Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer

På sin höga arbetsplats; Linus Lungberg och Ulf Nilsson, plåtslagare på Er-Jill Byggplåt i Göteborg med insamlingslistorna till stöd för Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborgs hamn som gav 2000 kronor. Klassolidariteten växer. FOTO: PROLETÄREN.

Klassolidariteten med Göteborgs hamnarbetare växer

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-GÖTEBORG / 2017-02-18 Solidariteten med Hamnarbetarförbundets avdelning 4 i Göteborgs Containerhamn växer. På flera arbetsplatser runt om i landet samlas det nu in pengar till stöd för hamnarbetarnas rätt att existera som facklig organisation. Samtidigt har 4:an utlyst två endagsstrejker denna vecka.

Hamn-4:an organiserar 85 procent av de anställda i Containerhamnen. Nu tyder allt på att arbetsgivarsidan, det Maerskägda AMP har som mål att knäcka förbundet på samma sätt de gjorde i Liverpools hamn, befarar hamnfacket. Det har fått sin motreaktion på flera arbetsplatser i Sverige.

– På vårt årliga personalmöte, med chefen närvarande, tog jag upp frågan och sa att det handlade om grundläggande fackliga rättigheter som hamnarbetarnas slåss för. Jag fick ihop 2000 kronor, till och med chefen bidrog.

Det säger en småskrattande Ulf Nilsson, plåtslagare på Er-Jill Byggplåt i Göteborg och medlem i Byggnads Kretsorganisation, till Flamman. Han är en av de som har reagerat på APM:s diktat mot hamnarbetarna.

Den 21 och 23 februari gick hamnarbetarna i Göteborgs hamn organiserade i Avdelning 4 i Svenska Hamnarbetarförbundet ut i två endagsstrejker. Bakgrunden är AMP:s försök att genomföra en lösning likt den i Liverpools hamn för att krossa hamnarbetarfacket.

Fyrtio tusen kronor

Det var veckotidningen Proletären som tog initiativ till insamlingen för några veckor sedan och i rapporteringen över resultatet har närmare 40 000 kronor samlats in från hela landet.

Är det samma klassolidaritet, som på 1970-1980-talet?

– Ja, det tycker jag. I veckan överlämnade SKF-arbetare nästan 7 000 kronor till Hamn-4:an.

Men även inom ett LO-fack som Byggnads är det gehör.

– Jag tog upp det på mötet för Byggnads Västra Region, som representerar 8 000 byggnadsarbetare. En liknande fråga för 10-11 år sedan hade varit omöjlig. Men jag fick ordet och insamlingen som sedan följde gav 1400 kronor, vilket visar att det finns bredd. Klassolidariteten lever, det gäller bara att ta upp och väcka frågan.

Brandmännen stäms inför Arbetsdomstolen

Kommunal skrev under och det gjorde att även brandmännens fackförbund BRF tvingades acceptera ett dåligt avtal, som dessutom är bundet av fredsplikt. Reaktionerna hos de deltidsanställda brandmännen har blivit massuppsägningar. Arbetsgivarsidan anklagar nu brandmännens fackförbund BRF, som skrev under, för att ligga bakom uppsäggningarna. Bättre vore om förbundstopparna lyssnade mer på medlemmarna än såg till `Märket´.

Fack stäms efter uppsägningar

SKL och Pacta stämmer Brandmännens riksförbund för brott mot fredsplikten. Anledningen är de massuppsägningar som skett som reaktion på det nya kollektivavtalet för deltidsbrandmän. Arbetsgivarna menar att BRF har uppmanat medlemmarna att säga upp sig, skriver Mira Hjort, Kommunalarbetaren på tidningens webbplats.

Kritiken mot det nya avtalet för deltidsbrandmän, som såväl Kommunal som Vision och Brandmännens riksförbund skrivit under bygger på att medlemmarna förlorar pengar på det. Kommunal satte BRF inför fullbordat faktum när det skrev under avtalet vilket gjorde att fredsplikt inträdde. Få stridsmedel återstår då och tydligen har brandmännen sett massuppsägningar som det enda påtryckningsmedlet. Därför stämmer arbetsgivarorganisationerna SKL och Pacta Brandmännens riksförbund till Arbetsdomstolen för brott mot fredsplikten och vill ha ett skadestånd på sammanlagt 500 000 kronor av BRF. BRF dock tvår sina händer eftersom organisationen inte står bakom uppsägningarna.

AVTAL 2017: HRF vill höja lönerna med 700 kronor

Lönehöjning på 700 kronor i månaden och skärpta krav för arbetsgivare som vill hyvla arbetstid. Det är några av avtalskraven som Hotell- och restaurangfacket lämnar över till arbetsgivarna i Visita i dag, uppger Anna Hjorth, på Hotellrevyn.

– Att höja lönerna för våra medlemmar är det absolut viktigaste avtalskravet. Det är lönen man lever av. Sedan kräver vi att det ska löna sig bättre att ha lång yrkesvana, den skillnad som finns har tappat i värde. Vi måste göra det mer attraktivt att stanna i branschen, säger HRF:s avtalssekreterare Per Persson.

Persson hävdar att Visita vill frysa eller sänka lönerna för dem utan erfarenhet, medan HRF vill höja lönerna för dem med lång erfarenhet. Precis som i förra årets avtalsrörelse handlar flera av HRF:s avtalskrav om ökad trygghet för anställda i branschen och i centrum står kravet på tillsvidareanställning ska vara huvudregel och heltid en rättighet.

Statliga jobben som försvann till Stockholm

De tjugo senaste åren har 231 kommuner blivit av med sammanlagt 29 000 statliga jobb. Däremot har Stockholm med kranskommunerna fått nästan 12 000 nya statliga jobb, netto. Nu kräver landsbygden förändring, skriver Linda Flood, Arbetet.

Samtidigt har en centralisering av tjänster inom statlig förvaltning och statliga affärsverk ägt rum. Ett sextiotal kommuner fick drygt 40 000 nya myndighetsjobb. I Stockholm och dess kranskommuner Solna, Sundbyberg och Huddinge tillkom till exempel närmare 12 000 tjänster under samma tidsperiod, enligt siffror från SCB.

Nu vill regeringen flytta 10 000 statliga jobb från Stockholmsområdet till regioner som behöver arbetstillfällen. Det är ett av de 75 förslag som den parlamentariska Landsbygdskommittén kommit fram till och som lämnades över till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, (S), i början av året.

Framtid utan löneglidning och strejkrätt?

Framtid utan löneglidning och strejkrätt?

Av Dick Emanuelsson

Fackförbundet Unionen varnar nu för att Svenskt Näringsliv vill försvaga en grundbult på arbetsmarknaden, strejkrätten. Det samtidigt som ekonomin går på högvarv, företagsvinsterna är stora och antalet nyanmälda jobb slår rekord. Men löneglidningen utöver ´märket´ är i stort sett noll.

Svenskt Näringslivs vice vd Peter Jeppson kritiserade under ett arbetsgivarseminarium nyligen konfliktreglerna. Men att öppet och generellt attackera strejkrätten som sådan, går inte. I stället, menar facken, riktar motsidan sig in först på vad Jeppson kallar för ”samhällsviktig verksamhet” för att senare gå vidare mot strejkrätten som sådan. Det är ett problem, anser han, som parterna inte klarar av att lösa på egen hand och han vill att staten ska gå in, antingen via regeringsbeslut eller ny lagstiftning.

– Konflikträtten är en omistlig del av ett förhandlingssystem. Om vi vill ha ett system där parterna reglerar stora delar av villkoren, då måste konflikträtten finnas där också, sade Niklas Hjert, Unionen.

Avtalskraven kvar på 2016 års nivå

”Anställningsplanerna är oförändrat optimistiska och signalerar om en stark sysselsättningsutveckling i näringslivet framöver”, konstaterar Konjunkturinstitutet i sin nya konjunkturbarometer. Enligt Arbetsförmedlingen har antalet nyanmälda jobb på slagit ”all-time-high 2016 – de har aldrig någonsin varit så många tidigare”, enligt Arbetsförmedlingens analytiker Andreas Mångs.

I normala fall skulle det här betyda att avtalskraven skruvas upp, och att löneglidningen, det vill säga löneökningar utöver vad som fastställts i centrala eller förbundsvisa kollektivavtal, ökar i takt med bristen på kompetent arbetskraft. Men den ökningen har inte synts hittills.

– Den genomsnittliga löneökningstakten under januari till och med november månad var preliminärt på 2,3 procent, i stort sett samma som den centralt avtalade nivån, säger Medlingsinstitutets analytiker Valter Hultén till Arbetsvärlden.

Samma `Märke´ för 2017

I stället har parterna i industriavtalet 2017, som bildar märke för övriga arbetsmarknadens krav, kommit överens om samma nivå som de gjorde i 2016 års avtalsrörelse, skriver Arbetet.

Facken verkar inte längre vilja ta strid för högre löneökningar, vilket bekräftades under 2015 som var det fredligaste året sedan Medlingsinstitutet inrättades år 2000. Inte en enda arbetsdag gick förlorad på grund av strejk eller lockout i förbundsförhandlingar, konstaterade Arbetsvärlden i början av 2016. Fjolåret var nästan lika `pacifistiskt´. För 2017 blir det en repetition av de tidigare `Märkena´.

Hamnarbetarna i Göteborgs hamn, organiserade till 85 procent i Svenska Hamnarbetarförbundet är inte bundna av fredsplikten mellan avtalsperioderna eftersom det är Transport som skriver under kollektivavtalen. Lagen och uppgörelsen i Saltsjöbadsavtalet 1938 klavbinder de svenska fackförbunden mellan avtalsperioderna och de kan inte utlysa en strejk, enligt lagen, oavsett om motparten, som APM i Göteborgs hamn, bryter mot lagar och regler. Det finns ett gemensamt intresse mellan staten, arbetsgivarsidan och topparna inom svensk fackföreningsrörelse att knäcka Hamnarbetarförbundet en gång för alla, de utgör ett farligt exempel på hur den interna demokratin inom ett fackförbund bör se ut. FOTO: PROLETÄREN.

Avgående metallordföranden varnar vem?

– Vi är ett litet exportberoende land. Vi måste se till omvärldens kostnadsökningar för att se hur mycket löneökningar vi har råd med. Vi kan inte bara släppa det (Märket) och ha en lönebildning i kaos. Vi kan inte gå tillbaka till den röra som vi såg under åttio- och nittiotalen, säger Anders Ferbe, ordförande i IF Metall.

Vilka ”vi” är och vad ”kaos” och ”röra” är konkretiserar inte metallordföranden.

För ”vi” kan väl inte vara de fyra storbankerna som redovisar över hundra miljarder kronor i vinster varje år, eller andra giganter på arbetsmarknaden som redovisar storvinster. Inte heller aktieägarna som knappast accepterar några `märken´ på 2,8 procent utan tio gånger större tal.

Det är dessa storvinster som Peter Jeppson vill försvara och garantera när han vill försvaga och decimera strejkrätten för svenska arbetare. Och det trots fackförbundsledningar som mer värnar om storkapitalet väl än insinuationer mot de egna medlemmarna som vill ta strid för parollen på 1970-talet: ”Höj lönerna på vinsternas bekostnad”!

Någon annan väg finns inte, även om Klassamarbetets Lov sjungits i allt högre ton de senaste två decennierna.

Facken som `kupongklippare´ och beroendet av börsen

Är det här som de svenska fackledarna ska oroa sig för; den cykliska kapitalistiska krisens återkommande fall vart 7-8 år? Kanske detta är bakgrunden till de minimala löneökningarna som `Märket´  markerar i varje avtalsrörelse, till gagn för ´kupongklipparna´ hos det svenska storkapitalet och fackförbundens toppar.

Facken som `kupongklippare´ och beroendet av börsen
Av Dick Emanuelsson

Det obegripliga i att de svenska fackförbunden är beroende av sin antagonistiska motpart, illustreras nu i en utredning som självaste LO-organet Arbetet har gjort. Tidningen konstaterar att ”kupongklipparen” Unionen skulle ha gått back 2,5 miljarder under de senaste fem åren om det inte vore för förbundets stora aktieinkomster.

Så här såg Unionens fem största aktieinnehav ut 2015: Volvo: 748,8 miljoner kronor, Ericsson: 423,4 miljoner, Saab: 381,1 miljoner, Swedbank: 302,8 miljoner och Hennes & Mauritz: 280,5 miljoner. Sex av Sveriges tio största fackförbund skulle ha redovisat förlust under perioden 2010-2015 utan inkomsterna från reavinster och aktieutdelningar.

Stigande aktiekurser har fått fackförbundens förmögenheter att växa snabbt. Mellan 2010 och 2015 växte Unionens förmögenhet med 37,5 procent. Bäst börsutveckling har Sveriges Ingenjörer haft med 44,4 procent. Sammanlagt har de tio största förbunden tjänat nära tolv miljarder kronor på värdepappersförsäljningar och vinstutdelningar, enligt Arbetet.

Äldre välbeställda köper mer RUT-tjänster

Personer över 65 år står för en stor del av uttaget av RUT-avdrag och kan köpa sig till insatser som de inte får beviljat genom hemtjänsten, enligt en rapport från Arena Idé. Men det är främst välbärgade äldre som utnyttjar avdraget. Det finns en risk för att de som har råd kan köpa sig till bättre omsorg, skriver Mira Hjort på Kommunalarbetaren som citerar rapporten.

– Det är en ganska skev fördelning, höginkomsttagare får högre skattelättnad än låginkomsttagare. Delar av vårt resultat visar att det kanske håller på att växa fram en arbetsdelning, där omsorgsföretag anlitar rutföretag för att utföra de tjänsterna, sa Helene Brodin, forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och en av rapportförfattarna, vid ett seminarium förra fredagen.

Vårdens hyrkostnader 4,6 miljarder

Förra året kostade inhyrd vårdpersonal i landsting och regioner 4,6 miljarder kronor – en ökning med 650 miljoner jämfört med året innan, uppger Vårdfokus på sin webbplats. Det är SKL, Sveriges kommuner och landsting, som har sammanställt notan för inhyrd personal i vården under 2016. Och den visar att kostnaderna ökade i de flesta landsting och regioner. Ökningen var särskilt stor i Stockholm, Västernorrland och Halland. Av den totala kostnaden förra året stod inhyrda sjuksköterskor för ungefär en miljard. Utgiften för läkare var mer än tre gånger så stor.

Nu `hyvlar´ Coop Forum igen

För två månader sedan fastställde den svenska Arbetsdomstolen i en dom att Coop Forum i Örebro inte bröt mot Lagens om Anställningsskydd när den drog ner heltidsanställdas arbetstider från 40 till 30 timmar. Denna `hyvling´ uppmärksammades stort av facken som menar att i avtalsrörelsen måste denna ”flexibilitet på arbetsmarknaden” upphöra.

Nu fortsätter samma företag i Örebro och att minska arbetstiden med 80 timmar, men nu via pensionsavgång. Samtidigt aviserar företaget nyanställningar, inte att personalen som tvingades gå ner till 30 timmar ska få tillbaka sin heltid.