Arbetet utmanar LO på fackets kvinnobild

LO:s eget organ Arbetet utmanar nu den gängse bilden av hur “svårt det är att få kvinnor att acceptera fackliga uppdrag”.

I senaste numret av Arbetet lyfter tidningen fram “hundra kompetenta kvinnor”. De återfinns på olika nivåer, “men brinner alla för det fackliga arbetet och vill föra fackföreningsrörelsen framåt”. Och, sammanfattar kollegorna, “kanske är det här du hittar henne – LO:s nästa ordförande”.

I dag vågar få säga att kvinnor inte har kompetensen till att ta ett fackligt uppdrag eller andra totalt ovidkommande argument. Men trots att det finns massor av kompetenta kvinnor dominerar männen fortfarande i LO och i de flesta förbunden.

Det är heller ingen hemlighet att den samlande fackföreningsrörelsen har försvagats avsevärt de senaste två decennierna. Fram tills mitten av 1980-talet var arbetsplatserna och de fackliga uppdragen föremål för en intensiv strid mellan socialdemokratiska och kommunistiska fackklubbar. Få gånger uppstod frågan om kvinnor på fackliga uppdrag?

Uppbackning

Den fackliga organisatoriska strukturen kräver mycket folk. Och nu ska kvinnorna in, även om det talas om att kvinnor inte vill ta tunga uppdrag.

–  Så är det givetvis inte. Man ser inte kvinnors potential att bli ledare, om de får rätt uppbackning, på samma sätt som man ser och tar hand om unga lovande män, säger Joa Bergold, utredare på LO till Arbetet.

Elektrikerförbundet har 99 procent män. Tina Nordling var den första kvinnliga ombudsmannen. Nu är de tre.

– Vi har bara tittat på kompetensen när vi anställt, och inget annat. De här tre tjejerna var bäst lämpade för jobbet, säger Tina Nordling och tar död på myten om att kvinnorna utses som kvoterade för sitt kön och inte för sin kompetens inom totalt mansdominerade branscher.

Dick Emanuelsson