Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) missriktade hyllning till ”Slaktaren” Mannerheim

 

Hur är det möjlig att en av de ledande riksdagsledamöterna i vänsterpartiet hyllar en arbetarslaktare och Hitlerallierad som den svenske adelsmannen Mannerheim, med 20 års förflutet i den ryska tsarens ockupationsarmé i Finland?

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) missriktade hyllning till ”Slaktaren” Mannerheim

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) hyllning [1] till finsk ”frihet” förkroppsligad av den finska fascismens 30,000 döda i de Vitas fångläger (1919) efter klasskriget och ”Slaktaren” Mannerheims 14 utrotningsläger (1941-1944), möter starka reaktioner på hennes Twitterkonto (se i slutet av artikeln).

Hon skrev den 3 april, 2023, direkt på plats för Mannerheims grav:

”Ett land som har varit i krig och genomlevt ockupation behöver platser för att minnas och hedra de som kämpade för frihet. Och de som dog”.

Det lite ironiska är att Mannerheim var general i tsarens OCKUPATIONsarmé i Finland.

Mannerheims "grav och Hjältekorset", skriver Hanna Gunnarsson på sitt Twitterkonto.

För HANNA GUNNARSSON, som till yrket är lärare måste en historisk allmänbildning vara ett måste. Hon är vidare vänsterpartiets ledamot av det i dag enormt viktiga riksdagens Försvarsutskott. Hon är därmed partiets försvarspolitiska talesperson. Ytterligare uppdrag har hon som suppleant i Utrikes- och Kulturutskottet.

 

Vem gav Finland dess självständighet?

Finland fick sin självständighet tack vare Oktoberrevolutionen den 25-26 oktober 1917 i Ryssland. Dekretet om Finlands Självständighet var ett av Lenins första dekret och det innebar en nyvunnen frihet för Finlands arbetare och bönder. De reste sig och hade makten i tre månader; januari-maj 1918, fria från en tyrannisk regim.

Så här beskriver Wikipedia självständighetsprocessen:

1). ”Den 15 november 1917 påbjöd bolsjevikerna allmän självbestämmanderätt, innefattande rätten till fullständigt utträde, ”för Rysslands folk” (vad som i praktiken skulle bli de framtida sovjetrepublikerna, vilket Finland svarade genom att rösta för sin självständighet, reds. anm.). Samma dag antog [den finska] lantdagen en förklaring varigenom den temporärt tog på sig [den ryske] monarkens maktbefogenheter i Finland”.

2) ”Efter oktoberrevolutionen och Lenins maktövertagande stärktes tanken på självständighet i Finland. Den 6 december 1917, förklarade Finlands lantdag under ledning av P.E. Svinhufvud, landet för självständigt, vilket omedelbart understöddes av Folkkommissariatet i Moskva. Den 4 januari 1918 kom Rysslands officiella erkännande av Finlands självständighet”.

Den 6 december (1918) beslutade lantdagen i Helsingfors att anta självständighetsförklaringen, efter en omröstning där 100 ledamöter röstade för Svinhufvudministärens förslag och 88 för den socialdemokratiska oppositionens motförslag.

Och vad bestod Svinhufvudministärens förslag i? Jo, att Fredrik Karl av Hessen skulle väljas till Finlands kung – i enlighet med regeringsformen från 1772 men i strid mot självständighetsförklaringen där man utropat en republik. Perh Evind Svinhuvud var riksföreståndare.

Men både Hessen som Svinhuvud insåg att de inte kunde hejda historiens gång (verkar bara vara Sverige och några andra fördummande monarkier som håller fast vid det mest antidemokratiska styressätt mänskligheten har upplevt) och Hessen avgick innan han ens hade tillsatts på kronan och Svinhuvud avsade sig posten som Riksföreståndare.

Ungefär som när en despotisk regim har fallit men jänkarna vill se en annan person på presidentposten med annat namn men med SAMMA proamerikanska politik som tidigare.

Klasskriget

Men de fattiga, arbetare och bönder, ledda av det socialdemokratiska partiet ville republik och grep alltså makten och behöll den mellan den 7 januari till den 15 maj 1918.

De Vita, den rika överklassen med ett stort inslag av den svenska minoriteten i Finland, bland dem general Mannerheim begärde militär hjälp av Tyskland för att slå ned den nya folkmakten. Kejsaren skickade 13,000 av sina främsta ur sin elitbataljon. På de Vitas sida anlände också 500–1 000 svenska frivilliga samt 1737 polacker från polska legionen (dessa polska fascister lever upp igen i Ukraina, reds. anm.).

 

Uppskattningsvis 30 000 "röda" mördades i de fångläger som upprättades efter att de tyska elitstyrkorna hade kommit anlänt till Finland på Mannerheims begäran och slagit ner arbetar- och bondemakten. Ansvarig: general Mannerheim.

Folkmakten slogs ned och i blod

De Vitas hämnd var grym. Enligt officiella siffror, och jag tar dem från Wikipedia som knappast kan anklagas för ”revolutionära sympatier” dödades 5199 i strid, 7000–10,000 avrättades, 2000 blev saknade, 11,000–13,500 dödades, avrättades i fångläger. Ryssar som deltog i striderna på de ”Rödas sida” förlorade 900-1 000 män i strid medan 550-600 avrättade

Totalt: 27,400–33,100 döda från de ”Röda”.

I spetsen för hämnden och de rikas ”frihet” gick Hanna Gunnarssons frihetsgeneral, mannen från den aristokratiska adeln, Carl Gustav Emil Mannerheim, även kallad ”Slaktaren från klasskriget”. Som en kuriosa; generalen kunde varken läsa eller skriva på finska förrän han fyllt 50 år, enligt Wikipedia. Han var av vitgardistisk svensk adel.

Mannheims fick sin militära och politiska skolning i ”Hennes Majestät Maria Fedorovna Romanovas riddargarde i Sankt Petersburg”. I januari 1891 överfördes Mannerheim till detta Riddargarde medan hans familj ”arrangerade hans äktenskap med Anastasia Arapova, dotter till en rysk general, av ekonomiska skäl”, tillägger Wikipedia.

Med andra ord:

Vem OCKUPERADE vem och vem gav Finland sin nationella suveränitet och oberoende som STAT?

 

Carl Gustav Emil Mannerheim.

Klassmässig frihet

Visst har Gunnarsson rätt att de människor som dödats i politiska och
militära konflikter bör ha en plats där de finner sin sista vila. Det är också nödvändigt att skapa sådana mekanismer efter ett krig eller konflikt att en nationell försoning åstadkoms som kan övervinna trauma och hat.

Men Gunnarsson bör vara mycket mer försiktig nästa gång i sina uttalanden, i synnerhet med tanke på att hon representerar ett parti som varit en del i den historiska kampen och konflikterna i världen. Att göra schematiska uttalanden och ge sken av att general Mannerheim var en man i hennes och hennes partis smak är att våldföra sig på sanningen. Eller att babbla om frihet i största allmänhet och lägga sig sida vid sida med liberalernas klassmässiga syn på ”frihet”, straffar sig alltid.

Låt oss syna generalen vidare.

 

Mannerheims fjorton koncentrationsläger

I veckan som gick såg jag ett inslag i RT (här i Honduras har vi RT på alla kabeltevekanalers tablåer, med andra ord ingen importerad Censurens Järnridå från EU/USA utan en bred pressfrihet) som handlade om de finska koncentrationslägren, 1941-1944. Den förening av de anhöriga eller de direkta offren som placerades i dessa läger hade jag personligen inte en aning om. Och jag har läst flera böcker om såväl klasskriget 1918-1919 som det så kallade ”Finska vinterkriget” och det senare ”Fortsättningskriget”. Därför var programmet om dessa finska koncentrationsläger en oerhört intressant nyhet för mig.

Jag sökte på Google och hittade flera intressanta källor varav jag fastnade för en spansk. Skulle jag citera en rysk källa skulle den inte uppfattas som trovärdig av de permanenta skeptikerna, de som i dag är oemottagliga för detaljer, argument och historiska sammanhang. Däremot är en källa från Natolandet Spanien högst trovärdig.

 

Ett av de 14 finska koncentrationslägren. En av tre ryska krigsfångar avled här på grund av den brutala grymma behandlingen. Mannerheimen var den starke mannen.

Svenska och finska forskare

Journalisten Pablo Fernández-Miranda skrev den 28 maj 2020 en intressant artikel [2] på detta tema på basis av flera intervjuer och vittnesmål från de överlevande från de finska koncentrationslägren.

”Det fanns minst fjorton koncentrationsläger, kanske det viktigaste, sett till civila, det i Petrozavodsk.  I det fanns det, beroende på källan, mellan 64,000 och 69,000 fångar från den ryska armén.  När det gäller befolkningen i Sovjet-Karelen, fanns det 83,000 civila fångar utan några andra kriterier än rent etniska med tanke på att de är relaterade till Sovjetunionen. Ungefär 20,000 av de ryska krigsfångarna dog, nästan en av tre, vilket ger en uppfattning om de förhållanden under vilka de befann sig”

Det handlar alltså inte om ryska 'propagandakällor', naturligtvis finns det helt logisk också sådana. Men den spanske reportern citerar i första hand forskare som svensken Lars Westerlund, finländarna Antti Kujala, Juha Pohjonen, Oula Silvennoinen, Pekka Kauppala och Ida Suolahti.

Fernández uppger också att de14 lägren i Finland inte var ”läger för den slutliga lösningen” men jo, det var koncentrationsläger.

”Dess existens verkade blekna eller ”vittvättades”, men dokumenten som dyker upp i samband med desklassificeringen är chockerande.  Data som de som avslöjats av svenska och finska forskare, citerade av Guillermo Tabernilla och Ander González i Basque Combatants in World War II, chockerar.

Frivilliga i Röda Armén

I Röda Armén fanns det frivilliga spanska soldater. Sovjetunionen var den enda stat i världen som kom till den Spanska Republikens (1931-1939) försvar med logistisk, militärt och politiskt stöd. Detta samtidigt som Hanna Gunnarssons demokratiska väst/värld tittade på och tillämpade ”NON-INTERVENTIONS-PAKTEN” medan det fascistiska Mussolinis Italien och Hitlertyskland gav general Franco stöd i form av vapen och flyg. Detta bombade bland annat Gunnarssons landsvänner i skyttegravarna, den förkrossade majoriteten av medlemmar i det parti som Gunnarsson senare skulle bli medlem i men avsvära sig allt av dess stolta förflutna.

Av den svenska Internationella Brigaden begravdes 173 svenskar i spansk jord, den förkrossade majoriteten av de 700 var medlemmarna i Brigaden tillhörde det kommunistiska partiet, SKP och dess ungdomsförbund, SKU.

Efter att general Franco besegrat Republiken och regeringen Frente Popular tog Sovjetunionen emot tusentals spanjorer, många barn. Många av de överlevande spanjorerna anslöt sig till Röda Armén så som tusentals sovjetiska frivilliga internationalister hade gjort i Spanien, 1936-39.

 

Det Hitlerallierade Finland

Flera av dessa spanjorer deltog i Röda Armén som intog den delen av Karelen som Stalin hade föreslagit Finland att byta ut mot ett fyra gånger så stort område. Motivet var enkelt och det handlade om att undvika att tyskarnas långskjutande kanoner skulle kunna beskjuta miljonstaden Leningrad.

Men varför ställde Stalin det förslaget till den FINSKA regeringen?

Helt enkelt för att Finland var allierat med Hitler, det Finland som Mannerheim ledde och formaliserade sin makt i egenskap av president 1944-46. Där har vi Hanna Gunnarssons hjältegeneral och hans ”kamp för friheten” och mot ”ockupation”. Från vad och vem? Hanna.

 

De fem mördade på Norrskensflamman

Och i det kriget, 1939–40, som påstods vara ”Finlands sak är vår”, utsattes Gunnarssons partikamrater för spott och spe. Hela den kommunistiska pressen i Sverige som hennes partiorgan Ny Dag transportförbjöds. Hetsen kröntes med sprängattentatet mot dagstidningen Norrskensflamman. Fem människor mördades av den svenska fascismen som i Luleå utgjordes av stadens polischef, två officerare från infanteriregementet och två anställda på högerns Norrbottenskuriren. Flammans `brott´ var dess ståndaktiga och principiella hållning mot krigsaktivisterna i Finlandsfrågan.

 

Tortyren i de finska lägren

Spanjoren CELESTINO FERNÁNDEZ-MIRANDA (kanske är journalistens far?) var en av dessa krigsfångar. I ett uttalande han gjorde för forskningsarkivet 'Inmaculada Colomina Limonero' (som jag antar är katalansk), i artikeln ”Dos patrias tres mil destinies”, ”Två hemländer, tre tusen öden”, säger han:

”Vi var så drabbade av eländet, så utmattade att vi vid den tiden inte brydde oss, om de dödade oss eller tog oss till ett koncentrationsläger (i Tyskland).  …/… där skulle vi vara ungefär tusen fångar.  Det var hemskt, det fanns bara en brunn – svart – för alla...”

 

FLORENTINO PÉREZ var en annan fånge: 

”Arbetet var hårt och till och med outhärdligt, de gav oss inte en chans till en paus, inte ens för att dricka lite vatten. Och under arbetet fick du inte prata med någon av dina kamrater. Då riskerade du att bli piskad tills du droppade ner, svag och maktlös. Jag som inte kände till lägrets regler ville en gång hjälpa att lyfta en fånge som föll ihop. Och i det ögonblick jag gjorde det kände jag en pisksnärt på min rygg som om huden skulle slitas av. Mina knän veknade och jag föll platt ned med mitt ansikte mot marken.../...många av våra vänner i fångenskap hade upphört att existera som ett resultat av den misshandel och svårigheter de utsattes för. Vi var offer för den grymmaste behandlingen, som om vi inte vore människor för dem. Det ledde till att vi i våra samtal sa, att det var bättre att dö på ett slagfält än att bli en krigsfånge”.

 

Ovanstående är egentligen bara fragment, men viktiga detaljer där man inte kan gå förbi och i största allmänhet tala om frihet” utan att tala om VEMS FRIHET och VILKENS slags frihet vi talar om.

För min tid som medlem i det parti som Gunnarsson är medlem i är ovanstående en principiell självklarhet. Det finns ingen frihet som står ovanför de sociala klasser som Marx så väl beskrev i det Kommunistiska Partiets Manifest.

Var inte rädd, Hanna, tillämpa strofen som partiets och ungdomsförbundets eget rockband, RÖDA KAPELLET skrev och sjöng:

”Vi alla som börjat fundera.

Sök sanningen till varje pris,

Även om den leder dig till helvetets portar,

så banka på”!

För sanningen om general Mennerheim återfinns inte i din Twitterkommentar, Hanna.

Dick Emanuelsson

Tegucigalpa-Honduras

 

KOMMENTARER på Gunnarssons Twitterkonto:

Jonas Lundgren, @VJonasLundgren:

Den vite slaktaren. En framträdande fascistisk medlöpare som satte våra kamrater i koncentrationsläger...

Philip Ung, @ung_philip:

Kun uljaat punakaartilaiset marssivat, niin köyhälistö iloitsee ja lahtarin sydän vapisee!

Fjärde Oktober, @serkeftin031:

Ett monument som pissar på tiotusentals släktingar till de tiotusentals röda i koncentrationslägren som slaktats av den vita slaktaren.

Niklas Lindgren, @Photogeniclas;

Mannerheim ledde masslakt av arbetare under inbördeskriget och allierade sig med Hitler. Fast det är väl inne i Europa med nazi-white-washing så varför inte även från Vänsterpartiet.

Bosse Johansson, @JohanssonBosse:

Att hedra denne Gustav Mannerheim är provocerande, särskilt om man anser att man anser att man står till vänster politiskt. Mannerheim var ansvarig för arbetarslakten 1918 i Finland. Han tjänstgjorde i tsarens armé och lierade sig med nazityskland under fortsättningskriget.

Tinker Tailor, @TinkerTailor534;

Vad är det för fel på dig?

Noter:

[1] Hanna Gunnarssons Twitter
https://twitter.com/gunnarssonhanna/status/1642851519107063808/photo/1

[2] Españoles en campos de concentración finlandeses (1941-1943)
https://www.nuevatribuna.es/articulo/global/espanoles-camposdeconcentracion-finlandia-19411943-guerracivil-memoriahistorica-iirepublica/20200528204526175441.html

 

1971-1972: Från hyresstrejken i Umeå, Uddevalla till Ayotzinapa, Mexiko

 

Ayotzinapa, Mexiko, den lärarhögskola för fattiga bönders söner och döttrar, en veritabel revolutionär bastion i ett sekel. 43 studenter kidnappades den 26 september 2014. De kremerades i ugnar av en kombinerad styrka som utpekas som den lokala 26:e armébataljonen och den politiska drogkartellen i staden Iguala.

1971-1972: Från hyresstrejken i Umeå, Uddevalla till Ayotzinapa, Mexiko

Knut Lindelöf skriver [1] om studenternas hyresstrejk i Umeå.

Här är mina erfarenheter av en liknande hyreskamp, men i Uddevalla i början av 1972.

 

JAG MINNS KAMPEN bland studenterna i Umeå väl. Vi kom efter, vi som var hyresgäster på det nybyggda bostadsområdet Hovhult, i Uddevalla, en majoritet av hyresgästerna var arbetare på Uddevallavarvet.

Det allmännyttiga Uddevallahem hade aviserat och beslutat om en rejäl hyreshöjning, enligt ”bruksvärdesprincipen” för de 700 hyresgästerna. Och så dök det upp en kritisk insändare i lokaltidningen Bohuslänningen om hyreshöjningen från en ung kvinnlig hyresgäst, nästan granne med mig.

I VPK-föreningens lokal på Tallvägen 2 samlades vi varje måndagskväll rent informellt för att utbyta lite skitprat, men också politiska frågor, så klart. Vår ordförande, lokföraren som kom att bli min politiske mentor, Olof Nilsson, bördig från Piteå menade att vi som bodde i området, läraren Ingemar Törner och jag borde ta kontakt med kvinnan, som jag dessvärre inte minns namnet på men som var partilös, vilket var viktigt för att de antikommunistiska gråsossarna i Hyresgästföreningen inte skulle få förevändningar för att anklaga och hetsa mot den kamp som vi förberedde nere i källaren, där vi hade vår lilla partiexpedition.

Och det gjorde Törner, mer vältalig och diplomatisk än denne grovplåtslagare.

 

ETT MÖTE MED KVINNAN sammankallades och vi kontaktade ytterligare en ung partimedlem i området som deltog i mötet med ”Gun”, som vi kan kalla henne.

Mötet blev en framgång och vi beslöt, mitt i vintern att sammankalla ett stormöte för hela området på ett dagis, där kvinnan hade sitt barn. Personalen sa ”visst, kom bara hit” och det gjorde mer än hundra personer.

Där beslöts att utse ett ombud i varje hus, som bestod av 3–4 uppgångar med fyra plan av lägenheter. Och vi lyckades skapa en verklig organiserad kommitté, nästan i stil med CDR-kommittéerna på Kuba (”Kommittéerna för Revolutionens Försvar”).

Varje ombud/kontakt tog i sin tur kontakt med varje hyresgäst i sitt hus. Tänk på att det var cirka 700 hushåll och vi lyckades få cirka 550 hyresgäster att skriva på att avsätta en tredjedel av sin hyresavgift på ett postgirokonto varje månad till ett konto på Länsstyrelsen. En helt laglig åtgärd till skillnad mot Umeå-strejken. Därför var Uddevallahem tvungna att stämma oss efter tre månader, annars skulle bolaget förlora dessa pengar.

 

OCH EFTER TVÅ MÅNADER ville Uddevallahem ha förhandlingar. Uppgörelsen blev en liten smärre hyreshöjning jämfört mot de 10–12 procent de hade beslutat om i ”samarbete” med gråsossarna i Hyresgästföreningen.

Dessa hade i Bohuslänningen sakta men säkert så smått börjat att hetsa mot oss i Vpk och talade om att ”kommunisterna fiskar i grumligt vatten”, med det sedvanliga skitpratet om Stalin, Sovjet, etc.

Men det slog jävligt illa ut. Inför Hyresgästföreningens möte i Uddevallaföreningen invaldes Ingemar Törner i styrelsen, varvid flera av de värsta gråsossarna nästan fick hjärtsnörp och ville avstå sin plats.

Min enkla person ville den ledande sossen och riksdagsledamoten från Bohuslän värva till (s) och han lovade mig också en riksdagsplats, som jag artigt men bestämt tackade nej till.

”Gun” och jag invaldes till Hyresgästregionens avdelningsfullmäktige och som sådana tillbringade vi en helg på Lysekils stadshotell där den verklige Hyresgästbossen, Erik Svensson, en lismande listig i pannan svettig varelse försöket vrida det politiska innehållet mot ”element som försöker splittra hyresgäströrelsen”. Senare på kvällen, efter middagen i den stora restaurangen satte han sig vid vårt bord med en whisky i handen och försökte också manipulera för att ”vinna oss”.

Men det sket sig, för Svensson.

Ovanstående är bara några fragment från hyresgästkampens 1972.

I Angered i Göteborg samma år försökte också hyresgästerna att starta något. Men våra kamrater i KFML:r hade en dåliga vana att tro att ”varje rörelse bland massorna skulle kunna kanaliseras i utvecklandet av en socialistisk revolution” varvid folk muttrade och antingen lämnade lokalen eller vägrade att ansluta sig till ”stollarna”!

 

JAG TROR OCKSÅ PÅ RÖRELSEN bland massorna. Men har efter drygt 50 års arbete bland massorna, där som här, har jag förvissningen om att under kampens gång formas det politiska medvetandet. Det går inte att göra tvärtom; först skapa marxist-leninister till 110 procent för att därefter starta kampen. Det tror jag även kamraterna i det som ersatte ”R” med tiden också insåg.

Men det var en härlig tid. Så otroligt annorlunda som dagens ”multimediakamp” deformeringen av inte bara en utan kanske två generationers politiska och kollektiva känsla.

Men visst, ” Utan revolutionär teori, ingen revolutionär praktik” som Lenin inympade i bolsjevikerna i Teserna från april 1917”! och som Olof Nilsson, en bokstavlig arbetarintellektuell inpräglade i oss unga varvsarbetare och andra partimedlemmar i Uddevalla.

Och så står det på en av dörrarna i studenternas hus i Ayotzinapa, Mexiko, den lärarhögskola för fattiga bönders söner och döttrar, en veritabel revolutionär bastion i ett sekel varifrån 43 studenter kidnappades och kremerades i ugnar av en kombinerad styrka av armébataljonen och den politiska drogkartellen i staden Iguala.

Skillnad i kampen och dess former?

Visst, men huvudfienden, då som nu, där som här är exakt densamma.

Dick Emanuelsson

f.d. hyresgäst på bostadsområdet Hovhult, Uddevalla 1972, numera i Latinamerika sedan år 2000

[1] Mitt politiska liv… (del 3) – Hyreskampen och mötet med Folket i Bild/Kulturfront
https://www.lindelof.nu/mitt-politiska-liv-del-3-hyreskampen-och-motet-med-folket-i-bild-kulturfront/

 

"Om jag går framåt, följ mig.
Om jag stannar upp, puffa på mig.
Om de dödar mig, hämnas mig.
Om jag förråder er, döda mig"!

 

Vilken är skillnaden mellan “steka ryssar i smör” och ”stick kniven i ryssen”?

Av Dick Emanuelsson

Generalmajoren Laura Swaan Wrede, nyutnämnd Rikshemvärnschef och till råga på allt adjutant åt kronprinsessan Victoria anklagas för öppen rasism och nazism.

Med anledning av att chefen för Sveriges Hemvärn, generalmajor Laura Swaan Wrede, inte fann något intellektuellt mer intressant i DN:s lördagsbilaga än att citera sin mormor, som påstod att ”EN RYSS ÄR EN RYSS ÄVEN OM DU STEKER HONOM I SMÖR”, så höjs nu röster om att denna militaristiska feminina knekt bör avsättas och entledigas från allt vad som har med Sveriges försvar att göra.

Twitter fattade nästan omedelbart beslutet att stoppa DN:s antikommunistiska och ”Hata-ryssar” affischstjärna. Facebook-krönikören Bert Hoflund i Göteborg ställde frågan till DN om vad som hade hänt om tidningen hade bytt ut ”ryss” mot jude”?

Från hela Europa, men i synnerhet från Sverige frodas rysshatet. Och 99 procent av de svensk medierna, som påstås vara "sociala kommnikatörer" underblåser snarare än att bekämpa hetsen mot en folkgrupp. I Ukraina tejpas rysktalande fast vid stolpar i en tortyr som inte ens uppmärksammas av svenska medier.

DN har sedan ett drygt år bedrivit en intensifierad antirysk hatkampanj. Alla journalistiska principer är som totalt bortblåsta, trots alla pompösa deklarationer som avslutar varje DN-text/drapa.

Det politiska målet med den politiska och hatfulla häxkampanjen från Dagens Nyheter är en NATO-anslutning, som Bonniersfärens flaggskepp har bedrivit sedan kalla krigets 1950-tal då den kombinerade kampanjen med krav på ”en Svensk Atombomb”. Den liberale ideologen tillika chefredaktör för monopolkapitalets främsta dagstidning, Herbert Tingsten stod bakom kampanjens ideologiska budskap och mål.

Efter att Ryssland gick in i Ukraina den 24 februari 2022 har alla antiryska hämningar släppt. Historikern Lars Gogman författade en 15 sidor lång genomgång av ryssfobin och citerade Folkkalendern 1937 (s 88):

”Sverige är rysshatets land framför andra alltsedan Ryssland militärt krossade Sveriges stormaktsvälde. Rysshetsen har i flera hundra år varit den svenska rustningsreaktionens främsta propagandavapen, använt tidigare mot tsarismen och ännu intensivare sedan 1917 mot bolsjevismen” [1].

Jag minns en före detta flickvän vars pappa arbetade som korpral på I17 (infanteriet, där jag gjorde lumpen) i Uddevalla. Under ett besök hemma hos henne på 1970-talet plockade hon fram en lång rad av skrifter från Nordiska Rikspartiet, det klassiska svenska nazistpartiet som hon sa var hennes fars. Jag var inte förvånad. Den svenska officerskåren var och är delvis influerad av den tyska nazismens rötter.

Om generalmajor Laura Swaan Wrede har ett liknande förflutet är jag inte mannen att konstatera. Men hennes uttalande som refererade till hennes mormor kanske är fragment som kan leda till ett sådant släktträd och de leder definitivt rent objektivt politiskt till det tyska 1930-talets Hitlertyskland.

Men i dag väcker ett sådant uttalande inga dramatiska reaktioner i Sverige, allt och alla som är mot ryssar i alla största allmänhet går hem.

 

SOM I UKRAINA. DÄR DET nynazistiska Azovregementet hade en slogan:

”SÄTT KNIVEN I ALLA RYSSAR”!

I dag är det ersatt med: ”Massakrera alla ryssar”!

 

I veckan föreslog den ukrainska författarinnan LARISA NITSOI att man ska tvinga ukrainare som stödjer Ryssland att bära en röd stjärna på sina kläder.

”Om du stödjer ryssarna, bär en röd stjärna på dina kläder. Om du går emot samhället, mot ditt folk, då måste du identifieras. Anständiga anläggningar ska inte släppa in den här typen av människor, vare sig det är frisörer, bensinstationer eller biografer. Låt dem känna sig marginaliserade”, sa Nitsoi.

Ord som naturligtvis vi aldrig läser i DN.

 

OTTO SKORZENY, var en officer i SS och i likhet med Hitler av österrikiskt ursprung. Denne man, 1,90 lång blev en myt under kriget för sina spektakulära aktioner, bland dem fritagningen av den italienska fascistledaren Benito Mussolini den 12 september 1943 från ett hotell.

Han kallades “Scarface”, för sitt ärriga ansikte, ”Tysklands farligaste man”, ansåg USA-pressen. Vid Nürnbergrättegångarna frikändes han men skulle ”avnazifieras” men flydde från detta läger 1948 med Francodiktaturens Spanien som mål. Där beskyddades han av general Franco och blev där en av grundarna av den hemliga nazistiska organisationen ”Odessa” som hjälpte ett stort antal ledande tyska nazister att fly till Sydamerika.

 

OVANSTÅENDE BESKRIVER Gustavo González Rodríguez, en chilensk journalistveteran och universitetsprofessor i journalistik i Chile (idag pensionerad) i ett oerhört intressant dokument [2].

Han konstaterar att det inte var Hitlers uppfinning att tillskriva Tyskland en messiansk roll i Europa. En sådan föreställning implanterades sedan 1800-talet av filosofer och politiker som i en ”fanatisk teoretisering” framhävde den tyska nationens rasöverhöghet, påminner Primo Levi i sitt arbete ”Om detta är en man”. Nazismen omsatte dessa teorier i praktiken med en paroxysm som fick sitt största uttryck i folkmorden med krematorier och gaskammare.

Vad som är intressant med Rodriguez artikel är rasteorins likhet med vilken den svenska generalmajoren välvilligt citerar sin mormor som inte ens kunde tänka sig ryssar, om de än så ”stektes i smör”, naturligtvis än mindre förkolnade i nazismens ugnar.

Rodriguez:

 

”I DEN DAGLIGA PRAKTIKEN AV FÖRINTELSELÄGREN förverkligas det hat och förakt som sprids av nazistisk propaganda. Här var inte bara döden närvarande, utan en mängd galna och symboliska detaljer, som alla tenderar att visa och bekräfta att judarna, och zigenarna och slaverna (bland dem ukrainare, ryssar, med flera) är boskap, avfall, smuts”, skrev Levi, som också påminde om att de första testerna av effektiviteten hos gaskamrarna i Auschwitz gjordes med trehundra unga sovjetiska krigsfångar”.

Rodríguez ställer sig därför frågan ”vad Skorzeny idag skulle tycka om den ryssfobi som släpptes lös i Europa efter invasionen av Ukraina på order av Vladimir Putin? Skulle du känna att västvärlden, med USA i spetsen, äntligen har insett det `fruktansvärda hotet från de asiatiska horderna´, för att använda Hitlers ord? Skulle du alltid följa tanken på din Ledare, skulle du då bekräfta Ryssland som den stora slaviska fienden”?

 

GENERALMAJORSKAN WREED ÄR INTE ENSAM i sin fascistiska hatfulla attityd mot allt ryskt, men som fegt placerar sin mormor framför sig för att inte själv stå för folkfientlighetens rasistiska uttryck.

En annan som hatar ryssar säger att ”Moskva måste brinna”. Det är ord som kommer från Stepan Bandera, sonson med samma namn som den självbetitlade ukrainske ultranationalistiska ledaren och nazistiske kollaboratören i andra världskriget, ansvarig för morden på hundratusentals judar, polacker, romer, kommunister.

Det oförblommade hatet mot Ryssland är farligt, inte bara för freden utan för det mentala hälsotillståndet för folken i Sverige och Europa. Här i Honduras går det att utbyta uppfattningar i fråga om Ukrainakriget utan att vänskaps- eller familjerelationer slås sönder kanske för många år. Här finns en yttrande- och pressfrihet som dragits ned fullständigt i Sverige och där element som generalmajorskan bidrar till att förstärka hatet och samtidigt rädslan för att överhuvudtaget våga yttra sig, hennes militära underrättelsetjänst, kombinerat med civila småagenter som tror sig vara ”James Bond i fosterlandets tjänst” från Hemvärnet ”kanske registrerar allt vad jag säger. . .”?

Kanske Lavrov, den ryske veteranen i sovjetisk och rysk utrikespolitik har rätt när han slår fast att det enda som hjälper för att Ukraina ska befrias från den nynazism som nu återupplivats i Europa är att befria landet från fascismen.

Noter:

[1] Lars Gogman: ”Tårarna kommo ofrivilligt i ögonen ...”
https://www.arbark.se/pdf_wrd/vik07.pdf

[2] Skorzeny, Ucrania, Putin y la rusofobia: Desde las «hordas asiáticas» de Hitler hasta la expansión de la OTAN
https://www.meer.com/es/69721-skorzeny-ucrania-putin-y-la-rusofobia

 

WIKIPEDIA:

Laura Swaan Wrede

https://sv.wikipedia.org/wiki/Laura_Swaan_Wrede

LAURA SWAAN WREDE gjorde sin värnplikt vid Norrlands luftvärnsbataljon och inledde sin karriär som officer 1987. Därefter tjänstgjorde hon vid Livgardet och även i ett antal utlandsinsatser, bland annat som observatör i Mellanöstern. Hon har också tjänstgjort i Libanon och Bosnien. Hon utnämndes 1993 till kapten och tjänstgjorde i slutet av 1990-talet vid Roslagens luftvärnskår. Åren 2003–2005 genomförde hon Försvarshögskolans chefsprogram.

Efter att ha varit operationsledare vid Högkvarteret var hon chef för Livgardet 2017–2020, den första kvinnan på posten. I april 2020 tillträdde hon som ställföreträdande arméchef, då hon tog över efter brigadgeneral Fredrik Ståhlberg. Swaan Wrede befordrades i samband med tillträdandet till brigadgeneral. Sedan den 30 september 2022 är Laura Swaan Wrede generalmajor och rikshemvärnschef.

·       Sedan 2008 är hon adjutant åt kronprinsessan Victoria.

·       Laura Swaan Wrede invaldes 2022 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Utmärkelser

·       Konung Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken II.

·       Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels bröllopsminnesmedalj.

·       Hans Majestät Konungens medalj.

·       För nit och redlighet i rikets tjänst.

·       Försvarsmaktens värnpliktsmedalj.

·       Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden.