Bokrecension: ”Syriens tystade röster” har fått en röst i Patrik Paulov

Författaren och frilansjournalisten Patrik Paulov, tidigare utrikeschef på Proletären. FOTO: MARCUS JÖNSSON, PROLETÄREN.

PATRIK PAULOVS BOK ”SYRIENS TYSTADE RÖSTER” (Karnevals förslag 2019) är en journalistisk pärla och unik i ett svenskt medielandskap där mediernas förnekande av de egna journalistiska principerna har varit legio under de åtta år långa kriget.

Hur många år dröjde det innan samma medier, som hade vurmat för den nya tyska regeringen i Berlin fick upp ögonen eller tvingades lyfta på ögonlocken och skrapa hornhinnorna inför den tyska fascismens barbarier innan det andra världskriget bröt ut?

Parallellen är inte långsökt. Och det är här som Paulov har lyckats med vad alla seriösa och drivna journalister skulle kunna ha gjort och göra i frågan om Syrien. Om det inte vore för att de av egen politisk-ideologisk övertygelse, eller för att den politiska linjen som redaktionschefen och medieägare sätter är den som har rått och varit den gängse under dessa år då nära en halv miljon syrier har mött döden.

I DE 32 KAPITEL SOM STRÄCKER sig över 300 sidor lyckas Paulov med att både beskriva bakgrunden, landet, folken, för det är flera folk i denna unika sekulära stat i Mellanöstern, kriget, aktörerna, religionens betydelse, regionen, USA:s planer på att rita om kartan i denna region av världen, skapa förevändningen för den egna interventionen, USA-sociologen Gene Sharps Manual för ”regimbyte” och inte att förglömma; den svenska regeringen ynkliga, pinsamma och totala underordnande av USA:s pekpinne i frågan om Syrien.

”Syriens tystade röster” är lättläst. När den kom fram efter två månaders postgång från Sverige till Honduras sträckläste jag den. Den griper läsaren. För till skillnad mot många av våra kollegor har Paulov inte bara varit flera gånger i Mellanöstern och Syrien innan kriget (se kapitlet om Aleppo), han tar nya kontakter, konfronterar hela tiden uppgifter med sina egna kontakter som mainstreammedierna publicerar. Bevakningen sträcker sig från 2011 fram till i början av 2019.

Han lyckas alltså med det en reporter och hans chef alltid ska tänka på; följa upp temat, hålla kontakt med kontakterna i och utanför, i det här fallet Syrien respektive Sverige men även andra länder i världen. När Paulov drar i en tråd i en uppgift poppar det hela tiden upp nya uppgifter som gör att tråden, uppföljningen blir konstant. Det gör att reportern eller författaren får en bild, kunskap och kännedom som gör att han kommer allt närmare Pudelns kärna, sanningen.

Det gör att de stora mediernas och de journalister som dessa medier satt för att specialbevaka temat Syrien inte recenserar en bok som ”Syriens tystade röster”. För då ger de smisk på den egna stjärten. För mediernas bevakning eller bättre; desinformation och ibland talande tystnad i flera fall av kriget i Syrien, har gjort dem delaktiga till ett massmord utan jämförelse sedan det andra världskriget.

PAULOV JÄMFÖR INTERNATIONELLA mediers bevakning av angreppskriget mot Syrien via cirka 200.000 jihadister från ett hundratal länder och kommer fram till att svenska medier borde stå i skamvrån. Den politiska fegheten är slående, till och med jämfört med vissa stora brittiska medier som publicerat intressanta reportage direkt i politisk konfrontation mot både sina egna kollegor och medier men också mot den egna regeringen och USA-administrationens ståndpunkter.

Även de svenska politiska partierna utan undantag tangerar mediernas delaktig i folkmordet. Fegheten och delaktighet i brottet är kanske ännu större hos v-ledaren Jonas Sjöstedt och den partiledning han representerar som inte har begripit att han/de objektivt blivit Trumps omedvetna allierade i det imperialistiska angreppet mot Syrien i synnerhet och mellanöstern i allmänhet när Sjöstedt lanserar en ”skyddszon” i norra Syrien och i praktiken ber Trump om ett ”Nytt Libyen”.

Paulov avslöjar skalet i det som kallas den ”Fria Syriska Armén”. Eller IS som en pervers artificiell folkmorsskapelse av USA. IS är ett verktyg i tjänst hos USA för att slå sönder nationalstaten Syrien.

Men där finns också Rysslands deltagande och viktiga assistens för att neutralisera och eliminera IS och övriga terroristgrupper som hållits under armarna och aktivt fått materiellt, finansiellt och militär materiel av Gulfstaterna men även av USA, Israel, Turkiet och delar av EU. Iran och Hizbollah analyseras så klart på ett helt annat sätt än vad svensken är van att läsa, se och höra. Det är en analys som inte avslutas efter 30 sekunder utan detaljer som bildar ett mönster där läsaren begriper vem som är inbjudna till Syrien av den legala av FN erkända regeringen och vilka som bryter mot FN-stadgan och ockuperar illegalt och mot folkrätten syriskt territorium som bombas.

ANGREPPSKRIGET MOT DEN SYRISKA statsbildningen har alla de ingredienser och som tillämpats i andra delar av världen där Gene Sharps Manuel om Regimbyte har använts. Ukraina, Libyen, Venezuela eller Nicaragua är tidigare exempel. Men när de militära segrarna har uteblivit har den psykologiska krigföringens arkitekter gått ett steg för långt när kemgasattacker med statister från de Vita Hjälmarna verkställts respektive använts. Där finns också beskrivningarna i flera kapitel i boken om dessa ”Fakenews” när de Vita Hjälmarna skriker om ”kemgasattacker” och Paulov ställer källor mot varandra och avslöjar ”Faken”.

Han ger alltså läsaren själv möjlighet att dra sina egna slutsatser baserat på källor som aldrig publicerats i stora och inflytelserika medier som Dagens Nyheter, som har haft eller har flera reportrar som på sitt ansvar har bevakningen av angreppskriget mot Syrien. Och trots alla stolta och vackra proklamationer som detta alster brukar avsluta sina artiklar med, så som ”kritisk källhantering” och objektivitet, blir sanningen, när man skrapar på artikeln, pinsamt ihålig.

DET SVENSKA UTRIKESDEPARTEMENTET, då? Även här blir tystnaden och de långa månaderna av väntan pinsam för att få en intervju eller kommentar med de politiskt ansvariga på UD. För det gör sig inte. Paulov tvingas skicka in skriftliga frågor som bara det gör att en intervju redan från början blir lite rumphuggen eftersom det blir omöjligt med följdfrågor. Men han ställer dessa kommentarer mot tidigare uttalanden från UD-experter som besökt Syrien och som har gjort sparsamma uttalanden men som i vissa fall står i motsättning till vad de så kallade ”sakkunniga tjänstemännen” på UD förfäktar i sina intetsägande svar eller kommentarer till Paulovs skriftliga frågor.

Och det är här som Paulovs bok också avslöjar, vilket inte andra medier med enorma ekonomiska och personella resurser skulle kunna ha gjort, att svenska regeringen och UD via Sida med all sannolikhet direkt eller indirekt har finansierat och fortsätter finansiera den väpnade oppositionen i Syrien.

Det är i slutändan organisationer som FN har deklarerat som terrorister, i första hand al Nusra, den al Qaedabaserade terroristorganisationen i Syrien, där pengarna går via så kallade ”NGO:s”. Dessa har kommit att bli murbräckan och en fasad för andra rörelser och organisationer. Fallet Nicaragua är slående där CIA:s olika civila fasader, så som USAID eller NED, förra året med 16 miljoner dollar finansierade en rad NGO:s med direkt band till den politiska högern som med våld försökte störta sandinistregeringen i Managua.

Paulov får ut dokument från UD där stora delar av dokumenten har raderats med svart över de uppgifter som jag tveklöst vågar säga att regeringen komprometteras med terrorismen. För dessa uppgifter skulle kunna visa att miljoner kronor av svenskt bistånd har gått till dessa terrorister som under åtta års krig, av i första hand utländska jihadister, har dödat, lemlästat och skapat ett krigets helvete för miljoner syrier.

Ovanstående är bara ett axplock. Köp och läs boken med kritiska ögon, jämför med övriga källor som under dessa åtta år har använts i fallet Syrien.

Och ”Sök sanningen, även om den så ska leda dig till helvetes portar”!, som den göteborgska politiska rockgruppen Röda Kapellet sjöng en gång på 1970-talet.

Det tål Patrik Paulovs ”Syriens tystade röster”!

Dick Emanuelsson,

Tegucigalpa-Honduras, journalist och reporter sedan 1984.

Det var detta som Syriens president varnade Väst för för tre år sedan; den utländska interventionen av Syrien av terrorister från närmare 100 länder.

Mördarna i Paris representerar samma terrorister som Syriens president Assad larmade om för tre år sedan

Av Dick Emanuelsson

 

TEGUCIGALPA / 2015-01-07 / Monstret som USA och väst skapade slår nu tillbaka på dem själva. I tre år kunde Obama, Bildt, EU:s statschefer och medier rikta elden mot Damaskus och president Bashar Hafez al-Assad som anklagades för bestialiska brott mot de mänskliga rättigheterna.

När har dessa koloniala och imperialistiska statschefer brytt sig om mänskliga rättigheter?

Det USA som Obama representerar har sedan 1890 invaderat och attackerat 149 länder och institutionaliserade via CIA tortyren mot politiska fångar.

Med vilken moralisk rätt talar Obama och hur många dollar kostade Nobelstiftelsen i Oslo för att utdela det blodbesudlade “Fredspriset” till denne representant i folkmord?

Palestinas enda allierade

 

Det syriska folket har inte gått under, trots att den arabiska kontrarevolutionen, i allians med imperialismen och sionismen har skapat, tränat, finansierat och militärt utrustat dessa programmerade mordmaskiner som anlänt till Syrien från närmare 100 länder med målet att slå sönder den enda stat som konsekvent ställt upp för den palestinska befrielsekampen.

Från Jordanien, Turkiet och Irak har de strömmat in i Syrien med målet att slå sönder statsbildningen Syrien och så ta kontrollen över gas och syrisk olja.

Men de lider nederlag efter nederlag. USA:s, Turkiets och Israels mål att slå sönder den syriska armén har lidit nederlag. Nu har också den syriska folkmilisen en central roll i försvaret av civilbefolkningen som utsätts för bestialiska terrorangrepp sedan den utländska interventionens inledning för snart fyra år sedan.

Segergest från en syrisk soldat i kriget mot den utländska terrorismen.

Nu slår det egna Monstret till på Hemmaplan

 

Efter terroristmorden i Paris är medierna och väst´ statschefer förskräckta och utlovar kamp mot terrorismen. För nu har det okontrollerbara Monstret slagit till där det inte skulle slå till; på hemmaplan.

De militära underrättelsetjänsterna och de nationella säkerhetsorganen har sett mellan fingrarna när de egna medborgarna har verkat för stöd mot Assad och rekryterat “Jiddahister” som rest till Syrien för att ansluta sig till “den gemensamma kampen mot Assad”. Det är naturligtvis ren cynism att och politiskt hyckleri från samma statschefer att de inte kunnat bekämpa dessa krafter i de egna länderna, med tanke på både resurser som den senaste teknologin.

Ett av IS:s offer i Paris tas hand av ambulanspersonal och brandkåen.

Som inför det andra världskriget

 

Vad vi åser är ungefär samma falskspel från västmakternas sida som förspelet inför det andra världskriget. Sovjetunionens politiska ledning försökte med alla medel förmå Storbritannien och Frankrike att gemensamt bilda en front mot krigshotet som det fascistiska Tyskland under ledning av Hitler innebar. Men både Frankrike och Storbritannien inväntade i stället att Hitler skulle gå österut. Men han gick i stället västerut.

I september 1938 ockuperade Nazi-Tyskland de tyskspråkiga områdena i Tjeckoslovakien, Sudetland, med Storbritanniens och Frankrikes godkännande i München-överenskommelsen.
På bilden; från Munchenöverneskommelsen, ses Storbritanniens premiär-minister Chamberlain med bland andra Hitler och den tyske utrikesministern Ribbentrop. (källa Mario Sousa).

Var finns dagens borgerliga humanister och demokrater, de som trots allt vågade stå upp mot Berlin 1939-1943, som inte inväntade den tyska armés nederlag i Stalingrad 1943 utan krävde att Sverige skulle välja sida mot fascismen?

I dag är krigshotet lika allvarligt, om inte allvarligare.

USA, nästan kvävt av den ekonomiska krisen, och dess högerextrema vasaller i Östeuropa förbereder ett storskaligt krig mot det ryska folket med förevändningen av inbördeskriget i Ukraina. Men det är som Oliver Stone uttryckte det; “Det är inte Ryssland i Krim utan USA i Ukraina”, det handlar om.

Snart är det dags att bekänna färgen på din fana. Precis som 1940.

Om “världspressens roll och funktion i kriget mot Syrien”

Den 11 april 2011 skrev Washington Times att Gadaffi hade fått stöd av den colomnianska FARC-gerillan via kvinnliga gerilakrypskyttar. För alla med lite kännedom om Colombia och FARC så är bilden inte bara ett dåligt montage. Gerillasoldaterna i FARC använder aldrig näsdukar utan visar alltid sitt ansikte. De har också en armbindel med den colombianska flaggans tre färger för att visa sin distinktion på slagfältet, allt enligt internationella konventioner. Men händelsen visar att denna "världspress" detar aktivt i kriget mot folken i världen. Då, i april 2011, mot det libiska folket. I dag, mot det syriska folket och dess stat.

 

Om “världspressens roll och funktion i kriget mot Syrien”

På Facebook skrivs det en massa trams som många gånger påminner om skriftligt skvaller. Som när en gammal arbetskamrat från Finnboda Varf i Nacka skrev att kambodjanska soldater deltar på Assads sida i Syrien. Källan var en av dessa oräkneliga portaler som figurerar och som är omöjlig att kontrollerna värdet av och som oftast tas som en ”trovärdig källa” av medier för att ha något att hänvisa till i brist på verkliga källor. Om det krigar kambodjanska buddister på Assads sida vet jag inte. I stället käns det i stället som det är en av de många påhitten i den psykologiska krigföringen mot Assad.

Kunde imperialismen i Qatar skapa en kopia av torget i Tripoli (Libyen), så är det nog mycket lättare att ladda ner en bild från nätet med kambodjanska militärer och placera dem framför en husvägg med arabiska bokstäver och fixa montaget i Photoshop. I kampen mot Venezuela använde CNN och andra "världsmedier" bilder på oppositionen i. . .  Katalonien.

Följande skrev Göran Gustavsson den 1 november 2014:

Bäste Dick. Vad var det där för halsbrytande blandning? Jag har inte sett några ubåtar i Stockholms skärgård. Jag har inte styckat något land i Asien eller mellanöstern. Jag är varken imperialist eller navelskådare. Jag återger bara vad som öppet redovisas i världspressen och visar bilder på legoknektar som poserar som Assad-soldater. Om de är buddister vet jag inte, snarare Pol Pots barnbarn som en kamrat skrev här ovan... Det intressanta är om du vill berätta din egen position visavi Assad. Är han en demokratisk antiimperialist älskad av sitt folk, möjligen?

Dick Emanuelsson:

Och jag som trodde du var antiimperialist, att du såg sakernas ting som på den tiden när det handlade om att försvara Indokina mot imperialismens angreppskrig och när du aktivt drev insamlingen ”En luftvärnskanon till Vietnam”?

Men om du ser konflikten i Syrien, Libyen eller i regionen i stort med ”världspressens” ögon, ja då är det illa ställt, Göran. För det är samma medier som nyligen har drivit ryska ubåtar framför sig, som försvarar det sionistiska folkmordet på palestinierna. Samma världspress som förnekar den syriska staten att försvara sig mot imperialismens manual att slå sönder staterna i mellanöstern med olika medel och förevändningar; religiösa, ekonomiska och sociala faktorer och när det inte går, som i Libyen, inkallande av en allians som lägger 20.000 bombmattor, precis som i Vietnam.

När den nya regeringen uppgav att den skulle erkänna Palestina "upptäcktes", av en tillfällighet (?), ryska ubåtar i Stockholms skärgård. Förra gånge blev det bara minkar.

Det handlar inte om personen ASSAD, jag trodde att du som antiimperialist, Göran, visste bättre. Personen Assad är bara figuren som imperialismen använder för att skapa en förevändning för att slå mot staten Syrien, bland fega arabstater den kanske enda som ställt upp till palestiniernas försvar. Därav Israels och Turkiets inblandning och konspirationer.

Frågan som måste hålla mer än en motståndare till den syriska statsbildningen vaken på nätterna är varför det syriska folket inte har lyckats störta Assad och krossa de syriska väpnade styrkorna under de mer än tre år som interventionskriget har pågått? Och det trots att till och med ”världspressen” nu tvingats erkänna att den syriska ”oppositionen” består av 250.000 legoknektar rån ett 80-tal länder som via Turkiet (Natos utpost som medvetet låter det kurdiska folket förblöda i Kobane som en lösning på sin egen ”kurdiska fråga”) och Jordanien går in i Syrien.

USA:s vicepresident Joe Biden sa i början av oktober inför studenter på Harvarduniversitetet (The John Kennedy Forum):

Joe Biden hos studenterna på Harvarduniversitetets The John Kennedy Forum

– Målet var och är i första hand att störta Bashar Al Assad, och till vilket pris som helst. Och om nödvändigt, med hjälp av IS, sa Biden.

Och sammanfattade hur mordmaskinen IS stärktes med hjälp av USA och dess allierade: “Vad gjorde de (USA och allierade)? De skickade hundratals miljoner dollar och tusentals ton med vapen och allt vad de önskade för att slåss mot Assad. Problemet var att organisationerna som tog emot utgjordes av Nusra, Al Qaida och jihadisterextremister från andra håll i världen”, sa Biden ursäktande till studenterna, medveten om att dessa tre år av militärt och ekonomiskt understöd till IS har blivit offentligt.

Denna administration har under tre års tid, via sina (ibland avlönade) medlöpare i ”världspressen” pumpat ut att Assad är Djävulen förkroppsligad, precis som USA ALLTID har gjort för att förbereda världsopinionen ideologiskt och politiskt på det kommande kriget. Syrien inget undantag.

När nu USA:s mordmaskin är ”bränd” så talar man om en Allians för att stödja den ”moderata” syriska oppositionen”. Nu ska saudiarabiska mordiska kvinnoavrättande kungar och prinsar delta i ett nytt korståg mot Syrien, allt för att avsätta den eländige Assad. Nato mobiliserar och DN och kollegorna samt Göran backar upp. Om det inte vore så djupt tragiskt, så vore det verkligen komiskt. Vem försöker man lura?

Denna ”moderata opposition” i den påstått ”fria syriska armén” erbjöd kurderna i Kobane att strida mot IS där och kurderna svarade mycket klokt; ”Visst, men ta upp striden mot IS på andra platser i Syrien”.

Varför gör man inte det? Helt enkelt för att den ”moderata oppositionen” existerar inte längre mer än på dess kontor i London, den är ett imperialismens påfund, Göran. Och det är imperialismens nuvarande huvudvärk. Därför är kriget mot Syrien ett interventionskrig igångsatt av utländska krafter.

Detta är inget försvar av den syriska regeringen, det är mer en förklaring till hur den nationella frågan och suveräniteten för syrierna är en central fråga sedan tre år tillbaka och varför de står emot en gigantiskt krigsmaskin som leds av USA&Nato.

Vad som interventionskriget mot Syrien påminner mig om, trots sina stora skillnader, är de 14 imperialistiska stormakternas intervention av den unga sovjetrepubliken 1918-1922. Där fanns i stort nästan samma allians som i dag mot Syrien. Då hade det sovjetiska folket bara stöd av den internationella solidariteten. I dag har Syrien åtminstone uppbackning av Ryssland och Kina som ser hur krigsalliansen Nato kommer allt närmare sina gränser via Natos lokala vasaller, oavsett om de kallar sig IS eller ”moderata”. Det faktumet borde vi diskutera mer, Göran.

Men liksom upplösningen 1922 så tror jag att världsopinionen trots ”världspressen” till slut får upp ögonen.

Alltså Göran, mindre personfixering och mindre förtroende till ”världspressen”. Ta i stället en titt på ett av de mest initierade medier; Red Voltair: http://www.voltairenet.org/en.

Morsning.