Bör facket ge upp inför nyliberalismen?

Fackliga världsfederationen (WFTU) sin sextonde kongress i Aten 6-10 april. En klassorganisation mot klassförsoningen
som IFS och LO med flera landsorganiationer förespråkar.

Av Dick Emanuelsson

– I det stora hela för fackföreningsrörelsen en förlorad kamp. Facket håller desperat fast vid gårdagens medicin i stället för att presentera nya lösningar.

Det säger Guy Standing, ekonomiprofessor vid University of London och tidigare toppekonom hos ILO och författare till boken Prekariatet. Uttalandet gör han i en intervju av Karin Bromander i Arbetsvärlden. Bakgrunden är den internationella nedmonteringen av arbetsrätten som en följd av den nyliberala ekonomiska modellen. Den illustreras av Norwegianpiloternas strejk som, enligt Standing, är symptomatisk för en global arbetsmarknad med osäkra anställningar och vad han kallar för “en stelbent fackföreningsrörelse”.

Förlorade sociala rättigheter

– Pilotstrejken är extra intressant för att de försöker protestera mot en global trend. Bara i Europa kan vi se miljoner människor som inte bara har osäkra anställningar, utan som inte heller är uppbackade av sociala anställningssystem, säger Standing till Arbetsvärlden.

Han menar att den nordiska modellen, det vill säga numerärt starka fackföreningar och folkrörelser, måste genomgå en förändring och anpassning till tiden vi lever i nu. Standing talar om ett “stort överskott på arbetstagare”. I klartext talar han om den reservarmé av arbetslösa som de återkommande cykliska kriserna inom det kapitaliska systemet vart 7:e eller 8:e år genererar. “Därför måste vi hitta nya modeller”, är Standings recept som handlar om att facket i princip ska anpassa sig till “modellen”.

Uttalandet står i bjärt kontrast till vad de svenska fackens ståndpunkt. De inser att de politiska styrkeförhållandena har försämrats för de anställda. Men att lägga sig för en gigantisk motståndare är inte lösningen, istället måste organiseringen av de anställda intensifieras, hävdar facket.