SvT:s ”Skuggkriget”, ett stickspår om NordStream

 

SvT:s ”Skuggkriget”, ett stickspår om NordStream

• SvT:s reportrar och deras nordiska kollegor har ”kartlagt 152 personer” som utpekas för att stå i rysk tjänst
• På vems uppdrag har Uppdrag Granskning producerat ”Skuggkriget”?

”KAMPEN OM SANNINGEN” är rubriken på det tredje avsnittet, och är egentligen den intressanta delen i ”Skuggkriget” [1]. För det är där som journalisterna avslöjar sitt journalistiska och politiska mål med de tre avsnitten; rikta anklagelserna mot Putin/Ryssland vad det gäller det statsterroristiska attentatet mot den tysk-ryska gasledningen NordStream och mörka USA:s inblandning.

Sammanfattningsvis vill jag påstå, att 85-90 procent av de tre timmarna är tid som under normala redaktionella förhållanden ALDRIG skulle ha publicerats.

Varför?

Helt enkelt för att det är diskussioner MELLAN journalisterna som vanligtvis äger rum på redaktionsmöten på morgonen, INTE redaktionellt substantiellt innehåll.

I en tryckt variant, det vill säga i en dagstidning eller magasin hade en seriös redaktionschef aldrig ha släppt i genom vad som vi på journalistspråk kallar för en ”pratig” text, som enbart tar upp utrymmen.

”Skuggkriget” ställer fokuset på journalisterna i en rätt tråkig, tröttande och ibland pinsam situation som de svårligen klarar att hantera. Det är ju knappast en spelfilm med Tom Cruise i huvudrollen, producerad av Oliver Stone.

Så vad blir då kvar?

– Vi har kartlagt ett nätverk med 152 personer i Norden som spridit desinformation som har skapats eller förstärkts av ryska medier, säger Frederik Hugo Leedegaard Thim, journalist på DR och dataexpert.

– Vi har fått tillgång (av vem och hur?) till ett program som används av underrättelsetjänster och polis, säger Leedegaards danska kollega Lisbeth Quass.

Sedan när är det lagligt att vi journalister kan använda oss av "ett program som används av underrättelsetjänster och polis"? Och vem levererar?

DET NORDISKA JOURNALISTGÄNGET i ”Skuggkriget” har ägnat sig till vad vi brukar anklaga den hemliga politiska polisen Säpo att göra; kartlägga och registrera politiskt eller journalistiskt kritiska svenskar. Sammanlagt har de gjort ett gratis frilansjobb för Säpo, PET och de övriga nordiska hemliga politiska poliserna genom att registrera 152 personer.

Lagligt?

– Vi har under lång tid kartlagt spridningen av rysk desinformation på sociala medier. Vi har identifierat några specifika personer som är mycket aktiva med att sprida desinformation och att organisera demonstrationer, säger den danska journalisten, Lisbeth Quass i det tredje avsnittet.

Hoppsan. Tat´ försiktigt, Agneta Norberg, 85 år och fredsaktivist och grundare av Kvinnor för Fred och fortfarande på barrikaderna.

– PET [2] är ingen åsiktspolis. Vi bevakar inte folks politiska åsikter. Vi drar gränsen vid när man medvetet för vidare budskap från en främmande underrättelsetjänst som vill skapa polarisering och konflikt”, säger Anders Henriksen, kontraspionagechef för PET i Danmark, och bekräftar att i princip är vi alla föremål för den politiska polisens lupp om vi agerar eller publicerar substans som står i politisk motsättning till vad Staten anser vara den gängse rådande Politiska Linjen.

NÄSTA ÅR HAR DENNE SKRIVARE arbetat fyrtio år som reporter. Fem av dessa år gjorde jag i Colombia 2000-2005 där PET:s och Säpos kollegor registrerade ALL min aktivitet som de dokumenterade i 476 A4-sidor [3]. Redan på sidan 3 markerade de ”Linjen” då de förmodade att ”allt tyder på att Dick Emanuelsson är en ideolog för FARC-gerillan”.

Medan de nordiska kollegorna säger att de har registrerat 152 människor som de anser står i Putins tjänst.

Den finska journalisten Jessika Aro markerade den slutliga POLITISKA inramningen av de tre avsnitten i ”Skuggkriget”. Vi får se när hon fick framträda inför USA-senaten i juli, 2019. Bakgrunden var att hon där fick lägga fram hur hon utsatts för en vederlagd hatkampanj mot henne från hennes landsman Johan Bäckman, som förtjänar ett fördömande.

Men det centrala med att publicera hennes framträdande var att varna den allmänna opinionen i USA och, naturligtvis, opinionen i de nordiska länderna för den ryska desinformationen. Vem har intresse av det?

Den finska journalisten Jessika Aro bjöds in till USA-senaten 2019. Men var finns programmets granskning av USA:s spionage i Sverige och Norden?

ATT FRAMTRÄDANDET ÄGDE RUM i USA utan något som helst ifrågasättande av den statens kontroll av såväl medier som journalister, gör att den politiska slutsatsen av Uppdrag Gransknings satsning på ”Skuggkriget” blir en politisk partsinlaga.

Här ser vi inte ett enda uttalande från Joe Biden [4] och hans högra hand från statskuppen i Ukraina 2014, Victoria Nuland [5], där de bägge, den 26 januari respektive 7 februari 2022 helt öppet inför kamerorna i USA garanterade att Nordstream II skulle stoppas, till varje pris.

Video: Joe Biden försäkrar att NordStream II ska upphöra:

https://youtu.be/FVbEoZXhCrM

Inte heller en enda kommentar till utskottsförhöret med den förre CIA-chefen William Colby, som 1976 bekräftade att CIA kontrollerade och finansierade medier och journalister av betydelse. Samme Colby ledde `Operation Mockingbird´:

”Storleken på Operation Ruiseñor [6] när det gäller personal som är involverad i denna uppgift är inte obetydlig. På 1950-talet var det 'minst 3000 CIA-anställda som enbart tilldelades propagandauppgifter'”, sammanfattade journalisten Alberto Rojas Andrade. Men i Uppdrag Granskning existerar varken CIA eller dess kontroll av medier och journalister.

Inte heller den förre CIA-chefen Mike Pompeo, senare Trumps utrikesminister, som till och hade hjärtligt roligt när han inför universitetsstuderande skröt om att ”CIA stal, ljög och bedrog”.

Eller varför gå så långt?

 

LÅT OSS HÅLLA OSS TILL SVERIGE och självaste Sveriges Radio. För tio år sedan, söndagen den 31 mars, klockan 14,03 publicerade SR det 80 minuter illustrativa inslaget:

” CIAS HEMLIGA PROPAGANDAKRIG I SVERIGE [7]:
Under 1950-60-talets Kalla krig, utkämpas ett hemligt propagandakrig i Sverige. USA ville vinna den svenska vänstern, som i deras ögon riskerade att bli `kommunistisk´. 1952 bildas en kulturkommitté i Stockholm; en underavdelning till Congress for Cultural Freedom i Paris - allt finansierat av CIA”.

Kollegorna på radion bedrev och gjorde journalistik som producerades av Henrik Arnstad och Lovisa Lamm Nordenskiöld. Gå tillbaka till det och jämför de tre tröttande kvälls/natt/mörka avsnitten av Skuggkriget, som måste ha kostat skattebetalarna miljoner kronor för att fokusera på journalisterna snarare än på temat.

Sammanfattningsvis baseras ”Skuggkriget” på hörsägen, rykten, ”enligt uppgift från en underrättelsekälla i väst”, en ökänd exil/antirysk ”tankesmedja”, samt diverse experter inom olika ämnen som hav och satelliter.

 

”HUVUDSPÅRET”, som ”Lill-James/Bond” i Danmark vill få oss att tro på, är det påstådda ryska ”hydrografiska forskningsfartyget Sibirjakov”. Hans ”brittiska anonyma pensionerade marinkontakt” påstår att det är ett fartyg som gick ut från hamnstaden S:t Petersburg den 1 juni 2022 och cirklade misstänkt över platsen där Nordstream sprängdes fram tills den 15 juni då det återvände till S:t Petersburg. NordStream sprängdes nästan fyra månader senare, den 26 september. Till råga på allt hade detta fartyg, enlig denne danske ”Bond” aldrig tidigare besökt detta område. Men tydligen var det kapabelt att vara ”navet” i sprängningen efter en ”första vända” vid den kommande attentatsplatsen.

Den 4 juni, påstår samma brittiska källa, att ett ”odentifierat (ryskt) hydrografiskt forskningsfartyg lämnade sin bas Lomonosov, (Kalingrad) och seglade åt nordväst, mot Bornholm”. Dit anlände detta fartyg kl. 06.00 den 7 juni.

– Hon rörde sig cirka 25 sjömil nordost om Bornholm på morgonen (kl. 08.00) den 7 juni, väldigt nära de norra explosionsplatserna. Är det en slump att två. . . låt oss kalla dem fartyg för undervattenspaning seglar i samma område med sju dagars mellanrum, där NordStream 2 sprängdes”? undrar britten och dansken Niels Fastrups ansiktes strålar och uttrycker: ”Där har vi beviset för att ryssarna sprängde NordStream”!

Men är det konstigt att det cirkulerar vad de bägge kallar för två ryska fartyg som har teknisk utrustning för undervattenspaning, om det samtidigt kryllar av krigsfartyg från USA&NATO också över platsen där Nordstream 1+2 separeras?

Det är dessutom ett område som står under total kontroll av marinen i Sverige och Danmark och som blev föremål för den gigantiska flottmanövern från NATO:s sida? Varför tar inte dokumentären upp det?

För faktum är, att den 17 juni 2022 avslutades den stora marina NATO-övningen `Baltic Operations 2022´ (BALTOPS22) som då hade pågått i 13 dagar, det vill säga, den inleddes kring den 4 juni och cirkulerade över hela det område som ”Lil-James” under nästan 50 minuter inte ens nämner. Inte heller hans kollegor. Och vill man skapa misstankar kring två små ”forskningsfartyg med misstänkta antenner och en kran på däck”, vad är då de marina militära jättefartyg från USA som låg över gasledningen under nästan två veckor?

Så här beskrev NATO:s egen hemsida [8] den marina manövern som den sa bestod av ”fjorton NATO-allierade, två NATO-partnernationer, över 45 fartyg, mer än 75 flygplan och cirka 7 000 personal startar Baltic Operations (BALTOPS 22) från Stockholm den 5 juni 2022”.

Pressmeddelandet fortsatte:

”Deltagande nationer inkluderar Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Lettland, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Sverige, Turkiet, Storbritannien och USA. Dessa länder kommer att utöva en myriad av kapacitet som visar den inneboende flexibiliteten hos maritima styrkor. Övningsscenarier inkluderar amfibieoperationer, kanonskytte, ANTI-UBÅT, luftförsvar, minröjningsoperationer, bortskaffande av explosiv ammunition, OBEMANNADE UNDERVATTENSFORDON och medicinsk respons”.

 

KANSKE DE TVÅ RYSKA FARTYGEN hade ännu större motiv att besöka platsen med tanke på vad det öppet hotande radarparet Biden & Nuland kategoriskt hade uttalat om NordStreams framtid i slutet av januari och början av februari, det vill säga fyra månader INNAN fartyget lämnade S:t Petersburg där det knappast kan betraktas som misstänkt när ett fartyg lämnar den export- och importhamnen i staden med över fem miljoner invånare.

Däremot är det ett bokstavligt kardinalfel som journalist om du inte tar in en bredare motivbild till varför och vem som hotade gasledningen. Men det gör inte Fegan eller Quass och än mindre ”Lill-James”.

 

MÅLET VAR MED ANDRA ORD den outtalade politiska uppgiften att målmedvetet försöka skapa och successivt bygga upp ett koncept och en imaginär bild av ett Ryssland som sprängde sin egen och det tyska företagets gasledning. Det skulle bevisas i det tredje avsnittet.

Men för en seriös tänkande journalist är detta avsnitt inte något annat än lösliga fragment som journalisterna hoppades skulle uppfattas av tittarna som ”det slutliga beviset mot Ryssland för spioner i Norden och sprängning av Nordstream”.

Ärligt talat tror jag att dessa journalister har svårt med nattsömnen. För har de ett minimum av journalistisk kapacitet, vet de att ”storyn håller inte”, som stockholmsmurvlarna brukar uttrycka när ett spår är alltför tunt för att ”göra en grej på”.

Eller så är de selektivt utvalda och helt medvetna och helt insatta i den uppgift de tilldelats; att vilseleda opinionen och föra in debatten på ett politiskt stickspår.

Allt annat om ryska spioner och nätverk i de två första avsnitten blir egentligen en andrahandsfråga, det är inte ens intressant. Jag ska erkänna att jag somnade under det andra avsnittet och var tvungen att spola tillbaka SvT:s hemsida för att kunna få en rättvis bild av ”Jobbet”, som handlade om Nordstream och en ”journalistisk kontraoffensiv” mot en verklig grävarjournalist´ reportage om sprängningen av Nordstream; USA-journalisten  SEYMOUR HERSH [9]. 

VIDEO:

Seymour Hersh intervjuas av CNN
https://youtu.be/8-otjRMGTZU

SPIONER I SKANDINAVIEN? Naturligtvis. Det är väl ingen statshemlighet att alla stater mer eller mindre spionerar på varandra?

Men att SvT:s och deras skandinaviska självfokuserade reportrar kartlägger vem som ”bedriver trollpropaganda” i tjänst hos Putin, det är mycket oroande för framtiden och för Journalistförbundets medlemmar.

Inte ens den danske kontraspionagechefen Anders Henriksen i Danmark vågade gå så långt, än mindre uppge antalet som PET har kartlagt.

Kanske Svenska Journalistförbundets Etiska Nämnd har fått en ny uppgift?

Dick Emanuelsson
Medlem i SJF sedan 1984

NOTER:

[1] Skuggkriget, av Uppdrag Granskning, SvT
https://www.svtplay.se/video/KNnNp4W/uppdrag-granskning-skuggkriget/1-putins-spioner-i-norden?position=119&id=KNnNp4W

[2] ”PET:s primära uppgifter är kontraterrorism, kontraextremism, kontraspionage och säkerhet.

[3] Byte av svensk reporters personprofil mot politisk asyl för flyende colombiansk säkerhetschef
https://das-terror.blogspot.com/2023/04/byte-av-svensk-reporters-personprofil.html

[4] 26 januari 2023: Victoria Nuland, explosion of Nord Stream 2 was the work of the Biden administration
https://youtu.be/L9Z6xcN5ZoY

[5] 7 februari 2023: Biden says he'll shut down Nord Stream 2 pipeline if Russia further invades Ukraine
https://youtu.be/FVbEoZXhCrM

[5] Operación Ruiseñor: la absorción del periodismo mundial por la CIA. Por Alberto Rojas Andrade
https://www.annurtv.com/news-57344-operación-ruiseñor-la-absorción-del-periodismo-mundial-por-la-cia

[6] Operation Ruiseñor. Av Alberto Rojas Andrade

[7] CIAs hemliga propagandakrig i Sverige
https://sverigesradio.se/avsnitt/171467

[8] BALTOPS 22 KICKS OFF IN THE BALTIC SEA:
https://shape.nato.int/news-archive/2022/baltops-22-kicks-off-in-the-baltic-sea

[9] CNN: Nord Stream Explosion, Seymour Hersh Interview
https://youtu.be/8-otjRMGTZU

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) missriktade hyllning till ”Slaktaren” Mannerheim

 

Hur är det möjlig att en av de ledande riksdagsledamöterna i vänsterpartiet hyllar en arbetarslaktare och Hitlerallierad som den svenske adelsmannen Mannerheim, med 20 års förflutet i den ryska tsarens ockupationsarmé i Finland?

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) missriktade hyllning till ”Slaktaren” Mannerheim

Riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (v) hyllning [1] till finsk ”frihet” förkroppsligad av den finska fascismens 30,000 döda i de Vitas fångläger (1919) efter klasskriget och ”Slaktaren” Mannerheims 14 utrotningsläger (1941-1944), möter starka reaktioner på hennes Twitterkonto (se i slutet av artikeln).

Hon skrev den 3 april, 2023, direkt på plats för Mannerheims grav:

”Ett land som har varit i krig och genomlevt ockupation behöver platser för att minnas och hedra de som kämpade för frihet. Och de som dog”.

Det lite ironiska är att Mannerheim var general i tsarens OCKUPATIONsarmé i Finland.

Mannerheims "grav och Hjältekorset", skriver Hanna Gunnarsson på sitt Twitterkonto.

För HANNA GUNNARSSON, som till yrket är lärare måste en historisk allmänbildning vara ett måste. Hon är vidare vänsterpartiets ledamot av det i dag enormt viktiga riksdagens Försvarsutskott. Hon är därmed partiets försvarspolitiska talesperson. Ytterligare uppdrag har hon som suppleant i Utrikes- och Kulturutskottet.

 

Vem gav Finland dess självständighet?

Finland fick sin självständighet tack vare Oktoberrevolutionen den 25-26 oktober 1917 i Ryssland. Dekretet om Finlands Självständighet var ett av Lenins första dekret och det innebar en nyvunnen frihet för Finlands arbetare och bönder. De reste sig och hade makten i tre månader; januari-maj 1918, fria från en tyrannisk regim.

Så här beskriver Wikipedia självständighetsprocessen:

1). ”Den 15 november 1917 påbjöd bolsjevikerna allmän självbestämmanderätt, innefattande rätten till fullständigt utträde, ”för Rysslands folk” (vad som i praktiken skulle bli de framtida sovjetrepublikerna, vilket Finland svarade genom att rösta för sin självständighet, reds. anm.). Samma dag antog [den finska] lantdagen en förklaring varigenom den temporärt tog på sig [den ryske] monarkens maktbefogenheter i Finland”.

2) ”Efter oktoberrevolutionen och Lenins maktövertagande stärktes tanken på självständighet i Finland. Den 6 december 1917, förklarade Finlands lantdag under ledning av P.E. Svinhufvud, landet för självständigt, vilket omedelbart understöddes av Folkkommissariatet i Moskva. Den 4 januari 1918 kom Rysslands officiella erkännande av Finlands självständighet”.

Den 6 december (1918) beslutade lantdagen i Helsingfors att anta självständighetsförklaringen, efter en omröstning där 100 ledamöter röstade för Svinhufvudministärens förslag och 88 för den socialdemokratiska oppositionens motförslag.

Och vad bestod Svinhufvudministärens förslag i? Jo, att Fredrik Karl av Hessen skulle väljas till Finlands kung – i enlighet med regeringsformen från 1772 men i strid mot självständighetsförklaringen där man utropat en republik. Perh Evind Svinhuvud var riksföreståndare.

Men både Hessen som Svinhuvud insåg att de inte kunde hejda historiens gång (verkar bara vara Sverige och några andra fördummande monarkier som håller fast vid det mest antidemokratiska styressätt mänskligheten har upplevt) och Hessen avgick innan han ens hade tillsatts på kronan och Svinhuvud avsade sig posten som Riksföreståndare.

Ungefär som när en despotisk regim har fallit men jänkarna vill se en annan person på presidentposten med annat namn men med SAMMA proamerikanska politik som tidigare.

Klasskriget

Men de fattiga, arbetare och bönder, ledda av det socialdemokratiska partiet ville republik och grep alltså makten och behöll den mellan den 7 januari till den 15 maj 1918.

De Vita, den rika överklassen med ett stort inslag av den svenska minoriteten i Finland, bland dem general Mannerheim begärde militär hjälp av Tyskland för att slå ned den nya folkmakten. Kejsaren skickade 13,000 av sina främsta ur sin elitbataljon. På de Vitas sida anlände också 500–1 000 svenska frivilliga samt 1737 polacker från polska legionen (dessa polska fascister lever upp igen i Ukraina, reds. anm.).

 

Uppskattningsvis 30 000 "röda" mördades i de fångläger som upprättades efter att de tyska elitstyrkorna hade kommit anlänt till Finland på Mannerheims begäran och slagit ner arbetar- och bondemakten. Ansvarig: general Mannerheim.

Folkmakten slogs ned och i blod

De Vitas hämnd var grym. Enligt officiella siffror, och jag tar dem från Wikipedia som knappast kan anklagas för ”revolutionära sympatier” dödades 5199 i strid, 7000–10,000 avrättades, 2000 blev saknade, 11,000–13,500 dödades, avrättades i fångläger. Ryssar som deltog i striderna på de ”Rödas sida” förlorade 900-1 000 män i strid medan 550-600 avrättade

Totalt: 27,400–33,100 döda från de ”Röda”.

I spetsen för hämnden och de rikas ”frihet” gick Hanna Gunnarssons frihetsgeneral, mannen från den aristokratiska adeln, Carl Gustav Emil Mannerheim, även kallad ”Slaktaren från klasskriget”. Som en kuriosa; generalen kunde varken läsa eller skriva på finska förrän han fyllt 50 år, enligt Wikipedia. Han var av vitgardistisk svensk adel.

Mannheims fick sin militära och politiska skolning i ”Hennes Majestät Maria Fedorovna Romanovas riddargarde i Sankt Petersburg”. I januari 1891 överfördes Mannerheim till detta Riddargarde medan hans familj ”arrangerade hans äktenskap med Anastasia Arapova, dotter till en rysk general, av ekonomiska skäl”, tillägger Wikipedia.

Med andra ord:

Vem OCKUPERADE vem och vem gav Finland sin nationella suveränitet och oberoende som STAT?

 

Carl Gustav Emil Mannerheim.

Klassmässig frihet

Visst har Gunnarsson rätt att de människor som dödats i politiska och
militära konflikter bör ha en plats där de finner sin sista vila. Det är också nödvändigt att skapa sådana mekanismer efter ett krig eller konflikt att en nationell försoning åstadkoms som kan övervinna trauma och hat.

Men Gunnarsson bör vara mycket mer försiktig nästa gång i sina uttalanden, i synnerhet med tanke på att hon representerar ett parti som varit en del i den historiska kampen och konflikterna i världen. Att göra schematiska uttalanden och ge sken av att general Mannerheim var en man i hennes och hennes partis smak är att våldföra sig på sanningen. Eller att babbla om frihet i största allmänhet och lägga sig sida vid sida med liberalernas klassmässiga syn på ”frihet”, straffar sig alltid.

Låt oss syna generalen vidare.

 

Mannerheims fjorton koncentrationsläger

I veckan som gick såg jag ett inslag i RT (här i Honduras har vi RT på alla kabeltevekanalers tablåer, med andra ord ingen importerad Censurens Järnridå från EU/USA utan en bred pressfrihet) som handlade om de finska koncentrationslägren, 1941-1944. Den förening av de anhöriga eller de direkta offren som placerades i dessa läger hade jag personligen inte en aning om. Och jag har läst flera böcker om såväl klasskriget 1918-1919 som det så kallade ”Finska vinterkriget” och det senare ”Fortsättningskriget”. Därför var programmet om dessa finska koncentrationsläger en oerhört intressant nyhet för mig.

Jag sökte på Google och hittade flera intressanta källor varav jag fastnade för en spansk. Skulle jag citera en rysk källa skulle den inte uppfattas som trovärdig av de permanenta skeptikerna, de som i dag är oemottagliga för detaljer, argument och historiska sammanhang. Däremot är en källa från Natolandet Spanien högst trovärdig.

 

Ett av de 14 finska koncentrationslägren. En av tre ryska krigsfångar avled här på grund av den brutala grymma behandlingen. Mannerheimen var den starke mannen.

Svenska och finska forskare

Journalisten Pablo Fernández-Miranda skrev den 28 maj 2020 en intressant artikel [2] på detta tema på basis av flera intervjuer och vittnesmål från de överlevande från de finska koncentrationslägren.

”Det fanns minst fjorton koncentrationsläger, kanske det viktigaste, sett till civila, det i Petrozavodsk.  I det fanns det, beroende på källan, mellan 64,000 och 69,000 fångar från den ryska armén.  När det gäller befolkningen i Sovjet-Karelen, fanns det 83,000 civila fångar utan några andra kriterier än rent etniska med tanke på att de är relaterade till Sovjetunionen. Ungefär 20,000 av de ryska krigsfångarna dog, nästan en av tre, vilket ger en uppfattning om de förhållanden under vilka de befann sig”

Det handlar alltså inte om ryska 'propagandakällor', naturligtvis finns det helt logisk också sådana. Men den spanske reportern citerar i första hand forskare som svensken Lars Westerlund, finländarna Antti Kujala, Juha Pohjonen, Oula Silvennoinen, Pekka Kauppala och Ida Suolahti.

Fernández uppger också att de14 lägren i Finland inte var ”läger för den slutliga lösningen” men jo, det var koncentrationsläger.

”Dess existens verkade blekna eller ”vittvättades”, men dokumenten som dyker upp i samband med desklassificeringen är chockerande.  Data som de som avslöjats av svenska och finska forskare, citerade av Guillermo Tabernilla och Ander González i Basque Combatants in World War II, chockerar.

Frivilliga i Röda Armén

I Röda Armén fanns det frivilliga spanska soldater. Sovjetunionen var den enda stat i världen som kom till den Spanska Republikens (1931-1939) försvar med logistisk, militärt och politiskt stöd. Detta samtidigt som Hanna Gunnarssons demokratiska väst/värld tittade på och tillämpade ”NON-INTERVENTIONS-PAKTEN” medan det fascistiska Mussolinis Italien och Hitlertyskland gav general Franco stöd i form av vapen och flyg. Detta bombade bland annat Gunnarssons landsvänner i skyttegravarna, den förkrossade majoriteten av medlemmar i det parti som Gunnarsson senare skulle bli medlem i men avsvära sig allt av dess stolta förflutna.

Av den svenska Internationella Brigaden begravdes 173 svenskar i spansk jord, den förkrossade majoriteten av de 700 var medlemmarna i Brigaden tillhörde det kommunistiska partiet, SKP och dess ungdomsförbund, SKU.

Efter att general Franco besegrat Republiken och regeringen Frente Popular tog Sovjetunionen emot tusentals spanjorer, många barn. Många av de överlevande spanjorerna anslöt sig till Röda Armén så som tusentals sovjetiska frivilliga internationalister hade gjort i Spanien, 1936-39.

 

Det Hitlerallierade Finland

Flera av dessa spanjorer deltog i Röda Armén som intog den delen av Karelen som Stalin hade föreslagit Finland att byta ut mot ett fyra gånger så stort område. Motivet var enkelt och det handlade om att undvika att tyskarnas långskjutande kanoner skulle kunna beskjuta miljonstaden Leningrad.

Men varför ställde Stalin det förslaget till den FINSKA regeringen?

Helt enkelt för att Finland var allierat med Hitler, det Finland som Mannerheim ledde och formaliserade sin makt i egenskap av president 1944-46. Där har vi Hanna Gunnarssons hjältegeneral och hans ”kamp för friheten” och mot ”ockupation”. Från vad och vem? Hanna.

 

De fem mördade på Norrskensflamman

Och i det kriget, 1939–40, som påstods vara ”Finlands sak är vår”, utsattes Gunnarssons partikamrater för spott och spe. Hela den kommunistiska pressen i Sverige som hennes partiorgan Ny Dag transportförbjöds. Hetsen kröntes med sprängattentatet mot dagstidningen Norrskensflamman. Fem människor mördades av den svenska fascismen som i Luleå utgjordes av stadens polischef, två officerare från infanteriregementet och två anställda på högerns Norrbottenskuriren. Flammans `brott´ var dess ståndaktiga och principiella hållning mot krigsaktivisterna i Finlandsfrågan.

 

Tortyren i de finska lägren

Spanjoren CELESTINO FERNÁNDEZ-MIRANDA (kanske är journalistens far?) var en av dessa krigsfångar. I ett uttalande han gjorde för forskningsarkivet 'Inmaculada Colomina Limonero' (som jag antar är katalansk), i artikeln ”Dos patrias tres mil destinies”, ”Två hemländer, tre tusen öden”, säger han:

”Vi var så drabbade av eländet, så utmattade att vi vid den tiden inte brydde oss, om de dödade oss eller tog oss till ett koncentrationsläger (i Tyskland).  …/… där skulle vi vara ungefär tusen fångar.  Det var hemskt, det fanns bara en brunn – svart – för alla...”

 

FLORENTINO PÉREZ var en annan fånge: 

”Arbetet var hårt och till och med outhärdligt, de gav oss inte en chans till en paus, inte ens för att dricka lite vatten. Och under arbetet fick du inte prata med någon av dina kamrater. Då riskerade du att bli piskad tills du droppade ner, svag och maktlös. Jag som inte kände till lägrets regler ville en gång hjälpa att lyfta en fånge som föll ihop. Och i det ögonblick jag gjorde det kände jag en pisksnärt på min rygg som om huden skulle slitas av. Mina knän veknade och jag föll platt ned med mitt ansikte mot marken.../...många av våra vänner i fångenskap hade upphört att existera som ett resultat av den misshandel och svårigheter de utsattes för. Vi var offer för den grymmaste behandlingen, som om vi inte vore människor för dem. Det ledde till att vi i våra samtal sa, att det var bättre att dö på ett slagfält än att bli en krigsfånge”.

 

Ovanstående är egentligen bara fragment, men viktiga detaljer där man inte kan gå förbi och i största allmänhet tala om frihet” utan att tala om VEMS FRIHET och VILKENS slags frihet vi talar om.

För min tid som medlem i det parti som Gunnarsson är medlem i är ovanstående en principiell självklarhet. Det finns ingen frihet som står ovanför de sociala klasser som Marx så väl beskrev i det Kommunistiska Partiets Manifest.

Var inte rädd, Hanna, tillämpa strofen som partiets och ungdomsförbundets eget rockband, RÖDA KAPELLET skrev och sjöng:

”Vi alla som börjat fundera.

Sök sanningen till varje pris,

Även om den leder dig till helvetets portar,

så banka på”!

För sanningen om general Mennerheim återfinns inte i din Twitterkommentar, Hanna.

Dick Emanuelsson

Tegucigalpa-Honduras

 

KOMMENTARER på Gunnarssons Twitterkonto:

Jonas Lundgren, @VJonasLundgren:

Den vite slaktaren. En framträdande fascistisk medlöpare som satte våra kamrater i koncentrationsläger...

Philip Ung, @ung_philip:

Kun uljaat punakaartilaiset marssivat, niin köyhälistö iloitsee ja lahtarin sydän vapisee!

Fjärde Oktober, @serkeftin031:

Ett monument som pissar på tiotusentals släktingar till de tiotusentals röda i koncentrationslägren som slaktats av den vita slaktaren.

Niklas Lindgren, @Photogeniclas;

Mannerheim ledde masslakt av arbetare under inbördeskriget och allierade sig med Hitler. Fast det är väl inne i Europa med nazi-white-washing så varför inte även från Vänsterpartiet.

Bosse Johansson, @JohanssonBosse:

Att hedra denne Gustav Mannerheim är provocerande, särskilt om man anser att man anser att man står till vänster politiskt. Mannerheim var ansvarig för arbetarslakten 1918 i Finland. Han tjänstgjorde i tsarens armé och lierade sig med nazityskland under fortsättningskriget.

Tinker Tailor, @TinkerTailor534;

Vad är det för fel på dig?

Noter:

[1] Hanna Gunnarssons Twitter
https://twitter.com/gunnarssonhanna/status/1642851519107063808/photo/1

[2] Españoles en campos de concentración finlandeses (1941-1943)
https://www.nuevatribuna.es/articulo/global/espanoles-camposdeconcentracion-finlandia-19411943-guerracivil-memoriahistorica-iirepublica/20200528204526175441.html

 

1971-1972: Från hyresstrejken i Umeå, Uddevalla till Ayotzinapa, Mexiko

 

Ayotzinapa, Mexiko, den lärarhögskola för fattiga bönders söner och döttrar, en veritabel revolutionär bastion i ett sekel. 43 studenter kidnappades den 26 september 2014. De kremerades i ugnar av en kombinerad styrka som utpekas som den lokala 26:e armébataljonen och den politiska drogkartellen i staden Iguala.

1971-1972: Från hyresstrejken i Umeå, Uddevalla till Ayotzinapa, Mexiko

Knut Lindelöf skriver [1] om studenternas hyresstrejk i Umeå.

Här är mina erfarenheter av en liknande hyreskamp, men i Uddevalla i början av 1972.

 

JAG MINNS KAMPEN bland studenterna i Umeå väl. Vi kom efter, vi som var hyresgäster på det nybyggda bostadsområdet Hovhult, i Uddevalla, en majoritet av hyresgästerna var arbetare på Uddevallavarvet.

Det allmännyttiga Uddevallahem hade aviserat och beslutat om en rejäl hyreshöjning, enligt ”bruksvärdesprincipen” för de 700 hyresgästerna. Och så dök det upp en kritisk insändare i lokaltidningen Bohuslänningen om hyreshöjningen från en ung kvinnlig hyresgäst, nästan granne med mig.

I VPK-föreningens lokal på Tallvägen 2 samlades vi varje måndagskväll rent informellt för att utbyta lite skitprat, men också politiska frågor, så klart. Vår ordförande, lokföraren som kom att bli min politiske mentor, Olof Nilsson, bördig från Piteå menade att vi som bodde i området, läraren Ingemar Törner och jag borde ta kontakt med kvinnan, som jag dessvärre inte minns namnet på men som var partilös, vilket var viktigt för att de antikommunistiska gråsossarna i Hyresgästföreningen inte skulle få förevändningar för att anklaga och hetsa mot den kamp som vi förberedde nere i källaren, där vi hade vår lilla partiexpedition.

Och det gjorde Törner, mer vältalig och diplomatisk än denne grovplåtslagare.

 

ETT MÖTE MED KVINNAN sammankallades och vi kontaktade ytterligare en ung partimedlem i området som deltog i mötet med ”Gun”, som vi kan kalla henne.

Mötet blev en framgång och vi beslöt, mitt i vintern att sammankalla ett stormöte för hela området på ett dagis, där kvinnan hade sitt barn. Personalen sa ”visst, kom bara hit” och det gjorde mer än hundra personer.

Där beslöts att utse ett ombud i varje hus, som bestod av 3–4 uppgångar med fyra plan av lägenheter. Och vi lyckades skapa en verklig organiserad kommitté, nästan i stil med CDR-kommittéerna på Kuba (”Kommittéerna för Revolutionens Försvar”).

Varje ombud/kontakt tog i sin tur kontakt med varje hyresgäst i sitt hus. Tänk på att det var cirka 700 hushåll och vi lyckades få cirka 550 hyresgäster att skriva på att avsätta en tredjedel av sin hyresavgift på ett postgirokonto varje månad till ett konto på Länsstyrelsen. En helt laglig åtgärd till skillnad mot Umeå-strejken. Därför var Uddevallahem tvungna att stämma oss efter tre månader, annars skulle bolaget förlora dessa pengar.

 

OCH EFTER TVÅ MÅNADER ville Uddevallahem ha förhandlingar. Uppgörelsen blev en liten smärre hyreshöjning jämfört mot de 10–12 procent de hade beslutat om i ”samarbete” med gråsossarna i Hyresgästföreningen.

Dessa hade i Bohuslänningen sakta men säkert så smått börjat att hetsa mot oss i Vpk och talade om att ”kommunisterna fiskar i grumligt vatten”, med det sedvanliga skitpratet om Stalin, Sovjet, etc.

Men det slog jävligt illa ut. Inför Hyresgästföreningens möte i Uddevallaföreningen invaldes Ingemar Törner i styrelsen, varvid flera av de värsta gråsossarna nästan fick hjärtsnörp och ville avstå sin plats.

Min enkla person ville den ledande sossen och riksdagsledamoten från Bohuslän värva till (s) och han lovade mig också en riksdagsplats, som jag artigt men bestämt tackade nej till.

”Gun” och jag invaldes till Hyresgästregionens avdelningsfullmäktige och som sådana tillbringade vi en helg på Lysekils stadshotell där den verklige Hyresgästbossen, Erik Svensson, en lismande listig i pannan svettig varelse försöket vrida det politiska innehållet mot ”element som försöker splittra hyresgäströrelsen”. Senare på kvällen, efter middagen i den stora restaurangen satte han sig vid vårt bord med en whisky i handen och försökte också manipulera för att ”vinna oss”.

Men det sket sig, för Svensson.

Ovanstående är bara några fragment från hyresgästkampens 1972.

I Angered i Göteborg samma år försökte också hyresgästerna att starta något. Men våra kamrater i KFML:r hade en dåliga vana att tro att ”varje rörelse bland massorna skulle kunna kanaliseras i utvecklandet av en socialistisk revolution” varvid folk muttrade och antingen lämnade lokalen eller vägrade att ansluta sig till ”stollarna”!

 

JAG TROR OCKSÅ PÅ RÖRELSEN bland massorna. Men har efter drygt 50 års arbete bland massorna, där som här, har jag förvissningen om att under kampens gång formas det politiska medvetandet. Det går inte att göra tvärtom; först skapa marxist-leninister till 110 procent för att därefter starta kampen. Det tror jag även kamraterna i det som ersatte ”R” med tiden också insåg.

Men det var en härlig tid. Så otroligt annorlunda som dagens ”multimediakamp” deformeringen av inte bara en utan kanske två generationers politiska och kollektiva känsla.

Men visst, ” Utan revolutionär teori, ingen revolutionär praktik” som Lenin inympade i bolsjevikerna i Teserna från april 1917”! och som Olof Nilsson, en bokstavlig arbetarintellektuell inpräglade i oss unga varvsarbetare och andra partimedlemmar i Uddevalla.

Och så står det på en av dörrarna i studenternas hus i Ayotzinapa, Mexiko, den lärarhögskola för fattiga bönders söner och döttrar, en veritabel revolutionär bastion i ett sekel varifrån 43 studenter kidnappades och kremerades i ugnar av en kombinerad styrka av armébataljonen och den politiska drogkartellen i staden Iguala.

Skillnad i kampen och dess former?

Visst, men huvudfienden, då som nu, där som här är exakt densamma.

Dick Emanuelsson

f.d. hyresgäst på bostadsområdet Hovhult, Uddevalla 1972, numera i Latinamerika sedan år 2000

[1] Mitt politiska liv… (del 3) – Hyreskampen och mötet med Folket i Bild/Kulturfront
https://www.lindelof.nu/mitt-politiska-liv-del-3-hyreskampen-och-motet-med-folket-i-bild-kulturfront/

 

"Om jag går framåt, följ mig.
Om jag stannar upp, puffa på mig.
Om de dödar mig, hämnas mig.
Om jag förråder er, döda mig"!