Konflikten om 590 kronor efter städavtalet eller försvaret av den statliga inkomstpolitiken

Städavtalet har faktiskt sprängt den statliga inkomstpolitikens heligaste principer, att inte ta ut mer i procent än vad som avtalats om mellan parterna. Därav paniken hos vissa näringslivs- och LO-representanter. Men 590 kronor och 2,65% för en städare vad förslår det mot en vd:s 2,2% som ger 1357 kronor? Vad är det för "märken" vi talar om" när inte heller aktieägarnas "märken" tas i beaktande när bara arbetarklassens "procent" ska fastställas?

Konflikten om 590 kronor efter städavtalet eller försvaret av den statliga inkomstpolitiken

Av Dick Emanuelsson

Samtidigt som ett av Sveriges största städföretag Allianceplus anklagas för att operera i en form av ett modernt arbetsmarknadsslaveri, undertecknade parterna inom Fastighets ett nytt städavtal. Det ger 590 kronor och det visar sig vara en konfliktfylld summa.

För både Medlingsinstitutet som Almega menar att de 590 kronorna i själva verket är 2,65 procent, och inte ”Märkets” 2,2 procent. Vad det i verkligheten handlar om är låga löner i städbranschen och när löneökningen blir 590 kronor motsvarar det också 2,65 procent.

En vd md genomsnittslig lön tjänar, enligt SCB, 61.700 kronor och 2,2 procent ger honom 1357 kronor, 767 kronor mer än de 590 kronorna.

Enligt SCB är medellönen i riket för städarna 18.708 kronor. Om Medlingsinstitutets och Fastighetsägarnas krav på 2,2 procent skulle ha verkställts skulle löneökningen bara bli cirka 412 kronor, ett politiskt självmord för fackförbundets förhandlare.

Handels´ ”märke”

Fastighetsanställdas förhandlare hänvisade därför till det ”andra märket”, det vill säga det avtal som Handelsanställdas förbund slöt i början av april och som slutade på 590 kronor. Det var ett kronavtal och inte Industrinormens 2,2 procent som LO och Svenskt Näringsliv hade kommit överens om.

Vad det handlar om är att städavtalet faktiskt har sprängt den statliga inkomstpolitikens heligaste principer, att inte ta ut mer i procent än vad som avtalats om mellan parterna.

– Det som varit ”märket” är ett avtalsvärde på 2,2 procent, sa Medlingsinstitutets generaldirektör Carina Gunnarsson i en kommentar på frågan från Arbetets reporter om ”en uppgörelse om löneökningar på 590 kronor anses rymmas inom märket”?

För att stödja de lågavlönade städarna tvekade inte Seko, Byggnads, Elektrikerna som Målarna om att varsla om sympatistrejk. Det fick Fastighets och Sekos motpart att skriva under avtalet på 590 kronor.

Vad som denna avtalsrörelse i likhet med tidigare avtalsrörelser inte ens har debatterat är den ”andra delen” av ekonomin, den som handlar om procenten i aktieutdelningarna och de gigantiska vinster som bolagen gör. Kapital mot arbete, kampen som Thorwaldsson och LO-toppen vägrar ta i klassamarbetets tecken.