det enda som är kvar av det som påminner av varvet är bockkranen, torrdockan och den gamla träbyggnaden som var personalkontoret där jag sökte jobb en kall eftermiddag på senvintern 69´. På älven rådde det en febril aktivitet med båtar som kom och gick från hela världen. Släggslagen och slipmaskinerna från tre varv gjorde sig bokstavligt påminda om proletariatets närvaro.

Och så såg jag reklamskylten från bygg- och fastighetsbolaget JM som fick blodet att pulsera snabbare; “Skeppsbyggaren, Moderna hem i äkta varvsmiljö”.

Göteborgs välbärgade är inte ensamma om att vilja bo nära och i hamnområden. Det är sedan några år ett internationellt fenomen hos denna sociala klass. Borgarna i Liverpool eller Buenos Aires gör det. Så varför inte i Göteborg, Stockholm eller Malmö? Men att JM påstår att det är en “äkta varvsmiljö” är att förfalska både historien som att ge oss som arbetade på varvet en mental hästspark.

JM bygger 89 lägenheter som kommer att kosta mellan 1,6-7,5 miljoner kronor att köpa. Månadshyran slutar på 2950-6200 kronor. Därefter är det grönt ljus att inleda spekulationen för dem från den “äkta varvsmiljön”.

Vad vet de kommande hyresgästerna om hur vi arbetade och villkoren vi levde under när det existerade ett verkligt varv på Eriksberg? Om hur stora barnfamiljer trängdes i en tvåa likt den min systerson förfogar över i dag, men ensam? Eller mina arbetskamrater som bodde på valfångaren som låg för ankar vid en av pirarna på varvsområdet dit hororna kom på “besök” varje fredagskväll efter löning för att pigga upp en jävligt trist tillvaro för många norrlänngar som “urbaniserades” som ett resultat av de kapitaliska produktivkrafternas utveckling i slutet av 1960-talet och början av 70-talet?

Utanför porten mot Älvsborgsbron fanns det “AMS-baracker” för dem som hade avverkat Valfångaren och kommit upp ett pinnhål i sin hårda bostadsmiljö. Här återfanns finländare och hundratals jugoslaver som hade rekryterats av Broströms utsända på Balkan.

Själv hyrde jag en modern etta på Långströmsgatan, en kilometer från Eketrägatan. Det var rätt nära Biskopsgården dit vi flyttade i slutet av 50-talet. Bakom lämnade vi Vegagatan i Olivedal, granne med röda Masthugget.

Valfångaren på Eriksberg är fartyget i bakgrunden till vänster.

“Miljonprogrammet”, ett historiskt efterkrigskrav från svensk arbetarrörelse gick i uppfyllelse och för oss, farsan som var rörläggare på Lindholmens varv och morsan, biträde på “Ost-Anders” i Saluhallen vid Kungstorget och min lillasyrra var det en verklig revolution i bostadsstandard. På Vegagatan 13 lämnade vi en etta med vedspis i köket och kamin i det enda rummet som höll oss vid liv under vinterhalvåret. “Badet” bestod av en zinkbalja i köket och toaletten på svalen delade vi med grannen. Morsan tvättade kläderna i ett enormt träkar på gården. På vintern var vattnet ibland fruset och detta “äkta” arbetarboende gav mer än en kvinna reumatism.

Men jag skulle inte vilja bo på “Skeppsbyggaren” där borgare ska flytta in 2015. Tegelbyggda tiovåningslådor med panoramafönster som står tätt intill varandra och som kostar en bokstavlig förmögenhet. Skulle jag, efter 15 år i Latinamerika, flytta tillbaka till Sverige, har jag inget emot att det blir Biskopsgården, igen.

Attraktivt boende i tiovåningslådor tätt intill varandra som på Eriksberg?

Jag tog med mig Mirian och gick först på Sjöfartsmuseet som ger en fantastisk bra och pedagogisk visning om sjöfart, arbetsförhållanden och varvsproduktion, totalt fjärran från överklassens Eriksberg. Sedan reste vi “klassresan” mot Biskopsgården med det som då var 5:ans spårvagn (idag 6:an) och gick runt i kvarteren där jag växte upp i slutet av 50-talet. Sjön Svarte Mossen är lika vacker nu som då med ett enormt fågelliv. Där tillbringade vi ungar vintrar och somrar och dumpade i och fick skäll och örfilar av morsan när vi huttrande kom hem dyblöta, varje gång med risk för en lunginflammation om det var vintertid. När Sjumilaskolan skulle byggas vid Friskväderstorget sprängde byggarna hela berg med turen för oss att det bildades en smärre lagun. Vi “lånade” plywoodskivor från bygget som vi snickrade ihop och som blev “segelflottar” den sommaren.

Det var den “autentiska kvartersmiljön” som ungarna från dem som arbetade på varven, SKF, Volvo eller byggen levde och växte upp i. Vad Mirian och jag såg från Biskopsgården eller Länsmansgården var bostäder nära naturen men så klart, i områden som i dag är folkmässigt deformerade, inte för att det är fel på områdena eller hyresgästerna som sådana utan för att det politisk-ekonomiska systemet har förvridit hela samhällsutvecklingen. Den politiska administrationen har överlämnat kontrollen över en verklig planering av bostadsområden och bostadspolitik till förmån för den klass som kommer att bosätta sig i “Skeppsbyggaren”, det som idag kallas för “Miljonärsprogrammet”.

Mirian vid sjön Svarte Mossen, en verkligt naturreservat med tusentals fåglar ett stenkast från Biskopsgården och Länsmansgården

Så studsade vi på ytterligare ett cyniskt reklampåstående på det gamla varvsområdet på Eriksberg, denna gång från en fastighetsbyrå med det lika cyniska och otroliga namnet; Ert Nya Hem Fastighetsbyrå:

“Då vi på Ert Nya Hem Fastighetsbyrå jobbar med hem, känns frågan om boende och mat primärt. Alla borde ha rätt till tak över huvudet och kunna äta sig mätta varje dag. Inte bara för en dag. Vi kommer därför att stödja Stadsmissionen Göteborg som gör ett fantastiskt jobb med att skapa en hållbar framtid”.

I dag finns det inte ett politiskt parti i riksdagen som kräver drastiska förändringar inom bostadspolitikens område för att slå tillbaka spekulationen och privatiseringen av det fasta kapitalet. De systembevarande riksdagspartierna är alla överens om “Modellen”. Några kräver flera hyresrätter som ska vara billigare men baserat på färre parkeringsplatser och dylikt.

Men vart tog den gamla vpk-gruppens årliga motioner om en statlig bostadsbank till låg och fast ränta vägen? Eller kravet på ett förstatligande av byggmaterialindustrin? Visst, det innebär konfrontation med bygg- och finanskapitalet. Men det var väl därför som den svenska arbetarklassen i sin begynnelse skapade sitt politiska verktyg som bland annat skulle göra slut på de eländiga bostadsförhållandena och se bostaden som en social rättighet. “Hissbidrag” i all ära men hyrorna och priserna tar just den hissen medan lönerna tar trappan.

Det mest radikala som dagens vänsterparti kräver är “en helhetsinriktad politik som säkerställer ett efterfrågestyrt byggande, en jämn och kostnadskontrollerad produktion med bra kvalitet under längre perioder och en strategi som ger lokala byggföretag m.fl. konkurrensmöjligheter gentemot de stora regionala och nationella byggbolagen”.

Med andra ord är det den fria marknadens aktörer som med vissa riktlinjer från Rosenbad och riksdagen ska bestämma, enligt V:s omfattande bostadspolitiska motion på 70.000 tecken (Motion 2013/14:C431). Den är undertecknad av partiordföranden och ytterligare sex riksdagsledamöter.

Men i den finns inte ett ord om en statlig bostadsbank, statlig produktion av både material och bostäder för att bryta det monopoliserade bygg- och finanskapitalets grepp över den sociala rätten till en bostad. Talet om bort med vinstbegreppet kan inte vara begränsat till vårdsektorn samtidigt som partiet exkluderar produktion och finansiering av bostäder som tar större delen av arbetande människors inkomster.

En illustration till hur byggherrar och bankirer inkasserar miljoner är just JM som står bakom bygget av Skeppsbyggaren. JM redovisade en vinst före skatt på 529 miljoner kronor för fjärde kvartalet 2013. Varifrån kommer dessa miljoner?

I Uddevalla deltog jag i en över tre månaders bostadskamp som protest mot en tioprocentig hyreshöjning som det allmännyttiga Uddevallahem ville genomföra. Vi betalade det gamla hyresbeloppet men deponerade hyreshöjningen hos Länsstyrelsen. På så sätt satte vi press på bostadsbolaget som efter tre månader var tvungna att stämma oss inför hyresdomstolen.

Sossarna inom hyresgästföreningen i Uddevalla rasade och anklagade oss som hade tagit initiativ till aktionen, som fick en massiv uppslutning bland de 700 hushållen, för ”kommunister som fiskar i grumligt vatten”. Var och en av de 700 hyresgästerna skrev under en förbindelse där de förband sig att deponera beloppet hos Länsstyrelsen.

Det var ett gigantiskt arbete som samtidigt var ett oerhört viktigt politiskt arbete för att höja medvetandet hos grannarna, som till stor del var arbetare på Uddevallavarvet.

På 1930-talet genomfördes en heroisk kamp bland hyresgästerna, de flesta arbetade på Pellegrins margarinfabrik, i Olskroken i Göteborg. Bostadsförhållanden var vidriga och droppen var en kraftig hyreshöjning som Fastighetsägarnas Garantiförening ville genomföra. Hyresgästföreningen leddes av vänstersocialdemokrater, kommunister och en och annan syndikalist. Över 250 arbetarfamiljer vräktes och när turen kom till tre änkor blev svaret från en av dem, Anna Johansson, följande, enligt författaren Göte Brink i boken Slaget om Olskroken:

”Va säjer han? Undantag? Hänsyn? Nähej, aldrig i livet! Ska di andre vräkas så ska fanimej vi också vräkas! Här ska jädrar i mig inte göras några undantag! Vi är inga hjälplösa salongsfröknar. Det kan han hälsa dom där förbannade pösmunkarna!”

Solidariteten med Olskrokens kämpande hyresgäster var stor, trots den djupa kapitalistiska krisen på 30-talet och till slut fick Fastighetsägarnas Garantiförening ge med sig. Under våren 1937 godtog hyresgästföreningen ett fjärde medlarbud där nästan alla deras krav uppfylldes. Upprustning av Olskrokens bostäder skulle ske (vattenklosetter i alla fastigheter, nya diskbänkar, nya spisar etc.) och av den tänkta hyreshöjningen blev bara en fjärdedel kvar. Alla familjer som så brutalt blivit vräkta fick återvända [1].

En av centralgestalterna, Vilhelm ”Kulsprute-Ville” Johansson fällde en kommentar som i dag kan illustrera hur skillnaderna mellan de sociala klassernas levnadsboende på Eriksberg och Biskopsgården synliggörs:

”Se norrut på de gamla trädkåkarna i Olskroken! Murkna, nedgångna och vanvårdade! Se sedan österut, åt andra sidan Redbergsvägen! Här växer nu dom nya lamellhusen i Gubbero! Med balkonger! Med stora fönster som ger ljus! Med badrum! Med centralvärme och maskinell tvättstuga! Med park omkring! Det är hälsobostäder!”

Hyreskamp i västra Göteborg. Foto: Proletären

Det är denna form av kamp som saknas i dagens Sverige men som förekom i Umeå bland studenterna, varvsarbetarna i Uddevalla, i Angered i Göteborg och en rad andra platser under samma decennium.

Vegagatan, Biskopsgården och Skeppsbyggaren illustrerar hur tjuvsamhället nästan har konstituerats som regeringspolitik. Det visar också den historiska nödvändigheten av ett parti som kan kanalisera och organisera en massrörelse för det enormt uppdämpta behovet av bostäder och en politik som bryter med kapitalet.

Frågan är hur det ser ut när Mirian och jag kommer tillbaka om 15 år?

Dick Emanuelsson

Tillbaka i Tegucigalpa, Honduras

[1] Klasshatets historia, av Förbundet  Odla ditt Klasshat

http://klasshat.alltatalla.com/?p=63

EU-förslag om gemensam a-kassa

EU:s jobbkommissionär Lászlo Andor föreslår att EU-länderna avsätter en procent av sin BNP för att införa en gemensam a-kassa i de EMU-anslutna staterna. Enligt förslaget skulle arbetslöshetsförsäkringen betalas ut upp till 40 procent av den nationella genomsnittslönen under ett halvår.

Förslaget är inte nytt, säger Oscar Enerot, ombudsman på LO till Flamman.

– Europafacket är positivt till det med tanke på den fasansfulla åtstramningspolitiken som genomförts. Man måste få någonting som får upp köpkraft och ekonomi och en motkraft mot åtstramningen, menar Enerot.

Nyliberala EMU

Lászlo Andor är inne på samma linje. Enligt EU:s jobbkommissionär var valutaunionen EMU felkonstruerad. Den har tvingat krisande medlemsländer att göra kraftiga nedskärningar som i sin tur har lett till hög arbetslöshet, minskade hushållsinkomster och ökad fattigdom, enligt känt nyliberal manér.

Enerot säger å sin sida att a-kassan är en nationell angelägenhet och inget för Sverige. Men LO har inte något emot att det införs något som lindrar krisens verkningar i eurozonen.

– LO:s hållning till arbetslöshets- och alla försäkringssystem är att det är nationella angelägenheter. Men det är klart att krisen i länder som Grekland, Portugal, Slovenien eller Spanien har urgröpt hela välfärdssystemet. En sådan lag skulle betyda någonting, men inte för oss.

Länderna i den så kallade eurozonen utgörs av de 18 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. De är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike.

Dick Emanuelsson

EU-kommissionen: Ändra visstidsreglerna, Reinfeldt!

Regeringen tänker inte ändra i de svenska reglerna om visstidsanställningar. Det framgår av det svar som nu lämnats till EU-kommissionen, skriver Publikt. EU-kommissionen krävde i april att den svenska regeringen senast 22 juni skulle visa vilka åtgärder man tänker vidta för att hindra arbetsgivares missbruk av visstidsanställningar. Enligt kommissionen lever svensk lag inte upp till det skydd mot upprepade korttidsjobb som EU:s visstidsdirektiv föreskriver. Men regeringen svarar att det inte är något fel på de svenska reglerna. Men Reinfedltministären ska uppdra åt SCB att utreda omfattningen av staplade visstidsjobb hos en och samma arbetsgivare.

– Det här är inte fråga om statistik, utan om Sverige tillåter att arbetsgivare som har ett kontinuerligt behov av arbetskraft har samma person visstidsanställd år ut och år in. Min analys är att regeringen försöker vinna tid, kommenterar Samuel Engblom, TCO:s chefsjurist som anmälde regeringen förra året.

Löneskillnaderna ökar i arbetaryrken

Skillnaden mellan mäns och kvinnors löner minskade förra året, visar Medlingsinstitutets rapport. Bland privatanställda arbetare är trenden en annan. Där ökade i stället löneklyftorna, skriver Hotellrevyn. Medlingsinstitutets årliga rapport om löneläget på arbetsmarknaden slår fast att en genomsnittlig kvinnlig anställd förra året tjänade 86,6 procent av den genomsnittliga lönen för en man. Det är en förbättring med 0,5 procentenheter sedan år 2012,

– Sett i en längre period, från 2005 till 2013 har skillnaderna minskat med nästan 3 procentenheter, säger John Ekberg, statistikansvarig på Medlingsinstitutet. 

När skillnader i utbildning, ålder, yrkesval, arbetstid och sektor har vägts in blir den oförklarade skillnaden 5,8 procent. Det är en minskning med 0,3 procentenheter sedan år 2012. 

Det enda undantaget i statistiken är privatanställda arbetare. Där ökade i stället löneklyftan mellan män och kvinnor mellan 2012 och 2013. När faktorer som utbildning, ålder och yrkesval har vägts in, blir skillnaden som kvarstår 4,3 procent för 2013. Det är en ökning med 0,6 procentenheter från året innan. 

Timanställningar i fokus efter tågstrejk

Fler LO-förbund kan inspireras av Sekos uppgörelse för tågtrafiken, tror LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Kommunal gläds främst åt att tågstrejken har satt timanställningarna på dagordningen, skriver Arbetet.

Seko har beskrivit sin uppgörelse som ett genombrott i arbetet mot de mest osäkra anställningsformerna, där arbetsgivaren kallar in personal med ett sms eller telefonsamtal några få timmar före arbetspasset. LO:s ordförande är benägen att hålla med.

– Jag tror att både den lokala uppgörelsen med Veolia Öresundståg och det centrala avtalet för spårtrafiken kan få efterföljare, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

Vid Veolia sätts nu en gräns för hur stor andel av produktionen som får utföras av timanställda respektive deltidsanställda: fem procent för vardera kategorin.

”Sekos konflikt är vår konflikt”

Flera fackförbund varslade i förra veckan om sympatistrejker med fackförbundet Seko. Förbundet har tvingats ut i en strejk till försvar för hundratals medlemmar och anställda på Öresundståg. Veolia vann upphandlingen, avskedade de anställda för att därefter återanställa en stor del av dem som deltidsanställda.

METALL varslar om total strejk den 26 juni på Strömma kanals reparationsvarv i Stockholm. Ett varsel som innebär att sex IF Metallare tas ut i strejk. Det låter som en begränsad åtgärd, konstaterar den egna medlemstidningen.

– Det här var det närmaste vi kunde komma. Konflikten gäller en principfråga, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe till Dagens Arbete.

ELEKTRIKERNA lägger samtidigt ett sympativarsel om strejk från den 23 juni. Stridsåtgärden omfattar total nedläggelse av arbete som utförs av anställda inom Installationsavtalets tillämpningsområde på Tanum Shoppingcenter, Tanumshede.

– Nu får personal och resenärer betala i form av sämre villkor och service. Det är orimligt att företag först dumpar sig in på en marknad och sedan gör löntagare arbetslösa eller tvingar dem att sitta på pass vid telefon för att eventuellt få en otrygg timanställning. Det kan Svenska Elektrikerförbundet aldrig tolerera, säger förhandlingschefen Ronny Wenngren i varslet, till sin förbundstidning.

Hotell- och restaurang

Den 25 juni sätts all tågcatering från LSG Skychefs i blockad om parterna inte enats innan dess. Det skriver Hotell- och restaurangfackets tidning.

– Sekos konflikt är vår konflikt. De frågor som Seko kämpar för är samma frågor som är viktiga för våra medlemmar. Personal som sägs upp och återanställs till lägre sysselsättningsgrad och överutnyttjande av timanställda, säger Malin Ackholt, HRF:s avtalssekreterare.

Dick Emanuelsson

Inrikesnotiser vecka 25

Byggnadsordförande får nytt förtroende

Byggnads ordförande Johan Lindholm sitter kvar på tronen fyra år till, skriver Byggnadsarbetaren.

 Han blev omvald efter ett enhälligt beslut på kongressen som avslutades förra veckan.

– Jag kommer att göra allt jag kan och jag vet att vi är många tillsammans som tar ansvar för Byggnads framtid. Det är bara tillsammans som vi kan vinna fajterna. Det är med solidaritet som vi vinner framgångar. Solidaritet går inte att köpa för pengar för den är inte till salu, säger Johan Lindholm.

Höjd ersättning vid strejk

Byggnads kongress fattade också beslutet att höja strejkersättningen som räknas upp med avtalshöjningen. Den nya nivån blir 930 kronor per dag under den första strejkveckan och 1 030 kronor per dag från den andra veckan. Höjningen motsvarar årets avtalshöjning på 2,3 procent.

Löneskillnaden i staten 9,1 procent

2013 var löneskillnaden mellan kvinnor och män i staten 9,1 procent, skriver statstjänstemännens Publikt. Arbetsgivarverket har gjort en färsk analys av skillnaderna mellan statsanställda kvinnors och mäns löner. I september 2013 hade statsanställda kvinnor en genomsnittslön som var 9,1 procent lägre än männens. Året dessförinnan var skillnaden 10,3 procent.

LO-medlemmar röstade rödgrönt

Sju av tio LO-medlemmar röstade på något av de rödgröna partierna i Europaparlamentsvalet, uppger Transportarbetaren. Men vad Transportarbetaren kallar för ”rödgrönt” ska nog kanske vara rosa-rött-grönt och brunt för Sverigedemokraterna blev näst största parti med 12,6 procent, visar Novus eftervalsundersökning.

– Det som är bra är att valdeltagandet inom LO-kollektivet har gått upp och att 55 procent har valt att lägga sin röst på Socialdemokraterna, säger Michaela Leo, Transports valledare i EU-valet till sin förbundstidning.

Hon tycker att Socialdemokraterna missade både vänstervinden och den feministiska vinden som blåste under våren.

– Det är bra att man satte upp en valstrategi tidigt, men sedan blev det lite för trögrörligt inom Socialdemokraterna. Det kostade oss ett mandat. 

Michaela Leo är inte heller nöjd med att Sverigedemokraterna är näst största parti bland LO-medlemmar och får 12,6 procent i Novus undersökning.
– Det är alldeles för högt, men det är ändå en stor nedgång jämfört med vad vi har sett tidigare. Men man ska komma ihåg att av LO:s medlemmar röstade trots allt en överväldigande majoritet på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Så röstade LO-medlemmarna i Europaparlamentsvalet:

Moderaterna: 5,7 %
Folkpartiet: 2,8 %
Centern: 3,5%
Kristdemokraterna: 0,7%
Sverigedemokraterna: 12,6%
Socialdemokraterna: 54,9%
Vänsterpartiet: 7,6%
Miljöpartiet: 6,8%
Feministiskt initiativ: 2,4%
Piratpartiet: 2,1%
Junilistan: 0,4%
Övriga 0,4%

Arbetsskadorna fortsätter att öka för fjärde året i rad

Arbetsskadorna fortsätter att öka för fjärde året i rad och kvinnor är speciellt utsatta, säger till Flamman Ann Ponton Klevestedt, enhetschef för statistik och analys för Arbetsmiljöverkets nya rapport.

– Anmälningsbenägenheten och kunskapen om att man ska anmäla psykosociala organisatoriska problem har ökat. Vi tror att det finns en högre stress i den offentligt finansierade sektorn. Det är där som ökningen 2012-2013 finns till stor del. Det är inom vård, omsorg, skola och utbildning där de stora grupperna återfinns och där kvinnor är i majoritet.

Den omfattande rapporten från Arbetsmiljöverket spänner över 116 sidor. Den redovisar 2013 års anmälda arbetsskador och omfattar olyckor och sjukdomar från hela den svenska arbetsmarknaden. Antalet anmälda arbetssjukdomar ökade med nio procent mellan 2012 och 2013. Arbetsolyckorna med sjukfrånvaro som följd ökade under samma period med tre procent.

Vad det gäller de 32.000 arbetsolyckorna med sjukfrånvaro 2013, en ökning med 3 procent mot föregående år, säger Ponton att dessa registrerade främst inom de traditionella manliga områdena på arbetsmarknaden.  Antalet arbetssjukdomar steg med 9 procent. Under samma tid steg den svenska sysselsättningen med bara 1 procent.

Farlig transportsektor

Av de 45 dödsolyckorna som inträffade i fjol var de flesta dödsfallen inom tillverkning och landtransport. När det gäller yrken med störst andel anmälda arbetsolycksfall förra året med en frånvarodag som följd, hamnar lastbils- och långtradarförare bland de värst drabbade yrkeskategorierna. Här finns knappt 20 anmälda fall per 1 000 arbetande. Det kan jämföras med processoperatörer inom trä- och pappersindustri som ligger i topp med strax under 30 fall per 1 000 arbetande.

Ponton är försiktig att göra egna rekommendationer till regeringen men uppger att verket har fortlöpande kontakter med såväl regeringen som arbetsmarknadens parter.

Dick Emanuelsson

Inrikesnotiser vecka 24

USA:s antiterroristlagar på svenska gymnasium

Diskrimineringsombudsmannen kräver sitt hittills största skadestånd av GKN Aerospace Sweden i Trollhättan. Orsaken är företagets vägran att ta emot en irakisk-född student på gymnasiets industriprogram, skriver Dagens Arbete. Den 17-årige Hussein Rahmi skulle i fjol ha börjat på industriprogrammet vid Nils Ericssongymnasiet i Trollhättan. En stor del av utbildningen skulle ha skett vid flygteknikföretaget GKN Aerospace, men han fick sluta redan efter en dag. Företaget säger att amerikanska exportregler omöjliggjorde praktiken för Hussein Rahmi som är svensk medborgare och har bott här sedan treårsåldern, är född i Irak, ett av länderna på USA:s lista över svartlistade länder.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) förkastar resonemanget att utländsk lag ska råda inom svensk utbildning och stämmer nu företaget i Arbetsdomstolen på 580 000 kronor.

– Det är fråga om direkt diskriminering på grund av etnisk tillhörighet. Exportregler är en sak men här handlar det om ett företag som verkar i Sverige och då är det också svensk lag som ska gälla, säger processföraren Ulrika Dietersson på DO till DA.

Mats Eriksson som är IF Metalls klubbordförande på GKN Aerospace Sweden, säger överraskande att han inte har “någon kommentar till DO:s beslut”.

BA: Rimecbolag krävs på nitton miljoner

Den skamfilade Atlanco Rimec-koncernen som har Irland som bas krävs på 19 miljoner kronor av Byggnads. Tre underbolag har stämts på grund av en långdragen tvist gällande ett kraftverksbygge i Jämtland som nu nått Arbetsdomstolen. Bemanningskoncernens företag har varit i tvist med Byggnads flera gånger tidigare. Bolag i koncernen har också fått miljonkrav riktade mot sig från det svenska Skatteverket.

De krav som Byggnads riktar mot tre av koncernens bolag bygger framför allt på anklagelser om att löner samt ersättningar, såsom helglön, permitteringslön och semesterersättning, inte betalats enligt kollektivavtal som företagen är bundna av. Dessutom krävs ersättning för att arbetsgivaren uppges ha dragit pengar från lönerna på ett felaktigt sätt, för sociala avgifter.

Skatt efter bärkraft?

Vårdbolag som Aleris, Attendo, Ambea och Capio får flera miljarder av skattebetalarnas pengar varje år. Men betalar en spottstyver i skatt, skrev DN i måndags efter att dagstidningen hade gått igenom de nämnda bolagens skattevilja. Förra året omsatte de fem största bolagen drygt 22 miljarder kronor. De hade en vinst på 1,2 miljarder men betalade bara 26 miljoner kronor i skatt.

De utpekade bolagen ägs av riskkapitalbolag med bas i Sverige och Storbritannien och kommer med krystade förklaringar till den marginella skatteinbetalningen. Varken Attendo eller Ambea vill svara alls. De betalade minst i bolagsskatt förra året.

Fackliga notiser vecka 23

Lönehöjningar inom Hotell och restuarang

Det nya avtalet mellan HRF och motparten Visita ger heltidsanställda en lönehöjning med 560 kronor (3:24 i timmen) på arbetsplatser där pott inte förhandlas. Det gäller både för vuxna och anställda på ungdomslön. På arbetsplatser med pottförhandlingar är alla garanterade 224 kronor (1:29 i timmen). De andra 60 procenten av höjningen, 336 kronor eller 1:94 per arbetad timme, ska fördelas lokalt efter förhandlingar, så kallad pott.

Det skriver Hotellrevyn på sin webbplats. Nästa gång lönerna höjs är den 1 juni 2015. Då är lönehöjningen 533 kronor och fördelningen 40 procent generell, 60 procent möjlig pott.

Avtalsläget för poliserna

Ulf Perbeck heter ordföranden för den lönenämnd som nu ska försöka få Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet att nå en överenskommelse om polisernas löner, uppger Polistidningen, förbundstidning för polisernas fackförbund. Perbeck har ett förflutet som förhandlingschef inom Stockholms läns landsting och på Landstingsförbundet. Om inte parterna enas kommer lönenämnden att fördela 2,0 procent som individuella löneökningar ger från den 1 oktober 2013.

Ingen ny sänkning av arbetsgivaravgift för unga

Med en rösts övervikt stoppade de rödgröna och SD i riksdagen definitivt regeringens förslag att ytterligare sänka arbetsgivaravgifterna för unga under 23 och ta bort rabatten för dem över 25 år, skriver TT.

– Sverige behöver inte mer av detsamma efter åtta år av misslyckad borgerlig politik. Det biter inte, vi måste pröva något annat, sade Tomas Eneroth (S), vice ordförande i utskottet.

– Huvudlöst och oförståeligt, sade socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (M) i debatten inför riksdagens votering där oppositionen vann med 154 röster mot 153.

Den ”ungdomsrabatt” som finns sedan cirka sex år tillbaka innebär att arbetsgivarna bara betalar halv arbetsgivaravgift, också benämnt sociala avgifter, för unga anställda till och med det år de fyller 26. Systemet beräknas minska statens intäkter från avgifterna med 14 miljarder om året men utvärderingar har pekat på att miljarderna ger förhållandevis få jobb i utdelning.

Danielssons kryss räckte inte till EU-parlamentet

Kryssen räckte inte till för att ta Johan Danielsson, LO:s EU-expert, till Europaparlamentet, konstaterar Arbetet. De senaste fyra månaderna har Danielsson, med stöd av facken i 6F samt Elektrikerförbundet, drivit en personvalskampanj för att bli en av Sveriges 20 EU-parlamentariker.

– Det är trist. Jag hade hoppats att det skulle gå vägen, säger Johan Danielsson som stod på tionde plats på Socialdemokraternas valsedel.

Första kvinnan någonsin i Elektrikernas ledning

Elin Gustafsson Fagerlind är den unga elektrikern som gör historia. Hon är den första kvinnan någonsin som tagit plats i förbundsstyrelsen för anrika Svenska Elektrikerförbundet som bildades samma år som Flamman, 1906.

Den 25-åriga kvinnliga elektrikern är aktiv i El-ettan. Under året har Arbetet upprättat en lista över 100 fackliga kvinnor på väg uppåt och framåt. Elin var nummer åtta på den listan. Men det är ingen ordinarie plats eller ens första suppleant som Elin intog på Elektrikernas förbundsmöte utan posten som andre suppleant i förbundsstyrelsen.

– Det är jättespännande. Även om jag inte kommer att gå så mycket på möten i början som andre suppleant får jag alla handlingar och hänger med, säger hon till Arbetet i en kommentar till valet.

En procent kvinnor

Bara en procent av Elektrikernas medlemmar är kvinnor, ungefär 270 stycken. Att få in fler kvinnor i yrket är en av de frågor Elin vill jobba med.

– Många kvinnor tänker på elektriker som ett mansyrke, att det är tungt. Men det finns hjälpmedel. Och det är väldigt mycket bättre betalt än många typiska kvinnoyrken, säger hon och berättar att hon själv bestämde sig för att bli ”lysmask” när hon gick i 7:an.

När hon inte är ute och informerar i någon av de 30 stockholmsskolorna som har El-programmet på schemat, arbetar hon som installationselektriker vid nybyggen av lägenheter. På hennes arbetsplats har hon tre kvinnliga arbetskamrater.

Hon ser också skolinformationen som en grundläggande uppgift för att få in tjejerna i branschen. Elektrikerförbundets möte fattade därför beslutet att utse en centralt ansvarig för ungdomsfrågor. Han eller hon ska stötta arbetet ute i förbundets olika avdelningar.

Dick Emanuelsson