1983–2025, från kamp för Norden som en kärnvapenfri zon till ett uppmarschområde för USA/Nato

 

Norrskensflamman den 17 oktober 1987.
Fredsrörelsen markerade att USA:s kärnvapenbestyckade krigsfartyg inte var välkomna.
TRYCK FÖR STORT FORMAT

1983–2025, från kamp för Norden som en kärnvapenfri zon till ett uppmarschområde för USA/Nato

Av Dick Emanuelsson

Det var utplaceringen av euromissiler i hela Västeuropa och 5000 av Natos kryssningsmissiler på Nordsjön riktade mot nordkalottens östra del, som fick 2,5 miljoner människor i Norden år 1983 att kräva ett ”Norden som en kärnvapenfri zon”

STOCKHOLM / 2025-10-16 / För 38 år sedan [1], den 17 oktober 1987 löd rubriken i versaler på Norrskensflammans (den autentiska) 1:a sida: ”FÖRSVINN, här är ni inte välkomna”!”

Det var USA-jagaren USS Hayler som fick beskedet från Sveriges samlade fredsrörelse om att i Sverige var den inte välkommen eftersom den, eller USA vägrade uppge om jagaren anlände med kärnvapen. ”Inga kärnvapen i vår hamn”, var rubriken inne i artikeltexten. På kajen intervjuade jag Agneta Åberg, legendarisk freds- och kvinnokämpe från Kvinnor för fred och flera andra.

Bakgrunden var att 1983 hade fler än 2,5 miljoner svenskar, danskar, norrmän och finländare satt si­na namn under kravet om ett Nor­den utan kärnvapen. Idén hade an­hängare inom skilda partier och i regeringskretsar. Allt fler ansåg att det fanns reella förutsättningar för att göra Norden till en kärnvapenfri zon och att detta kunde ske relativt snabbt, rapporterade Vladimir Zagvozkin från den sovjetiska nyhetsbyrån APN.

Finlands president Uhro Kekkonen och Sveriges statsminister Tage Erlander (s) 1967 i en eka som vi förmodar är på Harpsund. Men det kalla krigets språkrör rasar över alla initiativ till fredlig samlevnad mellan folken med olika politiska och ekonomiska system. Kekkonen begrep bättre och byggde upp Finland till ett utvecklat avancerat industrisamhälle, mycket tack vare de korrrekta relationerna mellan de bägge länderna. Men i dag kan SvD-krönikören Gayer känna sig nöjd. Men är Finland säkrare efter NATO-medlemskapet, med en stor Natobas under svenskt [¡SIC!] befäl vid gränsen mot Ryssland i norr?

Kekkonens förslag

Den hade för­anletts av svenska medier hade publicerat utdrag ur en i Stockholm utarbetad rap­port om en nordisk kärn­vapenfri zon samt av det då ny­ligen hållna mötet i Helsing­fors mellan statsministrarna i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.

Det var faktiskt inga svenska fredsrörelser som hade fört frågan på tal, utan president Uhro Kekkonen som första gången 20 år tidigare, alltså 1963 då han lanserade idén. Då existerade sans och förnuft, ingen, inte minst det finska folket som levt under den tyska arméns stövelklack och stred tillsammans mot Sovjetunionen och Leningrads 900 dagar långa belägring ville krig.

”Allt fler inser det obestridliga faktum att inrättandet av en sådan zon skulle vara ett steg i rätt rikt­ning, särskilt i dagens läge”, menade APN-reportern och tillade att ”allt fler anser att det finns reella förutsättningar för att göra Norden till en kärnvapenfri zon och att detta kan ske relativt snabbt”.

DN:s kampanj för Natomedlemskap

H.Tingsten

Motståndarna till en nordisk kärnvapenfri zon menade att ”Norden är redan fritt från kärnvapen, och därför är det onö­digt att ingå något avtal i denna frå­ga.”

Ett annat och mer sofistikerat argument var att det säkerhets­politiska läget i Norden präglades av lugnt och stabilitet.

Det var då, då Finland och Sverige inte var NATO-medlemmar och principen om neutralitet och alliansfrihet var en grundbult i svensk freds- och utrikespolitik. Men redan på 1950-talet hade Herbert Tingsten, dåtidens främsta pitiyankie, en liberal ideolog och chefredaktör på Dagens Nyheter kampanjat för såväl ett Natomedlemskap som en svensk atombomb. Stockholmsapellen bidrog till att sätta stopp för Washingtons mediakampanj i Sverige.

5000 kryssningsmissiler riktade mot Murmansk

Men hur såg det ut i Västeuropa 1987?

USA hade redan 1974 lanserat neutronbomben, en ”ren” atombomb som bara dödade människor men bevarade byggnader, men aktualiserades med president Ronald Reagan (1981–1989). Han föreslog i början av 1980-talet också ”Stjärnornas krig” och USA pressade Natos västeuropeiska medlemsstater att tillåta utplacering av medeldistansrobotar, de så kallade euromissilerna riktade mot Sovjetunionen. Moskva besvarade naturligtvis upptrappningen och Västeuropas miljoner invånare kände bokstavlig rädsla.

I mitt referat från Stadsgårdskajen citerade jag Jan Wogel från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som talade vid demonstrationen på kajen. Han sade bland annat:

”USS Hayler är utrustad för att kunna ha kärnvapen. Hur kan en sådan båt få ankra här i Stockholm? Det är otroligt att det här besöket ska ha ett fredsbevarande syfte. (…) USA har en mer offensiv marin strategi och kommer att bygga upp en flottstyrka i Nordsjön med 5000 kryssningsmissiler som skall slå till mot Murmansk, som är en sårbar (sovjetisk) flottbas. Nya Zeeland har sagt nej. Det är den bästa politiken till nedrustning. Sveriges regering har visat undfallenhet som är oansvarig och farlig”.

Zagvozkin menade att den upprustningspolitik USA och vissa av dess närmaste NATO-allierade då bedrev ökade krigsfaran, inte bara i värl­dens ”brännpunkter”, utan också i Norden. Objektivt sett var Nordens folkrättsligt ogaranterade kärnvapenfria status då reellt hotad. Detta hängde ”främst ihop med att Norden intar en sär­skild plats i USA:s och NATO:s militära planer. Vad som primärt uppmärksammas är regionens strategiska läge — närheten till de socialistiska ländernas gränser. Därför försöker USA ständigt öka sin militära närvaro här, skapa ett basområde för luft-, sjö- och land­stridskrafter”.

Precis som rädslan för ett ukrainskt Natomedlemskap i dag, 2025.

Från Försvarsmakten.

Vänsterpartiets politiska ökenvandring

Idag gör USA inte bara kortvariga ”artighetsvisiter”, nu patrullerar både USA-marinen som Natomedlemmarnas marina styrkor minst en gång varje år då de genomför avancerade och allt mer provocerande manövrar vid gränsen mot Rysslands enda utfartshamn, i Sankt Petersburg, eller den strategiska Kalingradregionen.

Att militariseringen av Östersjön och Norden dessutom nu får stöd av det parti som historiskt sett starkast hade motsatt sig Natos/USA:s intrång i Östersjön och Norden, dåvarande skp/vpk och nu (v), är minst sagt obegripligt. Partiets tidigare ledamot i Försvarsberedningen och nu representant i riksdagens Försvarsutskott, Hanna Gunnarsson brukar också lyckönska NATO-marinens manöver när de inleds i Östersjön.

Den upp- och ned(v)ända politiska världen anno 2025

Vi verkade för ”Östersjön som ett Fredens Hav”.
I dag finns det åtta riksdagspartier som vill militarisera Östersjön.

Nordkalotten måste erövras

Den förre brittiske generalen Farrer Hawkley, före detta befälhavare för de förenade NATO-styrkorna i Nordeuropa, sa då att ett krig i Eu­ropa skulle förloras om det inte vanns på nordflanken.

”Och i Pentagons och NATO:s farliga planer på den­na flank har Norge och Danmark en särskild roll. Det är ingen över­drift att säga att båda länderna är späckade med militära anläggnin­gar. I Norge och Danmark finns flygfält klara för kärnvapenbäran­de NATO-flygplan. Kärnvapenbä­rande amerikanska ubåtar går in i norska hamnar. På dansk mark finns avfyrningsplatser för kärn­vapenmissiler. På de militära kar­torna har man redan ritat ut de ba­nor genom nordiska länders luft­rum som de nya amerikanska ”euromissilerna” tänks följa — enligt planerna skall de börja placeras ut redan i december”, skrev APN-reportern Zagvozkin.

Året 1987 avslöjades också ett hemligt pentagonprojekt som handlade om att i en ”krissitua­tion” skulle amerikanska marinsoldater med kärnvapen sändas till Norge. Den norska regeringen har tillkännagett att nio nya statio­ner inom NATO:s radionaviga­tionssystem skulle byggas på norskt territorium, förutom de två som re­dan finns. Enligt Dagbladet var det främst USA:s atomubåtar som be­hövde eller behöver dessa stationer.

Moskva: Inkludera också Östersjön

Här har vi bakgrunden till att USA ända från början frenetiskt motsatte sig ett kärnvapen­fritt Norden. En kärnvapenfri zon skulle ju utesluta att de nordiska länderna drogs in i kärnvapen­strategin och bli ett viktigt steg på vägen till att stärka alla europeiska folks säkerhet.

”Varje kärnvapenfri zon är en vä­sentlig komplettering till ickespridnings-fördraget. Att förhindra att kärnvapnen sprids över världen är lika viktigt som att begränsa de to­tala kärnvapenförråden. Särskilt aktuellt är detta för det redan kärnvapenspäckade Europa”, skrev Zagvozkin.

Om USA var mot idén om en kärnvapenfri zon, var Moskva helt för och försäkrade att zonen måste ges garantier för att dess sta­tus skulle komma att respekteras. Sovjetunionen gick så långt att den ville diskutera med de berörda parterna frågan om att ge Östersjöns vat­tenområde kärnvapenfri status.

”Nu kommer det hela an på de nordiska länderna själva. Kommer statsmännen och politikerna i de nordiska länderna, främst då Norge och Danmark, att arbeta mer aktivt för att praktiskt förverkliga idén om en kärnvapenfri zon i Norden”? var Vladimir Zagvozkin sista ord formulerad som en fråga.

Norrskensflamman var en dagstidning och oerhört viktig i kampen för freden och för att avslöja krigsaktivisternas manipulationer, i och utanför Sverige.

I dag, 38 år senare har vi svaret. ”Washingtons Man på DN”, Herbert Tingsten fick till slut igenom ett Natomedlemskap och atombomber finns det säkert ett överflöd av på de 17 USA-baserna som nu stoltserar på det tidigare neutrala och alliansfria Sveriges territorium.

Försvarsmakten å sin sida har öppnat Sverige och dörrarna på vid gavel för Nato som har förlagt sitt kommunikationscentrum i Enköping, 76,2 kilometer från landets huvudstad. Därifrån ska NATOS/USA:s missiler koordineras i sin närmaste bana mot Moskva, Sankt Petersburg och andra ryska städer.

lördag 17 oktober 1987

[1]”Inga kärnvapen i vår hamn”: USS Hayler är inte välkommen

https://dickemasve.blogspot.com/1987/10/inga-karnvapen-i-var-hamn-uss-hayler-ar.html

  

Från Försvarsmakten

Än en gång jagas Lorena Delgado av drevet, denna gång av en `DN-bilaga´

Den sionistiska lobbyn i Sverige får nu skjuts av `Flamman´ i sin strategi att misskreditera och svartmåla konsekventa vänner till Palestina, mitt under ett pågående folkmord.

 

Än en gång jagas Lorena Delgado av drevet, denna gång av en `DN-bilaga´

 

NÄR ETT INTERNT MEDLEMSUPPROR i Vänsterpartiet skrinlade v-ledningens planer på att sätta spiken i den omtyckta riksdagskvinnan Lorena Delgados partimedlemskap, tar partiets ministerarkitekter hjälp av den i dag politiskt menlösa `Flamman´, som insinuerar om att bakom en rörelse som kallar sig ”Folkets Röst”, lurar Delgado.

 

Det är halmstrået som ”Champagne-Gänget från Östermalm” fabricerar som bevis där Lorena Delgado anklagas för att få svenska folket att ytterst avstå från att rösta på Vänsterpartiet i nästa val. Det vill säga, skulden för en kommande valförlust ska inte läggas på ministerarkitekterna på Kungsgatan 84 och `Mannen i Bryssel´, utan på Lorena. Bara partiets egna medlemmar kan vrida partiet på rätt kurs, även om det synes vara en ”Mission Imposible”.

MEN ATT DEN BLASKAN i dag är ett subkulturellt organ som i likhet med ETC jagar ”antisemiter” inom partiet där Delgado och Palestinarörelsen har stått som pricktavla, är ingen överraskning. Det handlar ju samtidigt om en jakt på nya presumtiva prenumeranter inom Svenska Kommittén mot Antisemitism och framför allt, bli ett etablerat erkänt medie ”inom den borgerliga statsapparaten som ju ska bekämpas”, ett vanligt myntat uttryck på det `nyleninistiska 70-talet´.

 

Så minns och uttrycker sig liberalerna skräckslaget decenniet av intensifierad klasskamp, med en våg av strejker bland landets gruvarbetare, hamnarbetare, skogsarbetare, fabriksarbetare, med flera samhällssektorer som en blaska av `Flammans´ dignitet och politiska gummiryggrad i dag inte faller på läppen, men där gårdagens autentiska Norrskensflamman fyllde en ovärderlig roll i.

NORRSKENSFLAMMANS `KOLARN´ HENRIKSSON, var den ende journalist som hade tillstånd att närvara när gruvarbetarnas 21-manna-strejkommitté, vald av 5000 gruvarbetare, sammanträdde och planerade strejken som pågick i över två månader december 1969–januari 1970. Den kröntes i en imponerande seger som förändrade den svenska arbetsmarknaden och dåtidens arbetsrätt där ”Paragraf 32” gav arbetarklassens antagonistiska motpart, arbetsköparna rätt att leda och fördela arbetet och kasta ut den knegare som de såg som en uppstudsig fan.

Norrskensflamman var gruvarbetarnas verktyg och många gånger politisk vägvisare som avslöjade försöken såväl från förbundsledningen inom Gruvarbetareförbundet som LO-ledningen och det socialdemokratiska toppskiktet att splittra enigheten bland de strejkande gruvarbetarna. Olle Hultin, en av de 21 inom strejkkommittén, blev senare Norrskensflammans lokalredaktör i Kiruna.

När tidningens existens stod på spel, och det var vid många tillfällen, gick gruvarbetare in och samlade in tiotusentals kronor i tidningens ekonomiska kampanj, "Tusen Fasta Viljor".

 

 

DEN TIDIGARE STOLTA och nu begravda Norrskensflamman leds nu av en liberal med ett grekiskt efternamn, en redaktör från Dagens Nyheter, ni vet den dagstidning som på 1950-talet kampanjerade för 1) en svensk Nato-anslutning och 2) en svensk atombomb.

 

Hur kunde det bli så?

 

Det har sin bakgrund i de manövrar en krets kring ”Paragraf-32-Anna” Herdy genomförde innan hon lämnade sin chefredaktörspost på `Flamman´ och gick över som ”kommunikationschef” till Vänsterpartiet. Där bidrog hon till att sänka partiet en procent i senaste valet och i veckan fick Herdy klä skott i TV när partiordföranden ljög om storleken på den numera famösa ”tabascoflaskan” som en orsak till de höga matpriserna.

 

Pinsamt värre i SvT:s Aktuellt. Kan tänka mig att hennes boss, Nooshi Dadgostar, gav den 41-åriga radhusägarinnan en utskällning.

 

 

NÄR DEN ”RÖDGRÖNA OPPOSITIONEN” (v-cp-s-mp) ökar till ointagliga 55 procent mot Tidöpartierna, redovisar Vänsterpartiet som enda oppositionsparti en förlust på 1,1 procent i den senaste opinionsundersökningen. Jag sätter en hundring på att Lorena Delgado Varas kommer få skulden för den konstanta nedgången på grund av hennes antiimperialistiska hållning.

Jag lutar däremot till att det är ”Paragraf-32-Annas” & VU:s valstrategi som ligger bakom de försämrade opinionssiffrorna. Och ett val till med samma strategi och politik, och damen ifråga kan söka ett `riktigt´ jobb utanför `apparaten´, där hon befunnit sig under sitt vuxna liv. Platsen där klasskampen står som mest konkret, där arbete står mot kapital, det vill säga på Sveriges arbetsplatser, är livet annorlunda än lunket på Kungsgatan 84.

 

Lorena å andra sidan står kvar med hedern i behåll och de folkliga sympatierna, medan Flamman alltmer förvandlas till en subkulturell förortsbilaga till Tel Avivorganet Dagens Nyheter.

 

Dick Emanuelsson,
f.d. reporter (1984–2016) på den autentiska legendariska Norrskensflamman, bildad av gruvarbetare i Norrbotten 1906, som en röst och verktyg i klasskampen i byggandet av ett Socialistiskt Sverige.

 

VIDEO:

Lorena Delgado Varas tillbakavisar Flammans anklagelser.

 

 

”Kurder är jävla råttor som måste rensas bort” och ett strategiskt misstag

Ett öppet brev och protest från den Svensk-Turkiska Solidaritets- och Kulturföreningen i Stockholm som publicerades i Proletären i slutet av maj 1995.

 

”Kurder är jävla råttor som måste rensas bort” och ett strategiskt misstag!

Av Dick Emanuelsson

”Kurder är jävla råttor som måste rensas bort”. Det var orden som Bekir Kulbay, då kommunfullmäktigeledamot för socialdemokraterna i Botkyrka uttalade när jag ringde upp honom en kväll i mitten av maj 1995.

Journalister har sina kontaktnät och sedan flera år hade exilkurder ofta kommit upp på redaktionen på Wallingatan i centrala Stockholm där Norrskensflamman hade sin redaktion efter att den hade upphört som dagstidning.

Och en dag berättade en PKK-are att Kulbay, som var ordförande för den Turkiska Föreningen i Fittja inte bara hade samlat in pengar för den fascistiska turkiska rörelsen MHP, med dess ökända militära gren `de Grå vargarna´, en smärre paramilitär dödsskvadron i Turkiet, utan just då samlade in pengar i samarbete med den turkiska ambassaden till förmån för den turkiska arméns då pågående offensiv mot den väpnade kurdiska motståndsrörelsen som hade dragit sig tillbaka till sina baser i bergen i Irak.

 

JAG LETADE UPP KULBAYS telefonnummer och ringde upp honom, väl medveten om det politiskt känsliga i temat och förberedde därför att intervjun skulle bandas för att han senare inte skulle kunna dementera uttalandena.

Jag minns att Kulbay blev hemskt glad över att bli intervjuad och var nästan svår att hejda när han började berätta om att han samlade in pengar till både armén som till ett kommande moskébygge. När jag frågade honom om kurdernas oro i Stockholm och om att den turkiska armén hade inlett en offensiv, blev tonen mer allvarlig och direkt hård: ”Kurder är jävla råttor som lever i grottor och som måste rensas bort”!

Bandet gick och jag höll mikrofonen spänt mot lurens hörsnäcka och bad till högre krafter om att inget tekniktrassel skulle krascha inspelningen av det uttalande som ledde till att Kulbay tvingades att lämna sin post i fullmäktige och sitt medlemskap i partiet.

 

NERVÖST KOMMUNALRÅD (s). Jag kom osökt att tänka på detta uttalande och det faktum att Kulbay faktisk var suppleant för socialdemokraterna i Botkyrka kommun, med en stor andel turkiska och kurdiska invånare, när den svenska högerregeringens främsta talesmän för några månader sedan flög till Ankara för att inför Erdoğan nästan svära trohet mot dennes regering och att den svenska regeringen minsann ska jaga ”kurdiska terrorister” med blåslampa och svensk lag. Allt för att få Erdoğans JA till svenskt Natomedlemskap. Det såg ut som något av Holmérsyndromet som nu blommade upp i Ankara. Hans Holmér, chefspanare i Palmeutredningen hävdade ju redan dagen efter mordet att ”Kurdspåret” var till 95 procent det som skulle leda oss fram till Olof Palmes mördare.

Jag ringde upp det socialdemokratiska kommunalrådet, tillika ordförande för socialdemokraterna i Botkyrka och ville att han skulle säga vad han tyckte om Kulbays anmärkningsvärda uttalande. Men nervös och smått stammande sa han att han ville få chans att prata med Kulbay först, trots att jag sa att jag hade han på band.

Jag ringde även upp ordföranden för den stora Turkiska Riksföreningen som blev ännu nervösare än kommunalrådet när han fick höra vad en lokal ordförande i Riksföreningen hade uttalat om kurderna.

 

FRAMTIDSKARRIÄR SPOLIERAD. Intervjun publicerades i dåtida Norrskensflamman (mitten av maj) Nr. 19, 1995. Kurderna kom upp på redaktionen och frågade om jag hade Kulbay bandad och jag svarade ja och de bad, glädjestrålande om en kopia vilket de fick och som de presenterade inför det socialdemokratiska kommunalrådet.

Kulbay ringde upp någon dag senare och grät i telefonen om att hans projekt om moské och politiska framtidskarriär var spolierad. Men det var försent att då ändra sig. Han nämnde varken sina insatser för de Grå Vargarna eller hans samarbete med turkiska ambassaden för att samla in pengar till den turkiska arméns offensiv mot den kurdiska gerillan.

 

SENSMORALEN I DET HÄR? Att såväl USA/Nato som svenska socialdemokrater & borgare varken bryr sig om turkar eller kurder, eller för den delen också ukrainare. Den historiska praktiken har bekräftat att kurderna, och deras ledare har hyst illusioner om att de ska kunna uppnå en kurdisk stat på fyra olika länders territorium. De har begått allvarliga strategiska misstag och allierat sig med politiska och militära krafter som senare har övergett dem och som objektivt sett står i motsättning till de fyra ländernas folks intressen, inklusive det kurdiska folket.

Som USA i Syrien, där kurderna borde ha accepterat Assads förslag om regional autonomi i en sekulär stat. I stället har USA, i sin strategiska besatthet av att slå sönder nationalstaten Syrien och rita om Mellanösterns karta, inte bara skapat och backat upp en terroristisk islamistisk internationell invasionsstyrka som IS och al Quedas olika formationer, utan även ingått en taktisk allians med kurderna, dels för att stjäla den syriska oljan och gasen men framför allt för att använda kurderna som femtekolonnare mot den syriska armén och det syriska folket.

När USA antingen tvingas ut eller drar sig tillbaka av andra motiv, står kurderna där än en gång, ensamma.

 

ATT DEN SENARE LIGHTVERSIONEN av Norrskensflamman inte begrep detta utan i stället förfäktade samma ståndpunkt som vänsterpartiet, att Assad var banditen, inte USA:s strategiska plan att slå sönder sju stater i Mellanöstern, som han nyligen avslöjade, Natos förre befälhavare Wesley Kanne Clark i en teveintervju, var trist. Men det är en annan fråga.

Imperialismen (USA) ”har inga eviga vänner, bara permanenta intressen”, som han uttryckte det, USA:s 6:e president John Quincy Adams. Det är viktigt att komma ihåg när vi nu kan bli en del av krigsalliansen Nato.

NOT:

En kortare version kommer att publiceras i Proletären.

La historia política de Aurora Boreal

La Aurora Boreal y el primer número del diario NORRSKENSFLAMMAN, "La Llama de Aurora Boreal" que salió 1904. Como diario, fundado por mineros del norte, salió la primera vez el 2 de octubre de 1906. Fue el segundo diario comunista más antiguo después el diario Le´Humanite, del PCF de Francia.

La historia política de Aurora Boreal

Por Dick Emanuelsson

2019-01-01 / Aurora boreal, ese insólito y hermosísimo fenómeno en la atmósfera en el norte de Suecia Noruega, Finlandia y Rusia se lo ve por esta época. Pero también su historial político como diario comunista.

En 1904, siete mineros en la ciudad nortina Kiruna, Suecia, donde se encuentra el círculo del Polo Norte, tomaron la decisión, en una sauna (Sic!) de fundar un diario al servicio de la clase obrera, bautizándolo Norrskensflamman, La Llama de Aurora Boreal.

Salió en 1904-1906 como semanario y desde el 2 de octubre de 1906 1906, como diario, órgano del partido socialdemócrata en el departamento de Norrbotten.

Fue, como decía Lenin en su obra maestra Qué Hacer, “no solo un Agitador y Propagandístico colectivo, sino también un Organizador colectivo”.

En mayo de 1917 incluso cinco meses antes de la Revolución de Octubre en Rusia, la Llama de Aurora Boreal, fiel a las mejores tradiciones de la lucha del movimiento obrero sueco, optó por volverse órgano del nuevo Partido Socialdemócrata de Izquierda, en alianza con la juventud socialdemócrata y varios líderes del partido que habían sido expulsados por haber tomado la posición de Lenin en la Conferencia de Zimmervald, que era la posición antimilitarista de los partidos reformistas de la época.

Un grupo de participantes en la
Conferencia de Zimmervald de 1916.

 No era sorprendente, que la Llama de Aurora Boreal, que fue constituida como una cooperativa en la que se podía comprar una o varias acciones pero solo tener un voto en la asamblea anual cuando se tomaba la decisión de elegir la junta jurídica del diario, cuando el movimiento obrero internacional 1921, se dividió en una corriente reformista (socialdemócrata) y una revolucionaria (los comunistas, liderados por Lenin), La Llama de Aurora Boreal tomó la decisión por ser órgano regional del naciente Partido Comunista de Suecia. Y así pasó hasta 1990.

El diario fue un farol de información y organización de la solidaridad durante la defensa de la República en España 1936-1939 y un defensor de los casi 700 brigadistas e internacionalistas suecos que constituían la brigada sueca y que volvieron de España a Suecia 1939; 173 de ellos fueron enterrados en la tierra española.

Los sobrevivientes fueron internados en campamentos en Suecia durante la siguiente guerra, una subordinación ante Alemania y Hitler, que quería que el gobierno sueco los extraditara a Alemania, lo cual fue negado.

Karl Staf.

 El marinero y joven comunista sueco Karl Staf, que peleaba en España contra Franco logró evadir a la policía sueca y pasó a Dinamarca donde se incorporó en la lucha clandestina antifascista en contra de la ocupación alemana. Fue detenido y deportado a Alemania donde fue liberado por las tropas estadounidenses en 1945.

Staf fue nuestro reportero en América Latina desde 1960 hasta 1988. Estuvo a punto de ser fusilado en Colombia por el ejército después de haber entrevistado a Jacobo Arenas, junto con Manuel Marulanda fundador de las FARC. Lo mismo pasó en Honduras en la década de los 1970.

Un grupo de brigadistas internacionalistas suecos en España, en total eran 700, de los cuales 173 fueron enterrados en la tierra española. La gran mayoría eran de la juventud del partido comunista sueco, pero había unos socialdemócratas también en la brigada sueca ”George Branting” que era parte de la mayor brigada Ernst Thälman.

Staf llegó en una avioneta desde Costa Rica a Managua liberada antes de la junta, encabezada por Daniel Ortega el 19 de Julio de 1979. Ya estaba viviendo en la Habana desde el principio de los 60. Ya había sido corresponsal por la Aurora Boreal tanto en la URSS como en China, en donde la revolución triunfó el 1 de octubre de 1949.

El atentado fascista cobró cinco vidas del diario

La portada al día siguiente tituló:

“Atentado contra Norrskensflamman.

Cinco víctimas, el edificio destruido”.

En la noche del 3 de marzo de 1940 el diario sufrió un atentado fascista por su posición política consecuente al inicio de la Segunda Guerra Mundial. El jefe de la policía municipal, cuatro oficiales del regimiento de infantería en la ciudad, más un periodista del diario local de la derecha colocaron una bomba en la imprenta dejando el trágico saldo de cinco personas muertas, de ellos el encargado de economía del diario y su mujer y cuñada más dos de las niñas de ellos.

Todo el edificio quedó en llamas. Esto fue la redacción, imprenta, dos apartamentos donde dormían los cinco que fueron víctimas de los fascistas en el cobarde atentado ejecutados por el jefe de la policía de la ciudad de Luleå, cuatro oficiales del ejército y un periodista del diario local de derecha, Norrbottens-Kuriren.

Al otro día más de diez mil personas manifestaron su repudio al atentado que quedó en impune por unas sentencias irresorias. El jefe de la policía se ahorcó en su celda. Los demás culpables pasaron 6-12 meses en prisión.

El diario nunca dejó de salir, pese a las inmensas dificultades y la prohibición por parte del gobierno de coalición de transportar los diarios y periódicos comunistas en la línea de ferrocarril.

1988, un reportaje de este reportero en las montañas de Colombia, hace una entrevista con el joven guerrillero ´John Jairo´, cuya madre peleaba en uno de los frentes guerrilleros de las FARC-EP y su papá, también guerrillero, había caído en un combate con el ejército. En los años 2005-2006 cayó también John-Jairo en un combate con el ejército. Ese carácter antiimperialista e internacionalista del diario Norrskensflamman lo tuvo hasta el 2015. De ahí se volvió un pasquín de izquierda-liberal-light, traicionando su antepasado glorioso y orgulloso.

La gran huelga minera en Suecia

Los primeros días de diciembre de 1969, los mineros del norte de Suecia, aquellos que habían fundado La Llama de Aurora Boreal el 1904, la vanguardia de la clase obrera sueca, optaron por iniciar una huelga de dos meses, que se volvería histórica por su unidad y fuerza. 5000 obreros sacudieron al estado capitalista sueco y fue ejemplo para el resto del movimiento obrero, algo así como fue la gran huelga bananera en Honduras 1954, que fue la señal y el inicio de huelgas en todo el país y que tuvo repercusiones en la legislación laboral, no solo en Honduras sino en toda Centroamérica.

5 000 mineros se “sentaron” a principio de diciembre de 1969 en una huelga que duró dos meses y fue una victoria sin precedentes para los mineros y por ende para la clase obrera sueca.

En ese diario trabajé 34 años, tiempo inolvidable.

Lamentablemente La Llama de Aurora Boreal ya no tiene la llama roja e incendiaria, sino que se ha vuelto a un pasquín sub-cultural y oportunista, ahogado en la traición a sus antepasados, convirtiéndose en semanario Izquierda light, anticomunista, negándose a defender las revoluciones bolivariana, cubana y sandinista, montando posiciones dualistas cuyo destino ya conocemos qué será dentro de poco.

No obstante la Llama de Aurora Boreal en la atmósfera, no la impide nadie.

https://youtu.be/lGxVE2mFWYM