Bemanningspersonalens arbetsmiljö på undantag

<3113 tecken>

 

Antalet olycksfall är dubbelt så stort i bemanningsbranschen än på resten av arbetsmarknaden. År 2011 hade samtliga branscher ett snitt på 6 anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro per 1 000 sysselsatta. I bemanningsbranschen var siffran 12.

År 1994 fanns det 5 000 bemanningsanställda i Sverige. År 2012 var siffran 60 000. Det är de unga som dominerar bemanningsbranschen och de är också främst de som skadar sig. Bakgrunden är att de placeras direkt i arbetet utan en tillräcklig introduktion på sina uppgifter. Sextio procent av de skadade i bemanningsbranschen var under 35 år 2011, jämfört med 30 procent för arbetsmarknadens samtliga branscher.

Fortbilda inspektörerna

Uppgifterna kommer från en ny rapport som Arbetsmiljöverket har offentliggjort. Fredrika Brickman är biträdande tillsynsdirektör på verket i Stockholm. Hon säger till Flamman att även verkets egna inspektörer är lite tagna på sängen över explosionen av nya anställda och också behöver fortbildas i frågan varför arbetande inom bemanningsbranschen har en dubbel så hög skadefrekvens.

– Det finns en osäkerhet hos enskilda inspektörer om vilka krav man kan ställa av det inhyrande företaget. Nu är det ju inte alla delar av branschen som är farliga. Men där de är farliga så måste de ju vara mycket farliga eftersom vi har fått så väldigt höga olyckstal just där.

Vems ansvar

Vad händer rent konkret om en anställd i bemanningsbranschen skadar sig och vem ansvarar för honom/henne?

– Inhyraren ska stå för första hjälpen. Därefter är det bemanningsföretaget som har hand om det hela och ska anmäla fallet till oss. Vi kräver att vi reda på att det har hänt någonting. Men bemanningsföretaget vet ibland inte att det har hänt något. Det finns ingen skyldighet för inhyraren att anmäla, även om den ibland gör det.

Hon säger att den anställde också är mer försiktig att anmäla risker på arbetsplatsen för ”man vill inte vara gnällig, en sån där som pratar för mycket”. Man är rädd att förlora uppdraget (jobbet).

Vad säger Verket om att språket är engelska mellan kranföraren och mannen som dirigerar kranen på bygget i Citybanan i Stockholm som är utpekad som den kanske farligaste arbetsplatsen i Sverige just nu?

– När det fanns kranförare från olika länder ställde vi krav på att de (kranförarna) ska förstå ett visst antal ord och förstå vissa termer för att klara sitt jobb. Men man måste gå tillbaka till arbetsmiljölagen och ställa krav därifrån.

Sammanfattningsvis, vad säger rapporten?

– Jag tror att problemet är större än Arbetsmiljöverkets tillsyn. Det måste läggas ett annat ansvar på inhyraren. Där det är problematiskt det är där arbetsuppgifterna är tunga och svåra eller farliga. Där måste lagstiftaren ställa krav på att inhyraren har ett ekonomiskt incitament och se till att folk inte skadar sig. Tänk på den minst attraktiva och lätt utbytbara arbetskraften, den ligger annars illa till, tror jag.

Men problemet för en arbetare som skadar sig i ryggen eller behöver arbetsanpassning på grund av en belastningsskada, är att han är ”omöjlig att hyra ut”, säger Brickman.

Dick Emanuelsson