Seko kräver 3,2 procent, en procent mer än märket medan Arbetsgivarverket vill ha sifferlösa avtal, hur nu detta är möjligt.

Nu ska de statsanställda förhandla om `märket´

Av Dick Emanuelsson

Nu är det dags för de statsanställda, sist ut i årets avtalsrörelse som inleds när industrisemestern tar vid. Seko går ut hårt och kräver 3,2 procent medan statstjänstemännens fack är mer blygsamma och lägger sig för `märkets´ 2,2 procent. Arbetsgivarverket å sin sida vill ha ett 0-avtal.

Seko vill, vid sidan av lönekravet också har bättre anställningstrygghet och ökat skydd för de anställdas integritet bland de 12.000 medlemmarna inom den statliga sektorn. De återfinns inom försvaret, kriminalvårdssystemet, civilanställda inom polismyndigheten och andra grupper.

Bland de statligt anställda tjänstemännen, som representeras av åtta fackförbund som samverkar inom de Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), är det inga revolutionära krav. De nöjer sig med `märkets´ 2,2 procent.

Sifferlösa avtal?

Arbetsgivarverkets motbud är löner som ska regleras via enskilda lönesamtal mellan den anställde och dennes chef. Det handlar om sifferlösa avtal som ska löpa tillsvidare, med en ömsesidig uppsägningstid på sex månader.

Men Arbetsgivarverket vill inte ens att det ska finnas centralt fastställda tidpunkter för lönerevision. I stället ska de lokala parterna, fack och arbetsgivare på varje myndighet, komma överens om när det är dags att se över lönerna, sammanfattar Anders Lignell på Arbetet AV:s ståndpunkt. Blir de inte överens, så ska arbetsgivaren bestämma tidpunkten för lönerevision.

– Det är det vanliga paketet från arbetsgivaren, säger Lars Johansson, förhandlingsansvarig vid Seko, luttrat.

Men sifferlösa tillsvidareavtal finns mellan de statsanställda akademikerna och Arbetsgivarverket. Men för Seko är det otänkbart. Inte heller OFR kan tänka sig avtal utan siffror.