Anarkistiska Arbetaren känner sig orättvist behandlad utan statens 2,6 miljoner kronor

Nu och då. Paragraf-32-mentaliteten fick sitt uttryck fyra dagar efter att Kajsa `Ekis´ Ekman hade anställts som chefredaktör då hon fick foten. Nu får Arbetaren foten av Staten.

 

USAID:s ”oberoende medier och journalister” är inte ensamma om att bli utan lön: anarkistiska Arbetaren gör dem sällskap

Av Dick Emanuelsson

Anarkistiska Arbetaren blir utan stålar från den kapitalistiska statsapparaten och tycker att de blivit orättvist behandlade.

Och vi som trodde att anarkisternas klassiker och ideologer ville slå sig fria från staten och bygga ett nytt samhälle där staten inte ens skulle existera, himmelsvid skillnad från marxisternas syn på samhället och de politiska målen. Marx´ ideologiska konfrontation mot anarkismens Gudfader Mihail Bakunin är ju välkänd.

Vilket gjorde att anarkismen och dess fackliga gren aldrig fick något politiskt inflytande någonstans i världen. Den hade ett visst inflytande i början av 1900-talet i ett fåtal länder, men det dog ut.

 

I SVERIGE EXISTERAR SAC, för vilket Arbetaren är organ sedan 1910. Enligt Wikipedia hade SAC ”år 2022 strax under 3000 medlemmar, varav omkring 2300 lönearbetande samt övriga pensionärer, studenter och arbetslösa” [1].

Knappast imponerande siffror för en organisation som har 115 år på nacken.

”Anledningen till att Arbetaren inte får det förändrade mediestödet är för att vi har för få prenumeranter och att Arbetaren därför inte kan ”anses vara av särskild vikt för mediemångfalden”, säger vikarierande chefredaktör Vendela Engström.

 

MEN VARI LIGGER DEN politiska mediala skillnaden mellan det statskontrollerade SvT:s eller monopolkapitalets och storkapitalets Dagens Nyheter i synen på de länder som befriat sig från USA och den anarkistiska Arbetaren? Inför vem och vad är den ”oberoende”?

Tidningen har mig veterligen i alla avgörande frågor om imperialismens brott haft nästan identiskt samma syn på frågor som deras rubriker visar i grafiken.

Som när tidningens utrikesredaktör hoppar på en legendarisk antiimperialist som Eva Björklund, 82, grundare av Svensk-kubanska Föreningen i början av 1960-talet, som fått utstå spott och spe i borgarpressen men som aldrig har gett vika på principerna om kampen mot imperialism och kapitalism och solidaritet som en ledstjärna i allt politiskt arbete.

PÅ DEN BAKGRUNDEN valdes Björklund in i partistyrelsen i vänsterpartiet vid kongressen 2004, vilket redaktionen ondgör sig över och försöker utså misstankar genom i en så pinsam skrivning om att Björklund ”stöder Fidel Castros regim”. Jaha. Och vadå? Har reportern gjort en upptäckt och ett "scoop"?

Reportern radar upp alla de teman som hon med lätthet får tag på i Miamikloakernas stinkande sajter. Artikeln avslutas med att pressa dåvarande partisekreteraren Pernilla Zethraeus, som naturligtvis är lika räddshågen som en mus inför en katt och säger:

– Kuba är en diktatur. Det råder ingen tvekan om att de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Och där slutade artikeln den 25 februari 2004. Storstilad journalistik från den tidning som i dag gråter krokodiltårar för att det högerledda Sverige drar in, som Trump gör, stålarna till ”oberoende medier”.

 

DET VAR FÖR 21 år sedan. Därefter har som bekant den antikommunistiska hetsen bara ökat i styrka och med den innehållet i Arbetaren, som fram till förra året var lugnt invaggad i tron att de 2,6 miljonerna som den kapitalistiska borgarstaten Sverige pytsade ut till anarkisterna varje år, lugnt skulle inkasseras och avlöna tidningens redaktörer.

De två andra faksimilerna om Venezuela och Nicaragua är sju resor värre än drapan för 21 år sedan mot Björklund. I de bägge länderna har USAID betalat ut hundratals miljoner dollar till ”oberoende medier” som alla har bedrivit en hänsynslös häxjakt mot den politiska processen som flera gånger har resulterat i flera kuppförsök, med hjälp av rena Fakenews och en massiv manipulering av nyheterna.

Där skulle Arbetaren ha kunnat gå till verkligt oberoende och till och med källor i USA hos den av CIA superbevakade portalens journalister hos The Grayzone, som avslöjade flodvågen av miljoner dollar till den nicaraguanska Contras-oppositionen. Som ett ödets ironi avslöjar nu självaste Trumpadministrationen USAID:s finansiering av "oberoende medier och journalister", bland dem de i Nicaragua som sitter, inte i Nicaragua utan efter juli 2018 i Costa Rica, i dag en pålitlig filial till USA.

Och vad har varit Arbetarens ”linje”? ”Allt stöd till oppositionen”!, som i april 2018 i Nicaragua där oppositionen brände inne flera familjer, antände och brände  ihjäl sandinister på gatan, attackerade skolor, daghem och till och med sjukhus. Men det läste vi inte i Arbetaren.

måndag 21 oktober 2019:

Nicaragua: Så brände terroristerna i oppositionen ihjäl tre familjer och sex personer

https://nicasvedickema.blogspot.com/2019/10/nicaragua-sa-brande-terroristerna-i.html

torsdag 10 juni 2021
Hur USAID via penningtvätt skapade den anti-sandinistiska mediepparaten i Nicaragua [1-8]

https://nicasvedickema.blogspot.com/2021/06/hur-usaid-via-penningtvatt-skapade-den.html

 

DET VAR NOG TUR för Kajsa Ekman att anarkisterna höll mer på Paragraf-32-filsofin än självaste Svenskt Näringsliv, före detta SAF. Hon sades ju upp den 28 augusti 2022, trots att hon hade skrivit kontrakt med tidningen och hade arbetat bara 4–5 dagar då hon fick foten som chefredaktör. Det blev en mental blackout hos vissa inom redaktionen och tidningens styrelse. Och `Ekis´ fick gå.

Hon sparkades från den tidning som påstår sig vara organ för en facklig landsorganisation, vilket får mig att tänka på en annan vecko-blaska som förmodligen också kommer att gå den ekonomiska sotdöden till mötes inom en snar framtid. Den journalistiska har den för länge sedan redan mött. Men där kan chefredaktören luta sig tillbaka på en fast frilanspost på Bonniersfärens flaggskepp.

Den 16 juni 2023 vann `Ekis´ i Stockholms Tingsrätt som dömde Arbetaren för kontraktsbrott och att betala månadslönen för hela året, samt skadestånd på 600,000 kronor plus sociala avgifter och rättegångskostnader.

Till och med Expressen tog sig för pannan. . .

”MÅNGFALD” och ”MÅNGFALD”. Jag ser ingen varken mångfald eller särskilt intressant i det mediet.

Då finns det i stället Folket i Bild/Kulturfront, som sedan januari 1972 har levt och existerat utan statligt press/mediestöd eftersom den har en solid läsarbas och aktivister som garanterar tidningens fortsatta utgivning. Den värnar om sitt OBEROENDE.

Eller nättidningen PARABOL, som är gratis och ges ut av Kajsa och ett redaktionskollektiv och som har kanske 90–100 av Sveriges bästa skriftställare. Utan den kapitalistiska statens ekonomiska allmosor.

[1] https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_Arbetares_Centralorganisation

Läs mer:

onsdag 19 februari 2025:

1 juli 2025: Höjningen med 32% av högkostnadsskyddet finansierar nya vapen till EU:s krig i Ukraina!

https://dickemasve.blogspot.com/2025/02/1-juli-2025-hojningen-med-32-av.html

1 juli 2025: Höjningen med 32% av högkostnadsskyddet finansierar nya vapen till EU:s krig i Ukraina!

1 juli 2025: Höjningen med 32% av högkostnadsskyddet finansierar nya vapen till EU:s krig i Ukraina!

Av Dick Emanuelsson

Högkostnadsskyddet höjs med hela 900 kronor, från 2900 till 3800 kronor, enligt Socialdepartementets promemoria [1]. Höjningen träder i kraft 1 juli 2025.

Inget märkligt i sig när vi ser att Kristersson och Pålson tar mer ansvar för att garantera Zelinski fortsatt krig i Ukraina, framför våra sjukas och arbetares behov, som inte bara har byggt landet, utan har bidragit till att betala Wallenbergs vapenpaket med 62 miljarder kronor sedan 2022 och nu, det nya gigantiska vapenpaket på 67 miljarder kronor som EU vill överlämna till Zelinski.

Bakom besluten återfinns Kristersson & Pålson (m) och Sjöstedt & Gunnarsson (v) som ”oförbehållsamt” säger ja till, inte bara att leverera vapen utan även skicka svensk kanonmat i form av svenska män och kvinnor till kriget i Donbass!

Allt ska ju finansieras, brukar det låta från Rosenbad när gummiryggarna i LO och fackförbunden kommer med sina ynkliga avtalskrav till motparten som idag skär guld med täljkniv trots att inflationen, mat och hyror tar hissen medan lönerna tar trappan.

 

HÖGERREGERINGEN HÄVDAR att orsakerna till den ökade kostnaden för läkemedel är den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning, ökningen av kroniska sjukdomar. Därför räknar den kallt med att patienternas egna kostnader för läkemedel ska öka och de ska våra sjuka betala.

Statens kostnader för läkemedelsförmånen har ökat med 55 procent 2012–2024, utifrån 2023 års priser, eller ett årssnitt på 4,5 % på 12 år. Under samma period har patientens egenavgift ökat med 21 procent.

Nu höjs den i ett slag av Kristersson och Pålson med 32%. Och den arbetar frenetiskt för att färre sjuka ska få ta del av högkostnadsskyddet.

 

ENLIGT REGERINGENS beräkningar kommer 18 procent av befolkningen att ta del av läkemedelssubventioner med det nya högkostnadsskyddet år 2027. Det är en MINSKNING från 21 procent med nuvarande högkostnadssystem.

* Regeringen föreslår att patienten ska betala hela beloppet för
läkemedelskostnader upp till 2000 kronor, det vill säga INNAN subventionstrappan träder in. Idag är den summan 1425 kronor.

Förutom att öka patientens egen avgift innan högkostnadsskyddet träder in vill regeringen också höja beloppen i den så kallade HÖGKOSTNADSTRAPPAN.

* Istället för att patienten betalar 50 procent av läkemedelskostnaderna i det FÖRSTA TRAPPSTEGET i det subventionerade systemet som idag, vill regeringen höja gränsen till 75 procent. Det betyder att den enskilde får betala som mest 3190 kronor, istället för som tidigare 2108 kronor, innan nästa subventionsgräns träder in.

* I nästa trappsteg får patienten betala 25 procent av läkemedelskostnaden, som mest 3618 kronor. Det är en höjning jämfört med dagens 2702 kronor.

* I det tredje och sista steget av subventionstrappan betalar patienten 10 procent av läkemedelskostnaden. Kostnaden blir maximalt 3800 kronor för patienten. Det är en höjning med 900 kronor jämfört med den tidigare gränsen 2900 kronor.

Men det är alltså den större gruppen, som INTE kommer upp till FRIKORT, som kommer får betala en större andel mer än tidigare.

Egentligen är det småpengar det handlar om, 540 miljoner kronor, jämfört med de gigantiska summor som krigsaktivisterna i regering och riksdag har betalat till krigets Ukraina.

VAPEN TILL UKRAINA:

Med vapenpaketet som Kristersson&Pålson och riksdagens åtta partier fattade i höstas har Sverige totalt bidragit med närmare 62 MILJARDER KRONOR i militärt stöd till Ukraina sedan februari 2022.

Det motsvarar, om man så vill 120 höjningar av högkostnadsskyddet!

Och Kristersson & Pålson och Sjöstedt & Gunnarsson (v) rodnar inte ens.

Nu ska arbetande och arbetslösa människor i landet bidra till EU:s största vapenpaket någonsin, 65 miljarder kronor, mitt under en tid då USA drar sig tillbaka från det krig det startade i februari 2014 med statskuppen i Kiev och sabotaget av Minskavtalen. Och nu kan kanonerna tystna.

USA-mediet POLITICO

Men då tror Bryssel att de ska kunna ta över krigets mantel med tomma vapenförråd, för allt är donerat till Kiev. Än en gång skjuter sig det kriminella gänget i Bryssel sig i foten vilket får ödesdigra konsekvenser för EU:s 760 miljoner medborgare. Till råga på allt har en stor del av de donerade vapenlagren gått ut på den internationella svarta vapenmarknaden och har till och med dykt upp hos de mexikanska kartellerna med vilka Colombias president har hotats att bli nedskjuten med.

Men det läser vi inte i DN eller ser i SvT utan i ansedda medier i USA.

Och det nuvarande läget gör krigsaktivisterna i Bryssel och Rosenbad desperata.

Nu, mer än någonsin behövs alla fredskrafter för att bygga upp en bred antimilitaristisk front mot det fortsatta kriget, men också kräva att DCA-AVTALET, om 17 USA-baser i Sverige sägs upp och USA drar tillbaka sin militär och vapenmateriel från svenskt territorium.

Och mottot anno 2025 måste vara:

Militär nedrustning, social upprustning!

Källa: [1] Socialdepartementets promemoria
https://www.regeringen.se/contentassets/fac3c36d93d4427381a75fa8a993bd77/pm-uppdaterat-hogkostnadsskydd-for-lakemedel.pdf

 

Jonas Sjöstedt en ”HALLICK”?

Jonas Sjöstedt har inte den ”punsch” i politiken som EM-mästaren 1966, Bosse Högberg hade i nyporna. För det krävs ståndaktighet och principer.

 

Jonas Sjöstedt en ”HALLICK”?

Det tycker hans fru, socialdemokraten Ann Måwe, ”avlägsen släkting till pianisten Henrik Måwe, gift med den kristdemokratiska politikern Alice Teodorescu Måwe”. Ann, har som diplomat tjänstgjort som ”ambassadör i Hanoi, Vietnam mellan 2019 och 2024. Tidigare har hon tjänstgjort bland annat vid Sveriges generalkonsulat i Jerusalem, Israel, och vid representationen i New York, USA”, enligt Wikipedia.

Och på något sätt faller nu polletten ner, även om vi är motståndare till konspirativa teorier men att kalla Sjöstedt för ”hallick” är kanske både rått och hårt och men framför allt felaktigt. Dessutom vet jag inte hur prototypen för en ”tysk hallick” ser ut, snarare tycker jag att han ser ut som en dubbelgångare till den förre fantastiske EM-mästaren i boxning, Bosse Högberg.

 

SJÖSTEDTS BAKTALARE BRUKAR annars anklaga honom för politisk ”prostitution”. Vänsterpartiet, säger han, ska inte längre bekämpa varken EU-projektet,  Sveriges Natomedlemskap eller bygga socialism i Sverige. Han vill avrusta sitt parti på de sista ideologiska principerna av Marx´ lära som sedan 1921 varit partiets ideologiska kompass. Marx gjorde som bekant analysen av det kapitalistiska samhället i ”Kapitalet, kritiken av den politiska ekonomin”, instrumentet för att analysera det ekonomiska systemet som växte fram för 150 år sedan och som ska ersättas av det mer moderna och mer demokratiska samhällssystemet som marxisterna kallar för SOCIALISM.

Men socialism och det då självklara studiehäftet om det Kommunistiska Manifestet är för länge sedan raderat i partiprogrammet och i studier, och det är där Sjöstedts kritiker får näring.

”All hittillsvarande historia om samhällets utveckling, är historien om de sociala klassernas kamp”! Men klasskamp är ett tabubelagt ord i dagens Vänsterpartiet.

I EN KRÖNIKA I FOLKBLADET den 4 januari skriver Sjöstedt:

”En majoritetsregering med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vore det bästa för Sverige. Men jag tror att vi måste räkna med att även Centerpartiet kommer att behövas”.

Att de tre andra nämnda partierna i dag representerar en tidigare förd politik som bäddade för högern, bekommer inte Sjöstedt, det handlar om att få en ministerpost till varje pris. Det var samma utsiktslösa valtaktik i det senaste valet som skulle kunna ha gett en ökning på flera procent i stället för den procent partiet förlorade när det lade sig i en så principiell fråga som vår alliansfrihet.

En valkampanj MOT Nato med en klar politisk IDENTITET, även om det skulle innebär en konfrontation med (s), skulle ha stärkt V:s möjligheter till en ministerpost i egenskap av ett bättre styrkeförhållande. Men Sjöstedt fick med sig partiet på linjen, säger hans interna kritiker att lägga sig i NATO-frågan i tron att både (s) som (v) skulle öka, vilket var en katastrofal nederlagspolitik.

Men ”Hallicken” har inget lärt och nästan bönfaller;

”Partierna bör istället mötas, bygga upp förtroende för varandra och se till det som förenar. Faktum är att även de partier som står längst ifrån varandra i frågor som privatiseringar och ekonomisk politik, Vänsterpartiet och Centerpartiet, har andra frågor som förenar dem”.

Ett märkligt politiskt förtroende har Sjöstedt (v) för den stat som har befunnit sig i krig permanent, med undantag för 16 år, sedan självständigheten den 4 juli 1776, som Jimmy Carter intygade med en stor sorg. Men Sjöstedt, som föredrar den staten och dess demokrati framför Venezuelas. Och nu får han Donald Trump som sin nye ÖB.

I EN SENARE KRÖNIKA skriver Sjöstedt om Donald Trump som USA:s nye president. Han oroar sig, eller som han skriver:

”. . . glöm inte att Trump underblåste ett försök till statskupp i USA med stormningen av Capitolium för fyra år sedan”.

Men samme Sjöstedt ligger lågt med Trumps försök att störta regeringarna i Kuba, Venezuela och Nicaragua. Men det är inte märkligt. Samme Sjöstedt sa, när han fick en fråga i SVT:s program ”Partiledaren” 2015 om vilken demokrati han föredrog, USA eller Venezuela, valde han den i USA. Det av USA sedan 65 år blockerade Kuba kallar han sedan flera år för en ”diktatur” och ”vänstermannen” Sjöstedt mörkar att de länder i Latinamerika som med egna medel har befriat sig utsätts för ett terroristiskt ekonomiskt krig av Jänken, får inte Sjöstedt att ens lyfta på ögonbrynen.

 

MEN HAN VILL GE DET av Tel Aviv sönderbombade Gaza ”Marshall-hjälp”. Och vill att EU ska i bräschen. Och det är denna nykoloniala mentalitet som Sjöstedt bröstar sig med, ”Vi ska fixa det här, vi har ju kastat ut de förbannade antisemiterna ur partiet”, men jag vill nog kalla dem för antiimperialister, bland dem Björn Alling i Linköping, med 25 års partimedlemskap och ledare för V:s fullmäöktigegrupp.

Det räckte att det Judiska Nationalrådet ringde till det alltid villiga DN för att Sjöstedt skulle få skrämselhicka och fick brådis att från Bryssel ringa particentralen på Kungsgatan 84 i Stockholm och ge partisekreteraren Aron Ezler mer eller mindre order om att kasta ut de partimedlemmar som ”har blivit ett rött skynke för partiets regeringssträvanden”.

 

NÄ, SJÖSTEDT, DU HAR inte den ”punsch” i politiken som EM-mästaren 1966, Bosse Högberg hade i nyporna. Han stod i 15 ronder med bruten käke, som han hade fått redan i den första ronden mot fransmannen Yoland Leveque. Du blir groggy när de svenska sionisterna får rubriker i Bonniersfärens mediemonopol.

Att stå emot den politiska högern handlar om att ha en liknande ”punsch”, fast i politiken handlar det om identitet, inte vindflöje och politisk principlöshet. För jag vägrar tro vad dina belackare säger, att du ”gick över till den andra sidan” under frugans arbete på ambassaden i USA.

Men vem vet, gifter man i sig i kretsar som rör sig i Tel Aviv och har en svågers fru som är den mest fanatiska försvararen av det sionistiska Stor-Israel och dess folkmord mot det hjältemodiga palestinska folket, tja, vem vet var det då kan sluta.

Dick Emanuelsson