Inrikesnotiser vecka 6

Torterad elektriker i OS-staden Sotji

Arbetare i Sotji som byggt OS-arenor, vägar och bostäder, har fått leva ett tufft liv. Många har levt under slavliknande förhållanden och lurats på sin lön, skriver Elektrikern i det senaste numret. En av de drabbade, elektrikern Mardiros Demirtjan, framträdde i Uppdrag granskning och berättade om hot, tortyr och anklagelser om stöld när han klagade om utebliven lön i det som tidigare var det sovjetiska semesterparadiset.

Frisörer kan få avtal

Om Taxiavtalet överlevde så finns det nu förutsättningar för ett nytt frisöravtal från och med den 1 april, skriver Arbetet och citerar Handelsanställdas motpart:

– Vi upplever att det finns en vilja från Handels att diskutera de frågor som är vitala för frisörföretagarna, säger arbetsgivarorganisationen Frisörföretagarnas vd Ted Gemzell.

Per Bardh, Handels avtalssekreterare:

– Det är positivt att Frisörföretagarna har insett sitt partsansvar. Nu får vi gemensamt försöka träffa ett nytt avtal.

Frisörföretagarna uppskattar att det finns någonstans mellan 22 000 och 24 000 frisörer i Sverige. Bara var femte är anställd. Enligt Handels är runt 3 000 anställda frisörer med i facket. De jobbar på provision med en garantilön på 21 249 kronor i botten.

Den största stridsfrågan är ob-tilläggen. Enligt Frisörföretagarna väljer allt fler att gå till frisören på kvällar och helger. Då kan salonger med kollektivavtal inte konkurrera med salonger där egenföretagare hyr en stol.

Brist på sjukvårdspersonal

Socialstyrelsens årliga rapport visar att en majoritet av landstingen har brist på barnmorskor, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, uppger Vårdfokus. Sämst är läget när det gäller psykiatrisjuksköterskor. Där säger samtliga landsting att efterfrågan är större än tillgången. Men överlag är bristen på specialistsjuksköterskor fortsatt stor, framför allt när det gäller anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor och distriktssköterskor.

Sårbart system när få aktörer finansierar arbetslivsforskning

När näringslivets historiska dröm om en ”Flexibel Arbetsmarknad” sakta men säkert förverkligas, minskar samtidigt anslagen till svensk arbetslivsforskning. I dag är det ett försäkringsbolag, AFA, samt de båda statliga instanserna Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd och Vinnova, som är en statlig myndighet under Näringsdepartementet, som lägger stora summor på olika forskningsprojekt.

Fortes nye generaldirektör Ewa Ställdal konstaterade för några dagar sedan i TCO-tidningen att arbetslivsforskningen inte får hamna i bakvattnet. Sedan Arbetslivsinstitutet lades ner för snart åtta år sedan har de totala anslagen inte ökat, utan minskat, menar Järvholm, vid Umeå universitet. Enligt en sammanställning som TCO-tidningen gjort satsar dessa finansiärer mellan 300 och 350 miljoner kronor årligen på arbetslivsforskningen. Av statens forskningssatsningar på över 30 miljarder går mindre än 1 procent till området.