LO:s ”Märke” för 2017 är 2,8 procent

LO:s ”Märke” för 2017 är 2,8 procent
Av Dick Emanuelsson

LO och dess medlemsförbund går 2017 fram gemensamt i samordnade förhandlingar.

– Svensk ekonomi är stark. 2,8 procent men lägst 672 kronor ger våra medlemmar en rättmätig del av kakan samtidigt som nivån inte hotar svensk konkurrenskraft. Det här är ett väl avvägt krav, uppger Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande, i ett pressmeddelande i fredags förra veckan.

Då fastställde LO:s styrelsemöte lönekraven för avtalsåret 2017 som blir 2,8 procent eller minst 672 kronor. Låglönesatsningen innebär att de som tjänar under 24 000 kronor per månad får 672 kronor i löneutrymme, medan de som tjänar över brytpunkten får det i procent. Arbetsgivarsidan sa redan samma dag blankt nej och varnade för de ekonomiska konsekvenserna.

Transport: Ja med reservation

– Som helhet är kraven bra, säger Transports ordförande Lars Lindgren till förbundstidningens reporter Jan Lindkvist i en kommentar.

Det var bara Transport som höjde varningsflagg och meddelade att man kan komma att stå utanför samordningen. Skälet är i så fall inte själva avtalskraven, utan ett regelverk som är tänkt att styra förhandlingsspelet internt i LO-familjen.

Lars Lindgren är nöjd med låglönesatsningen och att LO den här gången kommer att slåss för ett dubbelt ”märke”; en norm som innehåller både en procentsats och ett krontalspåslag.

Handels: Fokus på lågavlönade

Handelsanställdas förbund välkomnar kravet på en relativ låglönesatsning, skriver Anton Andersson, reporter på Handelsnytt.

– Vi ställer oss bakom kraven så klart. Men om man utgår från att inflationen kommer att ta fart framöver så tycker jag att man kunde ha skjutit till lite mer, säger Handels ordförande Susanna Gideonsson och fortsätter:

– Det viktigaste är att vi har en samordning. Det är viktigt för svensk arbetsmarknad, för alla förbunden och inte minst för oss som har många lågavlönade medlemmar.

Susanna Gideonsson poängterar dock att de 672 kronorna inte ska ses som en garanti, dessa summor ska också förhandlas. Alla anställda inom ett avtalsområde som tjänar under 24 000 samlar in 672 kr till den LO-gemensamma potten. Men varje förbund bestämmer sedan själva hur pengarna fördelas utifrån hur deras kollektivavtal ser ut.

Gideonssons motpart, Svensk Handel ratar förhandlingskraven och hävdar att de slår hårt mot handelns företag. Även om försäljningen i handeln har stigit har lönsamheten inte förmått att hänga med, skriver organisationen i ett pressmeddelande.

Svenskt Näringsliv: ”Destruktivt”

”Inte i takt med verkligheten.” ”Oacceptabelt högt lönekrav.” ”Destruktivt.” Det är arbetsgivarsidans kommentarer om att industrins lönekrav håller ett högt tonläge i avtalsrörelsens upptakt. Så sammanfattar Jenny Berggren på Arbetet hur LO:s motpart i Svenskt Näringsliv uppfattar avtalskraven.

Organisationens vice vd Peter Jeppsson menar att ”facken bortser från att 120 000 jobb har gått förlorade i tillverkningsindustrin de senaste tio åren”. Vad Jeppson inte nämner är att företag som Ericsson och andra under de senaste decennierna har förlagt stora delar av sin tidigare svenska produktion i låglöneländer.

– Får industrifacken genomslag för sina krav hotas inte bara jobb inom industrin, deras krav riskerar att kosta tillväxt och jobb i hela näringslivet, säger han och hävdar att fackens avtalskrav inte är i takt med verkligheten.

– Industriavtalets huvudsyfte är att parterna tillsammans ska stärka industriföretagens internationella konkurrenskraft, konstaterar Teknikföretagens vd Klas Wåhlberg i ett pressmeddelande.