Där stod gänget i tioårsåldern från Vegagatan och blängde
storögt med öppen mun på de inbjudande fotografierna på Christina Schollin, bioannonsen
på Rialto eller om det var Draken på Järntorget i Göteborg med titeln; ”ÄNGLAR FINNS DOM”?
Jarl Kulle och Christina Schollin i huvudrollen. När jag googlade på filmen såg jag att den
hade premiär 1961 och var det mest vågade i nakenhet på den tiden, sas
det.
Och nu frågar sig många; ”Drönare, finns dom”?
För plötsligt dök de upp från ingenstans anno 2025. Vi
befinner oss i en ny teknologisk epok där vi ställer en fråga och vips är AI
framme och svarar på den med en hastighet som får Lucky Luke att blekna. Många ”besserwisser”
på ledarsidorna, Rosenbad och diverse ”institut mot Östeuropa”, brände sina skepp och tog det kategoriska för
en exakt sanning, som SvT:s Anders Holmberg som tappade alla
journalistiska koncept och anklagade den inbjudne ryske ambassadören för att
ljuga, när denne påstod att hans land hade inget att göra med påstådda drönare över
Polen.
Dessutom hade han ju rätt i att det enda som fallit ned var en missil från en polsk F16-kärra där den polske TopGun-piloten nästan raderade ut en villa för en landsmans familj. Holmberg såg ut, att vid nästa ”Njet bevis” ge den kolugne ambassadören
en smocka.
Klicka för stort format.
Denne, å andra sidan har anledning att ge Säpos adelschef, von
Otter, om inte en smocka, för det gör sig inte mot en kvinna, men däremot en
utskällning för att denna, efter två av drönaranfall på den ryska ambassaden på
Marieberg fortfarande inte ens har indicier om VEM som är den ansvarige!
Hur som helst, konstaterar nu den
danska utredningen, går det inte att fastställa om det är drönare, och än
mindre att dessa ska vara ryska.
Som han sa, ROY CHADERTON, Venezuelas ambassadör i Colombia
den 14 april 2002 (då var jag ackrediterad i Bogota), efter att Caracas´
fattiga och underofficerare hade slagit ner den 47 timmar långa statskuppen
från den politiska högern och arbetsgivarföreningen Fedecamera som störtade
president Hugo Chavez den 11 april:
”Man
ska inte dansa innan orkestern har kommit”!
I Caracas dröjde det bara två dagar innan kuppen och mediakonspirationerna
hade slagits ner, i Danmark tog det väl tio dagar innan den psykologiska
krigföringens korsriddare stötte på problem.
Men redan samma dag som danskarna slog larm, sa Clas Svahn,
ordförande i UFO Sverige, efter att polisen har blivit tipsad om att drönare
synts till i Malmö, Lund och över Öresundsbron, efter drönarlarmen vid Kastrup,
att ”det är inte särskilt sannolikt att det är det (drönare). Man ska ha lite is
i magen tycker jag. De flesta grejerna man ser på himlen är naturliga fenomen
och föremål”.
UFO Sverige avfärdar drönarobservationerna.
De låter likt spektaklet med de sovjetiska miniubåtarna i
Hårsfjärden, där stackars meniga utplacerades på skär och kobbar i början av
1980-talet. Och efter att stått där i timmar och så intensivt gått in för sin
uppgift, började flera att få hallucinationer och såg en j-a massa undervattensfarkoster
i alla dess formationer, vilket skapade arbetsuppgifter för försvarets psykologer.
SvT:s reportrar
och deras nordiska kollegor har ”kartlagt 152 personer” som utpekas för att stå
i rysk tjänst
På vems uppdrag
har Uppdrag Granskning producerat ”Skuggkriget”?
”KAMPEN OM SANNINGEN” är rubriken
på det tredje avsnittet, och är egentligen den intressanta delen i ”Skuggkriget”
[1]. För det är där som journalisterna avslöjar sitt journalistiska
och politiska mål med de tre avsnitten; rikta anklagelserna mot Putin/Ryssland
vad det gäller det statsterroristiska attentatet mot den tysk-ryska
gasledningen NordStream och mörka USA:s inblandning.
Sammanfattningsvis vill jag
påstå, att 85-90 procent av de tre timmarna är tid som under normala
redaktionella förhållanden ALDRIG skulle ha publicerats.
Varför?
Helt enkelt för att det är
diskussioner MELLAN journalisterna som vanligtvis äger rum på redaktionsmöten
på morgonen, INTE redaktionellt substantiellt innehåll.
I en tryckt variant, det vill
säga i en dagstidning eller magasin hade en seriös redaktionschef aldrig ha
släppt i genom vad som vi på journalistspråk kallar för en ”pratig” text, som
enbart tar upp utrymmen.
”Skuggkriget” ställer fokuset på
journalisterna i en rätt tråkig, tröttande och ibland pinsam situation som de
svårligen klarar att hantera. Det är ju knappast en spelfilm med Tom Cruise i
huvudrollen, producerad av Oliver Stone.
Så vad blir då kvar?
– Vi har kartlagt ett nätverk med
152 personer i Norden som spridit desinformation som har skapats eller
förstärkts av ryska medier, säger Frederik Hugo Leedegaard Thim, journalist
på DR och dataexpert.
– Vi har fått tillgång (av vem
och hur?) till ett program som används av underrättelsetjänster och polis,
säger Leedegaards danska kollega Lisbeth Quass.
Sedan när är det lagligt att vi journalister kan använda oss av "ett program som används av underrättelsetjänster och polis"? Och vem levererar?
DET NORDISKA JOURNALISTGÄNGET i ”Skuggkriget” har ägnat sig
till vad vi brukar anklaga den hemliga politiska polisen Säpo att göra;
kartlägga och registrera politiskt eller journalistiskt kritiska svenskar. Sammanlagt
har de gjort ett gratis frilansjobb för Säpo, PET och de övriga nordiska
hemliga politiska poliserna genom att registrera 152 personer.
Lagligt?
– Vi har under lång tid kartlagt
spridningen av rysk desinformation på sociala medier. Vi har identifierat några
specifika personer som är mycket aktiva med att sprida desinformation och att
organisera demonstrationer, säger den danska journalisten, Lisbeth Quass
i det tredje avsnittet.
Hoppsan. Tat´ försiktigt, Agneta
Norberg, 85 år och fredsaktivist och grundare av Kvinnor för Fred
och fortfarande på barrikaderna.
– PET [2] är ingen åsiktspolis. Vi bevakar inte folks politiska
åsikter. Vi drar gränsen vid när man medvetet för vidare budskap från en
främmande underrättelsetjänst som vill skapa polarisering och konflikt”, säger Anders
Henriksen, kontraspionagechef för PET i Danmark, och bekräftar att i
princip är vi alla föremål för den politiska polisens lupp om vi agerar eller publicerar
substans som står i politisk motsättning till vad Staten anser vara den gängse
rådande Politiska Linjen.
NÄSTA ÅR HAR DENNE SKRIVARE arbetat fyrtio år som reporter.
Fem av dessa år gjorde jag i Colombia 2000-2005 där PET:s och Säpos kollegor
registrerade ALL min aktivitet som de dokumenterade i 476 A4-sidor [3].
Redan på sidan 3 markerade de ”Linjen” då de förmodade att ”allt tyder på
att Dick Emanuelsson är en ideolog för FARC-gerillan”.
Medan de nordiska kollegorna säger att de har registrerat
152 människor som de anser står i Putins tjänst.
Den finska journalisten Jessika
Aro markerade den slutliga POLITISKA inramningen av de tre avsnitten i ”Skuggkriget”.
Vi får se när hon fick framträda inför USA-senaten i juli, 2019. Bakgrunden var
att hon där fick lägga fram hur hon utsatts för en vederlagd hatkampanj mot
henne från hennes landsman Johan Bäckman, som förtjänar ett fördömande.
Men det centrala med att publicera
hennes framträdande var att varna den allmänna opinionen i USA och, naturligtvis,
opinionen i de nordiska länderna för den ryska desinformationen. Vem har intresse av det?
Den finska journalisten Jessika Aro bjöds in till USA-senaten 2019. Men var finns programmets granskning av USA:s spionage i Sverige och Norden?
ATT FRAMTRÄDANDET ÄGDE RUM i USA utan något som helst
ifrågasättande av den statens kontroll av såväl medier som journalister, gör
att den politiska slutsatsen av Uppdrag Gransknings satsning på ”Skuggkriget”
blir en politisk partsinlaga.
Här ser vi inte ett enda
uttalande från Joe Biden[4]och hans högra hand från statskuppen i Ukraina
2014, Victoria Nuland [5], där de bägge, den 26 januari respektive 7 februari
2022 helt öppet inför kamerorna i USA garanterade att Nordstream II skulle
stoppas, till varje pris.
Video: Joe Biden försäkrar att NordStream II ska upphöra:
Inte heller en enda kommentar
till utskottsförhöret med den förre CIA-chefen William Colby, som 1976
bekräftade att CIA kontrollerade och finansierade medier och journalister av
betydelse. Samme Colby ledde `Operation Mockingbird´:
”Storleken på Operation Ruiseñor [6]
när det gäller personal som är involverad i denna uppgift är inte obetydlig. På
1950-talet var det 'minst 3000 CIA-anställda som enbart tilldelades propagandauppgifter'”,
sammanfattade journalisten Alberto Rojas Andrade. Men i Uppdrag Granskning
existerar varken CIA eller dess kontroll av medier och journalister.
Inte heller den förre CIA-chefen
Mike Pompeo, senare Trumps utrikesminister, som till och hade hjärtligt
roligt när han inför universitetsstuderande skröt om att ”CIA stal, ljög och
bedrog”.
Eller varför gå så långt?
LÅT OSS HÅLLA OSS TILL SVERIGE och självaste Sveriges Radio.
För tio år sedan, söndagen den 31 mars, klockan 14,03 publicerade SR det 80
minuter illustrativa inslaget:
” CIAS HEMLIGA PROPAGANDAKRIG I SVERIGE [7]: Under 1950-60-talets Kalla krig, utkämpas ett hemligt propagandakrig i
Sverige. USA ville vinna den svenska vänstern, som i deras ögon riskerade att
bli `kommunistisk´. 1952 bildas en kulturkommitté i Stockholm; en
underavdelning till Congress for Cultural Freedom i Paris - allt finansierat av
CIA”.
Kollegorna på radion bedrev och
gjorde journalistik som producerades av Henrik Arnstad och Lovisa Lamm
Nordenskiöld. Gå tillbaka till det och jämför de tre tröttande kvälls/natt/mörka
avsnitten av Skuggkriget, som måste ha kostat skattebetalarna miljoner kronor för
att fokusera på journalisterna snarare än på temat.
Sammanfattningsvis baseras ”Skuggkriget”
på hörsägen, rykten, ”enligt uppgift från en underrättelsekälla i väst”, en
ökänd exil/antirysk ”tankesmedja”, samt diverse experter inom olika ämnen som hav
och satelliter.
”HUVUDSPÅRET”, som ”Lill-James/Bond” i Danmark
vill få oss att tro på, är det påstådda ryska ”hydrografiska forskningsfartyget
Sibirjakov”. Hans ”brittiska anonyma pensionerade marinkontakt” påstår att det
är ett fartyg som gick ut från hamnstaden S:t Petersburg den 1 juni 2022
och cirklade misstänkt över platsen där Nordstream sprängdes fram tills den 15
juni då det återvände till S:t Petersburg. NordStream sprängdes nästan fyra
månader senare, den 26 september. Till råga på allt hade detta fartyg,
enlig denne danske ”Bond” aldrig tidigare besökt detta område. Men tydligen var
det kapabelt att vara ”navet” i sprängningen efter en ”första vända” vid den
kommande attentatsplatsen.
Den 4 juni, påstår samma brittiska källa,
att ett ”odentifierat (ryskt) hydrografiskt forskningsfartyg lämnade sin bas
Lomonosov, (Kalingrad) och seglade åt nordväst, mot Bornholm”. Dit anlände
detta fartyg kl. 06.00 den 7 juni.
– Hon rörde sig cirka 25 sjömil
nordost om Bornholm på morgonen (kl. 08.00) den 7 juni, väldigt nära de norra
explosionsplatserna. Är det en slump att två. . . låt oss kalla dem fartyg för
undervattenspaning seglar i samma område med sju dagars mellanrum, där
NordStream 2 sprängdes”? undrar britten och dansken Niels Fastrups ansiktes
strålar och uttrycker: ”Där har vi beviset för att ryssarna sprängde NordStream”!
Men är det konstigt att det
cirkulerar vad de bägge kallar för två ryska fartyg som har teknisk utrustning
för undervattenspaning, om det samtidigt kryllar av krigsfartyg från
USA&NATO också över platsen där Nordstream 1+2 separeras?
Det är dessutom ett område som
står under total kontroll av marinen i Sverige och Danmark och som blev föremål
för den gigantiska flottmanövern från NATO:s sida? Varför tar inte dokumentären
upp det?
För faktum är, attden 17 juni 2022avslutades den stora marina
NATO-övningen `Baltic Operations 2022´ (BALTOPS22)som då hade
pågått i 13 dagar, det vill säga, den inleddes kring den 4 juni och
cirkulerade över hela det område som ”Lil-James” under nästan 50 minuter inte
ens nämner. Inte heller hans kollegor. Och vill man skapa misstankar kring två
små ”forskningsfartyg med misstänkta antenner och en kran på däck”, vad är då
de marina militära jättefartyg från USA som låg över gasledningen under nästan
två veckor?
Så här beskrev NATO:s egen
hemsida [8]
den marina manövern som den sa bestod av ”fjorton NATO-allierade, två
NATO-partnernationer, över 45 fartyg, mer än 75 flygplan och cirka 7 000
personal startar Baltic Operations (BALTOPS 22) från Stockholm den 5 juni 2022”.
Pressmeddelandet fortsatte:
”Deltagande nationer inkluderar Belgien, Bulgarien,
Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Lettland, Litauen,
Nederländerna, Norge, Polen, Sverige, Turkiet, Storbritannien och USA. Dessa
länder kommer att utöva en myriad av kapacitet som visar den inneboende
flexibiliteten hos maritima styrkor. Övningsscenarier inkluderar
amfibieoperationer, kanonskytte, ANTI-UBÅT, luftförsvar,
minröjningsoperationer, bortskaffande av explosiv ammunition, OBEMANNADE
UNDERVATTENSFORDON och medicinsk respons”.
KANSKE DE TVÅ RYSKA FARTYGEN hade ännu större motiv att besöka
platsen med tanke på vad det öppet hotande radarparet Biden & Nuland
kategoriskt hade uttalat om NordStreams framtid i slutet av januari och början
av februari, det vill säga fyra månader INNAN fartyget lämnade S:t
Petersburg där det knappast kan betraktas som misstänkt när ett fartyg
lämnar den export- och importhamnen i staden med över fem miljoner invånare.
Däremot är det ett bokstavligt
kardinalfel som journalist om du inte tar in en bredare motivbild till varför
och vem som hotade gasledningen. Men det gör inte Fegan eller Quass och än
mindre ”Lill-James”.
MÅLET VAR MED ANDRA ORD den outtalade politiska
uppgiften att målmedvetet försöka skapa och successivt bygga upp ett koncept
och en imaginär bild av ett Ryssland som sprängde sin egen och det tyska
företagets gasledning. Det skulle bevisas i det tredje avsnittet.
Men för en seriös tänkande journalist är detta avsnitt
inte något annat än lösliga fragment som journalisterna hoppades skulle uppfattas
av tittarna som ”det slutliga beviset mot Ryssland för spioner i Norden och
sprängning av Nordstream”.
Ärligt talat tror jag att dessa
journalister har svårt med nattsömnen. För har de ett minimum av journalistisk
kapacitet, vet de att ”storyn håller inte”, som stockholmsmurvlarna brukar
uttrycka när ett spår är alltför tunt för att ”göra en grej på”.
Eller så är de selektivt utvalda och helt medvetna och
helt insatta i den uppgift de tilldelats; att vilseleda opinionen och föra in debatten
på ett politiskt stickspår.
Allt annat om ryska spioner och
nätverk i de två första avsnitten blir egentligen en andrahandsfråga, det är
inte ens intressant. Jag ska erkänna att jag somnade under det andra avsnittet
och var tvungen att spola tillbaka SvT:s hemsida för att kunna få en rättvis
bild av ”Jobbet”, som handlade om Nordstream och en ”journalistisk
kontraoffensiv” mot en verklig grävarjournalist´ reportage om sprängningen av
Nordstream; USA-journalisten SEYMOUR
HERSH [9].
SPIONER I SKANDINAVIEN? Naturligtvis. Det är väl ingen statshemlighet
att alla stater mer eller mindre spionerar på varandra?
Men att SvT:s och deras skandinaviska
självfokuserade reportrar kartlägger vem som ”bedriver trollpropaganda” i
tjänst hos Putin, det är mycket oroande för framtiden och för
Journalistförbundets medlemmar.
Inte ens den danske kontraspionagechefen
Anders Henriksen i Danmark vågade gå så långt, än mindre uppge antalet som PET
har kartlagt.
Kanske Svenska
Journalistförbundets Etiska Nämnd har fått en ny uppgift?
Ryan upprättar
den 26 mars en bas på Kastrup i
Köpenhamn men vägrar förhandla om den grundlagsenliga rätten till ett
kollektivavtal. “Krigstillståndet” inom flyget förvärras, konstaterar Unionens
ordförande Cecilia Fahlberg, som själv har en bakgrund som kabinanställd på
1990-talet.
Flamman har i ett par artiklar uppmärksammat hur
det isländska flygbolaget Primera har sagt upp sin bas på Arlanda och placerat
den i Lettland. Där anställs nu ”egenföretagare” eftersom Unionen vägrar att
förvandla sina medlemmar till modern slavarbetskraft med 60-timmars arbetsvecka
och dramatiskt sänkta löner. I Köpenhamn arbetar flera svenskar som också sägs
upp av Ryan.
Anställda sägs
upp
För Ryan betalar
ingen sjuklön, betald semester och de anställda får ansöka om fyra veckors
ledighet utan lön. De har en veckas uppsägningstid när den anställde har arbetat
på företaget i ett år. Anställda är också förbjudna att uttala sig om företaget
över huvud taget. Dessa sociala och ekonomiska villkor vägrar det danska fackförbundet
Serviceforbundet att acceptera.
– Det är social
dumpning på högsta nivå, säger Serviceforbundets ordförande John Dybart, i ett
uttalande till Kollega.
Han har sedan i
oktober 2014 föreslagit Ryan förhandlingar om att teckna kollektivavtal i
likhet med andra flygbolag som har baser på Kastrup. Ryan air sade tvärt nej. Om
ingen lösning nås innan den 26 mars kommer ingen av Serviceforbundets medlemmar
att kunna anställas i Ryan air eller de medlemmar som redan är anställda av
företaget.
Danska LO har meddelat
att fler förbund kommer att gå ut i sympatikonflikt om Ryan air fortsatt vägrar att
förhandla.
