fredag 7 april 2023

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) missriktade hyllning till ”Slaktaren” Mannerheim

 

Hur är det möjlig att en av de ledande riksdagsledamöterna i vänsterpartiet hyllar en arbetarslaktare och Hitlerallierad som den svenske adelsmannen Mannerheim, med 20 års förflutet i den ryska tsarens ockupationsarmé i Finland?


Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) missriktade hyllning till ”Slaktaren” Mannerheim

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) hyllning [1] till finsk ”frihet” förkroppsligad av den finska fascismens 30,000 döda i de Vitas fångläger (1919) efter klasskriget och ”Slaktaren” Mannerheims 14 utrotningsläger (1941-1944), möter starka reaktioner på hennes Twitterkonto (se i slutet av artikeln).

Hon skrev den 3 april, 2023, direkt på plats för Mannerheims grav:

”Ett land som har varit i krig och genomlevt ockupation behöver platser för att minnas och hedra de som kämpade för frihet. Och de som dog”.

Det lite ironiska är att Mannerheim var general i tsarens OCKUPATIONsarmé i Finland.

Mannerheims "grav och Hjältekorset", skriver Hanna Gunnarsson på sitt Twitterkonto.



För HANNA GUNNARSSON, som till yrket är lärare måste en historisk allmänbildning vara ett måste. Hon är vidare vänsterpartiets ledamot av det i dag enormt viktiga riksdagens Försvarsutskott. Hon är därmed partiets försvarspolitiska talesperson. Ytterligare uppdrag har hon som suppleant i Utrikes- och Kulturutskottet.

 

Vem gav Finland dess självständighet?

Finland fick sin självständighet tack vare Oktoberrevolutionen den 25-26 oktober 1917 i Ryssland. Dekretet om Finlands Självständighet var ett av Lenins första dekret och det innebar en nyvunnen frihet för Finlands arbetare och bönder. De reste sig och hade makten i tre månader; januari-maj 1918, fria från en tyrannisk regim.

Så här beskriver Wikipedia självständighetsprocessen:

1).Den 15 november 1917 påbjöd bolsjevikerna allmän självbestämmanderätt, innefattande rätten till fullständigt utträde, ”för Rysslands folk” (vad som i praktiken skulle bli de framtida sovjetrepublikerna, vilket Finland svarade genom att rösta för sin självständighet, reds. anm.). Samma dag antog [den finska] lantdagen en förklaring varigenom den temporärt tog på sig [den ryske] monarkens maktbefogenheter i Finland”.

2) ”Efter oktoberrevolutionen och Lenins maktövertagande stärktes tanken på självständighet i Finland. Den 6 december 1917, förklarade Finlands lantdag under ledning av P.E. Svinhufvud, landet för självständigt, vilket omedelbart understöddes av Folkkommissariatet i Moskva. Den 4 januari 1918 kom Rysslands officiella erkännande av Finlands självständighet”.

Den 6 december (1918) beslutade lantdagen i Helsingfors att anta självständighetsförklaringen, efter en omröstning där 100 ledamöter röstade för Svinhufvudministärens förslag och 88 för den socialdemokratiska oppositionens motförslag.

Och vad bestod Svinhufvudministärens förslag i? Jo, att Fredrik Karl av Hessen skulle väljas till Finlands kung – i enlighet med regeringsformen från 1772 men i strid mot självständighetsförklaringen där man utropat en republik. Perh Evind Svinhuvud var riksföreståndare.

Men både Hessen som Svinhuvud insåg att de inte kunde hejda historiens gång (verkar bara vara Sverige och några andra fördummande monarkier som håller fast vid det mest antidemokratiska styressätt mänskligheten har upplevt) och Hessen avgick innan han ens hade tillsatts på kronan och Svinhuvud avsade sig posten som Riksföreståndare.

Ungefär som när en despotisk regim har fallit men jänkarna vill se en annan person på presidentposten med annat namn men med SAMMA proamerikanska politik som tidigare.


Klasskriget

Men de fattiga, arbetare och bönder, ledda av det socialdemokratiska partiet ville republik och grep alltså makten och behöll den mellan den 7 januari till den 15 maj 1918.

De Vita, den rika överklassen med ett stort inslag av den svenska minoriteten i Finland, bland dem general Mannerheim begärde militär hjälp av Tyskland för att slå ned den nya folkmakten. Kejsaren skickade 13,000 av sina främsta ur sin elitbataljon. På de Vitas sida anlände också 500–1 000 svenska frivilliga samt 1737 polacker från polska legionen (dessa polska fascister lever upp igen i Ukraina, reds. anm.).

 

Uppskattningsvis 30 000 "röda" mördades i de fångläger som upprättades efter att de tyska elitstyrkorna hade kommit anlänt till Finland på Mannerheims begäran och slagit ner arbetar- och bondemakten. Ansvarig: general Mannerheim.

Folkmakten slogs ned och i blod

De Vitas hämnd var grym. Enligt officiella siffror, och jag tar dem från Wikipedia som knappast kan anklagas för ”revolutionära sympatier” dödades 5199 i strid, 7000–10,000 avrättades, 2000 blev saknade, 11,000–13,500 dödades, avrättades i fångläger. Ryssar som deltog i striderna på de ”Rödas sida” förlorade 900-1 000 män i strid medan 550-600 avrättade

Totalt: 27,400–33,100 döda från de ”Röda”.

I spetsen för hämnden och de rikas ”frihet” gick Hanna Gunnarssons frihetsgeneral, mannen från den aristokratiska adeln, Carl Gustav Emil Mannerheim, även kallad ”Slaktaren från klasskriget”. Som en kuriosa; generalen kunde varken läsa eller skriva på finska förrän han fyllt 50 år, enligt Wikipedia. Han var av vitgardistisk svensk adel.

Mannheims fick sin militära och politiska skolning i ”Hennes Majestät Maria Fedorovna Romanovas riddargarde i Sankt Petersburg”. I januari 1891 överfördes Mannerheim till detta Riddargarde medan hans familj ”arrangerade hans äktenskap med Anastasia Arapova, dotter till en rysk general, av ekonomiska skäl”, tillägger Wikipedia.

Med andra ord:

Vem OCKUPERADE vem och vem gav Finland sin nationella suveränitet och oberoende som STAT?

 

Carl Gustav Emil Mannerheim.


Klassmässig frihet

Visst har Gunnarsson rätt att de människor som dödats i politiska och
militära konflikter bör ha en plats där de finner sin sista vila. Det är också nödvändigt att skapa sådana mekanismer efter ett krig eller konflikt att en nationell försoning åstadkoms som kan övervinna trauma och hat.

Men Gunnarsson bör vara mycket mer försiktig nästa gång i sina uttalanden, i synnerhet med tanke på att hon representerar ett parti som varit en del i den historiska kampen och konflikterna i världen. Att göra schematiska uttalanden och ge sken av att general Mannerheim var en man i hennes och hennes partis smak är att våldföra sig på sanningen. Eller att babbla om frihet i största allmänhet och lägga sig sida vid sida med liberalernas klassmässiga syn på ”frihet”, straffar sig alltid.

Låt oss syna generalen vidare.

 

Mannerheims fjorton koncentrationsläger

I veckan som gick såg jag ett inslag i RT (här i Honduras har vi RT på alla kabeltevekanalers tablåer, med andra ord ingen importerad Censurens Järnridå från EU/USA utan en bred pressfrihet) som handlade om de finska koncentrationslägren, 1941-1944. Den förening av de anhöriga eller de direkta offren som placerades i dessa läger hade jag personligen inte en aning om. Och jag har läst flera böcker om såväl klasskriget 1918-1919 som det så kallade ”Finska vinterkriget” och det senare ”Fortsättningskriget”. Därför var programmet om dessa finska koncentrationsläger en oerhört intressant nyhet för mig.

Jag sökte på Google och hittade flera intressanta källor varav jag fastnade för en spansk. Skulle jag citera en rysk källa skulle den inte uppfattas som trovärdig av de permanenta skeptikerna, de som i dag är oemottagliga för detaljer, argument och historiska sammanhang. Däremot är en källa från Natolandet Spanien högst trovärdig.

 

Ett av de 14 finska koncentrationslägren. En av tre ryska krigsfångar avled här på grund av den brutala grymma behandlingen. Mannerheimen var den starke mannen.

Svenska och finska forskare

Journalisten Pablo Fernández-Miranda skrev den 28 maj 2020 en intressant artikel [2] på detta tema på basis av flera intervjuer och vittnesmål från de överlevande från de finska koncentrationslägren.

”Det fanns minst fjorton koncentrationsläger, kanske det viktigaste, sett till civila, det i Petrozavodsk.  I det fanns det, beroende på källan, mellan 64,000 och 69,000 fångar från den ryska armén.  När det gäller befolkningen i Sovjet-Karelen, fanns det 83,000 civila fångar utan några andra kriterier än rent etniska med tanke på att de är relaterade till Sovjetunionen. Ungefär 20,000 av de ryska krigsfångarna dog, nästan en av tre, vilket ger en uppfattning om de förhållanden under vilka de befann sig”

Det handlar alltså inte om ryska 'propagandakällor', naturligtvis finns det helt logisk också sådana. Men den spanske reportern citerar i första hand forskare som svensken Lars Westerlund, finländarna Antti Kujala, Juha Pohjonen, Oula Silvennoinen, Pekka Kauppala och Ida Suolahti.

Fernández uppger också att de14 lägren i Finland inte var ”läger för den slutliga lösningen” men jo, det var koncentrationsläger.

”Dess existens verkade blekna eller ”vittvättades”, men dokumenten som dyker upp i samband med desklassificeringen är chockerande.  Data som de som avslöjats av svenska och finska forskare, citerade av Guillermo Tabernilla och Ander González i Basque Combatants in World War II, chockerar.

Frivilliga i Röda Armén

I Röda Armén fanns det frivilliga spanska soldater. Sovjetunionen var den enda stat i världen som kom till den Spanska Republikens (1931-1939) försvar med logistisk, militärt och politiskt stöd. Detta samtidigt som Hanna Gunnarssons demokratiska väst/värld tittade på och tillämpade ”NON-INTERVENTIONS-PAKTEN” medan det fascistiska Mussolinis Italien och Hitlertyskland gav general Franco stöd i form av vapen och flyg. Detta bombade bland annat Gunnarssons landsvänner i skyttegravarna, den förkrossade majoriteten av medlemmar i det parti som Gunnarsson senare skulle bli medlem i men avsvära sig allt av dess stolta förflutna.

Av den svenska Internationella Brigaden begravdes 173 svenskar i spansk jord, den förkrossade majoriteten av de 700 var medlemmarna i Brigaden tillhörde det kommunistiska partiet, SKP och dess ungdomsförbund, SKU.

Efter att general Franco besegrat Republiken och regeringen Frente Popular tog Sovjetunionen emot tusentals spanjorer, många barn. Många av de överlevande spanjorerna anslöt sig till Röda Armén så som tusentals sovjetiska frivilliga internationalister hade gjort i Spanien, 1936-39.

 


Det Hitlerallierade Finland

Flera av dessa spanjorer deltog i Röda Armén som intog den delen av Karelen som Stalin hade föreslagit Finland att byta ut mot ett fyra gånger så stort område. Motivet var enkelt och det handlade om att undvika att tyskarnas långskjutande kanoner skulle kunna beskjuta miljonstaden Leningrad.

Men varför ställde Stalin det förslaget till den FINSKA regeringen?

Helt enkelt för att Finland var allierat med Hitler, det Finland som Mannerheim ledde och formaliserade sin makt i egenskap av president 1944-46. Där har vi Hanna Gunnarssons hjältegeneral och hans ”kamp för friheten” och mot ”ockupation”. Från vad och vem? Hanna.

 


De fem mördade på Norrskensflamman

Och i det kriget, 1939–40, som påstods vara ”Finlands sak är vår”, utsattes Gunnarssons partikamrater för spott och spe. Hela den kommunistiska pressen i Sverige som hennes partiorgan Ny Dag transportförbjöds. Hetsen kröntes med sprängattentatet mot dagstidningen Norrskensflamman. Fem människor mördades av den svenska fascismen som i Luleå utgjordes av stadens polischef, två officerare från infanteriregementet och två anställda på högerns Norrbottenskuriren. Flammans `brott´ var dess ståndaktiga och principiella hållning mot krigsaktivisterna i Finlandsfrågan.

 

Tortyren i de finska lägren

Spanjoren CELESTINO FERNÁNDEZ-MIRANDA (kanske är journalistens far?) var en av dessa krigsfångar. I ett uttalande han gjorde för forskningsarkivet 'Inmaculada Colomina Limonero' (som jag antar är katalansk), i artikeln ”Dos patrias tres mil destinies”, ”Två hemländer, tre tusen öden”, säger han:

Vi var så drabbade av eländet, så utmattade att vi vid den tiden inte brydde oss, om de dödade oss eller tog oss till ett koncentrationsläger (i Tyskland).  …/… där skulle vi vara ungefär tusen fångar.  Det var hemskt, det fanns bara en brunn – svart – för alla...

 

FLORENTINO PÉREZ var en annan fånge: 

Arbetet var hårt och till och med outhärdligt, de gav oss inte en chans till en paus, inte ens för att dricka lite vatten. Och under arbetet fick du inte prata med någon av dina kamrater. Då riskerade du att bli piskad tills du droppade ner, svag och maktlös. Jag som inte kände till lägrets regler ville en gång hjälpa att lyfta en fånge som föll ihop. Och i det ögonblick jag gjorde det kände jag en pisksnärt på min rygg som om huden skulle slitas av. Mina knän veknade och jag föll platt ned med mitt ansikte mot marken.../...många av våra vänner i fångenskap hade upphört att existera som ett resultat av den misshandel och svårigheter de utsattes för. Vi var offer för den grymmaste behandlingen, som om vi inte vore människor för dem. Det ledde till att vi i våra samtal sa, att det var bättre att dö på ett slagfält än att bli en krigsfånge”.

 


Ovanstående är egentligen bara fragment, men viktiga detaljer där man inte kan gå förbi och i största allmänhet tala om frihet” utan att tala om VEMS FRIHET och VILKENS slags frihet vi talar om.

För min tid som medlem i det parti som Gunnarsson är medlem i är ovanstående en principiell självklarhet. Det finns ingen frihet som står ovanför de sociala klasser som Marx så väl beskrev i det Kommunistiska Partiets Manifest.

Var inte rädd, Hanna, tillämpa strofen som partiets och ungdomsförbundets eget rockband, RÖDA KAPELLET skrev och sjöng:


”Vi alla som börjat fundera.

Sök sanningen till varje pris,

Även om den leder dig till helvetets portar,

så banka på”!


För sanningen om general Mennerheim återfinns inte i din Twitterkommentar, Hanna.

Dick Emanuelsson

Tegucigalpa-Honduras

 

KOMMENTARER på Gunnarssons Twitterkonto:

Jonas Lundgren, @VJonasLundgren:

Den vite slaktaren. En framträdande fascistisk medlöpare som satte våra kamrater i koncentrationsläger...

Philip Ung, @ung_philip:

Kun uljaat punakaartilaiset marssivat, niin köyhälistö iloitsee ja lahtarin sydän vapisee!

Fjärde Oktober, @serkeftin031:

Ett monument som pissar på tiotusentals släktingar till de tiotusentals röda i koncentrationslägren som slaktats av den vita slaktaren.

Niklas Lindgren, @Photogeniclas;

Mannerheim ledde masslakt av arbetare under inbördeskriget och allierade sig med Hitler. Fast det är väl inne i Europa med nazi-white-washing så varför inte även från Vänsterpartiet.

Bosse Johansson, @JohanssonBosse:

Att hedra denne Gustav Mannerheim är provocerande, särskilt om man anser att man anser att man står till vänster politiskt. Mannerheim var ansvarig för arbetarslakten 1918 i Finland. Han tjänstgjorde i tsarens armé och lierade sig med nazityskland under fortsättningskriget.

Tinker Tailor, @TinkerTailor534;

Vad är det för fel på dig?

Noter:

[1] Hanna Gunnarssons Twitter
https://twitter.com/gunnarssonhanna/status/1642851519107063808/photo/1

[2] Españoles en campos de concentración finlandeses (1941-1943)
https://www.nuevatribuna.es/articulo/global/espanoles-camposdeconcentracion-finlandia-19411943-guerracivil-memoriahistorica-iirepublica/20200528204526175441.html