Anarkistiska Arbetaren känner sig orättvist behandlad utan statens 2,6 miljoner kronor

Nu och då. Paragraf-32-mentaliteten fick sitt uttryck fyra dagar efter att Kajsa `Ekis´ Ekman hade anställts som chefredaktör då hon fick foten. Nu får Arbetaren foten av Staten.

 

USAID:s ”oberoende medier och journalister” är inte ensamma om att bli utan lön: anarkistiska Arbetaren gör dem sällskap

Av Dick Emanuelsson

Anarkistiska Arbetaren blir utan stålar från den kapitalistiska statsapparaten och tycker att de blivit orättvist behandlade.

Och vi som trodde att anarkisternas klassiker och ideologer ville slå sig fria från staten och bygga ett nytt samhälle där staten inte ens skulle existera, himmelsvid skillnad från marxisternas syn på samhället och de politiska målen. Marx´ ideologiska konfrontation mot anarkismens Gudfader Mihail Bakunin är ju välkänd.

Vilket gjorde att anarkismen och dess fackliga gren aldrig fick något politiskt inflytande någonstans i världen. Den hade ett visst inflytande i början av 1900-talet i ett fåtal länder, men det dog ut.

 

I SVERIGE EXISTERAR SAC, för vilket Arbetaren är organ sedan 1910. Enligt Wikipedia hade SAC ”år 2022 strax under 3000 medlemmar, varav omkring 2300 lönearbetande samt övriga pensionärer, studenter och arbetslösa” [1].

Knappast imponerande siffror för en organisation som har 115 år på nacken.

”Anledningen till att Arbetaren inte får det förändrade mediestödet är för att vi har för få prenumeranter och att Arbetaren därför inte kan ”anses vara av särskild vikt för mediemångfalden”, säger vikarierande chefredaktör Vendela Engström.

 

MEN VARI LIGGER DEN politiska mediala skillnaden mellan det statskontrollerade SvT:s eller monopolkapitalets och storkapitalets Dagens Nyheter i synen på de länder som befriat sig från USA och den anarkistiska Arbetaren? Inför vem och vad är den ”oberoende”?

Tidningen har mig veterligen i alla avgörande frågor om imperialismens brott haft nästan identiskt samma syn på frågor som deras rubriker visar i grafiken.

Som när tidningens utrikesredaktör hoppar på en legendarisk antiimperialist som Eva Björklund, 82, grundare av Svensk-kubanska Föreningen i början av 1960-talet, som fått utstå spott och spe i borgarpressen men som aldrig har gett vika på principerna om kampen mot imperialism och kapitalism och solidaritet som en ledstjärna i allt politiskt arbete.

PÅ DEN BAKGRUNDEN valdes Björklund in i partistyrelsen i vänsterpartiet vid kongressen 2004, vilket redaktionen ondgör sig över och försöker utså misstankar genom i en så pinsam skrivning om att Björklund ”stöder Fidel Castros regim”. Jaha. Och vadå? Har reportern gjort en upptäckt och ett "scoop"?

Reportern radar upp alla de teman som hon med lätthet får tag på i Miamikloakernas stinkande sajter. Artikeln avslutas med att pressa dåvarande partisekreteraren Pernilla Zethraeus, som naturligtvis är lika räddshågen som en mus inför en katt och säger:

– Kuba är en diktatur. Det råder ingen tvekan om att de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Och där slutade artikeln den 25 februari 2004. Storstilad journalistik från den tidning som i dag gråter krokodiltårar för att det högerledda Sverige drar in, som Trump gör, stålarna till ”oberoende medier”.

 

DET VAR FÖR 21 år sedan. Därefter har som bekant den antikommunistiska hetsen bara ökat i styrka och med den innehållet i Arbetaren, som fram till förra året var lugnt invaggad i tron att de 2,6 miljonerna som den kapitalistiska borgarstaten Sverige pytsade ut till anarkisterna varje år, lugnt skulle inkasseras och avlöna tidningens redaktörer.

De två andra faksimilerna om Venezuela och Nicaragua är sju resor värre än drapan för 21 år sedan mot Björklund. I de bägge länderna har USAID betalat ut hundratals miljoner dollar till ”oberoende medier” som alla har bedrivit en hänsynslös häxjakt mot den politiska processen som flera gånger har resulterat i flera kuppförsök, med hjälp av rena Fakenews och en massiv manipulering av nyheterna.

Där skulle Arbetaren ha kunnat gå till verkligt oberoende och till och med källor i USA hos den av CIA superbevakade portalens journalister hos The Grayzone, som avslöjade flodvågen av miljoner dollar till den nicaraguanska Contras-oppositionen. Som ett ödets ironi avslöjar nu självaste Trumpadministrationen USAID:s finansiering av "oberoende medier och journalister", bland dem de i Nicaragua som sitter, inte i Nicaragua utan efter juli 2018 i Costa Rica, i dag en pålitlig filial till USA.

Och vad har varit Arbetarens ”linje”? ”Allt stöd till oppositionen”!, som i april 2018 i Nicaragua där oppositionen brände inne flera familjer, antände och brände  ihjäl sandinister på gatan, attackerade skolor, daghem och till och med sjukhus. Men det läste vi inte i Arbetaren.

måndag 21 oktober 2019:

Nicaragua: Så brände terroristerna i oppositionen ihjäl tre familjer och sex personer

https://nicasvedickema.blogspot.com/2019/10/nicaragua-sa-brande-terroristerna-i.html

torsdag 10 juni 2021
Hur USAID via penningtvätt skapade den anti-sandinistiska mediepparaten i Nicaragua [1-8]

https://nicasvedickema.blogspot.com/2021/06/hur-usaid-via-penningtvatt-skapade-den.html

 

DET VAR NOG TUR för Kajsa Ekman att anarkisterna höll mer på Paragraf-32-filsofin än självaste Svenskt Näringsliv, före detta SAF. Hon sades ju upp den 28 augusti 2022, trots att hon hade skrivit kontrakt med tidningen och hade arbetat bara 4–5 dagar då hon fick foten som chefredaktör. Det blev en mental blackout hos vissa inom redaktionen och tidningens styrelse. Och `Ekis´ fick gå.

Hon sparkades från den tidning som påstår sig vara organ för en facklig landsorganisation, vilket får mig att tänka på en annan vecko-blaska som förmodligen också kommer att gå den ekonomiska sotdöden till mötes inom en snar framtid. Den journalistiska har den för länge sedan redan mött. Men där kan chefredaktören luta sig tillbaka på en fast frilanspost på Bonniersfärens flaggskepp.

Den 16 juni 2023 vann `Ekis´ i Stockholms Tingsrätt som dömde Arbetaren för kontraktsbrott och att betala månadslönen för hela året, samt skadestånd på 600,000 kronor plus sociala avgifter och rättegångskostnader.

Till och med Expressen tog sig för pannan. . .

”MÅNGFALD” och ”MÅNGFALD”. Jag ser ingen varken mångfald eller särskilt intressant i det mediet.

Då finns det i stället Folket i Bild/Kulturfront, som sedan januari 1972 har levt och existerat utan statligt press/mediestöd eftersom den har en solid läsarbas och aktivister som garanterar tidningens fortsatta utgivning. Den värnar om sitt OBEROENDE.

Eller nättidningen PARABOL, som är gratis och ges ut av Kajsa och ett redaktionskollektiv och som har kanske 90–100 av Sveriges bästa skriftställare. Utan den kapitalistiska statens ekonomiska allmosor.

[1] https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_Arbetares_Centralorganisation

Läs mer:

onsdag 19 februari 2025:

1 juli 2025: Höjningen med 32% av högkostnadsskyddet finansierar nya vapen till EU:s krig i Ukraina!

https://dickemasve.blogspot.com/2025/02/1-juli-2025-hojningen-med-32-av.html