1983–2025, från kamp för Norden som en kärnvapenfri zon till ett uppmarschområde för USA/Nato

 

Norrskensflamman den 17 oktober 1987.
Fredsrörelsen markerade att USA:s kärnvapenbestyckade krigsfartyg inte var välkomna.
TRYCK FÖR STORT FORMAT

1983–2025, från kamp för Norden som en kärnvapenfri zon till ett uppmarschområde för USA/Nato

Av Dick Emanuelsson

Det var utplaceringen av euromissiler i hela Västeuropa och 5000 av Natos kryssningsmissiler på Nordsjön riktade mot nordkalottens östra del, som fick 2,5 miljoner människor i Norden år 1983 att kräva ett ”Norden som en kärnvapenfri zon”

STOCKHOLM / 2025-10-16 / För 38 år sedan [1], den 17 oktober 1987 löd rubriken i versaler på Norrskensflammans (den autentiska) 1:a sida: ”FÖRSVINN, här är ni inte välkomna”!”

Det var USA-jagaren USS Hayler som fick beskedet från Sveriges samlade fredsrörelse om att i Sverige var den inte välkommen eftersom den, eller USA vägrade uppge om jagaren anlände med kärnvapen. ”Inga kärnvapen i vår hamn”, var rubriken inne i artikeltexten. På kajen intervjuade jag Agneta Åberg, legendarisk freds- och kvinnokämpe från Kvinnor för fred och flera andra.

Bakgrunden var att 1983 hade fler än 2,5 miljoner svenskar, danskar, norrmän och finländare satt si­na namn under kravet om ett Nor­den utan kärnvapen. Idén hade an­hängare inom skilda partier och i regeringskretsar. Allt fler ansåg att det fanns reella förutsättningar för att göra Norden till en kärnvapenfri zon och att detta kunde ske relativt snabbt, rapporterade Vladimir Zagvozkin från den sovjetiska nyhetsbyrån APN.

Finlands president Uhro Kekkonen och Sveriges statsminister Tage Erlander (s) 1967 i en eka som vi förmodar är på Harpsund. Men det kalla krigets språkrör rasar över alla initiativ till fredlig samlevnad mellan folken med olika politiska och ekonomiska system. Kekkonen begrep bättre och byggde upp Finland till ett utvecklat avancerat industrisamhälle, mycket tack vare de korrrekta relationerna mellan de bägge länderna. Men i dag kan SvD-krönikören Gayer känna sig nöjd. Men är Finland säkrare efter NATO-medlemskapet, med en stor Natobas under svenskt [¡SIC!] befäl vid gränsen mot Ryssland i norr?

Kekkonens förslag

Den hade för­anletts av svenska medier hade publicerat utdrag ur en i Stockholm utarbetad rap­port om en nordisk kärn­vapenfri zon samt av det då ny­ligen hållna mötet i Helsing­fors mellan statsministrarna i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.

Det var faktiskt inga svenska fredsrörelser som hade fört frågan på tal, utan president Uhro Kekkonen som första gången 20 år tidigare, alltså 1963 då han lanserade idén. Då existerade sans och förnuft, ingen, inte minst det finska folket som levt under den tyska arméns stövelklack och stred tillsammans mot Sovjetunionen och Leningrads 900 dagar långa belägring ville krig.

”Allt fler inser det obestridliga faktum att inrättandet av en sådan zon skulle vara ett steg i rätt rikt­ning, särskilt i dagens läge”, menade APN-reportern och tillade att ”allt fler anser att det finns reella förutsättningar för att göra Norden till en kärnvapenfri zon och att detta kan ske relativt snabbt”.

DN:s kampanj för Natomedlemskap

H.Tingsten

Motståndarna till en nordisk kärnvapenfri zon menade att ”Norden är redan fritt från kärnvapen, och därför är det onö­digt att ingå något avtal i denna frå­ga.”

Ett annat och mer sofistikerat argument var att det säkerhets­politiska läget i Norden präglades av lugnt och stabilitet.

Det var då, då Finland och Sverige inte var NATO-medlemmar och principen om neutralitet och alliansfrihet var en grundbult i svensk freds- och utrikespolitik. Men redan på 1950-talet hade Herbert Tingsten, dåtidens främsta pitiyankie, en liberal ideolog och chefredaktör på Dagens Nyheter kampanjat för såväl ett Natomedlemskap som en svensk atombomb. Stockholmsapellen bidrog till att sätta stopp för Washingtons mediakampanj i Sverige.

5000 kryssningsmissiler riktade mot Murmansk

Men hur såg det ut i Västeuropa 1987?

USA hade redan 1974 lanserat neutronbomben, en ”ren” atombomb som bara dödade människor men bevarade byggnader, men aktualiserades med president Ronald Reagan (1981–1989). Han föreslog i början av 1980-talet också ”Stjärnornas krig” och USA pressade Natos västeuropeiska medlemsstater att tillåta utplacering av medeldistansrobotar, de så kallade euromissilerna riktade mot Sovjetunionen. Moskva besvarade naturligtvis upptrappningen och Västeuropas miljoner invånare kände bokstavlig rädsla.

I mitt referat från Stadsgårdskajen citerade jag Jan Wogel från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som talade vid demonstrationen på kajen. Han sade bland annat:

”USS Hayler är utrustad för att kunna ha kärnvapen. Hur kan en sådan båt få ankra här i Stockholm? Det är otroligt att det här besöket ska ha ett fredsbevarande syfte. (…) USA har en mer offensiv marin strategi och kommer att bygga upp en flottstyrka i Nordsjön med 5000 kryssningsmissiler som skall slå till mot Murmansk, som är en sårbar (sovjetisk) flottbas. Nya Zeeland har sagt nej. Det är den bästa politiken till nedrustning. Sveriges regering har visat undfallenhet som är oansvarig och farlig”.

Zagvozkin menade att den upprustningspolitik USA och vissa av dess närmaste NATO-allierade då bedrev ökade krigsfaran, inte bara i värl­dens ”brännpunkter”, utan också i Norden. Objektivt sett var Nordens folkrättsligt ogaranterade kärnvapenfria status då reellt hotad. Detta hängde ”främst ihop med att Norden intar en sär­skild plats i USA:s och NATO:s militära planer. Vad som primärt uppmärksammas är regionens strategiska läge — närheten till de socialistiska ländernas gränser. Därför försöker USA ständigt öka sin militära närvaro här, skapa ett basområde för luft-, sjö- och land­stridskrafter”.

Precis som rädslan för ett ukrainskt Natomedlemskap i dag, 2025.

Från Försvarsmakten.

Vänsterpartiets politiska ökenvandring

Idag gör USA inte bara kortvariga ”artighetsvisiter”, nu patrullerar både USA-marinen som Natomedlemmarnas marina styrkor minst en gång varje år då de genomför avancerade och allt mer provocerande manövrar vid gränsen mot Rysslands enda utfartshamn, i Sankt Petersburg, eller den strategiska Kalingradregionen.

Att militariseringen av Östersjön och Norden dessutom nu får stöd av det parti som historiskt sett starkast hade motsatt sig Natos/USA:s intrång i Östersjön och Norden, dåvarande skp/vpk och nu (v), är minst sagt obegripligt. Partiets tidigare ledamot i Försvarsberedningen och nu representant i riksdagens Försvarsutskott, Hanna Gunnarsson brukar också lyckönska NATO-marinens manöver när de inleds i Östersjön.

Den upp- och ned(v)ända politiska världen anno 2025

Vi verkade för ”Östersjön som ett Fredens Hav”.
I dag finns det åtta riksdagspartier som vill militarisera Östersjön.

Nordkalotten måste erövras

Den förre brittiske generalen Farrer Hawkley, före detta befälhavare för de förenade NATO-styrkorna i Nordeuropa, sa då att ett krig i Eu­ropa skulle förloras om det inte vanns på nordflanken.

”Och i Pentagons och NATO:s farliga planer på den­na flank har Norge och Danmark en särskild roll. Det är ingen över­drift att säga att båda länderna är späckade med militära anläggnin­gar. I Norge och Danmark finns flygfält klara för kärnvapenbäran­de NATO-flygplan. Kärnvapenbä­rande amerikanska ubåtar går in i norska hamnar. På dansk mark finns avfyrningsplatser för kärn­vapenmissiler. På de militära kar­torna har man redan ritat ut de ba­nor genom nordiska länders luft­rum som de nya amerikanska ”euromissilerna” tänks följa — enligt planerna skall de börja placeras ut redan i december”, skrev APN-reportern Zagvozkin.

Året 1987 avslöjades också ett hemligt pentagonprojekt som handlade om att i en ”krissitua­tion” skulle amerikanska marinsoldater med kärnvapen sändas till Norge. Den norska regeringen har tillkännagett att nio nya statio­ner inom NATO:s radionaviga­tionssystem skulle byggas på norskt territorium, förutom de två som re­dan finns. Enligt Dagbladet var det främst USA:s atomubåtar som be­hövde eller behöver dessa stationer.

Moskva: Inkludera också Östersjön

Här har vi bakgrunden till att USA ända från början frenetiskt motsatte sig ett kärnvapen­fritt Norden. En kärnvapenfri zon skulle ju utesluta att de nordiska länderna drogs in i kärnvapen­strategin och bli ett viktigt steg på vägen till att stärka alla europeiska folks säkerhet.

”Varje kärnvapenfri zon är en vä­sentlig komplettering till ickespridnings-fördraget. Att förhindra att kärnvapnen sprids över världen är lika viktigt som att begränsa de to­tala kärnvapenförråden. Särskilt aktuellt är detta för det redan kärnvapenspäckade Europa”, skrev Zagvozkin.

Om USA var mot idén om en kärnvapenfri zon, var Moskva helt för och försäkrade att zonen måste ges garantier för att dess sta­tus skulle komma att respekteras. Sovjetunionen gick så långt att den ville diskutera med de berörda parterna frågan om att ge Östersjöns vat­tenområde kärnvapenfri status.

”Nu kommer det hela an på de nordiska länderna själva. Kommer statsmännen och politikerna i de nordiska länderna, främst då Norge och Danmark, att arbeta mer aktivt för att praktiskt förverkliga idén om en kärnvapenfri zon i Norden”? var Vladimir Zagvozkin sista ord formulerad som en fråga.

Norrskensflamman var en dagstidning och oerhört viktig i kampen för freden och för att avslöja krigsaktivisternas manipulationer, i och utanför Sverige.

I dag, 38 år senare har vi svaret. ”Washingtons Man på DN”, Herbert Tingsten fick till slut igenom ett Natomedlemskap och atombomber finns det säkert ett överflöd av på de 17 USA-baserna som nu stoltserar på det tidigare neutrala och alliansfria Sveriges territorium.

Försvarsmakten å sin sida har öppnat Sverige och dörrarna på vid gavel för Nato som har förlagt sitt kommunikationscentrum i Enköping, 76,2 kilometer från landets huvudstad. Därifrån ska NATOS/USA:s missiler koordineras i sin närmaste bana mot Moskva, Sankt Petersburg och andra ryska städer.

lördag 17 oktober 1987

[1]”Inga kärnvapen i vår hamn”: USS Hayler är inte välkommen

https://dickemasve.blogspot.com/1987/10/inga-karnvapen-i-var-hamn-uss-hayler-ar.html

  

Från Försvarsmakten

ÖB Michael Claesson: ”Hela botten på Östersjön är som spagetti” (av kablar)!

 

ÖB Michael Claesson: ”Hela botten på Östersjön är som spagetti” (av kablar)!

Av Dick Emanuelsson

Äntligen kommer det ett vettigt ord från rikets högste knekt. Han bekräftar att de av Nato programmerade hypernervösa politikerna på den nordiska halvön, inklusive det fram tills den ryska oktoberrevolutionen 1917, protektoratet Finland, borde ges dubbla doser av valium för att komma åtminstone i mental balans igen. Att vi skulle ha några politiska förhoppningar på desamma, är dessvärre uteslutet, för närvarande.

Men Claesson säger i intervjun i SvT [1] att det är nästan omöjligt att utpeka den ena eller andra staten som ansvarig för kabelbrottet av en av hundratals kablar på Östersjön:

”Det kan enligt Claesson till och med bli svårt att fastställa att det handlar om sabotage. Inte i ett enda tidigare fall av kabelbrott i Östersjön har det funnits tillräckliga bevis för en sådan slutsats, enligt ÖB”.

– Det visar egentligen på komplexiteten. Hela botten på Östersjön är som spagetti. Den är fylld av kablar för olika ändamål, med en uppsjö av olika ägarförhållanden där vi inte har en lägesbild alla gånger som är tillräckligt högupplöst för att vi ska kunna identifiera när någonting sker eller kunna följa vad och vem som i så fall har åstadkommit en skada eller inte.

Så långt SvT.

 

MEN VAD HÄNDER PÅ den nyligen avslutade konferensen för Folk och Försvar i Sälen?

Med närvaro och överinseende av Christopher G. Cavoli [2], general i USA:s armé och sedan våren 2022 befälhavande för UAS:s armé i Afrika och Europa, det vill säga Claesson, Kungens och Kristerssons chef i Sverige, piskar Makten upp en imaginär bild av ”Varken krig eller fred”, helt i enlighet med den broschyr på 32 sidor som ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap”, MBS har skickat till Sveriges alla hushåll och kompletterat den med affischer som satts upp på offentliga platser över hela Sverige.

I skuggan inne på återvändsgatan står Ryssen och lurar, är det nya i en gammal genomrutten McCarthy-kampanj från 1950-talets kalla krig.

Då var alla hjärnceller som bortblåsta efter att den mentalsjuke alkoholisten och USA-senatorn Joseph McCarthy [3] igångsatte sin politiska antikommunistiska häxjakt mot allt som luktade progressivt och som ödelade mångas liv i USA och i den övriga världen.

Säkerhetspolisen och den militära underrättelsetjänsten såg ”den inre politiska fienden” överallt, enligt USA:s Nationella Säkerhetsdoktrin. Och fienderna var kommunister, progressiva socialdemokrater som kanske hade skrivit på ”Stockholmsapellen om en kärnvapenfri värld”.

PÅ ARBETSPLATSERNA I SVERIGE registrerades kommunister av speciella (s)-agenter som skickade det insamlade materialet till Sveavägen 68 som i sin tur överlämnade ”dossiererna” till USA-ambassaden på Djurgården.

På 1990-talet fick journalisten och författaren Thomas Kanger ut dokumentationen från CIA i Washington och skrev tillsammans med Jonas Gummesson en utmärkt och för Sveriges politiska makthavare avslöjande bok; ”Kommunistjägarna: socialdemokraternas politiska spioneri mot svenska folket” [4].

ÄR DET DIT ROSENBAD VILL? Eller är vi redan där?

Ty det är den vinden som för varje dag tenderar att blåsa upp till full storm, vilket skapar ett snart okontrollerat tillstånd där även Vänsterpartiets riksdagsgrupp/Sjöstedt i EU-parlamentet vill delta i stället för att sätta sig ned, andas in djupt och i stället fundera på vad vi kan göra för att skapa ett fredligt innanhav och ett ”Norden som en kärnvapen frizon”, i stället för att delta i den militära upprustningen av regionen som aldrig kommer sluta väl.

Källa;

[1] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/overbefalhavare-michael-claesson-om-kabelbrotten-kanske-aldrig-far-svar

[2] https://es.wikipedia.org/wiki/Christopher_G._Cavoli

[3] https://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_McCarthy

[4] https://www.bokborsen.se/?f=1&qi=9789173243513

 

 

Varje gång NATO har flottmanövrer i Östersjön inträffar ett ”terroristsabotage”

 

Varje gång NATO har flottmanövrer i Östersjön inträffar ett ”terroristsabotage”

 I Östersjön gick plötsligt sjökablar av mellan Finland, Tyskland, Litauen och Sverige. Nästan per automatik anklagades ett kinesiskt handelsfartyg som hade lagt ut från S:t Petersburg och som i ren Hollywoodstil förföljdes av ett finskt örlogsfartyg. Varför och är detta normalt? Några timmar senare blev det dags för Sverige och Tyskland och denna gång var det ett terroristsabotage, menade tysken med uppbackning av insinuanta svenska antaganden.

Till Försvarsmaktens inbjudne ska ges en eloge och sägas att han höll emot den kvinnliga SvT-reporterns ihärdiga försök i Aktuellt att få det till ett terroristangrepp på internetkabeln på Östersjöns botten. Vi kan inte säga något i nuläget om det är en olyckshändelse/incident eller något annat, sa den inbjudne, och till slut fick reportern ge sig, det gick inte att pressa denne militäre lärare till något som inte hade den minsta substans och täckning i det ögonblicket.

Det var i söndags, den 18 november som Finland rapporterade om ett brott i sin undervattenskommunikationskabel med Tyskland, och igår måndag var det Sveriges tur. Det sammanföll med NATO:s stora flottmanöver Freezing Winds-24 som inleddes just i söndags och dessutom utanför den finska kusten. Men det sammanträffandet har medierna inte ägnat en minut åt.

 

DET FÖRSTA FELET UPPTÄCKTES i C-Lion1-kabeln som förbinder finska Sandhamn med Rostock i Tyskland. Kabeln ligger nära där Biden sprängde gasledningarna NordStream 1 och NordStream 2, den 26 september 2022. Kommunikationen bröts på grund av ett kabelbrott.

C-Lion1-kabeln ”sjösattes” i Östersjön 2016 av det finska statsägda företaget Cinia. Det är den enda finska sjökabeln som når Centraleuropa direkt. Den löper längs NordStream på flera hundra meters avstånd. Företaget rapporterade att orsaken till kabelbrottet fortfarande är okänd och att händelsen för närvarande är under utredning.

Några timmar senare rapporterade litauerna och svenskarna om en liknande incident på NordBalts sjökabel mellan Litauen och Sverige, det senare kallades för sabotage. Vidare inträffade händelsen på exakt samma plats där den finsk-tyska kabeln gick sönder.

 

Delar av NATO:s tyska flottstyrka församlad i Finland.

SABOTAGET AV INTERNETKABLARNA under vattnet sammanföll mirakulöst med Natos stora flottövningar Freezing Winds-24, som inleddes den 18 november utanför Finlands kust. De utspelar sig i södra delen av landet och i norra delen av Östersjön.

Strax före Nord Stream-explosionerna genomförde Nato även Baltops 2022-övningen i Östersjön.

Kan man tänka sig? Men var fanns då ”Uppdrag Granskning”?

Vart tog den journalistiska hängivenheten vägen hos samma teveprogram när det gällde de ”grävande reportagen” om Nordstream? Var finns ”grillningarna” av det svenska åklagarämbetet om varför det la locket på?

Eller var det också ett beslut av Säpo, organet som i praktiken har genomfört ett juridiskt och politiskt undantagstillstånd i Sverige, där kinesiska journalister utvisas som varken anklagas för spioneri eller annat brottsligt.

Iran anklagas för att styra gängkriminella som påstås få order från Teheran om aktioner på svenskt territorium. Det enda som Säpo och högerregeringen informerar om är att det är Mossad, den fruktade israeliska underrättelsetjänsten som har vidarebefordrat delar av informationen.

 

VART ÄR VI PÅ VÄG? Hur är det ens möjligt att bara föreställa sig att en folkmördarstats mest avskyvärda underrättelseorgan som genomför mord, sprängningar och andra terroristattentat i världen är vårt lands regerings och säkerhetspolis´ källa?!

För att ge mer substans till anklagelserna om att det är ett kinesiskt handelsfartyg så misstänkliggörs också Folkrepubliken Kina genom att regeringen fattar beslut om att utvisa den kinesiske journalisten som inte ertappats med ett enda brott eller misstanke, en kvinna som levt i Sverige i 16 år, har familj och barn men som Säpo säger ska ut enligt en undantagslag som inte ens ger hennes advokat rätt att ta del av förundersökningsmaterialet mot henne, om de överhuvudtaget finns? Dessutom, advokaten beläggs med total munkavle, yppar han en enda detalj riskerar han fängelse.

 

Var Palme också en "säkerhetsrisk"?

DE SOM ÄR LITE ÄLDRE eller som studerat mordet på Olof Palme, minns säkert att dåvarande Säpochefen Per-Gunnar Vinge, som fick sparken (han sa själv att han avgick) av den socialdemokratiska regeringen den 20 oktober 1970. Motivet var att han hade inte lämnat en enda rapport till regeringen under två år (1969–70). Vinge ansåg att Palme var ”en säkerhetsrisk för nationen” eftersom han gick i en demonstration i Stockholm med Nordvietnams Moskvaambassadör och det gillade inte Vinge, bland annat.

Vinge upprättade sedermera en ”säkerhetsfirma” som ”Bill” och ”Bull” påstods ha knäckt extra vid sidan av sina arbeten hos Norrmalmspolisen, samma Bill och Bull som påstods ha setts vid mordplatsen som ”walkietalkiepoliser”, den 28 februari 1986. Det blev inte bättre av att Terroristrotelns chef på Säpo, som var den ende som visste om att Palme inte hade något livvaktsskydd mordnatten slutade på Säpo åtta månader efter mordet och fick jobb hos. . . Vinge.

Så hur länge ska den svenska hemliga politiska polisen Säpo få styra regering och riksdag och ytterst framkalla vad vi har i dag, ett politiskt och juridiskt undantagstillstånd i Sverige där hänvisningen till ”Rikets säkerhet” försätter rättssamhället i en bokstavlig ”Game Over”!

Dick Emanuelsson