Än en gång jagas Lorena Delgado av drevet, denna gång av en `DN-bilaga´

Den sionistiska lobbyn i Sverige får nu skjuts av `Flamman´ i sin strategi att misskreditera och svartmåla konsekventa vänner till Palestina, mitt under ett pågående folkmord.

 

Än en gång jagas Lorena Delgado av drevet, denna gång av en `DN-bilaga´

 

NÄR ETT INTERNT MEDLEMSUPPROR i Vänsterpartiet skrinlade v-ledningens planer på att sätta spiken i den omtyckta riksdagskvinnan Lorena Delgados partimedlemskap, tar partiets ministerarkitekter hjälp av den i dag politiskt menlösa `Flamman´, som insinuerar om att bakom en rörelse som kallar sig ”Folkets Röst”, lurar Delgado.

 

Det är halmstrået som ”Champagne-Gänget från Östermalm” fabricerar som bevis där Lorena Delgado anklagas för att få svenska folket att ytterst avstå från att rösta på Vänsterpartiet i nästa val. Det vill säga, skulden för en kommande valförlust ska inte läggas på ministerarkitekterna på Kungsgatan 84 och `Mannen i Bryssel´, utan på Lorena. Bara partiets egna medlemmar kan vrida partiet på rätt kurs, även om det synes vara en ”Mission Imposible”.

MEN ATT DEN BLASKAN i dag är ett subkulturellt organ som i likhet med ETC jagar ”antisemiter” inom partiet där Delgado och Palestinarörelsen har stått som pricktavla, är ingen överraskning. Det handlar ju samtidigt om en jakt på nya presumtiva prenumeranter inom Svenska Kommittén mot Antisemitism och framför allt, bli ett etablerat erkänt medie ”inom den borgerliga statsapparaten som ju ska bekämpas”, ett vanligt myntat uttryck på det `nyleninistiska 70-talet´.

 

Så minns och uttrycker sig liberalerna skräckslaget decenniet av intensifierad klasskamp, med en våg av strejker bland landets gruvarbetare, hamnarbetare, skogsarbetare, fabriksarbetare, med flera samhällssektorer som en blaska av `Flammans´ dignitet och politiska gummiryggrad i dag inte faller på läppen, men där gårdagens autentiska Norrskensflamman fyllde en ovärderlig roll i.

NORRSKENSFLAMMANS `KOLARN´ HENRIKSSON, var den ende journalist som hade tillstånd att närvara när gruvarbetarnas 21-manna-strejkommitté, vald av 5000 gruvarbetare, sammanträdde och planerade strejken som pågick i över två månader december 1969–januari 1970. Den kröntes i en imponerande seger som förändrade den svenska arbetsmarknaden och dåtidens arbetsrätt där ”Paragraf 32” gav arbetarklassens antagonistiska motpart, arbetsköparna rätt att leda och fördela arbetet och kasta ut den knegare som de såg som en uppstudsig fan.

Norrskensflamman var gruvarbetarnas verktyg och många gånger politisk vägvisare som avslöjade försöken såväl från förbundsledningen inom Gruvarbetareförbundet som LO-ledningen och det socialdemokratiska toppskiktet att splittra enigheten bland de strejkande gruvarbetarna. Olle Hultin, en av de 21 inom strejkkommittén, blev senare Norrskensflammans lokalredaktör i Kiruna.

När tidningens existens stod på spel, och det var vid många tillfällen, gick gruvarbetare in och samlade in tiotusentals kronor i tidningens ekonomiska kampanj, "Tusen Fasta Viljor".

 

 

DEN TIDIGARE STOLTA och nu begravda Norrskensflamman leds nu av en liberal med ett grekiskt efternamn, en redaktör från Dagens Nyheter, ni vet den dagstidning som på 1950-talet kampanjerade för 1) en svensk Nato-anslutning och 2) en svensk atombomb.

 

Hur kunde det bli så?

 

Det har sin bakgrund i de manövrar en krets kring ”Paragraf-32-Anna” Herdy genomförde innan hon lämnade sin chefredaktörspost på `Flamman´ och gick över som ”kommunikationschef” till Vänsterpartiet. Där bidrog hon till att sänka partiet en procent i senaste valet och i veckan fick Herdy klä skott i TV när partiordföranden ljög om storleken på den numera famösa ”tabascoflaskan” som en orsak till de höga matpriserna.

 

Pinsamt värre i SvT:s Aktuellt. Kan tänka mig att hennes boss, Nooshi Dadgostar, gav den 41-åriga radhusägarinnan en utskällning.

 

 

NÄR DEN ”RÖDGRÖNA OPPOSITIONEN” (v-cp-s-mp) ökar till ointagliga 55 procent mot Tidöpartierna, redovisar Vänsterpartiet som enda oppositionsparti en förlust på 1,1 procent i den senaste opinionsundersökningen. Jag sätter en hundring på att Lorena Delgado Varas kommer få skulden för den konstanta nedgången på grund av hennes antiimperialistiska hållning.

Jag lutar däremot till att det är ”Paragraf-32-Annas” & VU:s valstrategi som ligger bakom de försämrade opinionssiffrorna. Och ett val till med samma strategi och politik, och damen ifråga kan söka ett `riktigt´ jobb utanför `apparaten´, där hon befunnit sig under sitt vuxna liv. Platsen där klasskampen står som mest konkret, där arbete står mot kapital, det vill säga på Sveriges arbetsplatser, är livet annorlunda än lunket på Kungsgatan 84.

 

Lorena å andra sidan står kvar med hedern i behåll och de folkliga sympatierna, medan Flamman alltmer förvandlas till en subkulturell förortsbilaga till Tel Avivorganet Dagens Nyheter.

 

Dick Emanuelsson,
f.d. reporter (1984–2016) på den autentiska legendariska Norrskensflamman, bildad av gruvarbetare i Norrbotten 1906, som en röst och verktyg i klasskampen i byggandet av ett Socialistiskt Sverige.

 

VIDEO:

Lorena Delgado Varas tillbakavisar Flammans anklagelser.

 

 

Antonia X:son Johnsson, Sjöstedt och amerikanska halmhattar

Krönikören Johannes Klenell vill se en kvinna på presidentposten, Clinton
eller Antonia Ax:son Johnsson, spelar ingen vilken social klass hon representerar.
Är det på den nivån den svenska vänstern debatterar maktfrågor?

Antonia X:son Johnsson, Sjöstedt och amerikanska halmhattar

”Ty kapitalet känner inga gränser.

Jag vet om tjugo år man pekar dit.

Då skall jag ta geväret och min ränsel,

då skall jag ut igen och dö för dess profit”.

(Totta Näslund i
"Aldrig mera krig",
från Tältprojektet, 1977)

Några subjektiva reflektioner av Dick Emanuelsson

”Att tala om klass och fördelningspolitik är viktigt. Samtidigt ställer jag mig bakom varje person som säger `Det är 2016 nu, jag vill se en kvinna som president innan jag dör´.” (JohannesKlenell i Flamman, 21 april 2016).

Tja varför inte. Är hon fortfarande vid liv, Antonia X:son Johnsson, så borde hon väl vara ett lika starkt kort i Sverige som Clintonskan i USA. Johnsson har en jävligt bred social bas, åtminstone inom borgerskapet, och på Östermalm, så klart.

"Dumma svennar", tycks Bernie Sanders säga.

Rycker Sjöstedt upp sig inför v-kongressen så kanske han kan bli en önskad svensk variant av Bernie Sanders inför nästa val [Flammanledare 14 april 2016]. Denne amerikanske variant på sossar har tydligen en bländande effekt på breda grupper inom den svenska vänstern, bland dem en nära ledarskribent, som var lyrisk i sin skröna när Obama vann valet och talade om ”CHANGE”.

Och folk trodde på det. Vad världen fick var folkmordskrig och interventioner som har lett världen till randen av ett sista kärnvapenkrig.

Yngve Holmberg, vår egen svenske "Kennedy"!

Dessa amerikanska personligheters utstrålning i Sverige leder mig osökt till valkampanjen i början av 1960-talet i Göteborg då stadens folkpartister gick ut med käcka halmhattar och försökte imitera USA:s demokrater ledda av Kennedy. Denne inspirerade i sin tur svenska högerpartiets dåvarande partiledare Yngve Holmberg som lanserades som en svensk variant av Kennedy, med sin speciella lugg.

Det var tider då USA samtidigt intervenerade Kuba 1961, Dominikanska Republiken 1965 och Vietnam på samma 60-tal som kallades för det ”glada och sorgefria decenniet”.

Organisationen “We Are Change” (inte att förväxlas med Obama) har gått igenom alla de konflikter där USA har deltagit i sedan andra världskriget. Resultatet är att USA:s utrikespolitik har haft ihjäl mellan 20-30 miljoner människor. I de krig där USA deltagit direkt, som i Korea, Vietnam och Irak uppgår antalet offer till 10-15 miljoner personer.

Och det landets utrikesdepartement tar sig friheten att varje år framställa en folder där de pekar ut “syndabockar i mänskliga rättigheter i världen”.

Men Sverige och diverse samhällsgrupper och partier bländas av glansen från Stjärnbanerets och dess personligheter och glömmer krigets fasor, som Totta Näslund sammanfattade kriget och dess orsaker i ”Aldrig mera krig”, framförd på det ”nyleninistiska 1970-talet”, som Antonia X:son Johnsson, DN-ledarskribenter, Yngve Holmberg och borgerskapets politiska språkrör förfasades över.

Sociala klasser och klasskamp är begrepp som blir allt mer ”amerikaniserade” och därmed deformerade.

Allt medan historien går i repris.

Totta Näslund i "Aldrig mera Krig"!

https://vimeo.com/105098017


¡NUNCA MÁS GUERRA! from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.

3 september 2014:

Samma ekonomiska krafter då som nu, planerar för kriget som de tror ska lösa de ekonomiska problemen såväl i USA som i EU.

Svensk arbetarklass visade 1905 den svenska militarismen, ledd av kung Gustav V, att det är möjligt att förhindra kriget. Då, när kungen hotade att invadera Norge, som hade sagt upp den påtvingade Unionen med Sverige, varnade den svenska organiserade arbetarrörelsen med generalstrejk om kungen skulle våga sig på liknande äventyr.

Orden;

”Ty kapitalet känner inga gränser

Jag vet om tjugo år man pekar dit

då skall jag ta geväret och min ränsel

då skall jag ut igen och dö för dess profit”,

. . . som skrevs av Peter Wahlqvist och i Tältprojektet sjöngs av Totta Näslund i ”Aldrig mera krig”, visar med all sin tydlighet hur det sammanflätade finans- och industrikapitalet, då som nu, söker lösa de inneboende kapitalistiska motsättningarna och den nuvarande överproduktionskrisen med ett nytt krig.

Vi ser hur situationen förvärras och försämras i Mellan Östern och i Ukraina, där Vita huset och Bryssel tillsätter kuppjuntor likt dem i Latinamerika på 1970-talet.

I sammanfattning: Bildt hade fel och Assad rätt.

Den svenska utrikespolitiken överlämnar den nationella suveräniteten till State Departement, överlämnar svenskt territorium till Nato som i Norrland övar inför det kommande kriget.

Bildt är Pentagons språkrör i norra Europa och dessa litterära fosterlandsförrädare har fört Sverige fram till dörren för medlemskap i krigsalliansen Nato. Vi kommer få ta den första stöten, eller kärnvapenbomberna när kriget är ett faktum.

Ett enormt ansvar faller på samma sociala klass som förhindrade att Kungen gick i krig mot vårt broderfolk i Norge 1905. Men det gäller att mobilisera!

Dick Emanuelsson,

Frilansreporter, Tegucigalpa

---------------------------------------------

FrÅn TÄLTPROJEKTET 1977

Text: Peter Wahlqvist

Musik: Ulf Dageby

Framförd av Totta Näslund

ALDRIG MERA KRIG!

Jag kan hälsa från en skyttegrav i Flandern

och från en krater vid Galipoli

från fyra fasans år vid Döde Mannen

från alla oss som kämpade vid Somme.

Från alla oss som slagits i Galicien

och som överlevt en gasattack vid Marne

en hälsning ifrån helvetet Paschendeal

och från ett lerigt träsk vid Tannenberg.

//Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Om tjugo år är västfronten i historia

och över dödens landskap växer gräs igen

de gasblinda får rosor av Victoria

och hjältarna blir gamla glömda män.

Jag som har överlevt från krigets fasor

hurrar ej uti fredens skälvande minut

ty jag går mot framtiden i trasor

och ser den an med ögon som släckts ut

// Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Och fastän västfronten var städet

där Europas ungdom hamrades till döds

har ännu knopparna på träden

ej slagit ut förrän nya planer fötts.

Ty kapitalet känner inga gränser

Jag vet om tjugo år man pekar dit

då skall jag ta geväret och min ränsel

då skall jag ut igen och dö för dess profit.

// Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:

Aldrig mera krig!

Vad kokar de ihop på Säpo i avtalsrörelsen?

Avtalsrörelsen på Säpo verkar vara lika hemlig och "individuell" som agenternas arbete. Men varför skräms de av att prata med nedanstående reporter?

Vad kokar de ihop på Säpo i avtalsrörelsen? Och varför vägrar de en intervju?

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2015-10-28 / Avtalsrörelsen börjar så sakta att rulla igång. Så också inom Polisförbundet som på sin webbsida utbrister; ”Polisförbundet kommer att behöva slåss. Polisförbundet laddar nu för konflikt”.

Inte bara de reguljära poliserna är intresserade av värdiga löne- och arbetsvillkor. Även den svenska säkerhetspolisens agenter är på språng, skriver Polistidningen som har intervjuat Mikael Sjöstedt, vice ordförande för Polisförbundets medlemmar inom Säpo.

Förbundet organiserar 470 agenter på Säpo. Det är intressant för det är första gången jag ser en siffra på antalet agenter inom säkerhetspolisen, som förmodligen är högre eftersom det bara handlar om agenter som är fackligt anslutna. Siffran är förmodligen mycket intressant för Lede Fi.

Enligt Sjöstedt har säkerhetspolisen satt lönerna individuellt i så kallade lönesättande samtal sedan snart tio år. Men enligt säpoagenternas vice facklige chef är det ett 20-tal medlemmar som inte är nöjda med de individsatta löneförhandlingarna utan har bett förbundet att ta över förhandlingarna.

Kontroll av reportern (?) och förhör med EU-parlamentariker

Denne reporter ville känna Sjöstedt närmare på pulsen och bland annat fråga honom vad för slags lönekrav och arbetsförhållanden för agenterna på Säpo. Vi ringde upp presschefen Emma Wallrupp förra fredagen för att komma i kontakt med Sjöstedt. Hon ville först ha min personbiografi via e-post och lovade sedan att skicka mig telefonnumret. Det var i fredags. Trots e-post under helgen och tidigt på måndagen samt ytterligare ett telefonsamtal på måndagsmorgonen med Wallrupp, med löfte om intervjun med Sjöstedt, har förbundets presschef ännu inte hört av sig.

Jens Holm

För några år sedan kallades dåvarande ledamoten i EU-parlamentet för vänsterpartiet, Jens Holm, in till Säpo. Han hade bland annat tagit upp brotten mot de mänskliga rättigheterna i Colombia i EU-parlamentet och i Sverige. Även 3-4 politiska colombianska flyktingar i Sverige kallades till förhör. Där ställdes de inför frågan om de kände Dick Emanuelsson och vad de ansåg om honom.

Det är intressant, för säpoförhöret sammanföll i tiden med den förföljelse som jag utsattes för i Colombia, där jag var ackrediterad som reporter sedan år 2000.

Den hemliga politiska polisen DAS hade mig under uppsikt sedan 2004 och under hela 2005, ett år där mordhoten nattetid via telefonen var permanent. Bevakningen och förföljelsen resulterade i en personakt hos DAS på 476 A4-sidor som åklagarämbetets detektiver beslagtog när det i februari 2009 de gjorde ett tillslag på DAS´ högkvarter i Bogota.

Bakgrunden till att åklagarna gjorde razzian var läckor om att DAS överlämnade listor till de paramilitära dödsskvadronerna som i sin tur mördade många på dessa listor. DAS-chefen Jorge Noguera dömdes 2013 till 25 års fängelse efter att han sågs som ansvarig för minst mordet på en universitetsprofessor.

Nio års fängelse

Carlos Alberto Arzayús, chef för det olagliga kontraspionaget ”DAS-G3”, som bland annat ansvarade för kontrollen ocvh bevakningen av min ringa person under de fem år jag bevakade Colombia från Bogota, fick nio års fängelse efter att han lade papperna på bordet.

Vicechefen för den hemliga politiska polisens DAS´s olagliga kontraspionage, Carlos Alberto Arzayús, lade papprena på bordet redan 2009 då DAS avslöjades för att spionera och avlyssna bland annat journalister som den svenske Dick Emanuelsson.

I Colombia mördas kritiska journalister som arbetar efter ”Journalistikens ABC”. Vi var sex kritiska journalister som utsattes för 19 hemliga DAS-agenters skuggning och avlyssning av alla våra kommunikationer.

En av de sex var denne skrivare som svenska Säpo tydligen inte anser är ”rumsren” ens för att göra en oskyldig artikel om säpoagenternas lönekrav och arbetsvillkor i årets avtalsrörelse.

Den colombianska statsterrorismens hemliga politiska polis har uppenbarligen förgreningar eller utbyte av information med svenska Säpo.

Eller vad säger du, Anna Wallrupp?

Läs mer:

Nio års fängelse för colombiansk underrättelsechef som förföljde svensk journalist

http://2014.anncol.eu/index.php/opinion/dick-emanuelsson-anncol/dick-emanuelsson-svenska-sueco/6430-sueco-nio-ars-faengelse-foer-colombiansk-underraettelsechef-som-foerfoeljde-svensk-journalist