Arbetet utmanar LO på fackets kvinnobild

LO:s eget organ Arbetet utmanar nu den gängse bilden av hur “svårt det är att få kvinnor att acceptera fackliga uppdrag”.

I senaste numret av Arbetet lyfter tidningen fram “hundra kompetenta kvinnor”. De återfinns på olika nivåer, “men brinner alla för det fackliga arbetet och vill föra fackföreningsrörelsen framåt”. Och, sammanfattar kollegorna, “kanske är det här du hittar henne – LO:s nästa ordförande”.

I dag vågar få säga att kvinnor inte har kompetensen till att ta ett fackligt uppdrag eller andra totalt ovidkommande argument. Men trots att det finns massor av kompetenta kvinnor dominerar männen fortfarande i LO och i de flesta förbunden.

Det är heller ingen hemlighet att den samlande fackföreningsrörelsen har försvagats avsevärt de senaste två decennierna. Fram tills mitten av 1980-talet var arbetsplatserna och de fackliga uppdragen föremål för en intensiv strid mellan socialdemokratiska och kommunistiska fackklubbar. Få gånger uppstod frågan om kvinnor på fackliga uppdrag?

Uppbackning

Den fackliga organisatoriska strukturen kräver mycket folk. Och nu ska kvinnorna in, även om det talas om att kvinnor inte vill ta tunga uppdrag.

–  Så är det givetvis inte. Man ser inte kvinnors potential att bli ledare, om de får rätt uppbackning, på samma sätt som man ser och tar hand om unga lovande män, säger Joa Bergold, utredare på LO till Arbetet.

Elektrikerförbundet har 99 procent män. Tina Nordling var den första kvinnliga ombudsmannen. Nu är de tre.

– Vi har bara tittat på kompetensen när vi anställt, och inget annat. De här tre tjejerna var bäst lämpade för jobbet, säger Tina Nordling och tar död på myten om att kvinnorna utses som kvoterade för sitt kön och inte för sin kompetens inom totalt mansdominerade branscher.

Dick Emanuelsson

Jobbhälsobarometerns dystra rapport för 2013

Yngre och kvinnor inom kommunala sektorn upplever att arbetsmiljön försämrades under 2013.

Det uppger organisationen Sveriges Företagshälsor som ligger bakom rapporten Jobbhälsobarometern 2013. Cirka 4 500 anställda intervjuades och utfrågades om vad de anser om sin arbetsmiljö.

Facktidningen Hotellrevyn instämmer i att arbetsmiljön har försämrats. Jag tar pulsen på min son, som är chefskock på en av Stockholms mer luxuösa krogar och han bekräftar bilden.

– Hetsen och behandlingen av de anställda är svinaktig, säger han utan att darra på stämman. Och enligt Jobbhälsobarometern tillhör Hotell- och restauranganställdas medlemmar de som upplever sin arbetsmiljö som allra sämst.

Man och kvinna

Resultatet skiljer sig markant mellan olika yrkesgrupper. Mest nöjda är anställda inom byggbranschen samt informations- och kommunikationssektorn, medan anställda inom skolan samt hotell- och restaurang är mest kritiska till sin arbetsmiljö.

Jobbhälsobarometern samlar in vad den kallar för ett Jobbhälsoindex. Det är en sammanvägning av ett tiotal av de viktigaste variablerna för en bra arbetshälsa och arbetsmiljö. Ett högre indextal innebär att de anställda uppfattar arbetshälsan och arbetsmiljön bättre. Det finns inget givet tal, indextalet är intressant som jämförelse över tid och mellan olika delmängder, ålder, kön, näringsgren, egen sjukfrånvaro, med mera, understryker rapporten.

Resultatet visar att det är framför allt är det fler kvinnor som upplever att arbetssituationen blivit sämre det senaste året. Kvinnor är generellt mer kritiska till sin fysiska och psykiska arbetsmiljö än män. 

Männen har ett bättre jobbhälsoindex i samtliga sektorer. Högst Jobbhälsoindex har männen i privat sektor och lägst index återfinns bland de anställda kvinnorna i kommunerna.

Dick Emanuelsson

140209 Inrikes i korthet vecka 13

Sverigedemokraternas nya LO

Ett par nya “fackföreningar” ska nu inleda en strid om medlemmarna med LO, berättar Arbetet, organ för LO, på sin webbplats. Det namnger Tingvalla-Bro som har alternativa kollektivavtal för alla branscher. Det har sedan två år har ett avtal med byggföretaget Botrygg och på Byggnadsarbetareförbundet vet man inte riktigt hur man ska hantera denna fråga, skriver Arbetet.

Men det som har gett störst uppmärksamhet är att Sverigedemokraterna har bildat “Löntagarna” som hoppas ska växa och skriva under kollektivavtal främst inom transportsektorn. Sven Pernils är ordförande för Löntagarna:

– Vi ser oss som ett partipolitiskt oberoende alternativ till LO-förbunden, säger han. Och det är arbetarfacken vi inriktar oss på.

“Årets Plåtslagare”

Eftersom denne skrivare är en gammal grovplåtslagare så kunde jag inte låta bli att registrera nedanstående nyhet. För varje år delar Stiftelsen Plåtslagaryrkets fond ut utmärkelsen “Årets Plåtslagare” till en enskild person. Men i år hade juryn svårt att skilja de två bästa kandidaterna åt, och därför fick både Michael Swedberg och Mikael Larsson priset, bestående av medaljer, diplom, blommor samt ett stipendium på vardera 15 000 kronor, skriver Byggnadsarbetaren.

Både Michael Swedberg och Mikael Larsson är anställda på Oskar Jansson Plåt & Smide i Stockholm. De har gjort omfattande plåtarbeten på ett flertal byggnader i Stockholm, som till exempel Armémuseet, Nacka kyrka, Tyska kyrkan, Matteus kyrka, och Skeppsholmskyrkan i Stockholm.

Grattis från Flamman!

Konfektyrboden i konkurs

Konfektyrboden, som Flamman tidigare har uppmärksammat för att företagets ägare inte hade betalat lön till fem anställda och dessutom är indraget i ett fall av sexuellt övergrepp, har gått i konkurs. Det betyder att de anställa nu kan få sina pengar, uppger Handelsnytt, Handelsanställdas förbundstidning.

– Det är skönt att se ljuset i tunneln. Det har varit en enormt påfrestande process för våra medlemmar. Dels att stå utan pengar, dels att det dragit ut så på tiden eftersom företagaren inte dykt upp på rättegångar, säger Maria Andersson Nordström, ombudsman på Handels i Luleå.

Eftersom LO-TCO Rättsskydd, som drivit frågan för Handels, ansåg att företaget saknade pengar begärde de Konfektyrboden i konkurs.

– Det har aldrig funnits några pengar att betala löner med. Företaget är bara bluff och båg. Vid en konkurs gäller den statliga lönegarantin. Då kan de anställda få sina pengar, förklarar Bo Villner, jurist på LO-TCO Rättskydd.

Jobba till 69, vem orkar och vem tjänar?

Pensionsgruppen som består av de fem partierna s, m, fp, c och kd vill nu sondera med facket om att anställda ska kunna fortsätta arbeta till 69 års ålder. I dag är den faktiska pensionsåldern för svensken inte ens 65 utan 63 år.

Fempartigruppen drog på sig många pensionärers ilska när det som aldrig skulle hända faktiskt hände; den så kallade Bromsen bromsade in och sänkte eller fryste pensionerna 2010 när den internationella kapitalistiska krisen slog igenom 2008. Bromsen förändrades från nödbroms till slidbroms och ska nu revideras och förändras, hävdas det. Pensionärskollektivet ska inte drabbas och därmed ger det en större förutsägbarhet för kommande pensionsnivåer.

Håkan Svärdman

Flamman talade med Håkan Svärdman som är välfärdsanalytiker på Folksam och pensionsexpert om vad han tror om de nya tankegångarna från Pensionsgruppen.

– Jag är för en höjning av pensionsåldern. Men man kan inte bara höja den så där rakt upp och ned som vissa ibland tror. (Reinfeldt: “75 år”). Lever vi längre så är det naturligt att vi ska pensioneras vid en högre ålder. Men sedan är det ju så stora skillnader mellan oss människor. Grunden för trygghet kan ryckas undan i samhället om man inför ett allt för kantigt system för pensionsåldershöjningar. Jag tycker det skulle vara utomordentligt om så många som möjligt skulle arbeta fram till 65 år, menar Swärdström. Men i dag är den faktiska pensionsåldern 63 år.

Tre grundkrav

Han anser att tre frågor måste uppfyllas för en höjning av möjligheten att kunna arbeta fram till 69 år eller en generell höjning av pensionsåldern.

1. Skapa ett system som fångar upp dem som vill men som inte kan på grund av sjukdomar. I dag gör inte sjukförsäkringssystemet det. Man tar ingen hänsyn åldern längre, hävdar Swärdström.

– Jag tycker man ska ha en tydligare åldersfaktor efter 60 år. Det är fullständigt orimligt att en 62-åring bedöms på samma sätt som en 35-åring. Det är LO-kollektivets medlemmar som tar emot smällen.

2. Byta vägval & yrke mitt i livet. Hitta instrument och stimulera människor till att vidareutbilda sig till något annat med förmånliga mekanismer.
3. Möjlighet till en sparbuffert längre fram i livet.

– Att skjuta upp pensionsåldern ger fickpengar som inte står i relation till den frihet som pensionen innebär. Har man chans att jobba vidare och känner att man klarar det, då ska man ta ut pension samtidigt. Man plockar ut pensionen och lägger in den på ett sparkonto. Det är en unik möjlighet till att spara ihop ett kapital, menar Folksams pensionsexpert.

26 års sparande

Han berättar att en kollega ska ta ut sin pension vid 63 år men kommer att fortsätta arbeta och kunna lägga undan 200.000 kronor rent per år. Vid 67 års ålder, dit det är möjligt att jobba i dag, har han ett kapital på 800.000 kronor som är lika med 26 arbetande år.

– 65+26 år är 91 år. Då är han förmodligen död. Det där att “vi lever för länge”, ja, kanske räknat på genomsnittet men det innebär att hälften av oss är döda.

Swärdmanvarnar också för att inte ta ut pensionen vid 65 år, framför allt kvinnor. Han tar exemplet med en undersköterska som tjänar 18.800 kronor i månaden.

– Skulle hon skjuta upp pensionen ett år skulle hon senare som pensionär tjäna 45 kronor i månaden på det extra året. Men hon går sammanlagt miste om 126.000 kronor i garantipension under det år hon jobbar vidare. Till skillnad från annan pension kan garantipensionen nämligen inte skjutas upp. Pengarna försvinner om de inte tas ut.

Dick Emanuelsson